Lite fix

Nu när Lina ligger på plats finns det lite att fixa iordning. Ikväll började vi att ta in kvarvarande matvaror, sovsäckar, filtar och annat som kan vara bra att fräscha till/kolla igenom inför nästa säsong. Vindskydd togs ner och masten samt gummibåten togs ner från däck. Mer pyssel får det bli en annan dag, mörkret lägger sig snabbt så här års!

//Lotta

Båtupptag!

Denna blåsiga måndag (13 m/s västligt) var det dags att för tredje gången i våra liv lyfta upp Lina ur vattnet för sin vintervila. Idet var förberett hemma i Tofta och vi skulle bara ("bara" skulle det visa sig...) köra över båten från båtplatsen till kajen där Båt-Andreas stog med lastbilen och väntade. Glada i hågen hoppade vi ner i båten och samtidigt som jag satte på huvudströmmen så började Lotta lägga loss lä-tamparna. Jag tryckte på startknappen och förväntade mig det sedvanliga hostet, spottet, fräset och dunket från motorn, det där ljudet som brukar få hela hamnen plus intillliggande samhällen att vrida på huvudet och undra om kriget är på väg. Men inte...I stället hördes ett försynt klickande från startreläet. Hmm, tänkte jag, och sa till Lotta att hålla igen på frånläggningen. Jag misstänkte att batteriet hade laddat ur sig och tänkte testa med att koppla till belysningsbatteriet i stället. Sagt och gjort, jag gick ner i båten och lyfte på durkluckorna. Och vilken syn! Hela kölsvinet och HELA batteri lådan var fylld till brädden av vatten...inte konstigt att batteriet inte ville ge ifrån sig så mycket ström! Efter en stunds ösande, så var kölsvin och batterilåda torrlagda från den senapsgula (?) vattenblandning som funnits däri. Det visade sig då att vattnet hade gått hårt åt metallen i både batteripoler och kabelskor för det fanns inte så mycket kvar av någon av dem.
Så nu stog vi med följande problem:
Ingen ström, ingen kalbelsko, en väntande lastbilschaufför á xxxx/timme. Men kunde vi inte paddla över? Det hade vi ju gjort för :-). Men nä, inte i 13 m/s motvind...

Så första steget var att fixa ström, så Lotta kutade iväg till Båt-Andreas för att se om han hade någon sladd, vilket han inte hade, så hon kutade vidare till Värö Truck, vilka i sin vänlighet kunde låna ut en sladd. Medan hon gjorde detta for jag runt på bryggorna och letade efter en adapter at koppla in sladden i. Som tur var hittade jag en, och innan Lotta hann komma tillbaka hade jag lyft av batteriet av båten och satt det på dunderladdning, 8 minuter max ström rakt in...under tiden det stog och laddade fixade Lotta med tamparna och jag gick ner i båten för att se vad som kunde räddas av de sargade elkomponenterna. Jag skar bort den sönderfrätta kabelskon och skalade av kabeln, och täljde (!) av polen så att frisk (nåja...) metall kom fram. Vid detta laget var batteriet laddat och efter att lyft ner det i båten igen bad jag Lotta att hålla fast kablarna vid polerna medan jag försökte starta motorn. Men den ville inte snurra något nämnvärt...så i ett sista anfall av energi började jag veva runt svänghjulet med handet. Och det funkade! Motorn hoppade igång med det välkända host...ja, ja, ni vet. Jag ropar till Lotta att vad hon än gör, släpp inte kablarna. Och efter en, som det kändes, evighetslång färd bort till kajen, kunde Båt-Andreas ta emot oss borta vid kajen.

Eftersom det blev lite hektiskt vid överfarten, men att det ändå gick så bra, gjorde att vi glömde lite saker. Som till exempel att stänga luckorna på båten, att ta loss sittbrunnens vindskydd, och framförallt, att ta in fendrarna...Så båten fick åka lastbil på motorväg med fendrarna ute! En syn som säkert fick många andra bilister att småle...Nåja, när vi körde på motorvägen blev Båt-Andreas tvungen att köra om en annan lastbil och då passade en av fendrarna på att flyga av. Den landade framför bilen, men det hade sett snyggt ut om den hade träffat i framrutan och och vi hade skrivit till försäkringsbolaget " träffades mitt i framrutan av en stor båtfender på motorvägen" :-).

Efter denna fadäs gck resan lugnt vidare hem till Tofta där vår gamla fina vega (skönheten ligger i betraktarens öga!) nu ligger och pustar ut i sin vagga efter ytterliggare ett äventyrrikt år tillsammans med oss!


/Magnus

 

 

Snart dags...

...för upptagning! På måndag kommer Andreas och hämtar upp Lina och idag åkte vi till hamnen för att ta hem lite saker och fixa det sista inför lyftet. Gummibåten togs upp och rensades på musslor undertill innan vi band fast den på däck. Mössa och vantar hade varit bra att ha med, det var lite kyligt!

//Lotta

Avmastning

En frisk höstdag (i fredags, den 2/11) var det dags för att ta ner masten och förbereda för ett lyft upp ur havet. Sussi kom ner för att hjälpa oss och vi höll tummarna för att motorn skulle vilja vara med oss. Men den hoppade igång så fint och vi kunde utan några bekymmer ta oss till mastkranen. Avmastningen gick rätt bra, för- och backstagen var ordentligt spända vilket var lite lurigt då Magnus skulle släppa av dom i aktern. De flög iväg men träffade som tur ingen. En skruvmejsel och några riggbultar tappades i havet men det är inte hela världen.

Tillbakafärden till båtplatsen blev lite mer spännande, vi hann precis väja undan för motobåtarna vid bryggan närmast mastkranen ; ) Det är inte lätt att styra en Vega i en trång hamn...

Men nu är Lina redo för att lyftas upp på land!

//Lotta

Omnämnda i tidningen "Segling"

När vi var uppe och skulle segla Tjörn Runt blev vi hejdade av en journalist på tidningen "Segling" dagen innan tävlingen. I nästkommande nummer gick det att läsa om vårt äventyr i ett reportage om tävlingen. Så här stod det:

"I andra änden av skalan hittar vi Vegaseglarna Lotta Björklund, Magnus Lundblad och Susanne Gunnarsson från Varberg. de är kappseglingsnoviser med lite tid i båten tillsammans. - Det här är första gången vi är med och dessutom känner vi inte till vattnen. Vårt mål är att ta oss i mål och vaknar vi och det blåder 14 m/s så vete tusan om vi startar, konstaterade Magnus Lundblad.
Det blev betydligt beskedligare än så. Vegan Lina med besättning tog beslutet att segla och tog sig varvet runt, fyra från slutet men med både hedern och hälsan i behåll"

 Nu till helgen blir det troligen avmastning för nu är det dags att få upp Lina på torra land.

//Lotta

På span...

Idag gav vi oss in till Getterön för att spana på båtar. Vinden friskade i (10 m/s och 13 i byarna enligt displayen på klubbhuset) så vinden ven och det slog i fallen lite här och där. Vi spanade in alla intressanta båtar och insåg att det vi föll för var lite modernare båtar i storleken 35-40 fot. 80-talets bulliga båtar är inte lika snygga som de lite nyare, smäckrare båtarna... Vi kikade lite extra på en Elan 362, en Hanse 371 och Bavaria 36 och 37. Alla tänkbara kandidater.

Elan 632

 

Hanse 371

 

Bavaria 36

 

Sen kunde vi inte låta bli att beundra några Vegor och mysa lite åt några riktiga små söta segelbåtar varav denna blev vi favorit:

???

(en havsfidra kunde vi senare lista ut genom att slå i boken "700 segelbåtar i test")

 

Här kommer en bild på en väldigt vacker båt som vi inte vet vad det är för någon samt ett smart sett att märka ut sin båtplats:

 

 

 

 

 

Vi gick på slutet ut på piren närmast inloppet för att titta på båtarna där men passade på att blicka ut över havet och de argsinta vågorna. En båt, som vi tror var en Najad eller Hallberg-Rassy, kämpade för att kryssa sig ut till havs och försvann stundtals nästan helt i vågorna.

 

Något väderbitna men fulla med inspiration och nya intryck åkte vi hemåt igen!

//Lotta

 

 

I dag vänder vi hemåt

Idag bär det av hemåt...lite vemodigt är det...vi har verkligen kunnat koppla av de sista dagarna...

Vi kom iväg vid 9-tiden efter att ha fixat och packat det mesta och njutit av turens sista frukost. Det blåser mindre nu men vi vet att vågorna kan komma att bli höga för vår båt. Vi ger oss av med revade segel och i halvvind tar vi oss söderut. Vi är ute på öppet vatten och vågorna är relativt höga men verkar ändå passa båten rätt bra så det blir mindre stökigt än vad vi befarat. Vi håller rätt bra fart och får en bra segling ner mot Bua. Både vinden och vågorna lugnar sig och vi kan rulla ut seglena fullt den sista biten.

Vi hälsar på sälarna på N. Ledskär och får där (och även en bit därifrån) bevittna något märkligt i vattnet. Det är som om det kokade i vattnet, fast istället för bubblor så är det massor av småvågor. Först trodde vi det var för att det var grunt kring ön men näsr vi sedan såg det ingen där det var djupt funderade vi på om strömmar kunde skapa det eller terorin som vi senare fick höra att det är fiskstim som orsakar det. Märkligt var det i alla fall.

Rutinerade seglade vi nästan in i hamn och la till vid vår plats igen. Märkligt att vara hemma igen!

Hej då båten, tack för denna turen!

//Lotta

Inblåsta dag 2

Natten blev blåsig. Det tog i från väst och fortätter på morgonen att blåsa. Linorna har hållt bra och det jänns tryggt. Prognoserna ser inte bra ut (fortfarande inget från DMI och SMHI:s kustväderrapportering fungerar inte heller) och vi inser rätt fort att vi får stanna kvar en natt till. Vi vilar...pratar med måsungen som håller oss under uppsikt mest hela tiden och funderar kring båtar och båtliv. Vi tar en promenad i blåsten, skönt att röra på sig lite oxå.

Middagen bestod av potatis med pilsnerkorv.

Under dagen såg vi nästaninga andra segelbåtar alls men sjöräddningen var i farten ett par gånger.
Mot kvällen lugnade vinden ner sig och vi planerade inför hemresan imorgon.























//Lotta

 

Inblåsta

 

Frukosten bestod oftast av mackor, kaffe och juice!



 

 

 

Vi hade en helt segelfri dag, vad gör man då? Badar och tvättar håret i havet, ligger nere i ruffen och roar sig med telefonerna, skriver, läser, filosoferar, lagar mat, äter och pratar. Ja, att fördriva tiden genom att bara göra det som känns bra för stunden är inte alls dumt! Allt medan vi väntade på att det skulle börja blåsa upp.

 

Men vi hade en sak att göra, lägga ut linor åt sidorna för att verkligen föräkra oss att vi ligger still när vinden tar. Magnus fick den farliga uppgiften att på hala klippor i regnet ta sig bort till lämpliga ställen att lägga fast linorna. Till slut låg vi fast med 4 linor och draggen, nu ska vi nog kunna vara lugna inför natten.

 

 

Vi tog en promenad upp till toppen och njöt av den fina utsikten. Havet ser fortfarande rätt lugnt ut. Vi har följt prognoserna noga hela dagen. Tyvärr har DMI inte uppdaterat sina vindkartor och SMHI:s rapportering från sina väderstationer ute till havs verkar ha havererat helt. Vi får nöja oss med allmänna prognoser över Kattegat samt Kustväders timme-för-timme-prognoser. Vi hoppas på att kunna gå söderut imorgon med revat storsegel. 

 

Vi är så nöjda med vårt val av hamn, vi ligger väl skyddade här. Förutom den ensamme mannen i huset på ön (snickrandes på sin sönderblåsta brygga) så är vi helt ensamma på ön, inga andra båtar annat än några få som seglar förbi.

 

Lagom tills potatisen kokat färdigt så tar gasolen till köket slut. Tur att vi har ett litet minikök med lösa små gasolbehållare, vi ska nog klara oss de sista dagarna. Middagen bestod av burkskinka, kokt potatis och färska grönsaker. Godare än vad vi förväntade oss! 

//Lotta

Rammen till Fjordholmarna

Vi började vår dag med att kolla väderprognoser och fundera på hur långt vi skulle ta oss. Vi vill välja en naturhamn med bra skydd för de starka vindar som är på väg och valet blir att vi ska ta oss till Fjordholmarna där det finns en väl skyddad vik vid västliga vindar. Det blåser uppskattningsvis närmare 10 m/s och vi förberedde storseglet genom att reva det i 2 steg redan innan vi gav oss av.

 

 

Vi tog oss ut med motor, hissade den revade storen och rullade ut genuan halvvägs och begav oss söderut. Vi insåg snabbt att det var en perfekt segelssättning, balansen i båten var härlig. Vi fick upp en bra fart (5-6 knop) och vi for fram i halvvind genom Göteborgs norra skärgård. Vi verkligen njöt av seglingen, kan det bli bättre? Genom Rivöfjorden fick vi länsa och vågorna utifrån öppet hav gjorde vår resa blev lite skumpigare för en stund. Vi försökte hålla oss borta från farlederna och farledsmärkena, vid ett tillfälle var vi rätt nära att fastna med masten i ett av de stora märkena! Efter Rivöfjorden fick vi ny härlig segling genom södra skärgården. Vinden hade minskat i styrka så vi gick för fulla segel den sista biten mot Fjordholmarna. Tilläggningen gick näst intill perfekt, vi börjar få in snitsen på det.

Planerna är att stanna här tills på torsdag (2 nätter) då det ska blåsa upp ordentligt imorgon. Blåser den under 10 m/s på torsdag ger vi oss ner till Hamnholmen och vidare hemåt på fredag.

//Lotta

Smögholmarna till Rammen

 Go morron!

Vi vaknade denna soliga morgon efter att ha haft en lugn gårdag. Vi tänkte väl även att denna dag skulle bli lugn och att vi i lugn och ro skulle segla ner till Göteborgs norra skärgård. Men äventyren började redan innan vi hade kommit iväg...

Vattnet ser hyfsat inbjudande ut denna morgon, och då vi inte hade sköljt av oss sedan i Myggenäs kände vi för ett dopp. Sagt och gjort, efter frukost åkte flaskorna med tvål och schampoo som löddrar i saltvatten fram och vi hoppade i plurret. Badet gick bra om än att det är en smula ovant att tvätta sig i havsvatten. Uppfräschade började vi göra klart för avfärd.
Då tittade vi upp på himlen. Den såg mörk ut.Vad kom det ifrån? Så såg den ju inte ut alldeles nyss?Vi såg märkliga molnformationer som vi mest associerade till skräckfilmer.

När det första mullret rullade in gick jag upp på klipporna och det jag såg utöver havet gjorde att vi snabbt bestämde oss för att vänta ett tag med att lägga loss. Blixtar och dunder...! Vi kurade in oss i ruffen medan åskvädret drog förbi. SMHI:s blixtradar visade att vi återigen hade hamnat i ett rejält åskväder.

När åskvädret hade dragit förbi var det dags att ge oss av.
Tanken var att vi skulle hissa storseglet, så vi slapp det ute på sjön, och sedan släppa fram och dra runt båten med dragglinan så att fören hamnar utåt. Då skulle motorn startas, draggen dras upp, udden skulle rundas och genuan skulle rullas ut när motorn stängdes av. Så blev det inte riktigt.

Storseglet hissades, och tamparna fram släpptes loss. Allt väl så långt. Vi svänger runt båten så fören hamnar utåt och jag ska då försöka starta motorn. Det gick inte. Den vägrade starta på ett sätt den inte brukar vägra starta. I vanliga fall brukar det väsa i reläerna, eller så går startmotorn runt utan att något händer. Men nu högg det liksom till och sedan blev det tvärstopp. Det gick inte ghellet att rubba gasreglaget eller reglera stigningen på propellern. Jag sa till Lotta att hålla kvar i draggen så jag skulle få lite tid att felsöka. Då jag hade lagt pannan i djupa veck i ungefär två sekunder hör jag Lotta ropa att draggen har släppt och att vi driver mot klipporna. Jag överger snabbt felsökningen och konstaterar att hon har rätt. Vi tar snabbt beslutet att vi ska föröka segla ut ur viken och se om vi kan fixa motorn på vägen ner mot Göteborg. För att klara att segla ut rullas även genuan ut. Vi har ungefär 75 meter ut till udden och de första 50 meterna gick bra. Sedan fick vi vinden i nosen...Vi bestämde oss snabbt för att försöka gå ut ur gattet åt andra hållet och fick vänt båten. När vi hade kommit ett tiotal meter vänder vinden igen, vindexet snurrar verkligen runt runt runt. Så vi bestämmer oss för att försöka nå land på Lyrsidan av sundet. Och vi lyckas nästan...med ett par decimeter missar vi att komma tillräcklig nära innan vinden återigen vrider och vi börjar driva tillbaka mot udden. Vi bestämmer oss då för att försöka gå tillbaka dit där vi hade börjat och ta oss en titt på vad som hänt motorn, och efter att jag sånär missade svängen in, så lyckades vi på något sätt att slänga i draggen och få ner seglen. Denna gången satte sig draggen ordentligt och vi låg still med draggen i akten för första gången på ett tag.

Nu var det dags att kolla vad som hänt med motorn. Jag gick ner och öppnade motorluckorna och snurrade runt svänghjulet för att se om motorn hade skurit. Men det snurrade. Några varv i alla fall. Sedan var det stopp. Några varv tillbaka, sedan var det stopp igen. Tanken att något hade trasslat in sig i propellern började dyka upp. Och mycket riktigt...när vi kontrollerade den lösa änden av dragglinan låg den i en misstänkt loop under båten. Vi försökte att lirka loss den samtidigt som vi vred runt motorn men den lät sig icke bevekas. Så det fanns inte mycket annat att göra än att kränga på sig våtdräkt, mask och snorkel, ta fram en båtshake och hoppa i plurret för andra gången denna dag. Linan hade snurrat många varv runt propelleraxeln, men efter cirka en kvarts virkande med båtshaken var axeln fri!

Nu låg vi stilla till vi hade prövat motorn och den hoppade igång fint. Ett visst missljud kunde höras men det gav sig så småningom. Nu bestämde vi oss för att tuffa ut med motor och hissa seglen längre ut. Mycket hade hänt, bad, åska, draggsläpp, drivande, motorstrejk, och avvrikande av dragglina, och vi hade inte ens lämnat Smögholmarna!

Vi hoppades på en lugn resa och efter att utan problem hissat seglen och seglat in i farleden som skulle ta oss genom Kyrkesund så dog vinden ut helt. Det blåser inte så mycket när man kan diskutera med Kyrkesundsborna utan att stressa när man seglar förbi! Vinden tar sig sedan på Marstransfjorden och vi håller god fart. När vi har passerat fästningen börjar vindean att mojna igen och någon timmes segling från Rammen lägger den sig helt. Vi startar motorn och tuffar i 45 minuter in till Rammen. För att komma in till naturhamnen måste vi följa två fläckar i berget för att inte köra på två grynnor som ligger alldeles vid gattet. Men, usch vad nära det var att vi gjorde det, för de fläckar som visades i kortet var så ynkligt små! I sista stund Upptäckte Lotta fläckarna och vi kunde styra in i hamnen. Vi lade till men efter att inspekterat platsen flyttade vi båten en bit söderut.

Efter ytterliggare en (minst sagt..) händelserik dag brassade vi på en burk Bullens pilsnerkorv och potatis till middag. Inte så dumt efter en sådan dag! På bilderna nedan ser ni också att nivån på Lottas nördighetsnivå har ökat så markant att hon efter middagen grävde ner sig i ett fräscht nummer av Segling!

När kvällen sänker sig över oss kryper vi till kojs och somnar gott efter ytterliggare en skön dag!

God natt!