Göta Kanal Dag 20 Vassbacken till Norrkvarn; Det blåser!

Nu har vi landat i gästhamnen i Norrkvarn och jag ska summera en, som vanligt, händelserik dag.

Vi vaknade lite senare än vanligt till ett gråmulet Vassbacken. Det första vi hörde var att Stefan, Fia och Ali i Beneteaun framför oss gav sig av för att gå förbi första bron vid nio. På ta om Beneteaun framför oss; i går kväll kom Fia i Beneteau och knackade på vårt sittbrunnskapell och bjöd in oss till en yatzy-kväll. Vi var inte sena att tacka ja och det blev några trevliga timmar med besättningen på båten, Ali, Stefan och Fia. Jag förlorade i och för sig Yatzyt, men någon måste ju göra det. Stefan och Fia bjöd frikostigt på både dricka och tilltugg så vi kände oss mycket välkomna! De har sin hemmahamn i Gottskär och vi skulle inte bli förvånade om vi stöter på dem igen någon gång innan vi är tillbaka i Bua igen om en vecka.

Efter att de hade gett sig av så måste vi ha legat kvar en halvtimme till för vi hörde när klockorna ringde och det var dags för Tysken att ge sig av bortåt Sjötorp. Vi hade ju egentligen inte tänk att flytta på oss i dag på grund av de stormbyar som hade utlovats idag, men när vi tittade på prognoserna så visade det sig att det inte skulle blåsa fullt så mycket utan mer i häraden av 15-17 sekundmeter. Då vi ändå låg på en kanal och vi inte skulle över några sjöar, inte ens några små, så tänkte vi att vi faktiskt kanske skulle göra ett litet skutt. Vi hade också fått för oss att kanalen fram till Sjötorp inte var lika vacker som tidigare delar och därför gjorde det ingenting om vi körde med sittbrunnstältet uppe och inte såg så mycket av naturen runt omkring.
Sagt och gjort, medan Noel fortfarande hade sovmorgon tuffade jag igång motorn och vi var på väg igen längs kanalen.

Lotta testade brödrosten, nja för resultatet

Noel är vaken men vill sova mera... 

...men fick en macka på sängen ändå

Vårt första sikte var Töreboda. Om allt föll sig väl så tänkte vi handla lite bröd och annat där, så vi tuffade på. Vi var helt ensamma på kanalen förutom en motorbåt som vi mötte vid ett tillfälle. Vinden rev och slet i Lina men hon bara niger lite innan hon visar vinden att hon inte vill leka idag och reser sig igen. Plötsligt kommer vi på att vägsbron i Töreboda bara har öppet vissa tider och vi slår in på ortsnamnet på plottern. Det visar sig att vi kommer att missa öppningen med fyra minuter...Jag gasar på lite och om vi förut körde i fem knop så gör vi det fortfarande, bara lite fortare  :-).
Allt eftersom tiden går så knaprar vi in tid och när vi börjar närma oss Töreboda är tiden nere på en minut försent. Då kommer vi fram till bron i Rotkilen. Där fick vi en brovakt i knät som inte riktigt levde upp till vad brovakterna öster om Vättern hade presterat. Det var en mycket liten bro, med mycket lite, om ens någon, biltrafik. Men behagade han att öppna? Nej då..vi fick ligga i flera minuter och försöka hålla styr på Lina på den smala kanalen i vindbyar på upp till 17 meter i sekunden. Ni som har försökt att hålla en båt stilla i den vinden vet vad jag pratar om, men brovakten på Göta Kanal har uppenbarligen inte den erfarenheten. Det slutade med att vi låg ett par meter från den öppnade bron, när den var fullt öppnad med nosen i princip mitt i öppningen men inte fick vi grönt ljus. Vi fick verkligen känslan av att han satt och såg på skärmen och jävlades med oss. När vi måttligt irriterade gled förbi den öppnade bron så hade tillräckligt mycket tid spillt och vi förstod att vi inte skulle hinna med bron i Töreboda. Vi brukar inte irritera oss på sådant, men vi skulle vilja ge en känga till den brovakt som manövrerade denna bro, men vi vet inte vem det var.
Nu skulle vi få vänta en timma extra i Töreboda, helt i onödan.
Vi tuffade vidare och kom till slut fram till järnvägsbron precis innan Töreboda. Vi fick ingen broöppningssignal så jag la i backen ganska tidigt för att bromsa upp Lina, men inte mycket hände. Vinden tryckte på med 13-16 sekundmeter snett bakifrån och det verkade vara strömt åt samma håll. Det slutade med att jag fick stopp på Lina bara ett par meter från stålbron med nosen mot bron. Det var riktigt smalt och jag visste att jag var tvungen att vända på båten för att få ordning på situationen. Övningen i slussarna hade gett resultat och jag lyckades på minsta möjliga yta att vända runt Lina och tuffa tillbaka några meter längs kanalen. När faran väl var över och vi tuffade mot väntbryggan så såg jag hur den vita lampan för broöppning tändes...var det måhända samma vakt som styrde även denna bro?

När vi väl hade passerat järnvägsbron så kom vi fram till vägbron som vi nu, på grund av brovaktens seghet, hade missat med ett par minuter, och det betydde att vi hade en timmes väntetid till nästa öppning. Tack för det, Kanalbolaget...

Vi lämnar Vassbacken

Vi testar med att köra med sittbrunnstältet uppe

En av alla alnstenar som står längs Göta kanal, 100 alnar mellan varje

Stång passeras...

...och Jonsboda

En söt skylt

Sveriges minsta linbana finns innan Töreboda...och heter givetvis "Lina"

Jag tog tillfället i akt och gick och köpte lite olja till Linas törstiga turbo och lite lampolja till vårt mysiga oljelampa. Lotta gick till Coop och köpte lite bröd och annat som behövdes. Vi stötte även på Annas far- eller morföräldrar i Dehlern och fick oss en trevlig pratstund om våra äventyr på kanalen. Jag stötte även på Tysken på  macken, men han bara skakade på huvudet när han såg mig. Han gillar nog inte vårt sätt att köra kanal...Efter en timme la vi loss och tuffade förbi vägbron i Töreboda. Vi passerade gästhamnen i Töreboda och där låg rätt många båtar, kanske ett femtontal. När vi passerade förbi lösgjorde sig två tyska båtar, en framför oss och en efter oss och slog följe med oss längs kanalen. När vi kom fram till första bron så tänkte vi att det var bra att den ena tyska båten låg först och tog broöppningen för oss. Men återigen bedrog vi oss...Inte på den tyska båten, men väl på brovakten...Vi låg säkert stilla och väntade på att denna lilla bro skulle öppnas i fem sex minuter. Sidvinden var minst sagt besvärande med byar på 16-18 meter i sekunden. Dehlern framför oss fick riktigt stora problem med siddrift och jag försökte parera Lina så gott jag kunde och när Dehlern försökte backa sig ur situationen så blev det trångt en stund. Vi försökte dock hjälpas åt så gott det gick samtidigt som vi gemensamt förbannade brovakten. Det här var mer än lovligt dåligt under det väderförhållande som rådde. Till slut öppnade bron och vi gled igenom. Jag pekade på min arm i kameran för att försöka uppmärksamma den ansvarlösa brovakten på att det kunde ställa till det ordentligt om han inte skötte sitt jobb, och hoppades på att han skulle skärpa sig till nästa bro.
Denna dök upp strax efter och det gick betydligt fortare. så jag hoppas att brovakten hade lärt sig någonting denna dag. Att genom slöhet försätta tre båtar i fara är inte acceptabelt.

Jag måste säga att vi har märkt en betydande skillnad i arbetsmoralen hos sluss och brovakter på östra och västra sidan av Vättern. På östra sidan var ofta slussar och broar förberedda när vi kom och vakterna var trevliga och tillmötesgående. På östra sidan är det precis tvärtom.

Vi tuffar förbi Töreboda och känner igen en del av båtarna i gästhamnen där

En tysk båt framför som försöker hålla styr på sin båt...

...och en annan tysk båt bakom oss med samma bekymmer

Vi passerar Gastorp

Fler konstiga kraftledningar

Levsäng var nästa ställe att passera en bra 

Vid slussarna i Hajstorp bestämde sig de två tyska båtarna för att ge upp dagens äventyr och lägga sig vid gästbryggan. Vi gled fram till väntbryggan för dubbelslussen och Lotta gick bort till slussvaktsstugan för att se om det fanns någon som kunde slussa ner oss.
Hon träffade slussvakten och någon till i stugan och möttes med orden "Oj, vill ni slussa? Vi hade precis avstämningssamtal!"
Oj då, tänkte jag när jag fick höra detta, ursäkta att vi störde...

När slussvakten väl var på plats var hon trevlig och vi slussade snabbt ner för 9 (!) slussar. Slussvakten berättade att en passagerarbåt hade haft problem i dag och varit nära att köra rakt in i slussvaktshuset och då hade han som styrde varit kapten i 34 år. Det säger lite om hur svåra vindarna var idag. Vid ett tillfälle på denna sträcka inträffade något som jag önskade att jag hade fått på film. Mellan den sista slussen och Norrkvarn så blåste det 4,5 sekundmeter. Plötsligt kommer det en by. Jag fick parera Lina, men han läsa av plottern. 17,9 sekundmeter stod det...mellan dessa vindar var det inte mer än 3-4 sekunder...det är vad man kan kalla byig vind!
När vi kom fram till Norrkvarn knödde vi oss in mellan en Jeaneau 40 DS (tror jag) och en leksaksbåt (...) och här ligger vi alldeles förträffligt.

Ibland var fenderplankan lite för högt upp så vi fick trixa lite

Killar - flytta på väggen!

Slussarna har några år på nacken

Vissa läcker mer än andra

Det blåste en hel del på kanalen

Vi har jobbat lite med planerna framåt. Det är ju alltid svårt att planera, men vi har kommit fram till följande:
I morgon natt ligger vi i Sjötorp; natten mellan torsdag och fredag i Läckö gästhamn eller naturhamn; fredag och lördag i Lilla Edet; lördag och söndag på Vrångö; söndag och måndag kanske på Fjordholmarna och hemsegling på måndag, eller så ligger vi i Skalla hamn sista natten bara för att suga på karamellen så länge som möjligt och kommer hem på tisdag.

Men som sagt, den som lever får se, vi har många äventyr att uppleva innan vi är hemma igen!

Påfyllning av motorolja...

...och lampolja

Lite kyligt för att äta middag uppe i sittbrunnen

Gafflad kalkon stod på menyn

Det är mysigt i mörkret

I Norrkvarn finns barnens minkanal och forskningsfartyget Vigdis

Till i morgon!

/Magnus

Planer för hårt väder

Som det står i Lottas inlägg idag, den 24/6-16, så har jag passat på att plöja igenom en bok när jag återhämtar mig från den värsta förkylningen på länge. Den heter "Hårt väder till havs" och är skriven av Peter Bruce. Och jag fastnade verkligen i boken! Den var en bra mix av råd och tips och riktigt bra exempel på verkliga händelser. Och inte massa snusförnuftiga åsikter som författaren vill göra till sanningar även om de bara är hans egna åsikter.
När jag hade läst boken dök det upp en massa tankar och funderingar i huvudet och när jag pratade med Lotta om detta så tänkte vi att det nog är en bra idé att göra en uppdelning. Delarna ska vara det vi behöver inhandla, kanske däcksband (vilket nu är beställt), det vi behöver fixa, kanske stormluckor, och det vi behöver öva på, kanske att dreja bi.
Jag kommer att fylla på detta innlägget framöver så att det kommer att ligga på det datum när jag har skrivit sist.

Några av er som läser detta kanske har nytta av det som skrivs, kommentera gärna detta i så fall!

/Magnus

Glad midsommar!

Vi vaknade till en fuktig och igenmulen midsommarafton. Väderprognosen visade på åskskurar under eftermiddagen så vi valde att bryggsegla även idag. Nu kl 20 på kvällen väntar vi fortfarande på åskan....som verkar ha tagit en annan väg just idag. Vi har haft en varm dag med sol växlat med moln, egentligen en ovanligt fin midsommarafton. Nu sitter vi i sittbrunnen och bara är, planerar Göta kanal-resan, fixar lite och har det gött!

Under dagen har vi sysselsatt oss med lite av varje. Jag har bl a slipat lagningar på akterspegeln och nu fått dit "Lina II" och "Bua"...så bra det blev! Magnus som fortfarande återhämtar sig grottade ner sig i en bok om segling i hårt väder, det finns mycket att lära om detta.

Slipar på lagningarna på akterspegeln

Äntligen har Lina fått sitt namn på plats!

Lunchen bestod, som sig bör denna dag, av sill och potäter. Alltid lika gott! Jordgubbar inhandlades borta på hamnplan och åts med lättvispad grädde (den laktosfria grädden är extra svår att vispa med en traditionell plastvisp) och ett glas rom.

Ingen midsommar utan sill och potäter...

...och jordgubbar!

Man blir hungrig vid havet...senare på kvällen kom Magnus på att han var sugen på plockmat och jag antog utmaningen. Så mycket gott vi hade i kylskåp och skafferi (affären hade ju givetvis stängt tidigare, det är ju ändå midsommarafton...)!

Både varm och kall plockmat...

...är gott på pinne

Vi har varit sugna på att ge oss ut nu ikväll men planen är att ge oss av innan frukost imorgon bitti....havet lockar!

//Lotta

Stormen Freja

Årets första storm kom i helgen, stormen Freja. Hon drog in under natten mellan lördag och söndagen och trots att vi bor en bit från kusten ruskades huset om ordentligt och jag valde att stoppa i öronpropparna under natten för att slippa höra. Då vi inte täckt Lina II än och att hon i år står mer skyddat än förra året så var vi inte särkskilt oroliga för henne men vi välde ändå att svänga förbi Bua i söndags em. Vi hade tagit en sväng upp till IKEA för att inhandla lite till vårt omgjorda förråd, numera träningsrum, samt svängt förbi Magnus pappa och uppvaktat honom på Fars dag. I Bua kunde vi inte se att stormen gjort någon skada på något, endast lite lådor och andra mindre saker som flugit runt lite. Lina II stod på sin plats och alla andra båtar såg ut att ha klarat stormen bra.

På lördag (om det blir ok väder) hoppas vi på att kunna täcka Lina och fixa med en del annat inför hennes vinterdvala…

//Lotta

Väntan på att ovädret ska dra över!

Kvällen igår var lugn men redan tidigt på natten började vinden att friska på, vi hörde åskan komma ett par gånger och det den ena regnskuren efter den andra drog över oss. Det är riktigt mysigt att bara ligga och lyssna på vädret utanför och känna hur båten rör sig med vind och vågor. Vi bestämde oss för att ha en go vilodag där vi bara gjorde det vi kände för. Efer frukost kröp vi ner i varsin soffa men var sin bra bok och så stannade vi fram till lunch. Det hade blivit över kycklinggratäng (se separat inlägg från igår) och sallad sen igår så det var bara att koka lite nytt ris så var lunchen klar. Får erkänna att en micro hade varit smidig i detta läge, men jag fick värma gratängen i en kastrull istället, vilket gick helt ok.

Vinden ökade under dagen och vi visste att kulmen skulle komma ungefär vid 17-tiden. Vi bestämde oss för att ta en promenad bort till fyren och se på skådespelet som vinden och vågorna bjuder på därborta. På vägen dit stannade vi till och faschinerades över ett par surfare som fick upp ordentlig fart inne i Båtafjorden. Det är mäktigt med dessa vågor och kraften i dom. Svårt att fånga på bild men nedan kommer några bilder från vår promenad. Nu ska vi fortsätta dagen med att inte göra så mycket annat än att ta det lugnt... På Nidingen blåser det nu 12 m/s med 18 m/s i byarna.
//Lotta

Solen börjar bryta igenom molnen...

Vågorna rullar in mot land

Klipporna får sig en och annan dusch... 

Rullen ska inte hänga på det här viset!

Hur man byter färg på akterstaget!

I dag hade vi tänkt att bege oss ut i några dagar. Vart visste vi inte riktigt, utan bara dit vinden förde oss. Vindarna i dag och i morgon var lite kinkiga så efter noga övervägande bestämde vi oss för att segla mellan de värsta vindstråken idag upp till en av våra favorithamnar, Skalla Hamn och lägga oss för kryssarklubbsboj. I morgon ska det blåsa till ordentligt och planerna var att ligga vid bojen när ovädret blåste över.
Men nu blev det inte så. Vi bytte färg på akterstaget i stället...och vi är tilbaka i Bua

Hur gick det till då?

Jo, vi gav oss av från Bua och då det blåste en del valde vi att bara segla för genua. När vi hade lämnat Båtafjordens trygga famn tog vinden i ordentligt med kuling i byarna så vi rullade in genuan en bit. Lotta satt rodret och styrde med den äran när lutningen stundtals rörde sig mot 25-30 grader. Och dessutom var det första gången vi seglade med sittbrunnstältet uppfällt. Lite klent...? Jo visst, men det regnade ganska så ordentligt så vi tyckte det var befogat. Och det var en lite märklig känsla att sitta och segla i kuling och regn, men ändå helt i lä...!

När vi närmade oss Malö så började vi förbereda oss för angöring och tyckte att det hade varit en fantastisk segling. Då hände plötsligt allting väldigt snabbt:
Vi hör en skarp smäll och båten kränger till. Ordentligt. Tanken som flög genom huvudet var faktiskt att kölen hade lossnat. Nu kan den ju inte göra det på vår bår men det hann jag inte rikitgt med att tänka. Efter att relingen hade legat under vatten ett par sekunder började hon räta på sig igen och samtidigt som ja tog över rodret från Lotta så ser jag att akterstaget ligger i vattnet bakom båten! Nu är goda råd dyra för att vi inte ska förlora hela riggen. Lotta startar motorn och lägger i växeln för att vi ska få lite styrsel i båten och ger sig sedan i kast med att fösöka rulla in genuan. Samtidigt försöker jag få båten på en något så när stabil kurs, men lyckas sådär. Den starka vinden tar tag i genuan och kastar in henne i en ny broach så vi får den andra relingen under vatten ett par sekunder. Vi vet inte säkert hur många grader båten lutade, men mätaren slog med all sannolikhet i botten.
Lotta fortsatte att försöka bärga seglet och med gemensamma krafter lyckades vi till slut.

Vi vet inte riktigt hur lång denna sekvens var, men mer än en minut var det nog inte, men oj vad intesivt. Men nöjda är vi ändå med vår insats! Vi råkade ju trots allt ut för något som många kanske aldrig gör och dessutom under ganska hårda vindar och grov sjö. Det kom helt oförutsett och vi måste upp i masten och se vad som egentligen gick sönder.
Men det väntar vi med till måndag när de värsta vindarna har lagt sig lite.

Vi fortsatte in till Skalla Hamn och funderade på hur vi skulle göra och kom fram till att det bästa är att gå tillbaka till Bua. Skulle det nu blåsa till ordentligt i morgon så är det bättre att riggen går överbord där än i en naturhamn, så nu har vi landat i vår gamla trygga hemmahamn igen!

Lotta har precis brassat käk så nu ska vi sätta oss ner och äta och ta ett glas vin och bara ha det gött!


Erfarenheter:
ALLTID ha en telefon i ett vattentätt fodral
ALLTID ha luckan till ruffen stängd under segling i någon så när vind
Kolla hur riggen mår och att det inte sitter ringar som utan saxsprintar som låsning.
Veta var bultsaxen ligger
Det var något mer, men det kommer vi inte ihåg...

Å sedan lade vi till med vår nya bästa kompis, Ankan! Mer om dett någon annan gång!

Lite bilder från dagen:

Flaggan avslöjar att det blåser en del, men vi sitter i lä!

Nästan 25 graders lutning...

Kolla, där var den ju! Den svenska sommaren!

Ett akterstag på helt fel ställe.

Glasögonen var hungriga!

Vår nya kompis, Ankan!

Nöjd med dagens tur!

Kolla vad bra han är, Ankan!

Här brassas det käk i stora lass!

Till nästa gång!

/Magnus

P.S.
Vadå byta färg på akterstaget???
Jo, vi säkrade upp riggen med storfallet...så nu är inte akterstaget en silvrig rostfri stålvajer uten en svart dyneemalina!
D.S.

Nu är det snart en hel stormfamilj...här kommer Egon!

Det är rätt lustigt att stormarna ska namnges nu för tiden. Under en höst och vinter blir det nästan en hel familj som kommer och gör livet svårare för oss. Samtidigt så finns det ett vackert, mäktigt inslag när naturen visar upp det krafter som den har. Och varje gång övertygas vi om att vi inte har något att sätta emot...
Det varnades för Egon redan för några dagar sedan. Vi hade lagat den skörade presseningen från förra stormen, men när det förutspåddes orkanbyar och dessutom från västnordväst så kände vi att vi måste göra något mer. Det fanns en ficka i den lagade presseningen som vinden skulle kunna få tag i och det skulle kännas tryggare om vi fick fixat den. Så i fredags stack jag lite tidigare från jobbet och jag mötte upp Lotta nere vid Lina II. Efter lite trixande så hade vi fått lagt över en pressening till, en tjock, stabil mörkgrön pressening, ovanpå den skörade. Och sedan höll vi tummarna för att det skulle hålla. Fredagnatten blev hyfsat lugn, men under lördagen började vinden ta i på allvar. När klockan belv strax efter 21 på lördag kväll kände vi att vi nog måste åka upp till Bua och kolla till henne. Och vilken syn som mötte oss! Vattnet stod nästan 140 cm över normalt och de stackars båtar som låg kvar i vattnet slet och drog i förtöjningarna. En stor Jeanneau hade minst 15 fendrar mellan sig och kajen i förhoppning att kunna mildra verkningarna av orkanbyarna. Med hjärtart i halsgropen svände vi bort mot bastun och Lina II. Men det var ingen fara! Vid fladdrade det och drog i presseningarna och linorna, men det höll och såg mycket stabilt ut efter förutsättningarna. Det var så mycket vatten att i princip hela båtvagnen stod under vatten! När vi hade kört runt hamnen och kollat lite åkte vi tillbaka till Bua där vi möttes av en vindskiveplåt som hade börjat ge sig på huset. Trots två provisoriska skruvar så släppte plåten under natten och landande på gräsmattan. På ett sätt var det bra för när den fortfarande satt fast på taket ställde den till med ett sådant oväsen att ingen av oss kunde sova. I dag (söndag) på morgonen så tog vi med oss killarna till Bua för att titta till Lina II igen, men hon låg där så fint under sina presseningar! Nöjda med det begav vi oss hemåt, försökte fixa till den del av vindskiveplåten som fortfarande sitter fast i taket, och hoppas att det var den sista stormen för denna vinter!

Lite bilder fån helgen nedan:

DMI:s vindprogonos för lördag...fina lila färger...28-30 m/s i medelvind, inte ofta man ser det i prognserna som tur är.

Uppmätt havsvattenstånd mitt på dagen på lördagen. Det blev ännu värre senare, nästan 140 cm över...

DMI:s våghöjdsprognos. 10 meter höga utanför större delen av västkusten. Det skulle förmodligen vara en upplevelse att stå på Smögholmarna i detta läge och se ut förbi Möllön ut mpt Måseskär.



SMHI:s prognos för våghöjden vid Väderöarna

Lördag kväll vid 22:00. Saltet på rutan från brytande sjö gör bilden dålig. Men det ser stabilt ut! Vattnet framför bilen är egentligen en väg.

Alla linor sitter! Längst uppe till höger i bild syns den gröna pressening som vi satte dit på fredagen. Vattet står en bit upp på vagnens vänstra hjul.

Vattnet har svämmat över kajkanten och har nått upp till den lilla boden med dieseltanken.

På Nidingen peakade vinden på 36 m/s i byarna!

Och på Väderöarna peakade vinden på 39 m/s! Hade varit häftigt att vara där i lördags kväll...

Här nedan kommer några bilder från Bua idag på förmiddagen:

Fortfarande högt vatten på söndag förmiddag...

Vy ut mot gattet in till Bua

Här brukar vi gå ut för att komma till Lina när hon ligger på plats i vattnet.

De flesta båtarna i vattnet verkar ha klarat Egon bra

Många av bryggorna låg helt under vatten!

 Lagning av vindskiveplåten