 |
| Vi fyller på med diesel |
När sent omsider personal från Gästhamnen dyker upp så går det snabbt att tanka. Vi hade redan fyllt upp vatten, så under tiden Lotta var borta i servicehuset och betalade, så gjorde jag färdigt för avfärd- 17: 30 kom vi iväg och vände omedelbart stäven norrut mot Kalmar Sund. Då Ölands södra udde inte ligger så långt bort så började vi spana efter den, men det tog åtskillig tid innan vi såg den. Vad det berodde på är vi inte riktigt säkra på, men dis kan spela en ett spratt sådana här varma fuktiga dagar.
 |
| En hållare för telefonen monteras på masten |
Innan vi gav oss av hade vi kollat blixtradarn, och det visade sig att det hade åskat ganska kraftigt inåt land, och vi satt och spanade på den molnbank som tillhörde åskvädret på vår färd norrut. Men framåt kvällen började molnen sjunka undan, och risken för åska försvann.
När hungern började göra sig påmind så brassade Lotta på den köttfärs som hon hade torkat hemma. Den hade klarat sig utmärkt visade det sig, och kryddad med färsk basilika och med gurka och oliver som tillbehör utöver riset blev det en väldigt god middag. Som så många gånger förr känns det ibland overkligt att sitta i en båt mitt ute på havet och äta sådan mat. Lyxigt, minst sagt...!
 |
| Det var godare än det ser ut! |
Vi började funder på hur vi skulle lägga upp natten. Lotta ville gärna vara uppe när vi passerade Kalmar och Ölandsbron, då hon har många minnen därifrån från studietiden. Vi hade vid detta tillfälle ungefär två och en halv timme kvar till bron, så vi kom överens om att Lotta skulle gå och lägga sig och att jag skulle väcka henne en halvtimme innan bron.
 |
| Solen sänker sig |
Efter hon hade gått och lagt sig så trixade jag lite med ljudet i stereon under vindrutan, och satte mig sedan att lyssna på sjörapporten. Det känns bra att göra det, även om mängden information från andra kanaler på nätet i dag är överdådiga. När denna var slut så började signaturen till Sommar i P1 spelas upp och återigen kände jag en overklig känsla, att sitta ute på ett mörknande krusigt hav där månen precis hade börjat klättra upp på himlen och samtidigt lyssna på denna signatur...Glad blev jag sedan när det visade sig att det var Kim Källström som skulle prata. Jag är inte överdrivet förtjust i fotboll, men han har varit med så länge att det skulle bli intressant att lyssna på vad han hade att säga.
Detta gjorde att tiden till vi började närma oss Kalmar gick fort och tjugo i tolv väckte jag Lotta. Sundet mellan fastlandet och Öland har smalnat betydligt samtidigt som mörkret hade lagt sig över Östersjön. Resan genom Kalmar Sund och under Ölandsbron blev en intensiv upplevelse. Jag försökte hålla båten så gott det gick i rännan, men med avsaknad av yttre referenser på grund av mörkret så satt blicken mest fäst på plottern. Vi kom överens om att jag skulle sköta båten och att Lotta skulle ta kort, filma och se sig omkring. För er som inte har seglat i en trång farled på natten så kan jag berätta att det är ganska förvirrande med alla fyrar, märken och prickar som lyser och blinkar på olika sätt. Det är dessutom lätt att blanda ihop dem med olika ljus från staden. Plottern underlättar naturligtvis, utan den så hade det blivit bra mycket mer osäkert att navigera.
Men allt gick bra, vi kom igenom.
 |
| Vi närmar oss Ölandsbron |
 |
| Farleden är smal även här |
 |
| Nu är vi nära... |
 |
| Ölandsbron i månskenet |
 |
| Vackert! |
När vi hade kommit ut ur den smalaste delen var det dags för mig att lämna över rodret till Lotta och gå och lägga mig. Av någon anledning så blev det ingen bra sömn och när jag tog över rodret igen vid kvart i tre på morgonen var jag trött. Men det var bara att bänka sig och titta på det vackra skådespel som infinner sig strax innan solen ska gå upp. Jag delade denna upplevelse med tusentals insekter av olika slag, främst verkade det vara olika arter av myggor, som hade bestämt sig för att våldgästa Lina denna natt. De satt överallt, på linor och fall, på lanternorna, på insidan av vindrutan, men absolut flest satt på seglet. Det var inte så roligt att ha dessa surrandes i öron och ögon under vakten, men jag hade inte så mycket val. Vi fattar fortfarande inte var alla dessa kom ifrån.
 |
| Däcksbelysningen gör att vi syns i mörkret |
 |
| Invasionen av kryp |
Då farleden tog slut strax efter att jag hade tagit över så tog jag sikte på en fyr jag såg långt borta. På med autopiloten och iväg i mörkret. När jag började närma mig fyren såg jag något märkligt vid sidan om den. Först trodde jag det var en ö, men den var lite för fyrkantig för det. Nästa gissning var faktiskt att det var ett krigsfartyg, det såg verkligen ut så i mörkret. Dessutom verkad en helikopter parkerad på fördäck. Men om det var ett krigsfartyg så var det märkligt att det inte förde några ljus över huvud taget. Kunde det vara ett utländsk fartyg som hade gått på grund. Jag var ju ändå i trakterna av Karlskrona...
Men till sist visade det sig var en stor fyr som var under restaurering. De stora byggställningarna och sten piren gav det fyrkantiga utseendet. Men helikoptern då? Jo, det stod faktiskt en sådan parkerad bredvid fyren...
 |
| Fyrrestaurering |
När fyren var passerad skulle jag ta ut ett nytt mål. Lotta låg fortfarande och sov nere i ruffen och skulle göra så i ytterligare någon timme. Jag tog sikte på något som angavs som "Blå" i sjökortet. När jag zoomade in så visade det sig var Blå Jungfrun. Jag hade hört detta namn förut, men i vilket sammanhang kommer jag inte ihåg. Jag slog upp det i boken om Östkusten som vi har fått låna av vår båtgranne Hasse i Grand Soliel 37:an och det visade sig att ön har en rik historia. Slå upp den om ni är nyfikna. det var en liten omväg att segla runt Blå Jungfrun, men jag tyckte att det var värt det. Trots att det var två timmar färd kvar till ön, ungefär 12-13 sjömil, så syntes hennes siluett klart och tydligt över horisonten. När det var en timma kvar till att vi skulle vara framme, så väckte jag Lotta så jag kunde få en timmes sömn innan vi var framme, och hon skötte styrningen till dess.
Blå Jungfrun visad sig vara en riktigt vacker ö, men tyvärr kunde vi inte gå iland då det inte verkade finnas något bra ställe att lägga till vid. Vi snurrade ett varv kring ön och betraktade den ur alla vinklar innan vi seglade vidare norrut. Jag gick och la mig igen och fick sova en och en halv timme innan Lotta väckte mig på nytt. Vi hade närmat oss den sydligaste delen av skärgården norr om Öland och Lotta hade kollat ut ett bra ställe vi kunde spana in. Dessutom var det bara en timme och en kvart bort, så vi ändrade kurs västerut. Någonstans här fick plottern fnatt igen och trodde återigen att vi hade passerat Atlanten, vilket förstörde alla data från resan från Sandhamn. Jag hade ju tänkt att kolla noga vad Lina dricker per sjömil när vi är ute och tuffar. fram till Sandhamn hade hon druckit ungefär en halv lite per sjömil, vilket får anses som godkänt, det är ju trots en madam på 6,5 ton!
 |
| Ännu en vacker morgon |
 |
| Blå jungfrun |
Vid halv tio gled vi in i en alldeles underbart vacker skärgård och följde farleden en bit innan vi vek av in i en vik där det skulle finnas en kryssarklubbsboj. Till vår besvikelse så låg det redan en båt vid bojen, men till vår glädje så fanns där en boj till! Vi hade nu seglat i 28,5 timma, så det var tacksamt med bekvämligheten att lägga till vid en boj. Inga ankare, inga förtampar till öglor eller kilar. Bara att tuffa fram, dra en sling och sedan var vi fast!
 |
| Bojflaggan behövde hissas |
Under dagen har vi inte gjort så mycket. Vi har varit runt med Hoppe och hittat ett par riktigt bra tilläggningsplatser på andra öar, om vi nu skulle komma tillbaka hit igen och käkat sill och potäter, kollat in andra båtar som kommit och gått. Jag måste säga det att de som ligger här i denna naturhamn visar en stor hänsyn till varandra. Det är kanske 8-10 stora motor och 7-8 segelbåtar, vattenskotrar och gummibåtar. Men alla visar hänsyn och håller en lugn profil.
 |
| Smidigt att ligga vid boj |
 |
| Besök på lien spännande ö... |
 |
| ...med vacker utsikt! |
 |
| Hoppe är bra! |
Efter middagen i kväll hade vi tänkt att ta med Hoppe ut igen och åka och titta på en by som Lotta hade nosat upp. Jag kommer inte ihåg vad den hette, men det blir säkert en trevlig tur.
Så, nu ska jag göra Lotta sällskap som ligger och solar på fördäck.
It´s a dirty work, but someone has to do it ! :-)
 |
| Dessa holländska märkliga båtar hittade vi borta vid byn på Älö |
 |
| Byn på Älö var mysig |
 |
| En del kossor har det bättre än andra... |
 |
| Vi njuter av kvällarna |
Till nästa gång!
/Magnus
