Myflower tillbaka i Bua!

I dag susade vi först upp till Kungsbacka för att hjälpa Sussi att välja kläder till ett bröllop hon ska på om ett tag. Samtidigt som vi gick i affärer kutade Rasmus och Noel runt på stan och jagade pokemons! Vi avslutade med en kopp kaffe i ett av fiken på Kungsmässan och styrde kosan ner mot Bua.
Det hade utlovats ett fantastiskt segelväder och när Lotta kollade Nidingen på SMHI blåste det 7-8 m/s. Solen strålade från en klar himmel och vi kastade loss och ankrade upp ute i fjorden. Myflower skulle ju komma tillbaka till Bua idag efter sin årslånga resa till Karibien och vi ville gärna möte dem ute på havet. Därför käkade vi en kort lunch uppankrade innan vi drog upp ankaret, satte segel och forsade ut genom gattet. Vilken segling vi fick! Det blåst runt 8-9 sekundmeter, vi hade storen helt uppe och genuan ute till hälften. Med denna segelsättning stortrivdes Lina i den stundtals grova sjön och gick på med 5-7 knop i halvvinden rakt västerut. När vi kom fram till klockbojen, Sigrids första angöringsboj, så slog vi och gick inåt igen. Och då bjöd seglingen på nya höjder! Som mest såg vi 8,44 knop på plottern och så fort hade vi aldrig seglat förut!
Vi tog ett par svängar fram och tillbaka till klockbojen innan vi var nöjda, men vi hade inte sett Myflower. Därför ankrade vi upp strax innanför gattet och satte oss att vänta. Och efter bara ett par minuter dök hon upp! Vi fattade inte hur vi hade kunnat missa henne, men det hade vi.

När hon gled förbi på väg in mot Bua fick hon en tutsalut från oss för att hälsa henne välkommen hem igen. Vi drog upp ankaret och följde henne in till bryggan. När vi hade lagt till, för övrigt en helt perfekt tilläggning, så dök Lottas mamma och pappa upp vid bryggan. vi satte oss allihop i sittbrunnen för en pratstund innan vi vände kosan hemåt. Men innan vi åkte ville vi ju gå och hälsa på långseglarna. Vi fick tag i Niklas och stod och pratade med honom en stund. Han var nog glad att vara hemma igen, men det var nog inte omöjligt att det blev någon mer resa i framtiden. Han berättade dock att Klara inte hade tröttnat och förmodligen hade kunnat fortsätta hur långt som helst. Vi stötte på Klara strax innan vi gick och fick en kram och en kort pratstund innan det var dags för kräftor på bryggan. Vi passade på att lämna och styrde kosan tillbaka till Bua.

Sammanfattningsvis, en helt underbar dag, med segling som verkligen gav blodad tand. Jag har svårt att bärga mig innan vi kan ge oss ut på nästa resa och få möta nya äventyr tillsammans med vår trygga och vackra Lina!

Nedan lite bilder från dagen:

På väg ut på havet!

Alltså, finns sådana här dagar?!?!

Här trillade vi ner från en våg...kolla skvättet om styrbord...det kittlade till i Noel mage!

Lina doppar nosen i en sjö.

Killarna gillar det!

Vi forsar fram på Kattegatt i över 8 knop!

Och här spränger vi in lite goa filmer, speciellt den första!

Go film nummer 1

Go film nummer 2!

Go film nummer 3!!

Lagarbete vid genuavinschen.

Myflower glider förbi oss! Hemma efter ett år på världens hav!

Noel fixar till seglet på babordssidan...

...medan Rasmus tar hans om styrbordssidan.

Å här ligger Myflower, tryggt förtöjd i Bua igen efter sina äventyr!

Till nästa gång!

/Magnus

Göta Kanal Dag 27 Utterskär till Bua; Hemkomst!

Vi vaknade lite senare än vanligt idag, runt halv nio, och kände försiktigt in vad som hände runt omkring oss. Lät det inte som om det duggade lite på däcket ovanför oss? Vi kollade snabbt våra vädersajter på telefonerna men de sa inget regn. Men det lät misstänkt. Jag tog fram radarbilderna från SMHI och mycket riktigt, där fanns ett regn...som precis hade landat över våra huvuden. Vi la ner våra huvuden på kuddarna igen, och tänkte att vi får väl vänta ut regnet då. Och det gjorde vi. Vi fick en lugn start på dagen, vi åt denna sista frukost på vattnet i lugn och ro. När vi var klara släppte Rasmus förtöjningen i bojen och jag svängde runt och började tuffa söderut.
"Skulle vi inte ta av motorn av Hoppe?" sa Noel då. Just det ja, det skulle vi. Vi vill inte segla en dag till med motorn som tynger ner Hoppe och drar ner på vårt dyrbara fart. Så det var bara att vända om, haka fast i bojen igen, och lyfta upp motorn. När vi var klara så fick Rasmus en lektion i att starta Linas motor, och fick praktisera det omedelbart när Noel denna gång släppte förtöjningarna.
Nä, sa Lotta, nu vill jag se tumlare och sälar innan vi är framme! Sälar, visst, de fanns säkert på Ledskären, men tumlare blev nog svårare.
När vi puttrade förbi Hamnholmen på vår väg ut på Kattegatt så visade vindmätaren hela 0,8 sekundmeter...inte mycket att hänga ut seglen för, så lite besvikna bestämde vi oss för att tuffa vidare för motor. Regnat hade dragit undan och lämnat scenen fri för ett strålande solsken, så vi var glada att vi hade väntat ut regnet. Det var så pass lugnt att vi tänkte att killarna kunde få åka lite gummibåt efter Lina. Jag drog ner farten till tomgång och Lina drog in den ystra Hoppe till badbryggan. Vips, så var killarna ombord och Lotta släppte tillbaka Hoppe ut på vattnet. Killarna verkade ha mäkta roligt i Hoppe, speciellt när jag tog Lina på  en liten piruett strax innan Malö sund, så att de korsande vågorna fick Hoppe att skutta och vrida sig så att vattnet sprutade över killarna.
Efter att ha korsat Malö sund så drogs Hoppe in och släppte ifrån sig sina passagerare, som nöjda och glada skuttade upp i Linas trygga famn igen.
Nu kom det faktiskt lite vind, en tre-fyra sekundmeter så vi rullade ut genuan och satte storseglet. Det gick inte fort, kanske 2,5-3 knop, men detta var vår sista chans att segla denna semester! Och vi blev inte besvikna. Vinden ökade allt eftersom och när vi senare var framme vid Bua låg vinden på stadiga 9-10 meter per sekund.
Efter en stund hände något knepigt, som vi inte var riktigt beredda på. Det blåste ganska lite vid tillfället, kanske 4 sekundmeter, men helt utan förvarning vrider vinden över 100 grader! Gippen var ett faktum, jag hann bara rädda ytterst lite av skotlinan innan storen gick över. Det blev inte så farligt eftersom vinden var så svag, men ändå, detta var en ny erfarenhet.
Lina hade tidigare legat i skugga av genua och storsegel, men efter gippen så badade hon plötsligt i sol! Jag bänkade mig uppe på min favoritplats upp i bakre styrbordshörnet lutandes ryggen mot pushpiten. Jag satt där i godan ro i solen och drack te, medan Lotta styrde. Helt plötsligt ser jag något till höger om mig, på mindre än två meters avstånd ute i vattnet! Jag fattar först inte vad det var, jag trodde det var någon fisk som slog. Men sedan avslöjade sig en ryggfena i vattenytan! Det var ett helt gäng med tumlare precis bredvid båten, vi såg i alla fall 4-5 stycken! Han som kom upp först var verkligen alldeles intill mig och, tack vare att vattnet är så klart, såg vi sedan allihop när delfinerna simmade sida vid sida någon meter under ytan och då och då hoppade upp över ytan! Jag hade slängt iväg min tekopp och försökt att få igång filmningen på den röda kameran, men tyvärr visade det sig sedan, så hade jag inte lyckats med att trycka igång den...jag grämer mig för detta, det hade varit fantastiskt att ha detta skådespel på film! Killarna fick i alla fall se tumlarna på nära håll, vilket är väldigt roligt att de har fått göra.
När de hade försvunnit ner i djupet igen satt jag en stund och spanade efter dem och hoppades att de skulle komma tillbaka, men det gjorde de inte. I stället tilltog vinden och vi slörade i 6-8 sekundmeter sydost mot Bua, en riktigt härlig avslutning på resan. Norra Ledskär passerades och här fick Lotta sin andra önskning uppfylld, för där låg sälar i drivor!
Resten av resan blev odramatisk, vi gippade strax utanför Bua fyr, och slörade för babords halsar in i Båtafjoden. Seglen tog ner strax innanför gattet och vi gled för motor in i hamnen som vi hade lämnat fyra veckor tidigare. För egen del så kändes det inte så konstigt, vi hade bytt hamn varje dag i 27 dagar så det kändes bara som ett ställe till, men Lotta och framförallt killarna tyckte att det var en märklig känsla glida in i hemmahamnen.
Vi hade ett kinkigt läge, det stod nu 10-11 sekundmeter på vindvisaren, och vi  hade vinden rakt i sidan! Hur skulle det gå att lägga till i denna besvärliga vind? Men Lotta och killarna gjorde ett fantastiskt jobb på fördäck trots det svåra läget och vi lyckades att utan malörer lägga fast på första försöket.
Vi var hemma!

Killarna åker i Hoppe

Vi låter Lina göra en liten piruett

Även storseglet ska upp idag

Lite bökigt att få upp det med vind från sidan

Men till slut har Lina fulla segel

Vilken underbar segling

Snart är vi i mål - Bua

En av favoritplatserna att njuta av seglingen

Sälarna på Norra Ledskär

Vi närmar oss Bua

Vi noterade när vi hade lagt till att Christopher i grannbåten hade inte lyckats komma iväg. Detta var lite tråkigt då de hade siktat på början av augusti att komma iväg till Kanarieöarna via Europas kanaler. Vi hoppas att det inte är något allvarligt, utan att det bara är en mindre försening i planerna.
Vi la också in en liten gåva under sprayhooden till Hasse på Grand Soleil 37:an som inspirerade oss till denna resa som blev så lyckad! Tack för allt material vi fick låna, Hasse, det har verkligen kommit till nytta!

Diskning och packning pågår

Tack för lånet av bok, sjökort m m!

Sist rullas flaggan in...

... och tackar Lina för en härlig resa

Men framförallt så tackade vi Lina för att tryggt ha fört oss genom denna resa, allt från spegelblanka hav till rytande vågor och tjutande vind, genom dagar och nätter, genom slussar och under broar, och inte minst hyst oss i sitt mysiga inre under skimrande kvällar och kylslagna nätter. Hon är en fantastisk dam, Lina, och vi hoppas att få möjlighet att resa med henne många gånger till.

Så nu väntar en annan fas i denna resa. Vi har samlat på oss mycket erfarenheter och lärdomar, vad som funkar och vad som inte funkar, vad vi gillar och inte gillar, vad som är bra och mindre bra.
Allt detta ska ner i text här på bloggen så att förhoppningsvis fler kan dra nytta av våra erfarenheter. Alla kort och filmer ska också gås igenom och sorteras. Dessa ska publiceras på bloggen, så att bilderna och filmerna får berätta det som vi inte har förmått i ord.
Det ska också skapas en 15 minuter lång film om vår resa och till sist ska vi sätta ihop en fotobok om vårt äventyr, som vi kan bläddra i mörka höstkvällar, och inspireras till nya äventyr på haven!

Vi hoppas ni har haft nöje av att läsa om vår resa!

Till nästa gång!

/MaLoRaNo

Göta Kanal Dag 10: Lisselö via Kalskär till Lånjö; Svanarnas paradis!

I dag vakande vi hyfsat tidigt och ganska exakt klockan 8 så lättade vi ankar och begav oss ut ifrån denna vackra hamn. Vi återkommer gärna hit och köper färsk fisk i den lilla (jo, vi fick knappt plats tre personer i den) affären, hon som hade affären var trevlig och fisken var färsk, väl filead och mycket god!

Vi lämnar Lisselö/Håskö

Efter att ha kommit ut i skärgården så styrde jag lite österut för att komma ut i den yttre skärgården. Lotta hissade storen, och den hjälpte väl till lite grann, men inte så mycket då det blåste sydligt, kanske 3 meter per sekund. Då skärgården, som vi i alla fall tror är St Annas skärgård, är mycket grynnig så tog vi en lång lov runt de yttersta skären på väg mot vårt första stopp för dagen, Kalskär. Detta ska vara en mycket vacker hamn, men helt öppen för västliga vindar, så vi var tveksamma redan innan.

På väg mot Kalskär så passerade vi ett antal småöar och skär i det yttersta kustbandet och ingen av oss har någonsin sett så många svanar förut! Det måste ha rört sig om flera hundra fåglar på en sträcka av någon sjömil. Det var helt omöjligt att väja för alla, men de var nog hyfsat vana att flytta på sig för båtar för de paddlade på för allt var de var värda när vi närmade oss. Vi stod ivrigt färdiga med kameran i fall någon skulle lyfta. Att se 10,20,30 svanar lyfta samtidigt hade varit en syn!

Svanar kan simma fort om de måste

När alla småöar med svanar hade passerats så vek vi av inåt kusten igen, rakt in i den grynniga skärgård som låg innanför. Vi hade löst någonstans att sjökorten var bra uppdaterade, men att man inte skulle bli förvånad om man hittade en och annan sten som inte fanns med på sjökortet. Och vi hittade en sådan, även om vi inte gick på den. Helt plötsligt så minskade djupet från 10-12 meter till 2,8 innan det sjönk igen. Jag hann få hjärtat i halsgropen flera gånger och fick bromsat upp Lina så smällen inte skulle bli så kraftigt. Men vi gick rätt över vad det nu var som låg där under oss utan att Lina fick någon närkontakt...kanske en miniubåt...nu igen...Putin ser dig...!

En liten stund efter detta svängde vi in i den lilla vik som är Kalskärs naturhamn. Mycket riktigt låg den väldigt vackert och hade det inte varit för att det skulle blåsa just västligt så hade vi stannat. Det låg redan en segelbåt i viken och han erbjöd oss att ligga vid den lilla brygga som fanns i viken, men vi hade redan bestämt oss. Skulle vi ha vägarna förbi någon annan gång och vädret är lugnt kommer vi definitivt att ligga en natt här.

Kalskär

Fripassagerare av okänd sort

En fisk på torra land...

Vi tuffade vidare i den obefintliga vinden och fick ett sms från vår kanelknäckeknaprande stjärnbesättningsmedlem Sussi, som äntligen hade bestämt sig för att följa med oss ett par dagar på Göta kanal. Roligt, roligt! Hon hämtar upp killarna klockan sju på måndag morgon och sätter fart mot Mem, så hoppas vi att de är upp runt lunch

Resan vidare mot vårt andraval denna dag, Lånjö, blev lugn utan äventyr, men när vi kom fram hade en sydligt vind på en del sekundmeter blåst upp och då vi ville ankra till land för västliga vindar så blev det lite pyssel innan vi hade fått lagt fast alla förtöjningstampar. Nu har vi ankare, som vi inte litar på till 100 %, två linor i de främre knaparna och två i springknaparna. Vi tror att detta ska räcka för de västliga vindar som ska komma i kväll/natt.
Precis lagom efter att vi hade gjort i ordning vår förtöjning så kom en Dehler 42 inglidande i viken. Än så länge var vi ensamma så vi följde med intresse vad han skulle ta sig för. Behövde han kanske hjälp om han skulle lägga till bredvid oss? Men ha bestämde sig för att lägga sig på svaj. När han hade lagt sig tillrätta så sa jag till Lotta att jag undrade hur mycket folk litar på sina ankare, med tanke på att de sällan drar fast dem. Och mycket riktigt, det tog inte lång tid innan Dehlern började dragga och "gubbarna" kom uppspringande på däck och ställde sig och tittade mer på ankarkättingen. De prövade igen, men även denna gång utan att dra fast ankaret.
Strax därefter kom en regnskur av det mer rejäla slaget. Kolla på vår youtube-kanal, det finns ett litet klipp på den där. Jösses vad det regnade under ungefär en kvart. Vinden vred från sydlig till nordvästlig och den icke fastdragna Dehlern draggade naturligtvis igen. "Gubbarna" kom upp, nu iförda seglarjackor av senaste snitt och började backa och ankra på nytt. Men missade visst at dra fast ankaret igen. De har ankrat för sydliga vindar och vi hoppas att de klarar sig i natt om vinden vrider mot väst.

Vi närmar oss Lånjö

Denna gång blev det landförtöjning

Magnus fixar med kilarna

Lotta loggar

Mysig vik

Vilken störtskur!

Lina blev ordentligt blöt

Promenad på Lånjö efter regnet

Lina torkade upp snabbt

Resten av kvällen har vi bara tagit det lugnt. Vi har varit runt på ön och kollat lite, man har bra utsikt över skärgården från toppen på ön. Vi har sett fyra båtar till lägga till bredvid oss, så nu är vi sex båtar i viken, fyra svenska och två finska. De finska har en flagga som vi inte har sett tidigare. Den ser ut som den finska flaggan, men har ett vitt kors inne i det blå. Dessutom har de en symbol som likar ett vindex i ett hörn på flaggan. Om någon vet vad detta är så kommentera gärna. Vi funderar på om det är någon form av finsk sjöfartsflagga, ungefär som den brittiska.
Vi har också tagit ut ett mål för i morgon. Vi kommer att sikta på att ligga på Djursö, cirka 8 sjömil närmare Mem och ligga där till måndag morgon, då vi ställer kosan mot Mem för att möta upp killarna och Sussi och Lotta föräldrar. Från Djursö till Mem är det cirka 10 sjömil eller kanske en och en halv timma för motor.

Middag: kasslergryta

Det går att blogga på fördäck också

Ett virrvarr av linor

Himlen såg ut att brinna denna kväll

Tills i morgon!


/Magnus

Göta Kanal Dag 6: Stora Vippholmen till Mjödö

I morse vaknade vi efter att ha sovit länge. Länge........
Vi slocknade runt tio i går kväll och vaknade runt tio i dag på morgonen...tolv timmar hade vi sovit!Vi kanske tog igen en del av de senaste dagarna förlorade sömn, vad vet jag.

När vi vaknade kollade vi alla väderprognoser som vi kunde hitta, tre stycken. Två av dem varnade för åska efter lunch och vi hade tre, fyra timmar segling innan vi var framme vi Mjödö, vilket var vårt mål för dagen, i vilket fall i detta läge.
Vi funderade en stund på om vi skulle vänta med att segla till ovädret hade dragit över, eller om vi skulle vänta till i morgon med att segla iväg. Men vi bestämde oss snabbt för att ge oss av med en gång och försöka hinna fram innan regnet och åskan var över oss.
Vi förberedde för avfärd så snabbt vi kunde. Kanske lite för snabbt, för när vi hade släppt bojen, vilken för övrigt blev upptagen mindre än 1 minut efter att vi hade lämnat den, så släppte jag bak Hoppe som hade legat alldeles intill Lina under natten. Det var bara det att vi hade glömt att knyta fast änden på linan till Hoppe i pushpiten. Så till min förvåning så ser jag Hoppe ge sig av på egna äventyr! Öhhh...sa jag till Lotta...vi tappade Hoppe...
Snabbt fick vi vända om och Lotta fiskade upp honom igen med en båtshake och förtöjde honom till Lina igen.

Hoppe är upphämtad

Vi fortsatte ut i farleden tillsammans med en del andra båtar som hade bestämt sig för att lämna klockan 10 och styrde nordväst för motor i kanske en kvart. Sedan girade vi 90 grader styrbord, gick upp i vind och hissade allt vi hade i segelväg. Och vilken halvvindssegling vi fick! 6-9 sekundmeter och ofta i våglä gjorde att farten oftast låg runt 6 knop när vi slingrade oss nordost upp genom inomskärsfarleden. Efter någon timme vred farleden mer mot norr och samtidigt som vi föll av och hamnade på en slör/läns så skulle en Bavaria 32 passeras. Men Lina är ingen snabb undanvindsbåt...Så vi låg bredvid Bavarian i kanske en timmas tid, men inte mer än 15-20 meter emellan oss.  Vinden ökade till 10 meter per sekund, men ändå låg vi i exakt samma fart. I bland tog vi några meter på henne och ibland tog hon tillbaka några meter. Fascinerande. I detta läge bråkade genuan rätt mycket med oss. Den hamnade i lä om storen, men vinden kom inte tillräckligt mycket bakifrån för att vi skulle kunna saxa. Lina rullade en del i sjön som kom snett akterifrån och vi ville inte gå upp på fördäck för att ta ner storen och bara kör för genuan. Följden blev att vi rullade in genuan i stället, men det visade sig inte göra något för farten överhuvudtaget. Vi följde Bavarian i exakt samma fart som tidigare, ända till hon girade in mot Västervik. Efter denna tur hoppade en gennaker på rulle på ett peke definitivt högre upp på önskelistan! Men det är ju som bekant inte gratis... 

Vissa grynnor syns bra

En liten ö...

Molnen hade börjat torna upp sig och när farleden böjde ner till platt läns för oss tog vi ner seglen och vevade i gång motorn. Vi hade kanske 40 minuter kvar till Mjödö, och vi kände att det fanns risk att åskan skulle växa in över oss snabbt om vi hade otur, och då känns det bättre att ha seglen nere. Men allt gick bra och återigen tuffade genom en alldeles underbar skärgård!

När viken mellan Mjödö och Torrö dök upp framför stäven så visade det sig att tre segelbåtar och en motorbåt låg i viken. Den kändes nästan helt öde jämfört med den vi låg i igår. Men två av segelbåtarna och motorbåten låg förtöjda vid en stor brygga. Det såg lite märkligt ut med en stor brygga mitt ute i ingenstans! Senare, när vi hade tagit oss in till land med Hoppe så visade det sig att Bullerbyns båtklubb (med tillstånd av Astrid Lindgren...!) hade byggt bryggan för sina årliga fester! Så kan det vara.


Vi bestämde oss för att inte gå in till bryggan utan ligga på svaj i stället. Erfarenheterna från det intensiva åskovädret som vi drabbades av uppe vid Bohus Malmön för två år sedan gör att vi hellre ligger på svaj och har handlingsutrymme om det skulle blåsa till ordentligt i ställer för att ligga fast mot en brygga. Så vi tar en lov in mot vikens grundare områden och på andra försöket så biter deltaankaret i aktern bra och vi drar fast det med 1500 varv på motorn.


Strax därefter är åska och regn över oss. Åskan går inte direkt över våra huvuden, men det regnar ordentligt och vinden tar stundtals i ordentligt. Men det känns aldrig oroligt, vi har läget under kontroll. Skulle vi börja dragga kan vi stötta med motorn inom 10 sekunder.


Så vi passade på att käka lunch när vi ändå inte kunde vara uppe på däck. Stekta köttbullar potatis skinka soltorkade tomater och oliver blev en riktigt god måltid! Efter maten tog vi igen oss lite på soffan innan vi tog Hoppe och rodde in till bryggan vi hade sett tidigare. Det visade sig att det fanns en uppmärkt stig på 1,7 kilometer runt ön, och när jag föreslog att Lotta skulle dra på sig löparskorna och ta sig ett par varv var hon inte sen att nappa. Vi paddlade ut till Lina igen och när Lotta hade bytt om och gett sig iväg så satte jag mig att blogga detta inlägg. Nu är hon tillbaka igen, så nu har jag nog skrivit tillräckligt för idag.

Dagens lunch

Här ligger hon fint

Lotta på väg in till Mjödö för att springa en sväng

Bara lite om morgondagen. Vi vet inte riktigt vart vi ska ta oss i morgon, men hoppet vi gjorde i dag på 3,5 timmar kändes lagom, så det blir något liknande i morgon, vi får se vad det blir.

En erfarenhet rikare blev vi idag. Vi hade låtit motorn sitta kvar på Hoppe för att se hur det funkade att dra honom efter Lina på det viset. Det var inget bra...vi tappade nog minst en knop i fart genom att Hoppes akter grävde ner sig djupt i sjön och bromsade...men nu vet vi!

Så, snart vankas middag och därefter en lugn kväll i en vacker vik!

Lina II

Lyx med varmvatten att kunna duscha i

Bilden får tala för sig själv!

Till nästa gång!


/Magnus