Hoppe har hoppat upp på land

Vi får nu börja inse att seglingssäsongen går mot sitt slut och vi behöver förbereda Lina för upptag på land för vinterförvaring. Idag var det en underbart höstdag och efter att ha gjort en "inför-vintern-städning" i trädgården så gav vi oss av till Lina efter lunch. Förseglet är nu nedtaget och ligger hemma i garaget och Hoppe är även han hemtagen och avspolad. Magnus körde igång motorn och gjorde ett försök att sänka tomgången. Det blev bättre men inte riktigt så låg som vi egentligen vill ha det. En del kläder och mat plockades hem och kylen stängdes av. Vi tog även hem den helt tomma gasolflaskan som ska bytas ut mot en ny genomskinlig variant till nästa år.

Det som nu är kvar att göra innan Lina ska upp och flyga är att serva motorn och det blir kanske nu till veckan som kommer.
På återhörande!
/Lotta

Vi var inte så flitiga med kameran idag men här kommer några bilder och en liten film från idag:

Fix med tomgångsregleringen

Här kommer en liten film på Hoppe och mig: Segelfrakt

Lina utan försegel 

 

Hoppe blir så ren och fin undertill

 

 

Göta Kanal Dag 6: Stora Vippholmen till Mjödö

I morse vaknade vi efter att ha sovit länge. Länge........
Vi slocknade runt tio i går kväll och vaknade runt tio i dag på morgonen...tolv timmar hade vi sovit!Vi kanske tog igen en del av de senaste dagarna förlorade sömn, vad vet jag.

När vi vaknade kollade vi alla väderprognoser som vi kunde hitta, tre stycken. Två av dem varnade för åska efter lunch och vi hade tre, fyra timmar segling innan vi var framme vi Mjödö, vilket var vårt mål för dagen, i vilket fall i detta läge.
Vi funderade en stund på om vi skulle vänta med att segla till ovädret hade dragit över, eller om vi skulle vänta till i morgon med att segla iväg. Men vi bestämde oss snabbt för att ge oss av med en gång och försöka hinna fram innan regnet och åskan var över oss.
Vi förberedde för avfärd så snabbt vi kunde. Kanske lite för snabbt, för när vi hade släppt bojen, vilken för övrigt blev upptagen mindre än 1 minut efter att vi hade lämnat den, så släppte jag bak Hoppe som hade legat alldeles intill Lina under natten. Det var bara det att vi hade glömt att knyta fast änden på linan till Hoppe i pushpiten. Så till min förvåning så ser jag Hoppe ge sig av på egna äventyr! Öhhh...sa jag till Lotta...vi tappade Hoppe...
Snabbt fick vi vända om och Lotta fiskade upp honom igen med en båtshake och förtöjde honom till Lina igen.

Hoppe är upphämtad

Vi fortsatte ut i farleden tillsammans med en del andra båtar som hade bestämt sig för att lämna klockan 10 och styrde nordväst för motor i kanske en kvart. Sedan girade vi 90 grader styrbord, gick upp i vind och hissade allt vi hade i segelväg. Och vilken halvvindssegling vi fick! 6-9 sekundmeter och ofta i våglä gjorde att farten oftast låg runt 6 knop när vi slingrade oss nordost upp genom inomskärsfarleden. Efter någon timme vred farleden mer mot norr och samtidigt som vi föll av och hamnade på en slör/läns så skulle en Bavaria 32 passeras. Men Lina är ingen snabb undanvindsbåt...Så vi låg bredvid Bavarian i kanske en timmas tid, men inte mer än 15-20 meter emellan oss.  Vinden ökade till 10 meter per sekund, men ändå låg vi i exakt samma fart. I bland tog vi några meter på henne och ibland tog hon tillbaka några meter. Fascinerande. I detta läge bråkade genuan rätt mycket med oss. Den hamnade i lä om storen, men vinden kom inte tillräckligt mycket bakifrån för att vi skulle kunna saxa. Lina rullade en del i sjön som kom snett akterifrån och vi ville inte gå upp på fördäck för att ta ner storen och bara kör för genuan. Följden blev att vi rullade in genuan i stället, men det visade sig inte göra något för farten överhuvudtaget. Vi följde Bavarian i exakt samma fart som tidigare, ända till hon girade in mot Västervik. Efter denna tur hoppade en gennaker på rulle på ett peke definitivt högre upp på önskelistan! Men det är ju som bekant inte gratis... 

Vissa grynnor syns bra

En liten ö...

Molnen hade börjat torna upp sig och när farleden böjde ner till platt läns för oss tog vi ner seglen och vevade i gång motorn. Vi hade kanske 40 minuter kvar till Mjödö, och vi kände att det fanns risk att åskan skulle växa in över oss snabbt om vi hade otur, och då känns det bättre att ha seglen nere. Men allt gick bra och återigen tuffade genom en alldeles underbar skärgård!

När viken mellan Mjödö och Torrö dök upp framför stäven så visade det sig att tre segelbåtar och en motorbåt låg i viken. Den kändes nästan helt öde jämfört med den vi låg i igår. Men två av segelbåtarna och motorbåten låg förtöjda vid en stor brygga. Det såg lite märkligt ut med en stor brygga mitt ute i ingenstans! Senare, när vi hade tagit oss in till land med Hoppe så visade det sig att Bullerbyns båtklubb (med tillstånd av Astrid Lindgren...!) hade byggt bryggan för sina årliga fester! Så kan det vara.


Vi bestämde oss för att inte gå in till bryggan utan ligga på svaj i stället. Erfarenheterna från det intensiva åskovädret som vi drabbades av uppe vid Bohus Malmön för två år sedan gör att vi hellre ligger på svaj och har handlingsutrymme om det skulle blåsa till ordentligt i ställer för att ligga fast mot en brygga. Så vi tar en lov in mot vikens grundare områden och på andra försöket så biter deltaankaret i aktern bra och vi drar fast det med 1500 varv på motorn.


Strax därefter är åska och regn över oss. Åskan går inte direkt över våra huvuden, men det regnar ordentligt och vinden tar stundtals i ordentligt. Men det känns aldrig oroligt, vi har läget under kontroll. Skulle vi börja dragga kan vi stötta med motorn inom 10 sekunder.


Så vi passade på att käka lunch när vi ändå inte kunde vara uppe på däck. Stekta köttbullar potatis skinka soltorkade tomater och oliver blev en riktigt god måltid! Efter maten tog vi igen oss lite på soffan innan vi tog Hoppe och rodde in till bryggan vi hade sett tidigare. Det visade sig att det fanns en uppmärkt stig på 1,7 kilometer runt ön, och när jag föreslog att Lotta skulle dra på sig löparskorna och ta sig ett par varv var hon inte sen att nappa. Vi paddlade ut till Lina igen och när Lotta hade bytt om och gett sig iväg så satte jag mig att blogga detta inlägg. Nu är hon tillbaka igen, så nu har jag nog skrivit tillräckligt för idag.

Dagens lunch

Här ligger hon fint

Lotta på väg in till Mjödö för att springa en sväng

Bara lite om morgondagen. Vi vet inte riktigt vart vi ska ta oss i morgon, men hoppet vi gjorde i dag på 3,5 timmar kändes lagom, så det blir något liknande i morgon, vi får se vad det blir.

En erfarenhet rikare blev vi idag. Vi hade låtit motorn sitta kvar på Hoppe för att se hur det funkade att dra honom efter Lina på det viset. Det var inget bra...vi tappade nog minst en knop i fart genom att Hoppes akter grävde ner sig djupt i sjön och bromsade...men nu vet vi!

Så, snart vankas middag och därefter en lugn kväll i en vacker vik!

Lina II

Lyx med varmvatten att kunna duscha i

Bilden får tala för sig själv!

Till nästa gång!


/Magnus

Göta Kanal Dag 5 Del 2 och Dag 6: Från Sandhamn via Kalmar Sund och Blå Jungfrun till Stora Vippholmen

Vi fyller på med diesel

När sent omsider personal från Gästhamnen dyker upp så går det snabbt att tanka. Vi hade redan fyllt upp vatten, så under tiden Lotta var borta i servicehuset och betalade, så gjorde jag färdigt för avfärd- 17: 30 kom vi iväg och vände omedelbart stäven norrut mot Kalmar Sund. Då Ölands södra udde inte ligger så långt bort så började vi spana efter den, men det tog åtskillig tid innan vi såg den. Vad det berodde på är vi inte riktigt säkra på, men dis kan spela en ett spratt sådana här varma fuktiga dagar.

En hållare för telefonen monteras på masten

Innan vi gav oss av hade vi kollat blixtradarn, och det visade sig att det hade åskat ganska kraftigt inåt land, och vi satt och spanade på den molnbank som tillhörde åskvädret på vår färd norrut. Men framåt kvällen började molnen sjunka undan, och risken för åska försvann.


När hungern började göra sig påmind så brassade Lotta på den köttfärs som hon hade torkat hemma. Den hade klarat sig utmärkt visade det sig, och kryddad med färsk basilika och med gurka och oliver som tillbehör utöver riset blev det en väldigt god middag. Som så många gånger förr känns det ibland overkligt att sitta i en båt mitt ute på havet och äta sådan mat. Lyxigt, minst sagt...!

Det var godare än det ser ut!

Vi började funder på hur vi skulle lägga upp natten. Lotta ville gärna vara uppe när vi passerade Kalmar och Ölandsbron, då hon har många minnen därifrån från studietiden. Vi hade vid detta tillfälle ungefär två och en halv timme kvar till bron, så vi kom överens om att Lotta skulle gå och lägga sig och att jag skulle väcka henne en halvtimme innan bron.

Solen sänker sig

Efter hon hade gått och lagt sig så trixade jag lite med ljudet i stereon under vindrutan, och satte mig sedan att lyssna på sjörapporten. Det känns bra att göra det, även om mängden information från andra kanaler på nätet i dag är överdådiga. När denna var slut så började signaturen till Sommar i P1 spelas upp och återigen kände jag en overklig känsla, att sitta ute på ett mörknande krusigt hav där månen precis hade börjat klättra upp på himlen och samtidigt lyssna på denna signatur...Glad blev jag sedan när det visade sig att det var Kim Källström som skulle prata. Jag är inte överdrivet förtjust i fotboll, men han har varit med så länge att det skulle bli intressant att lyssna på vad han hade att säga.

Detta gjorde att tiden till vi började närma oss Kalmar gick fort och tjugo i tolv väckte jag Lotta. Sundet mellan fastlandet och Öland har smalnat betydligt samtidigt som mörkret hade lagt sig över Östersjön. Resan genom Kalmar Sund och under Ölandsbron blev en intensiv upplevelse. Jag försökte hålla båten så gott det gick i rännan, men med avsaknad av yttre referenser på grund av mörkret så satt blicken mest fäst på plottern. Vi kom överens om att jag skulle sköta båten och att Lotta skulle ta kort, filma och se sig omkring. För er som inte har seglat i en trång farled på natten så kan jag berätta att det är ganska förvirrande med alla fyrar, märken och prickar som lyser och blinkar på olika sätt. Det är dessutom lätt att blanda ihop dem med olika ljus från staden. Plottern underlättar naturligtvis, utan den så hade det blivit bra mycket mer osäkert att navigera.
Men allt gick bra, vi kom igenom.

Vi närmar oss Ölandsbron

Farleden är smal även här

Nu är vi nära...

Ölandsbron i månskenet

Vackert!

När vi hade kommit ut ur den smalaste delen var det dags för mig att lämna över rodret till Lotta och gå och lägga mig. Av någon anledning så blev det ingen bra sömn och när jag tog över rodret igen vid kvart i tre på morgonen var jag trött. Men det var bara att bänka sig och titta på det vackra skådespel som infinner sig strax innan solen ska gå upp. Jag delade denna upplevelse med tusentals insekter av olika slag, främst verkade det vara olika arter av myggor, som hade bestämt sig för att våldgästa Lina denna natt. De satt överallt, på linor och fall, på lanternorna, på insidan av vindrutan, men absolut flest satt på seglet. Det var inte så roligt att ha dessa surrandes i öron och ögon under vakten, men jag hade inte så mycket val. Vi fattar fortfarande inte var alla dessa kom ifrån.

Däcksbelysningen gör att vi syns i mörkret

Invasionen av kryp 

Då farleden tog slut strax efter att jag hade tagit över så tog jag sikte på en fyr jag såg långt borta. På med autopiloten och iväg i mörkret. När jag började närma mig fyren såg jag något märkligt vid sidan om den. Först trodde jag det var en ö, men den var lite för fyrkantig för det. Nästa gissning var faktiskt att det var ett krigsfartyg, det såg verkligen ut så i mörkret. Dessutom verkad en helikopter parkerad på fördäck. Men om det var ett krigsfartyg så var det märkligt att det inte förde några ljus över huvud taget. Kunde det vara ett utländsk fartyg som hade gått på grund. Jag var ju ändå i trakterna av Karlskrona...
Men till sist visade det sig var en stor fyr som var under restaurering. De stora byggställningarna och sten piren gav det fyrkantiga utseendet. Men helikoptern då? Jo, det stod faktiskt en sådan parkerad bredvid fyren...

Fyrrestaurering

När fyren var passerad skulle jag ta ut ett nytt mål. Lotta låg fortfarande och sov nere i ruffen och skulle göra så i ytterligare någon timme. Jag tog sikte på något som angavs som "Blå" i sjökortet. När jag zoomade in så visade det sig var Blå Jungfrun. Jag hade hört detta namn förut, men i vilket sammanhang kommer jag inte ihåg. Jag slog upp det i boken om Östkusten som vi har fått låna av vår båtgranne Hasse i Grand Soliel 37:an och det visade sig att ön har en rik historia. Slå upp den om ni är nyfikna. det var en liten omväg att segla runt Blå Jungfrun, men jag tyckte att det var värt det. Trots att det var två timmar färd kvar till ön, ungefär 12-13 sjömil, så syntes hennes siluett klart och tydligt över horisonten. När det var en timma kvar till att vi skulle vara framme, så väckte jag Lotta så jag kunde få en timmes sömn innan vi var framme, och hon skötte styrningen till dess.

Blå Jungfrun visad sig vara en riktigt vacker ö, men tyvärr kunde vi inte gå iland då det inte verkade finnas något bra ställe att lägga till vid. Vi snurrade ett varv kring ön och betraktade den ur alla vinklar innan vi seglade vidare norrut. Jag gick och la mig igen och fick sova en och en halv timme innan Lotta väckte mig på nytt. Vi hade närmat oss den sydligaste delen av skärgården norr om Öland och Lotta hade kollat ut ett bra ställe vi kunde spana in. Dessutom var det bara en timme och en kvart bort, så vi ändrade kurs västerut. Någonstans här fick plottern fnatt igen och trodde återigen att vi hade passerat Atlanten, vilket förstörde alla data från resan från Sandhamn. Jag hade ju tänkt att kolla noga vad Lina dricker per sjömil när vi är ute och tuffar. fram till Sandhamn hade hon druckit ungefär en halv lite per sjömil, vilket får anses som godkänt, det är ju trots en madam på 6,5 ton!

Ännu en vacker morgon

Blå jungfrun

Vid halv tio gled vi in i en alldeles underbart vacker skärgård och följde farleden en bit innan vi vek av in i en vik där det skulle finnas en kryssarklubbsboj. Till vår besvikelse så låg det redan en båt vid bojen, men till vår glädje så fanns där en boj till! Vi hade nu seglat i 28,5 timma, så det var tacksamt med bekvämligheten att lägga till vid en boj. Inga ankare, inga förtampar till öglor eller kilar. Bara att tuffa fram, dra en sling och sedan var vi fast!

Bojflaggan behövde hissas

Under dagen har vi inte gjort så mycket. Vi har varit runt med Hoppe och hittat ett par riktigt bra tilläggningsplatser på andra öar, om vi nu skulle komma tillbaka hit igen och käkat sill och potäter, kollat in andra båtar som kommit och gått. Jag måste säga det att de som ligger här i denna naturhamn visar en stor hänsyn till varandra. Det är kanske 8-10 stora motor och 7-8 segelbåtar, vattenskotrar och gummibåtar. Men alla visar hänsyn och håller en lugn profil.

Smidigt att ligga vid boj

Besök på lien spännande ö...

...med vacker utsikt!

Hoppe är bra!

Efter middagen i kväll hade vi tänkt att ta med Hoppe ut igen och åka och titta på en by som Lotta hade nosat upp. Jag kommer inte ihåg vad den hette, men det blir säkert en trevlig tur.

Så, nu ska jag göra Lotta sällskap som ligger och solar på fördäck.
It´s a dirty work, but someone has to do it !  :-)

Dessa holländska märkliga båtar hittade vi borta vid byn på Älö

Byn på Älö var mysig

En del kossor har det bättre än andra...

Vi njuter av kvällarna

Till nästa gång!


/Magnus

Hmmm...och hmmm...igen.

Dagens sejour nere i Bua började med att Lotta åkte därifrån för att börja bunkringen inför nästa vecka. Så jag blev lämnad med Lina och dagens fix.


Innan Lotta åkte så fixade hon två saker.
Först så satte hon upp vår nya räddningslina från Mob Rescue. Historien runt denna är lång och komplicerad och kommer här i kortform:
När vi först skulle köpa en hansalina för ett par år sedan så hade det kommit en ny modell som skulle vara så mycket bättre än den gamla så en sådan köpte vi. Höljet till linan var i mjuk hårdplast och när vi använde medföljande fästanordning så höll den inte så länge. När en tamp kom åt den gick den helt sönder och linan gick i vattnet och gick förlorad. Då bestämde vi oss för att köpa en ny, men nu ville vi ha den gamla varianten och vi hittade också en sådan. Till bra pris dessutom. Så vi skickade efter den. Efter fyra veckor av krångel med leveransen så kom till slut paktetet. Men det blev inte rikitgt som vi hade tänkt oss, för i paketet låg den nya modellen...och när vi kontaktade leverantören kunde de inte förstå varför vi inte ville ha den. Efter ytterligare ett par veckor av telefonsamtal och strul damp det ner ett paket till. Och denna gång var det rätt! Ingen lina, men väl den gamla mjuka hållaren! Så nu sitter den på plats och vi kan inte förstå varför de gick ifrån denna modell till förmån för den nya. Vi har en liten aning om att den gamla förmodligen var rätt mycket dyrare att tillverka...

Här är den! Och nöjda är vi!

 Hon fortsatte att sätta upp sjöräddningens alla telfonnummer så vi har dem lätt till hands om vi skulle behöva dem under resan.

Perfekt plats!

När hon hade åkt började jag att leta läckan i motorrummet som förmodligen kommer från varmvattenberedaren. Efter en timmes jobb och ett antal missöden med oljigt sumpvatten med i spelet så lyckades jag upptäcka att det läcker från varmvattensberedarens inblandning av kallvatten. Här kom det första Hmmm...hur ska vi hinna byta den innan onsdag? Snabbt bestämmer jag mig för att vi inte gör det, vi får lev med lite dropp under semestern.

Först försökte jag med att tejpa papper runt varje koppling. Funkade bra fram till att jag spillde ut två liter sumpvatten på pappren. Då fyllde de inte riktigt sin funktion längre...suck...

Jag tänkte fortsätta med att smörja upp gas och växelreglaget och kröp ner och in i akterruffen för att skruva loss höljet. Här kom dagen andra Hmmm...när det visade sig att höljets fyra skruvar var totalt sönderrostade...vem sätter dit icke rostfria skruvar på ett hölje i en sittbrunn på en segelbåt, byggd för långfärder, vilka sällan går på sötvatten? Ja, ja, det går förmodligen att smörja ändå , så får vi kapa bort skruvarna till hösten.


Utöver detta fick Hoppe ett öskar med svamp i och det blev ordning och reda i aktertoften innan jag åkte hemåt. När jag kom hem står det påsar fulla med färdiga sconesblandningar redo att blandas och bakas på båten.

Ser inte så gott ut nu, men oj vad det smakar gott när doften sprider sig genom båten vid frukostdags!

Jag knallade ut i garaget och målade det vinkeljärn som jag var och köpte idag och som ska vara till den bärbara vhf:ens fäste bredvid plottern.

Först på med sex lager rostskyddsfärg...

...och därefter tre lager mattsvart färg. Snyggt blev det!

 När jag kommer tillbaka ut i vardagsrummet håller Lotta på att packa in egentillverkade energikakor som vi tänkte knapra på under längre etapper.

Ett bra lager blir det!

Så, det var den dagen det. Vi börjar inse att vi inte har så mycket mer att fixa med. All eldragning får vänta till hösten, det funkar bra ändå, och i övrigt är det bara smågrejor kvar. Tror vi i alla fall. Vi får väl se när vi har varit på väg i en timme. Då kommer det väl "oj, det glömde vi"...men den dagen den sorgen!


Till i morgon!


/Magnus

Hoppes premiärtur

Även idag möttes vi upp efter jobbet i Lina och vi var ivriga med att komma igång med mer fix. Först ville vi kolla så att Hoppes motor fungerade som den skulle så det blev till att lyfta ner den till Hoppe och provstarta. Japp, den gick igång med bara lite hostande! Vi var bara tvungna att testköra lite så först körde jag bort till Glassboden där jag fick med mig en tom glasslåda. Sedan tog Magnus över och ville testköra med lite mer fart så vi körde bort mot hamninloppet. Vi är så nöjda med Hoppe, känns stabil och går fint i sjön.

Motorn ska lyftas ner till Hoppe 



Jag fjäskar till mig en glasslåda



En låda blev det denna gång

Fort ska det gå...

Tillbaka efter premiärturen började vi skruva upp saker på diverse fiffiga ställen. På plotterfästet ska den bärbara VHF:en och en ficklampa med laddare monteras. Ficklampan fick Magnus på plats idag men själva kopplingen av laddaren får bli vid ett senare tillfälle. VHF:en behöver ett eget fäste så ett vinkeljärn behöver inhandlas och målas. Han monterade även utedelen på en ute/inne-termometer på en väldigt skyddad plats...under skyddet för insuget av luften till motorn.

Det borras för ficklampans fäste....

...och termometerns utedel

Här är utedelen väl skyddad

Medan Magnus pysslade uppe i sittbrunnen gav jag mig på att montera den andra ficklampan med laddare ovanför kartbordet. Det känns varje gång jag borrar i mahognyt, vill inte göra fel i onödan. Av bara farten så skruvade jag upp innedelen till termometern inne i förpiken så nu kan vi kolla hur varmt/kallt det är ute innan vi ens stiger upp på morgonen.

Vi turades om att borra

Fixade lite med fendrarnas hakar också

Termomtern uppsatt inne i förpiken

Hur gick det då med glasslådan, passade den? Jodå, den passade perfekt så jag hoppas på att kunna få några fler av Glassboden. Hoppas nu på finare väder så att det går åt mer glass så det blir fler tomma lådor.


Imorgon blir det nog lite mer fix i Lina samt handling och mer förberedelser hemifrån Tofta. Nu är det bara 1 vecka till vi ger oss av men vi tror oss ha läget under kontroll.
//Lotta