Göta Kanal Dag 20 Vassbacken till Norrkvarn; Det blåser!

Nu har vi landat i gästhamnen i Norrkvarn och jag ska summera en, som vanligt, händelserik dag.

Vi vaknade lite senare än vanligt till ett gråmulet Vassbacken. Det första vi hörde var att Stefan, Fia och Ali i Beneteaun framför oss gav sig av för att gå förbi första bron vid nio. På ta om Beneteaun framför oss; i går kväll kom Fia i Beneteau och knackade på vårt sittbrunnskapell och bjöd in oss till en yatzy-kväll. Vi var inte sena att tacka ja och det blev några trevliga timmar med besättningen på båten, Ali, Stefan och Fia. Jag förlorade i och för sig Yatzyt, men någon måste ju göra det. Stefan och Fia bjöd frikostigt på både dricka och tilltugg så vi kände oss mycket välkomna! De har sin hemmahamn i Gottskär och vi skulle inte bli förvånade om vi stöter på dem igen någon gång innan vi är tillbaka i Bua igen om en vecka.

Efter att de hade gett sig av så måste vi ha legat kvar en halvtimme till för vi hörde när klockorna ringde och det var dags för Tysken att ge sig av bortåt Sjötorp. Vi hade ju egentligen inte tänk att flytta på oss i dag på grund av de stormbyar som hade utlovats idag, men när vi tittade på prognoserna så visade det sig att det inte skulle blåsa fullt så mycket utan mer i häraden av 15-17 sekundmeter. Då vi ändå låg på en kanal och vi inte skulle över några sjöar, inte ens några små, så tänkte vi att vi faktiskt kanske skulle göra ett litet skutt. Vi hade också fått för oss att kanalen fram till Sjötorp inte var lika vacker som tidigare delar och därför gjorde det ingenting om vi körde med sittbrunnstältet uppe och inte såg så mycket av naturen runt omkring.
Sagt och gjort, medan Noel fortfarande hade sovmorgon tuffade jag igång motorn och vi var på väg igen längs kanalen.

Lotta testade brödrosten, nja för resultatet

Noel är vaken men vill sova mera... 

...men fick en macka på sängen ändå

Vårt första sikte var Töreboda. Om allt föll sig väl så tänkte vi handla lite bröd och annat där, så vi tuffade på. Vi var helt ensamma på kanalen förutom en motorbåt som vi mötte vid ett tillfälle. Vinden rev och slet i Lina men hon bara niger lite innan hon visar vinden att hon inte vill leka idag och reser sig igen. Plötsligt kommer vi på att vägsbron i Töreboda bara har öppet vissa tider och vi slår in på ortsnamnet på plottern. Det visar sig att vi kommer att missa öppningen med fyra minuter...Jag gasar på lite och om vi förut körde i fem knop så gör vi det fortfarande, bara lite fortare  :-).
Allt eftersom tiden går så knaprar vi in tid och när vi börjar närma oss Töreboda är tiden nere på en minut försent. Då kommer vi fram till bron i Rotkilen. Där fick vi en brovakt i knät som inte riktigt levde upp till vad brovakterna öster om Vättern hade presterat. Det var en mycket liten bro, med mycket lite, om ens någon, biltrafik. Men behagade han att öppna? Nej då..vi fick ligga i flera minuter och försöka hålla styr på Lina på den smala kanalen i vindbyar på upp till 17 meter i sekunden. Ni som har försökt att hålla en båt stilla i den vinden vet vad jag pratar om, men brovakten på Göta Kanal har uppenbarligen inte den erfarenheten. Det slutade med att vi låg ett par meter från den öppnade bron, när den var fullt öppnad med nosen i princip mitt i öppningen men inte fick vi grönt ljus. Vi fick verkligen känslan av att han satt och såg på skärmen och jävlades med oss. När vi måttligt irriterade gled förbi den öppnade bron så hade tillräckligt mycket tid spillt och vi förstod att vi inte skulle hinna med bron i Töreboda. Vi brukar inte irritera oss på sådant, men vi skulle vilja ge en känga till den brovakt som manövrerade denna bro, men vi vet inte vem det var.
Nu skulle vi få vänta en timma extra i Töreboda, helt i onödan.
Vi tuffade vidare och kom till slut fram till järnvägsbron precis innan Töreboda. Vi fick ingen broöppningssignal så jag la i backen ganska tidigt för att bromsa upp Lina, men inte mycket hände. Vinden tryckte på med 13-16 sekundmeter snett bakifrån och det verkade vara strömt åt samma håll. Det slutade med att jag fick stopp på Lina bara ett par meter från stålbron med nosen mot bron. Det var riktigt smalt och jag visste att jag var tvungen att vända på båten för att få ordning på situationen. Övningen i slussarna hade gett resultat och jag lyckades på minsta möjliga yta att vända runt Lina och tuffa tillbaka några meter längs kanalen. När faran väl var över och vi tuffade mot väntbryggan så såg jag hur den vita lampan för broöppning tändes...var det måhända samma vakt som styrde även denna bro?

När vi väl hade passerat järnvägsbron så kom vi fram till vägbron som vi nu, på grund av brovaktens seghet, hade missat med ett par minuter, och det betydde att vi hade en timmes väntetid till nästa öppning. Tack för det, Kanalbolaget...

Vi lämnar Vassbacken

Vi testar med att köra med sittbrunnstältet uppe

En av alla alnstenar som står längs Göta kanal, 100 alnar mellan varje

Stång passeras...

...och Jonsboda

En söt skylt

Sveriges minsta linbana finns innan Töreboda...och heter givetvis "Lina"

Jag tog tillfället i akt och gick och köpte lite olja till Linas törstiga turbo och lite lampolja till vårt mysiga oljelampa. Lotta gick till Coop och köpte lite bröd och annat som behövdes. Vi stötte även på Annas far- eller morföräldrar i Dehlern och fick oss en trevlig pratstund om våra äventyr på kanalen. Jag stötte även på Tysken på  macken, men han bara skakade på huvudet när han såg mig. Han gillar nog inte vårt sätt att köra kanal...Efter en timme la vi loss och tuffade förbi vägbron i Töreboda. Vi passerade gästhamnen i Töreboda och där låg rätt många båtar, kanske ett femtontal. När vi passerade förbi lösgjorde sig två tyska båtar, en framför oss och en efter oss och slog följe med oss längs kanalen. När vi kom fram till första bron så tänkte vi att det var bra att den ena tyska båten låg först och tog broöppningen för oss. Men återigen bedrog vi oss...Inte på den tyska båten, men väl på brovakten...Vi låg säkert stilla och väntade på att denna lilla bro skulle öppnas i fem sex minuter. Sidvinden var minst sagt besvärande med byar på 16-18 meter i sekunden. Dehlern framför oss fick riktigt stora problem med siddrift och jag försökte parera Lina så gott jag kunde och när Dehlern försökte backa sig ur situationen så blev det trångt en stund. Vi försökte dock hjälpas åt så gott det gick samtidigt som vi gemensamt förbannade brovakten. Det här var mer än lovligt dåligt under det väderförhållande som rådde. Till slut öppnade bron och vi gled igenom. Jag pekade på min arm i kameran för att försöka uppmärksamma den ansvarlösa brovakten på att det kunde ställa till det ordentligt om han inte skötte sitt jobb, och hoppades på att han skulle skärpa sig till nästa bro.
Denna dök upp strax efter och det gick betydligt fortare. så jag hoppas att brovakten hade lärt sig någonting denna dag. Att genom slöhet försätta tre båtar i fara är inte acceptabelt.

Jag måste säga att vi har märkt en betydande skillnad i arbetsmoralen hos sluss och brovakter på östra och västra sidan av Vättern. På östra sidan var ofta slussar och broar förberedda när vi kom och vakterna var trevliga och tillmötesgående. På östra sidan är det precis tvärtom.

Vi tuffar förbi Töreboda och känner igen en del av båtarna i gästhamnen där

En tysk båt framför som försöker hålla styr på sin båt...

...och en annan tysk båt bakom oss med samma bekymmer

Vi passerar Gastorp

Fler konstiga kraftledningar

Levsäng var nästa ställe att passera en bra 

Vid slussarna i Hajstorp bestämde sig de två tyska båtarna för att ge upp dagens äventyr och lägga sig vid gästbryggan. Vi gled fram till väntbryggan för dubbelslussen och Lotta gick bort till slussvaktsstugan för att se om det fanns någon som kunde slussa ner oss.
Hon träffade slussvakten och någon till i stugan och möttes med orden "Oj, vill ni slussa? Vi hade precis avstämningssamtal!"
Oj då, tänkte jag när jag fick höra detta, ursäkta att vi störde...

När slussvakten väl var på plats var hon trevlig och vi slussade snabbt ner för 9 (!) slussar. Slussvakten berättade att en passagerarbåt hade haft problem i dag och varit nära att köra rakt in i slussvaktshuset och då hade han som styrde varit kapten i 34 år. Det säger lite om hur svåra vindarna var idag. Vid ett tillfälle på denna sträcka inträffade något som jag önskade att jag hade fått på film. Mellan den sista slussen och Norrkvarn så blåste det 4,5 sekundmeter. Plötsligt kommer det en by. Jag fick parera Lina, men han läsa av plottern. 17,9 sekundmeter stod det...mellan dessa vindar var det inte mer än 3-4 sekunder...det är vad man kan kalla byig vind!
När vi kom fram till Norrkvarn knödde vi oss in mellan en Jeaneau 40 DS (tror jag) och en leksaksbåt (...) och här ligger vi alldeles förträffligt.

Ibland var fenderplankan lite för högt upp så vi fick trixa lite

Killar - flytta på väggen!

Slussarna har några år på nacken

Vissa läcker mer än andra

Det blåste en hel del på kanalen

Vi har jobbat lite med planerna framåt. Det är ju alltid svårt att planera, men vi har kommit fram till följande:
I morgon natt ligger vi i Sjötorp; natten mellan torsdag och fredag i Läckö gästhamn eller naturhamn; fredag och lördag i Lilla Edet; lördag och söndag på Vrångö; söndag och måndag kanske på Fjordholmarna och hemsegling på måndag, eller så ligger vi i Skalla hamn sista natten bara för att suga på karamellen så länge som möjligt och kommer hem på tisdag.

Men som sagt, den som lever får se, vi har många äventyr att uppleva innan vi är hemma igen!

Påfyllning av motorolja...

...och lampolja

Lite kyligt för att äta middag uppe i sittbrunnen

Gafflad kalkon stod på menyn

Det är mysigt i mörkret

I Norrkvarn finns barnens minkanal och forskningsfartyget Vigdis

Till i morgon!

/Magnus

Göta Kanal Dag 5 Del 1: Från Aspö till Sandhamn

Eftersom vi bestämt oss för att ta en lång seglingssträcka igen så hade vi inte bråttom upp ur sängen. Vi kom dock upp vid 08 och det kändes som om vi var vid Medelhavet, så varmt det var! Jag slängde in en omgång med scones i ugnen och bytte om till badkläder. Så skönt att ta ett dopp, så överhettad var jag redan.  På väg mot badet träffar vi fiskaren Per som Sten tipsat oss om igår. Vi förhörde oss om han hade lite fisk och idag var det abborre i fångsten. Han lovade att filéa en lagom mängd och komma ner med dom till oss innan vi skulle ge oss av.

Ett härligt morgondopp

Nybakade scones...igen!

Lagom tills vi börjat äta på våra nygräddade scones (och kanske läskat våra båtgrannar med doften ; ) kom Jessica med familj ner med en kaffekorg och vi fick en mysig stund i sittbrunnen´. Elsa och Sigrid utforskade Linas inre och vi konstaterade att eftersom alla lådor och skåp är svåra att öppna så är Lina automatiskt barnsäkrad. Till slut tröttnade dom dock sås om barn gör när de vuxna sitter och dricker kaffe och pratar och ville bada. Det var ändå dags för oss att säga hejdå för denna gång och precis när de är på väg att gå kommer fiskare Per tillbaka med våra abborrar, fint paketerade.  Vilken service! Medan Jessica med familj gick för att hämta badkläder fixade vi iordning det sista och la ut. Från badstranden kunde vi sedan se Jessica, Per och tjejerna stå och se oss sätta segel och segla iväg. Jo, idag seglade vi en stund...men tog sedan ner dom för att tuffa för motor genom den inre leden i Karlskrona skärgård. Vi ville i lugn och ro njuta av skärgården och jag hade många ställen som jag inte sett på så många år att spana efter. Det var gott om båtar ute och utanför Torhamn där det är extremt grunt (+ lågvatten) så gällde det att hålla sig längs med farleden och se upp för mötande båtar.

Fiskleverans

Till slut var vi ute på öppet vatten igen, rundade Torhamns udde och konstaterade att nu tar en ny sträcka vid, Kalmarsundsträckan, hela södra kusten har vi passerat. Då vi är lite osäkra på om dieselmätaren visar rätt vill vi gärna fylla på med diesel trots att inte ens visar på att vi kört upp hälften av våra 220 liter. I Sandhamn skulle vi kunna tanka enligt gästhamnsguiden och vi gled in där och spanade efter en sjömack. Vi hittade ingen men la till vid gästhamnen och letade upp kontoret- Åter 17:00 stod det på en postit-lapp med ett telefonnummer. Jag ringde och fick reda på att vi nog skulle få vänta till 17 för att få hjälp med tankningen och vi fick reda på vart tankarna fanns. Vi bestämde oss för att vänta kvar de 3 timmar det var kvar, laga lunch, fylla på vatten m m. Smörstekt abborre i en gräddsås med vitt vin serverade i värmen. Blev riktigt gott!

Karlskrona i morgondiset

Möcklöbron

Vi kommer under den med god marginal...

...även om det alltid känns som att vi inte gör det

Yttre Park

Torhamn

Mellan Torhamn och Långören är det grunt, det gäller att hålla sig i ränna

Det var en smal ränna!

Nu ligger vi borta vi tankarna och väntar på att någon ska komma och hjälpa oss, sedan beger vi oss norrut...

Vi närmar oss Sandhamn

Abborrfiléerna tillagas till lunch

Så gott!

I väntan på diesel passar Magnus på att ta sig en dusch

På återseende!
//Lotta

Göta Kanal Dag 4 Hanöbukten

Det kommer inte bli så mycket bloggat idag, då vi har haft mycket för oss idag, men här kommer en kort sammanfattning.


Vi började med att släppa tamparna tidigt från Skillinge. Redan 5:50 gav vi oss av ut på Hanöbukten. Vi hade tänkt att släppa land för första gången idag, men det blev inte så. När väl Stens Huvud sjönk ner under horisonten så hade Hanö och Pukavikshalvön dykt upp i norr och de stannade där till Karlskronas skärgård dök upp i öster. Resan över gick bra, det blåste nästan ingenting så det fick bli motor med stöttande stor och genua. Detta gjorde att vi låg i 6-7 knop hela vägen med 200 rpm, vilket får betecknas som riktigt bra. Det var en strålande dag till havs och vi såg diverse saker flyta omkring i vattnet, bland annat en till heliumballong i form av ett hjärta, den andra denna resa...

Vi smyger ut ur Skillinge hamn

Vilken morgon

Vi ger oss ut på öppet hav

Lina styr själv så bra

Vila på fördäck

Det blåser typ ingenting!!!

Alger?

Bleke

Snart halvvägs

Vi blev invaderade av typ blomflugor

Lite mer vind mot slutet

Aspö Kastell - snart framme!

Aspö gästhamn

När vi kom fram till Aspö fanns en välkomstkommitté på bryggan i form av Lottas pappa, mamma, syster och systerdotter och väl var väl det, för värmen i motorrummet hade löst ut säkringen till ankarspelet, så när vi skulle fälla ankaret i den lilla hamnen, så hände det ingenting...Vi fick knö på en tysk båt till dess att vi listat ut vad felet var, och sedan fick vi hjälp av en X99:a att lägga sidotamp så vi kunde ro ut ankaret med Hoppe. Det satte sig ordentligt så då låg Lina II tryggt vid kaj igen.

Vi knallade upp till Lottas syster svärföräldrar (nåja, de är ju inte gifta än, hon och Per...är det inte dags snart...:-)  ) Sten och Eva och blev bjudna på både middag och trevligt sällskap. Vid sjutiden följde sällskapet med ner till båten och den yngsta deltagaren Sigrid gick lös på påsklämmorna i kökslådorna...ett litet charmtroll den där tjejen!

Presentöppning

Sigrid inspekterar alla lådor...

...och kollar in hamnen

Elsa

När de hade lämnat gick vi och betalade hamnagiften och bänkade oss med planeringen för i morgon. Vi är sugna på att lämna Öland bakom oss snabbt så det blir en dygnssegling till i morgon, så hoppas vi att landa i en naturhamn i närheten av Västervik på måndag vid lunch ungefär.

Här ligger vi med ankare i aktern

Planering inför morgondagen

Sedan var dagen nästan slut, det ska bli skönt att krypa ner i förpiken och sova gott till  morgon, och därför blir inte inlägget längre än så här. Lotta har bränt nästan hela sin surfpott på telefonen när hon har laddat upp bilder, så vi får avvakta med dessa ett tag.


Så, till i morgon,


/Magnus