Båtvagnen äntligen i hamn!

Efter många om och men och trassel med transporter så landade vår nya båtvagn i hamnen i Bua. Då det visade sig att vi inte skulle ha möjlighet att titta på vagnen innan vi köpte den så var vi tvungna att chansa på att säljaren var ärlig, både vad gällde vagnens utförande och skick men även att den fanns överhuvud taget då vi betalde den innan vi hämtade den. Men allt gick bra, ägaren var att lita på, och klockan fem i fredags morse for vår trofaste transportör Båt-Andreas iväg mot Vadstena för att hämta vagnen. När klockan närmade sig två på eftermiddagen så var han tillbaka i Bua med vagnen på flaket och Lotta mötte upp honom.

Äntligen! Vår nya vagn är på plats i Bua.

Båt-Andreas svingar med van hand vagnen från flaket.

Nu står den på plats. Då saknas det bara en båt...

 

PÅ lördagen åkte vi ner till Bua och hängde på stödplattorna och lastade av presenningar och annat smått och gott som behövs för vinterrutningen. 

Hmm...stämmer detta?

Kedjor med vantskruvar följde med. Vad kan de vara till tro?

Dessa hylsor kunde vi inte heller lista ut vad de har för funktion...

Efter att vagnen hade färdats genom luften landade den till slut på sin plats bakom husen i hamnen. Dagen efter åkte vi ner till hamnen och satte dit stödplattor och mätte lite avstånd och annat. Summa summarum så är vi väldigt nöjda med hur det blev och överens om att det var värt allt strul för att få hem just denna kärra. Nu hoppas vi att vi ska lyckas att få till tillvaron så att vi kan lyfta upp Lina II nästa helg, men vi får se om vi lyckas. I skrivande stund har en fasligt massa virusar invaderat större delen av mina luftvägar med feber och värk i kroppen som följd. Vi får väl se hur länge det sitter i.

Till nästa gång!

/Magnus

Lina möter havet

Efter att jobbat hela dagen åkte vi hemåt för att förbereda det sista innan Båt-Andreas skulle dyka upp framåt halv 6-tiden. Som vanligt fick vi fint väder när vi ska lägga i båten även om det var en smula kyligt i vinden (12 grader i mitten av maj...)

Lotta la fast den låååååånga tampen bak för att ha att styra båten med när Båt-Andreas har hivat upp den i luften medan...

...Magnus kommer på att batteripolerna tog lite stryk när batterierna hamnade under vatten i höstas. Efter lite pyssel kom jag fram till att min gamla vanliga taktik nog skulle funka i detta fall också; Ja, ja dé årnar saj!

När Båt-Andreas hade lagt lyftstropparna på plats och lyft upp Lina någon centimeter
 passade jag på att måla dit den sista bottenfärgen där plattorna på vaggan hade legat an mot skrovet under vintern. Men hinner det verkligen torka innan vi kommer fram till Bua? Ja, ja dé årnar saj.

Är det ett flygplan; är det en fågel; är det ett ufo; Nej, det är stålman...en Albin Vega från 1969...!

Man ser vem det är som bestämmer...det är han i den auktoritära mössan i mitten...han har järnkoll på järnkölen...eller beundrar han bara Linas vackra blåa botten...vem vet...

Se där ja, då var hon på plats på lastbilen igen, same procedur as last year, miss Lina!

Resan gick ju bra, inklusive att något flög av på vägen. Förra gången var det en fender som flög av på motorvägen, denna gången var det skyddet för masthålet som flög av mellan Väröbacka och Bua...ja, ja, dé årnar saj.

Åhej, lyftstroppen ska upp på Linas däck och krokas lyftoket för lyftet ner i Kattegatts salta vatten.

Lotta i full färd med att trixa styrlinan förbi lyftoket, hon var på hugget idag och var som en virvelvind runt båt och lastbil. Gôtt jobbat!

Koncentrationen är fullständig, ska vi lyckas att missa båten som ligger framför oss??? Linas styrka ligger ju inte direkt i manövrering på små ytor.

Jodå, vi lyckades undvika Linnéa, och lugnet sprider sig i Lottas ansikte. Nu sätter hon sig tillrätta för en behaglig färd bort till den nya båtplatsen.

Lycka är att vara på havet. Lycka kan också vara att vara tillbaka på land med fast mark under fötterna. I vilket fall när vi är ute och åker med oss. Och vi är ju det. Alltså, oftast med när vi är ute och åker. Dock inte alltid, kolla morgondagens inlägg...

En nöjd kapten efter en lyckad färd över Buas hamnbassäng!

Hej då Lina, vi ses i morgon!

Båtupptag!

Denna blåsiga måndag (13 m/s västligt) var det dags att för tredje gången i våra liv lyfta upp Lina ur vattnet för sin vintervila. Idet var förberett hemma i Tofta och vi skulle bara ("bara" skulle det visa sig...) köra över båten från båtplatsen till kajen där Båt-Andreas stog med lastbilen och väntade. Glada i hågen hoppade vi ner i båten och samtidigt som jag satte på huvudströmmen så började Lotta lägga loss lä-tamparna. Jag tryckte på startknappen och förväntade mig det sedvanliga hostet, spottet, fräset och dunket från motorn, det där ljudet som brukar få hela hamnen plus intillliggande samhällen att vrida på huvudet och undra om kriget är på väg. Men inte...I stället hördes ett försynt klickande från startreläet. Hmm, tänkte jag, och sa till Lotta att hålla igen på frånläggningen. Jag misstänkte att batteriet hade laddat ur sig och tänkte testa med att koppla till belysningsbatteriet i stället. Sagt och gjort, jag gick ner i båten och lyfte på durkluckorna. Och vilken syn! Hela kölsvinet och HELA batteri lådan var fylld till brädden av vatten...inte konstigt att batteriet inte ville ge ifrån sig så mycket ström! Efter en stunds ösande, så var kölsvin och batterilåda torrlagda från den senapsgula (?) vattenblandning som funnits däri. Det visade sig då att vattnet hade gått hårt åt metallen i både batteripoler och kabelskor för det fanns inte så mycket kvar av någon av dem.
Så nu stog vi med följande problem:
Ingen ström, ingen kalbelsko, en väntande lastbilschaufför á xxxx/timme. Men kunde vi inte paddla över? Det hade vi ju gjort för :-). Men nä, inte i 13 m/s motvind...

Så första steget var att fixa ström, så Lotta kutade iväg till Båt-Andreas för att se om han hade någon sladd, vilket han inte hade, så hon kutade vidare till Värö Truck, vilka i sin vänlighet kunde låna ut en sladd. Medan hon gjorde detta for jag runt på bryggorna och letade efter en adapter at koppla in sladden i. Som tur var hittade jag en, och innan Lotta hann komma tillbaka hade jag lyft av batteriet av båten och satt det på dunderladdning, 8 minuter max ström rakt in...under tiden det stog och laddade fixade Lotta med tamparna och jag gick ner i båten för att se vad som kunde räddas av de sargade elkomponenterna. Jag skar bort den sönderfrätta kabelskon och skalade av kabeln, och täljde (!) av polen så att frisk (nåja...) metall kom fram. Vid detta laget var batteriet laddat och efter att lyft ner det i båten igen bad jag Lotta att hålla fast kablarna vid polerna medan jag försökte starta motorn. Men den ville inte snurra något nämnvärt...så i ett sista anfall av energi började jag veva runt svänghjulet med handet. Och det funkade! Motorn hoppade igång med det välkända host...ja, ja, ni vet. Jag ropar till Lotta att vad hon än gör, släpp inte kablarna. Och efter en, som det kändes, evighetslång färd bort till kajen, kunde Båt-Andreas ta emot oss borta vid kajen.

Eftersom det blev lite hektiskt vid överfarten, men att det ändå gick så bra, gjorde att vi glömde lite saker. Som till exempel att stänga luckorna på båten, att ta loss sittbrunnens vindskydd, och framförallt, att ta in fendrarna...Så båten fick åka lastbil på motorväg med fendrarna ute! En syn som säkert fick många andra bilister att småle...Nåja, när vi körde på motorvägen blev Båt-Andreas tvungen att köra om en annan lastbil och då passade en av fendrarna på att flyga av. Den landade framför bilen, men det hade sett snyggt ut om den hade träffat i framrutan och och vi hade skrivit till försäkringsbolaget " träffades mitt i framrutan av en stor båtfender på motorvägen" :-).

Efter denna fadäs gck resan lugnt vidare hem till Tofta där vår gamla fina vega (skönheten ligger i betraktarens öga!) nu ligger och pustar ut i sin vagga efter ytterliggare ett äventyrrikt år tillsammans med oss!


/Magnus

 

 

Nu ligger den i vattnet igen, med slipad och nymålad botten samt lackade trädetaljer.

I höstas hade vi sorterat och fixat allt när vi packade ur den att det i torsdags bara var att lyfta ut allt från hyllorna i garaget och in i båten och vips så var den packad och klar. Det gick så fort att vi även städade ur den, så nu är den ren och fräsch inuti också. Kölsvinet var dock fullt med vatten så Magnus öste ur en massa vatten innan han kunde montera fast de laddade batterierna.

Så igår bar det av mot Bua. Snabbt och smidigt gick det, vi börjar få vana på det nu.

Sen var det det kritiska ögonblicket då det var dags att starta motorn...skulle den starta??? Till vår stora förvåning tuffar den igång direkt och paffa som vi blev kastade vi loss och tuffade över den till båtplatsen. Nja, vi fick ta 3 lovar runt innan vi lyckades pricka vår plats, då vi blev lite osäkra på vilken som var vår ; ) Men nu ligger den på plats och innan vi åkte hempt igen kunde vi konstatera avv vi även hade gasol kvar sen i höstas.

 Nästa gång blir det påmastning...

 //MoL

BÅTUPPTAGARDAGS!!!!!

Äntligen! Allting är på plats och ordnat och fixat med. Jag och Lotta och Rasmus och Noel har kämpat de sista veckorna för att allt ska klaffa just idag. Och det gjorde det. Medan jag jobbade idag fixade Lotta och Noel med det sista inför transporten. Så allt var klart. Efter jobbet åkte jag ner till hamnen och mötte upp Lotta och Noel och vi fixade i ordning de långa tampar som vi skulle ha i för och akter när vi lyfter över båten till lastbilen och sedan från lastbilen till vaggan. Vi tejpade också upp markeringar på sidan av båten för att märka ut var stöttorna skulle placeras. Noel passade på att åka lite båt samtidigt.

Efter att ha flyttat båten till den kajplats den skulle lyftas upp ifrån var det bara att vänta. Prick kl. 16:00 dök så lastbilen upp. Jag och chauffören, som hette Andreas, gick först och tittade på en annan vega som redan låg på land för att se hur vi skulle lägga banden under båten. Efter det började vi lägga in banden under båten och vips! var den uppe i luften!

Efter lite fixande och trixande stod så båten till slut på lastbilsflaket. Och jag passade på att fråga Andreas om Noel och jag fick åka med lastbilen till Tofta, och det fick vi. Så jag gick och frågade Noel om han ville åka med lastbilen, och det ville han naturligvis! Problemet var ju bara att vi hade en bil för mycket då, så min bil får stå i Bua hamn över natten.

Sedan bar det iväg mot Tofta. Lotta körde bilen, och jag och Noel åkte lastbil. När vi kommer fram håller vi att orsaka diverse småkrockar hemma på gatan när vi dundrar in med lastbilen. Lotta har kommit hem först och har förberett allting. Så Andreas fäller ut stödbenen på lastbilen och sedan far båten upp i luften för andra gången idag. Nu råkade båten vara åt fel håll så vi var tvugna att vända på den. Lotta tog tag i den långa förtampen och svingade runt den 2,3 ton tunga båten som ingenting! Bra jobbat Lotta!

Efter ytterliggare lite fixande och trixande och efter stor hjälp av Andreas att justera in vaggan efter båten låg den till sist på sin plats i vaggan. Två timmar hade hela kalaset tagit och vi var helt slut! Men bra hade det gått!!

Till sist skulle vi vilja passa på att hälsa till Rasmus, som den här veckan är nere hos mormor och morfar i Karlskrona! Kramar från Mamma, Noel och Magnus!!! Vi syns på fredag!!

MoLoN

I väntans tider...

Om några timmar kommer båten förhoppningsvis ligga på plats här utanför huset! Allt är förberett och jag väntar bara på att telefonen ska ska ringa om närmare besked om när lastbilen kan vara på plats.

MoLoN

Transport bokad!

Att få tag på någon som transporterar båtar var inte helt lätt. Jag försökte hitta något mindre åkeri nära Bua men blev jag hela tiden hänvisad vidare. Men nu har vi i alla fall bokat en transport nästa onsdag em och hoppas att det går snabbt och smidigt så kanske vi kan hålla oss inom vår budget.

Vi tittade till båten efter jobbet och la fast de bakre tamparna på ett bättre sätt. Passade även på att kika lite på en vacker båt, en Carter 33, och prata lite med ägaren som höll på att masta av den.

Magnus är just i färd med att montera färdigt vaggan. Så sen är det bara att vänta till onsdag då båten kommer på plats.


/MoL

Båttransporter är dyra...

Vi har kommit en bit på våra funderingar på hur vi ska få ner vegan från Torslanda till Tofta. Bara för att orientera oss lite om läget ringde jag två åkerier som sysslar med båttransporter. Det ena som ligger på Hönö skulle ha nästan 4000:- för att köra ner båten till Tofta. Fördelen då är att vi inte behöver köra båten så långt, och att vi kan segla båten till upptagsplatsen, masta av den och låta den ligga där så tar åkeriet upp den själv och kör ner den. Detta då åkeriägaren tydligen äger hamnen.
Det andra är Derome åkeri. Han ville ha 1100:- per timme. Att köra ner båten från Torslanda med den timpengen är nog inte att tänka på. Men tanken slog oss att vi kanske kunde segla ner båten till Bua och ta upp den där. En jobbarkompis till oss har en segelbåtsplats där och han har redan tagit upp sin båt. Så vi frågade Micke om vi kunde låna hans plats i så fall och det kunde vi. Han sa också att det fanns en mastkran till förfogande, och är vi riktigt snälla kanske han hjälper oss med avmastningen, vi har ju aldrig gjort det! Men detta alternativ är naturligtvis beroende av vilket väder det blir lördagen den 17 oktober, vilket i princip är den enda dag vi har till förfogande att segla ner båten. Fördelen med detta alternativ är att transporten kanske skulle kosta oss runt 2000:- men framförallt att vi får en ordentlig segling innan vi tar upp båten. Vem vet, vi kanske inte ens får den i vattnet nästa år!

Fortsättning följer...

/MoL