Vi vaknade lite senare än vanligt idag, runt halv nio, och kände försiktigt in vad som hände runt omkring oss. Lät det inte som om det duggade lite på däcket ovanför oss? Vi kollade snabbt våra vädersajter på telefonerna men de sa inget regn. Men det lät misstänkt. Jag tog fram radarbilderna från SMHI och mycket riktigt, där fanns ett regn...som precis hade landat över våra huvuden. Vi la ner våra huvuden på kuddarna igen, och tänkte att vi får väl vänta ut regnet då. Och det gjorde vi. Vi fick en lugn start på dagen, vi åt denna sista frukost på vattnet i lugn och ro. När vi var klara släppte Rasmus förtöjningen i bojen och jag svängde runt och började tuffa söderut.
"Skulle vi inte ta av motorn av Hoppe?" sa Noel då. Just det ja, det skulle vi. Vi vill inte segla en dag till med motorn som tynger ner Hoppe och drar ner på vårt dyrbara fart. Så det var bara att vända om, haka fast i bojen igen, och lyfta upp motorn. När vi var klara så fick Rasmus en lektion i att starta Linas motor, och fick praktisera det omedelbart när Noel denna gång släppte förtöjningarna.
Nä, sa Lotta, nu vill jag se tumlare och sälar innan vi är framme! Sälar, visst, de fanns säkert på Ledskären, men tumlare blev nog svårare.
När vi puttrade förbi Hamnholmen på vår väg ut på Kattegatt så visade vindmätaren hela 0,8 sekundmeter...inte mycket att hänga ut seglen för, så lite besvikna bestämde vi oss för att tuffa vidare för motor. Regnat hade dragit undan och lämnat scenen fri för ett strålande solsken, så vi var glada att vi hade väntat ut regnet. Det var så pass lugnt att vi tänkte att killarna kunde få åka lite gummibåt efter Lina. Jag drog ner farten till tomgång och Lina drog in den ystra Hoppe till badbryggan. Vips, så var killarna ombord och Lotta släppte tillbaka Hoppe ut på vattnet. Killarna verkade ha mäkta roligt i Hoppe, speciellt när jag tog Lina på en liten piruett strax innan Malö sund, så att de korsande vågorna fick Hoppe att skutta och vrida sig så att vattnet sprutade över killarna.
Efter att ha korsat Malö sund så drogs Hoppe in och släppte ifrån sig sina passagerare, som nöjda och glada skuttade upp i Linas trygga famn igen.
Nu kom det faktiskt lite vind, en tre-fyra sekundmeter så vi rullade ut genuan och satte storseglet. Det gick inte fort, kanske 2,5-3 knop, men detta var vår sista chans att segla denna semester! Och vi blev inte besvikna. Vinden ökade allt eftersom och när vi senare var framme vid Bua låg vinden på stadiga 9-10 meter per sekund.
Efter en stund hände något knepigt, som vi inte var riktigt beredda på. Det blåste ganska lite vid tillfället, kanske 4 sekundmeter, men helt utan förvarning vrider vinden över 100 grader! Gippen var ett faktum, jag hann bara rädda ytterst lite av skotlinan innan storen gick över. Det blev inte så farligt eftersom vinden var så svag, men ändå, detta var en ny erfarenhet.
Lina hade tidigare legat i skugga av genua och storsegel, men efter gippen så badade hon plötsligt i sol! Jag bänkade mig uppe på min favoritplats upp i bakre styrbordshörnet lutandes ryggen mot pushpiten. Jag satt där i godan ro i solen och drack te, medan Lotta styrde. Helt plötsligt ser jag något till höger om mig, på mindre än två meters avstånd ute i vattnet! Jag fattar först inte vad det var, jag trodde det var någon fisk som slog. Men sedan avslöjade sig en ryggfena i vattenytan! Det var ett helt gäng med tumlare precis bredvid båten, vi såg i alla fall 4-5 stycken! Han som kom upp först var verkligen alldeles intill mig och, tack vare att vattnet är så klart, såg vi sedan allihop när delfinerna simmade sida vid sida någon meter under ytan och då och då hoppade upp över ytan! Jag hade slängt iväg min tekopp och försökt att få igång filmningen på den röda kameran, men tyvärr visade det sig sedan, så hade jag inte lyckats med att trycka igång den...jag grämer mig för detta, det hade varit fantastiskt att ha detta skådespel på film! Killarna fick i alla fall se tumlarna på nära håll, vilket är väldigt roligt att de har fått göra.
När de hade försvunnit ner i djupet igen satt jag en stund och spanade efter dem och hoppades att de skulle komma tillbaka, men det gjorde de inte. I stället tilltog vinden och vi slörade i 6-8 sekundmeter sydost mot Bua, en riktigt härlig avslutning på resan. Norra Ledskär passerades och här fick Lotta sin andra önskning uppfylld, för där låg sälar i drivor!
Resten av resan blev odramatisk, vi gippade strax utanför Bua fyr, och slörade för babords halsar in i Båtafjoden. Seglen tog ner strax innanför gattet och vi gled för motor in i hamnen som vi hade lämnat fyra veckor tidigare. För egen del så kändes det inte så konstigt, vi hade bytt hamn varje dag i 27 dagar så det kändes bara som ett ställe till, men Lotta och framförallt killarna tyckte att det var en märklig känsla glida in i hemmahamnen.
Vi hade ett kinkigt läge, det stod nu 10-11 sekundmeter på vindvisaren, och vi hade vinden rakt i sidan! Hur skulle det gå att lägga till i denna besvärliga vind? Men Lotta och killarna gjorde ett fantastiskt jobb på fördäck trots det svåra läget och vi lyckades att utan malörer lägga fast på första försöket.
Vi var hemma!
 |
| Killarna åker i Hoppe |
 |
| Vi låter Lina göra en liten piruett |
 |
| Även storseglet ska upp idag |
 |
| Lite bökigt att få upp det med vind från sidan |
 |
| Men till slut har Lina fulla segel |
 |
| Vilken underbar segling |
 |
| Snart är vi i mål - Bua |
 |
| En av favoritplatserna att njuta av seglingen |
 |
| Sälarna på Norra Ledskär |
 |
| Vi närmar oss Bua |
Vi noterade när vi hade lagt till att Christopher i grannbåten hade inte lyckats komma iväg. Detta var lite tråkigt då de hade siktat på början av augusti att komma iväg till Kanarieöarna via Europas kanaler. Vi hoppas att det inte är något allvarligt, utan att det bara är en mindre försening i planerna.
Vi la också in en liten gåva under sprayhooden till Hasse på Grand Soleil 37:an som inspirerade oss till denna resa som blev så lyckad! Tack för allt material vi fick låna, Hasse, det har verkligen kommit till nytta!
 |
| Diskning och packning pågår |
 |
| Tack för lånet av bok, sjökort m m! |
 |
| Sist rullas flaggan in... |
 |
| ... och tackar Lina för en härlig resa |
Men framförallt så tackade vi Lina för att tryggt ha fört oss genom denna resa, allt från spegelblanka hav till rytande vågor och tjutande vind, genom dagar och nätter, genom slussar och under broar, och inte minst hyst oss i sitt mysiga inre under skimrande kvällar och kylslagna nätter. Hon är en fantastisk dam, Lina, och vi hoppas att få möjlighet att resa med henne många gånger till.
Så nu väntar en annan fas i denna resa. Vi har samlat på oss mycket erfarenheter och lärdomar, vad som funkar och vad som inte funkar, vad vi gillar och inte gillar, vad som är bra och mindre bra.
Allt detta ska ner i text här på bloggen så att förhoppningsvis fler kan dra nytta av våra erfarenheter. Alla kort och filmer ska också gås igenom och sorteras. Dessa ska publiceras på bloggen, så att bilderna och filmerna får berätta det som vi inte har förmått i ord.
Det ska också skapas en 15 minuter lång film om vår resa och till sist ska vi sätta ihop en fotobok om vårt äventyr, som vi kan bläddra i mörka höstkvällar, och inspireras till nya äventyr på haven!
Vi hoppas ni har haft nöje av att läsa om vår resa!
Till nästa gång!
/MaLoRaNo
