Göta Kanal Dag 5 Del 2 och Dag 6: Från Sandhamn via Kalmar Sund och Blå Jungfrun till Stora Vippholmen

Vi fyller på med diesel

När sent omsider personal från Gästhamnen dyker upp så går det snabbt att tanka. Vi hade redan fyllt upp vatten, så under tiden Lotta var borta i servicehuset och betalade, så gjorde jag färdigt för avfärd- 17: 30 kom vi iväg och vände omedelbart stäven norrut mot Kalmar Sund. Då Ölands södra udde inte ligger så långt bort så började vi spana efter den, men det tog åtskillig tid innan vi såg den. Vad det berodde på är vi inte riktigt säkra på, men dis kan spela en ett spratt sådana här varma fuktiga dagar.

En hållare för telefonen monteras på masten

Innan vi gav oss av hade vi kollat blixtradarn, och det visade sig att det hade åskat ganska kraftigt inåt land, och vi satt och spanade på den molnbank som tillhörde åskvädret på vår färd norrut. Men framåt kvällen började molnen sjunka undan, och risken för åska försvann.


När hungern började göra sig påmind så brassade Lotta på den köttfärs som hon hade torkat hemma. Den hade klarat sig utmärkt visade det sig, och kryddad med färsk basilika och med gurka och oliver som tillbehör utöver riset blev det en väldigt god middag. Som så många gånger förr känns det ibland overkligt att sitta i en båt mitt ute på havet och äta sådan mat. Lyxigt, minst sagt...!

Det var godare än det ser ut!

Vi började funder på hur vi skulle lägga upp natten. Lotta ville gärna vara uppe när vi passerade Kalmar och Ölandsbron, då hon har många minnen därifrån från studietiden. Vi hade vid detta tillfälle ungefär två och en halv timme kvar till bron, så vi kom överens om att Lotta skulle gå och lägga sig och att jag skulle väcka henne en halvtimme innan bron.

Solen sänker sig

Efter hon hade gått och lagt sig så trixade jag lite med ljudet i stereon under vindrutan, och satte mig sedan att lyssna på sjörapporten. Det känns bra att göra det, även om mängden information från andra kanaler på nätet i dag är överdådiga. När denna var slut så började signaturen till Sommar i P1 spelas upp och återigen kände jag en overklig känsla, att sitta ute på ett mörknande krusigt hav där månen precis hade börjat klättra upp på himlen och samtidigt lyssna på denna signatur...Glad blev jag sedan när det visade sig att det var Kim Källström som skulle prata. Jag är inte överdrivet förtjust i fotboll, men han har varit med så länge att det skulle bli intressant att lyssna på vad han hade att säga.

Detta gjorde att tiden till vi började närma oss Kalmar gick fort och tjugo i tolv väckte jag Lotta. Sundet mellan fastlandet och Öland har smalnat betydligt samtidigt som mörkret hade lagt sig över Östersjön. Resan genom Kalmar Sund och under Ölandsbron blev en intensiv upplevelse. Jag försökte hålla båten så gott det gick i rännan, men med avsaknad av yttre referenser på grund av mörkret så satt blicken mest fäst på plottern. Vi kom överens om att jag skulle sköta båten och att Lotta skulle ta kort, filma och se sig omkring. För er som inte har seglat i en trång farled på natten så kan jag berätta att det är ganska förvirrande med alla fyrar, märken och prickar som lyser och blinkar på olika sätt. Det är dessutom lätt att blanda ihop dem med olika ljus från staden. Plottern underlättar naturligtvis, utan den så hade det blivit bra mycket mer osäkert att navigera.
Men allt gick bra, vi kom igenom.

Vi närmar oss Ölandsbron

Farleden är smal även här

Nu är vi nära...

Ölandsbron i månskenet

Vackert!

När vi hade kommit ut ur den smalaste delen var det dags för mig att lämna över rodret till Lotta och gå och lägga mig. Av någon anledning så blev det ingen bra sömn och när jag tog över rodret igen vid kvart i tre på morgonen var jag trött. Men det var bara att bänka sig och titta på det vackra skådespel som infinner sig strax innan solen ska gå upp. Jag delade denna upplevelse med tusentals insekter av olika slag, främst verkade det vara olika arter av myggor, som hade bestämt sig för att våldgästa Lina denna natt. De satt överallt, på linor och fall, på lanternorna, på insidan av vindrutan, men absolut flest satt på seglet. Det var inte så roligt att ha dessa surrandes i öron och ögon under vakten, men jag hade inte så mycket val. Vi fattar fortfarande inte var alla dessa kom ifrån.

Däcksbelysningen gör att vi syns i mörkret

Invasionen av kryp 

Då farleden tog slut strax efter att jag hade tagit över så tog jag sikte på en fyr jag såg långt borta. På med autopiloten och iväg i mörkret. När jag började närma mig fyren såg jag något märkligt vid sidan om den. Först trodde jag det var en ö, men den var lite för fyrkantig för det. Nästa gissning var faktiskt att det var ett krigsfartyg, det såg verkligen ut så i mörkret. Dessutom verkad en helikopter parkerad på fördäck. Men om det var ett krigsfartyg så var det märkligt att det inte förde några ljus över huvud taget. Kunde det vara ett utländsk fartyg som hade gått på grund. Jag var ju ändå i trakterna av Karlskrona...
Men till sist visade det sig var en stor fyr som var under restaurering. De stora byggställningarna och sten piren gav det fyrkantiga utseendet. Men helikoptern då? Jo, det stod faktiskt en sådan parkerad bredvid fyren...

Fyrrestaurering

När fyren var passerad skulle jag ta ut ett nytt mål. Lotta låg fortfarande och sov nere i ruffen och skulle göra så i ytterligare någon timme. Jag tog sikte på något som angavs som "Blå" i sjökortet. När jag zoomade in så visade det sig var Blå Jungfrun. Jag hade hört detta namn förut, men i vilket sammanhang kommer jag inte ihåg. Jag slog upp det i boken om Östkusten som vi har fått låna av vår båtgranne Hasse i Grand Soliel 37:an och det visade sig att ön har en rik historia. Slå upp den om ni är nyfikna. det var en liten omväg att segla runt Blå Jungfrun, men jag tyckte att det var värt det. Trots att det var två timmar färd kvar till ön, ungefär 12-13 sjömil, så syntes hennes siluett klart och tydligt över horisonten. När det var en timma kvar till att vi skulle vara framme, så väckte jag Lotta så jag kunde få en timmes sömn innan vi var framme, och hon skötte styrningen till dess.

Blå Jungfrun visad sig vara en riktigt vacker ö, men tyvärr kunde vi inte gå iland då det inte verkade finnas något bra ställe att lägga till vid. Vi snurrade ett varv kring ön och betraktade den ur alla vinklar innan vi seglade vidare norrut. Jag gick och la mig igen och fick sova en och en halv timme innan Lotta väckte mig på nytt. Vi hade närmat oss den sydligaste delen av skärgården norr om Öland och Lotta hade kollat ut ett bra ställe vi kunde spana in. Dessutom var det bara en timme och en kvart bort, så vi ändrade kurs västerut. Någonstans här fick plottern fnatt igen och trodde återigen att vi hade passerat Atlanten, vilket förstörde alla data från resan från Sandhamn. Jag hade ju tänkt att kolla noga vad Lina dricker per sjömil när vi är ute och tuffar. fram till Sandhamn hade hon druckit ungefär en halv lite per sjömil, vilket får anses som godkänt, det är ju trots en madam på 6,5 ton!

Ännu en vacker morgon

Blå jungfrun

Vid halv tio gled vi in i en alldeles underbart vacker skärgård och följde farleden en bit innan vi vek av in i en vik där det skulle finnas en kryssarklubbsboj. Till vår besvikelse så låg det redan en båt vid bojen, men till vår glädje så fanns där en boj till! Vi hade nu seglat i 28,5 timma, så det var tacksamt med bekvämligheten att lägga till vid en boj. Inga ankare, inga förtampar till öglor eller kilar. Bara att tuffa fram, dra en sling och sedan var vi fast!

Bojflaggan behövde hissas

Under dagen har vi inte gjort så mycket. Vi har varit runt med Hoppe och hittat ett par riktigt bra tilläggningsplatser på andra öar, om vi nu skulle komma tillbaka hit igen och käkat sill och potäter, kollat in andra båtar som kommit och gått. Jag måste säga det att de som ligger här i denna naturhamn visar en stor hänsyn till varandra. Det är kanske 8-10 stora motor och 7-8 segelbåtar, vattenskotrar och gummibåtar. Men alla visar hänsyn och håller en lugn profil.

Smidigt att ligga vid boj

Besök på lien spännande ö...

...med vacker utsikt!

Hoppe är bra!

Efter middagen i kväll hade vi tänkt att ta med Hoppe ut igen och åka och titta på en by som Lotta hade nosat upp. Jag kommer inte ihåg vad den hette, men det blir säkert en trevlig tur.

Så, nu ska jag göra Lotta sällskap som ligger och solar på fördäck.
It´s a dirty work, but someone has to do it !  :-)

Dessa holländska märkliga båtar hittade vi borta vid byn på Älö

Byn på Älö var mysig

En del kossor har det bättre än andra...

Vi njuter av kvällarna

Till nästa gång!


/Magnus

Göta kanal Dag 3: Soluppgång utanför Österlen

Solen på väg upp

Vi närmar oss Skillinge

Tidig morgon på väg mot Skillinge på Österlen. Solen håller på att gå upp och slutet på vår andra nattsegling börjar närma sig sitt slut. Natten har varit vindfattig men sjön rullig åt alla möjliga håll. Vi förstår inte varför, det har inte blåst så mycket de sista dagarna.

Magnus sover sitt sista pass för i natt. Vi har turats om att sova 1-2 timmar i taget vilket fungerat bra. Den jobbiga sjön gjorde tyvärr att Magnus kände av sjösjuka men med tuggummi och lite sömn blev det bättre. Vid 1-tiden kände vi oss lite småhungriga så jag fixade till lite varm soppa och mackor. Jag njöt av att sitta i sittbrunnen och äta i skenet av månen.

Jag gillar verkligen detta med att vara på havet på natten när det är så här lugnt. Ännu bättre hade det varit om vi kunnat segla men motorgång har sin tjusning den med. Just nu går vi med ca 4,5 knop, lite långsammare än innan för att slippa tuffa in i hamn alltför tidigt. Vid 05:00 beräknas vi vara framme. Innan dess ska jag fortsätta att bara faschineras av naturen och njuta av stillheten (och hålla en vakande blick över autopiloten och sjökortet)

//Lotta

Göta kanal Dag 2 fortsättning: Öresundsbron och Falsterbo kanal

Jag slumrade till ett par timmar på eftermiddagen medan vi närmade oss Öresundsbron. Vi såg den i många timmar innan vi äntligen på allvar började närma oss. Vi tog det säkra före det osäkra och gick i "Flintrännan" in mellan de stora pylonerna. Vi fascinerades över hur grunt det är runt Öresundsbron, sällan djupare än 10 m. Vinden hade blåst upp en del så det skvätter en del om Linas stäv när jag tar mig fram på fördäck för att fotografera då vi passerar under bron. Samtidigt som vi går under bron blir vi omseglade av en italiensk racingbåt och jag får mycket att göra, ta kort både på bro och racingbåt samtidigt som jag får hålla koll på att inte få kameran nerstänkt av vatten och inte minst hålla balansen. Vi har nu börjat använda livlina när vi rör oss på däck och det funkar suveränt.

Här på väg mot bron

Vi närmar oss så sakteliga

Spanar in mot Malmö

Flintrännan

En av fyrarna innan bron

Här är den på nära håll

Vi fick plats under...

Omseglade

Mot Falsterbokanalen!

Vacker båt...vi undrar bara vad det är för sak den har på sidan?

Nu har vi varit iväg i 24 timmar!

Väl på andra sidan bron satte vi kurs mot Falsterbokanalen och vi kom dit vid 15:30. Vindarna friskade på och vi valde att lägga till och vänta in broöppningen vid 18, dels för att pausa lite men mest för att få vinden att lägga sig lite så vi skulle slippa för jobbig sjö på andra sidan. Broöppningen gick fint och vi gled igenom kanalen och in i Östersjön.

Förtöjda i väntan på broöppning

Bron öppnas, många båtar väntar på att gå igenom

Nu är vi inne i kanalen

Kanalen var kortare än vad vi föreställt oss

Vi kom i ett skumpigt Östersjön. Vi gick rätt mot vinden, Lina klarade vågorna utmärkt men det gungade ordentligt och Hoppe hoppade glatt bakom oss. Vi visste att vinden skulle lägga sig och det gjorde den så småningom. Vågorna minskade men började komma från alla möjliga roll så det var inte den behagligaste resan. Solnedgången var dock vacker!

Hoppe möter Östersjöns vågor

Vår rutt till Skillinge

Kan inte sluta fota solnedgångar...

Månen på väg upp

Nattamat, soppa och mackor

Mer om natten kommer i nästa inlägg...

//Lotta

Göta Kanal Dag 1-2: Äntligen på väg - första nattseglingen!

Så kom vi då iväg till slut. Morgonen ägnades åt att göra det sista hemmavid (där vi i sista sekund hittade Magnus seglarbyxor som varit försvunna en andra omgång sen i våras). Det sista packades in i bilen, killarna lämnades i Trönninge och vi gjorde 2 korta ärenden inne i stan innan vi körde mot Bua. Mina föräldrar hade bott i sin husbil i Bua under natten för att vinka av oss och filma vår avsegling. Vi förvarnade dom att vi var på gång och de bege sig till fyren och därifrån spana efter oss. Vi packade in det sista, fixade en snabb lunch och tjötade lite med Christofer i båten bredvid innan vi släppte loss, vinkade hejdå och tuffade ut ur ett nästan vindstilla Bua.

Vi lämnar Bua fyr bakom oss

För att det skulle se bättre ut på filmen så hissade vi seglen på väg ut. Tanken var att ta ner dom sen igen men vi kom att behålla storen uppe, och har det fortfarande. Den har ibland hjälpt oss att få lite extra fart när vi fått lite vind och annars har den varit uppe för stabilitetens skull. En bit ut knappade vi in Falsterbo i plottern och styrde kosan åt sydost Vi insåg att det skulle bli många timmar med motorgång.

Molnen sprack upp och solen kom fram, autopiloten fick jobba och efter att ha passerat N Horta la vi oss framme på fördäck och bara njöt av solen och att vara på väg! Vattnet var nästan spegelblankt hela em/kvällen och till vår lycka fick vi se 3 tumlare som hoppade bredvid båten. Vi passade på att ta det lugnt, njuta av tillvaron, äta lite och vänta in solnedgången (som blev så där obeskrivligt vacker). Vi gled in i natten med fullmåne och en klar himmel!

Skönt med autopilot

Lite kvällsmat bestående av rissallad

Ja...en tumlare!

Nästan spegelblankt hav!

Vi passerar snart Varberg

Vi såg diverse båtar på vår väg:

Solen börjar gå ner...

Man blir hungrig ute på havet och extra gott är det med något varmt, som t ex stekt ägg på macka

Någon gång efter midnatt lägger jag mig en stund i förpiken för att sova lite. Efter en halvtimme hör jag hur Magnus ändrar motorns varvtal och drar ner till tomgång. Vad har nu hänt tänker jag och far upp till sittbrunnen. Magnus hade plötsligt hör en duns och så hade axeln börjat låta, ett skrapande ljus som dock inte lät som det vi råkade ut för i början på sommaren. Adrenalinen ökar ordentligt, inte mottorfel, det får inte vara sant. Vi lägger i framåt igen fast med 4 knop istället för de 5 vi gått med tidigare. Det skrapande ljudet är kvar och vi öppnar till motorn men kan inte se några uppenbara fel. Ljudet kommer och försvinner i omgångar men till slut försvinner det helt. Vad kan det ha varit? Vår teori är att vi körde in i något som trasslade in sig i propellern men som så småningom släppte taget. Magnus hade precis innan det hände sett att det flöt en del skräp i vattnet runt Lina.

Det tog en bra stund innan vi kunde börja slappna av och turades om att sova medan den andre satt uppe och höll span, lyssnade på motorn och såg till att autopiloten skötte sig. Redan vid Falkenberg hade vi fått syn på Kullen långt i söder men oj, vad det var långt dit. Magnus väckte mig då vi skulle passera Kullen och fyren där vi förra året hade stått och spanat och fantiserat om hur det skulle varar när vi seglade förbi nu i år. Jag försökte få några bra foton men det var tyvärr lite för mörkt (trots att månen lyste så starkt).

Fullmåne

Vi närmar oss Kullens fyr...

...och här passerar vi snart den

Jag fortsatte att försöka sova i motorbruset medan Magnus höll koll. Plötsligt kom det lite vind så han fick en go stund med 6,5 knop innan vinden försvann igen och motströmmen kom, en kraftig sådan så när vi gick in i Öresund i soluppgången och ner mot Helsingborg klarade vi knappt av att hålla 2 knop framåt. Så sakta det gick. Jag kollade dmi:s prognoser för strömmarna och såg att de var svagare närmare land och att de nedanför Helsingborg skulle bli svagare. Vi höll oss nära sverige-sidan ner till Helsingborg, klarade oss från att krocka med de 2 Scandlinebåtarna som korsade vår väg.

Soluppgången var underbar

Motströmmen gjorde att vi bara kunde hålla 2-3 knop...så sakta det gick...

Helsingör

Vi lyckades undvika alla färjor

När vi passerat Helsingborg var det läge för frukost. Kocken (i detta fall jag) orkade baka scones och den doften är inte att leka med när man är hungrig och bara väntar på att de ska bli färdiga. Mätta och belåtna gick Magnus ner för att sova en stund. Jag fick nu 2 härliga timmar i solen. Passrade Ven, spanade mot Öresundsbron, sick-sackade mellan fiskenät och väjde för allehanda båtar. Nu har Magnus vaknat och tagit över så jag kan vila en stund. Om ett par timmar går vi under Öresundsbron...

Vi passerade Ven

Turbåtar för fiskeintresserade

På återseende!

//Lotta