Göta Kanal Dag 11: Lånjö till Lilla Rimmö - vi gör oss redo för kanalfärd

Vi vaknar till en ny vacker och solig morgon, det tröttnar vi aldrig på.. Vinden låg på från väster och vi kunde se hur sjön slog utanför viken men vi låg väl skyddade inne i viken, mot berget. Totalt blev vi 7 båtar i viken i natt, 5 vid land och 2 på svaj. Den engelska båten som legat på svaj hade redan hunnit åka innan vi ens kommit upp ur kojen och vi kunde konstatera att Dehlern hade draggat igen under natten för den låg inte där vi senast hade sett den. De hade även fått upp ett ankarsegel, hoppas de fick sova något i natt.

Medan våra scones stod på bakning i ugnen gav sig våra grannar av en efter en och när vi sedan började göra oss klara för avfärd var det bara 1 båt kvar i viken. Vi funderade på hur vi skulle få upp våra bergskilar som Magnus fått fast så bra i gamla öglehål. Vi lossade på linorna till mittknaparna och la en lång lina upp till en liten gran som fick agera som fästpunkt som vi spände upp Lina emot så alla även de främre linorna började slacka.

Hur man tar hjälp av en liten gran för att hålla sin båt på plats vid land:

Fäst ena änden på linan i knapen

Samla ihop den låånga linan

Ta dig i land med linan utan att trilla i

Runda en liten gran

Se till att linan ligger emot nederdelen på stammen

Dra och fäst linan i knapen...nu redo för att lossa från båten

Medan Magnus kämpade på att få ur alla kilar fixade jag med linor och drog upp ankarvikten. Ankarvikten har en alldeles för liten karbinhake så att balansera vikten med ena handen och vrida en sträckt ankarlina samtidigt som karbinhaken ska hakas av med den andra, liggandes på knä jobbandes nedanför badbryggan är inte helt lätt...


Till slut var allt på plats och vi kunde börja dra oss ut med ankarlinan och släppa taget om granen på land. Vi tuffade ut på infarten och gick upp mot väster och vinden som där låg på ca 8 m/s. Eftersom vi skulle gå mot vinden hela tiden fick det bli motorgång. Den skenbara vinden låg ibland upp mot 13 m/s och den faktiska på 10 så om vi hade kryssat hade det blivit med revade segel.

Fler "döda" träd

Jo, vi hade vinden rätt i nosen...

Efter 1,5 timme kom vi fram till dagens mål, Lilla Rimmö. Vi la oss mot i vindlä bakom en av öarna och släppte ankaret i fören. Vi vet ju att de funkar och mycket riktigt vi fick grepp direkt. Nyfikna som vi var på öarna runt om fick Hoppe ut och fara en stund. Vi var i land på 2 öar varav den ena användes av Vikbolandets båtklubb. Förutom en brygga med bord och stolar, grillplats och tvättställ hade de lite  livsviktiga prylar i en låda och på torrdasset stod en fin lista på deltagare (eller vinnare?) i "Stollesimmet". Årets sim hade tydligen inte gått av stapeln för det saknades namn för 2016.

Ensam i viken

"Saga Lejon" går mellan Nyköping och Västervik

Stolle-simmets resultattavla

Magnus "badar"

Hoppe förtöjd vid en gran

Ser ni grynnan?

Resten av dagen har vi ägnat åt att göra Lina i ordning för att killarna och Sussi kommer imorgon. Killarnas kojer rensades ur och alla fendrar och annat inför kanalen är nu framme och på plats. Lite mat fick vi även i magen denna dag, ris med en röra av pesto/gröna bönor och köttbullar. Inte alls så konstigt som det kanske låter, det blev riktigt gott.

Äntligen ska de runda fendrarna användas

Två små och två stora

Här hänger de på plats

Allt onödigt städas undan

Nu har Magnus precis dragit bak ankarlinan så att vi kan få in kvällssol i sittbrunnen! Hans nästa ärofyllda uppdrag är att bädda killarnas kojer, ett riktigt favorituppdrag... ; )

Resten av kvällen blir till att ladda inför att komma in i civilisationen igen efter en vecka i olika naturhamnar. Vi får även studera hur slussning uppåt går till så vi är förberedda imorgon inför första slussningen.

Kvällsmat

Vi är bortskämda med underbara kvällar

Inom de närmsta dagarna kommer vi förmodligen ha bättre möjlighet till att ladda upp bilder om vi får tag på något bra wifi. Det har varit ett flitigt fotograferande och med 2 kameror kommer det bli ett litet jobb att sortera alla dessa bilder.
På återseende!
//Lotta

Göta Kanal dag 8: Trollholmen till Bokö. Bryggsegling!

Vi vaknade i dag till en mulen morgon och 16 grader varmt. Det hade regnat lite under natten och däcket var blött när jag tittade ut vid halv åtta. Vi kände ingen brådska att lämna idag då skuttet inte skulle bli så långt även om vi inte riktigt visste vart vi skulle.
Det var precis detta som vi hade sett fram emot, att inte behöva bestämma i förväg vart vi ska och ha så kort bit kvar att vi inte behöver skynda oss. Det ligger en charm i att gå upp tidigt, smita ut ur en hamn vid fem på morgonen, äta frukost ute till havs och segla dag som natt, men det finns även en charm i motsatsen.


Lotta bakade på scones i ugnen och serverade detta till frukost. Vi bestämde oss för att segla till Bokö, en tripp på ungefär 10 sjömil, som skulle ta kanske ett par timmar. Efter frukosten gjorde vi i ordning Lina för avfärd, drog upp ankartyngden och ankaret och Lotta styrde oss med säker hand ut ur viken. När vi kom ut på fjärden rullade vågorna in från Östersjön och Lina slingrade sig fram obekvämt i vågorna, medan Hoppe hade väldigt roligt där han hoppade och studsade mellan vågtoppar och vågdalar. Även i dag passerade vi många vackra ställen och vi börjar förstå varför de från östkusten inte så ofta syns på västkusten. Ska man utforska alla dessa fantastiska öar i denna skärgård, kan det nog lätt bli en livsuppgift! Och då har vi bara kommit till den södra delen.

Nu ska ankaret dras upp...

...men först ska ankartyngden upp

Spökö? Nästan alla träd såg döda ut, torkan?

Väl framme vid Bokö rundade vi ett par uddar och var framme i viken. I guideboken stod att det skulle finnas en gästbrygga, men vi tänkte att dem var väl full av båtar. Det första vi ser är två båtar som ligger till land och då sjönk hoppet ännu mer. Men när vi fick se bryggan visade den sig vara ledig! Så efter ett par krumbukter låg vi stadigt fast vi denna i princip nya brygga! Helt fantastiskt. Och bryggan är ungefär lika lång som Lina, så vi kommer att ligga här själva i natt, en galet lyxig känsla. Det har kommit in kanske en fem, sex andra båtar i viken varav en stor trimaran från Holland, och en del har ankrat och förtöjt vid land och en del har vänt.

Snygg pollare

Stekt ägg på stekta aubergineskivor

Handskar på tork

Vi började med att ta den uppmärkta slingar runt naturreservatet på Bokö, en verkligt vacker tur som kan rekommenderas om ni har vägarna förbi. Det tog någon timme och Lotta fick plockat en näve blåbär under tiden. Inte så det räcker till en paj, men något hon kan mumsa på under kvällen. Jag är ju som bekant inte så förtjust i bär, konstig som jag är.

Lina vid bryggan

Promenad på Bokö

Blåbärsplockning

Här kom vi in mot Bokö

Vacker natur

Balansövning

När vi kom tillbaka gav jag mig i kast med att knyta om linan till Hoppe. Vi hade tänkt att han skulle få en lina till vardera ögla på sidan så han slipper att åka slalom mellan vågtopparna så mycket. Hoppe är dock en busig liten pojk och jag fick kämpa med att hålla styr på honom i vinden så att jag kunde knyta fast de nya linorna.

Här ligger vi bra

Pyssel med Hoppe

Jag passade även på att tömma motorsumpen, det blev ungefär en liter av vatten och glykol blandat. Vi tycker det är helt ok efter så många timmar till sjöss och för motor när vi vet att vi har ett läckage i både motor (ett av rören till vattenpumpen) och varmvattenberedaren (inblandningsventilen). Vi kollar kylarvätskenivån varje dag och har en femliterdunk med oss att fylla på, och vi har gjort det en gång, med ett par deciliter.

I skrivande stund håller Lotta på med att dissekera vattentanken i jakt på orsaken till att vattenmätaren gäckar oss i bland. Just nu står den konstant på noll så vi vet inte riktigt hur mycket vatten vi har kvar. I morgon ska vi in till en gäst hamn och fylla på vatten, vi hoppas att vi har så vi klarar oss till dess. Hon lyckades få loss alla skruvar, men sedan visade det sig att allt var rejält fastsikaflexat (vilket härligt nyuppfunnet ord, fanns inte i datorns ordlista...:-) ) så hon drog ditt alla skruvat igen så får vi ta tag i det när vi kommer hem igen.

Varför så många besökare från Ryssland? 

Antalet bloggbesök bara ökar, idag har vi haft nästa 300, vilket är nytt rekord!

Vattentanken

Resten av dagen ska vi nog bara slö och lata oss, kanske ta en tur med Hoppe och kolla in omgivningarna. Vinden ska lugna sig under kvällen, nu blåser det en ganska enveten sydlig vind. Vinden ska vrida mot nordväst-nord i natt och öka lite så det känns bra att ligga fast vid en rejäl brygga!


Till i morgon om inte förr!

Lina i kvällningen

Den holländska trimaranen

Ännu en vacker solnedgång

/Magnus

Göta Kanal Dag 6: Stora Vippholmen till Mjödö

I morse vaknade vi efter att ha sovit länge. Länge........
Vi slocknade runt tio i går kväll och vaknade runt tio i dag på morgonen...tolv timmar hade vi sovit!Vi kanske tog igen en del av de senaste dagarna förlorade sömn, vad vet jag.

När vi vaknade kollade vi alla väderprognoser som vi kunde hitta, tre stycken. Två av dem varnade för åska efter lunch och vi hade tre, fyra timmar segling innan vi var framme vi Mjödö, vilket var vårt mål för dagen, i vilket fall i detta läge.
Vi funderade en stund på om vi skulle vänta med att segla till ovädret hade dragit över, eller om vi skulle vänta till i morgon med att segla iväg. Men vi bestämde oss snabbt för att ge oss av med en gång och försöka hinna fram innan regnet och åskan var över oss.
Vi förberedde för avfärd så snabbt vi kunde. Kanske lite för snabbt, för när vi hade släppt bojen, vilken för övrigt blev upptagen mindre än 1 minut efter att vi hade lämnat den, så släppte jag bak Hoppe som hade legat alldeles intill Lina under natten. Det var bara det att vi hade glömt att knyta fast änden på linan till Hoppe i pushpiten. Så till min förvåning så ser jag Hoppe ge sig av på egna äventyr! Öhhh...sa jag till Lotta...vi tappade Hoppe...
Snabbt fick vi vända om och Lotta fiskade upp honom igen med en båtshake och förtöjde honom till Lina igen.

Hoppe är upphämtad

Vi fortsatte ut i farleden tillsammans med en del andra båtar som hade bestämt sig för att lämna klockan 10 och styrde nordväst för motor i kanske en kvart. Sedan girade vi 90 grader styrbord, gick upp i vind och hissade allt vi hade i segelväg. Och vilken halvvindssegling vi fick! 6-9 sekundmeter och ofta i våglä gjorde att farten oftast låg runt 6 knop när vi slingrade oss nordost upp genom inomskärsfarleden. Efter någon timme vred farleden mer mot norr och samtidigt som vi föll av och hamnade på en slör/läns så skulle en Bavaria 32 passeras. Men Lina är ingen snabb undanvindsbåt...Så vi låg bredvid Bavarian i kanske en timmas tid, men inte mer än 15-20 meter emellan oss.  Vinden ökade till 10 meter per sekund, men ändå låg vi i exakt samma fart. I bland tog vi några meter på henne och ibland tog hon tillbaka några meter. Fascinerande. I detta läge bråkade genuan rätt mycket med oss. Den hamnade i lä om storen, men vinden kom inte tillräckligt mycket bakifrån för att vi skulle kunna saxa. Lina rullade en del i sjön som kom snett akterifrån och vi ville inte gå upp på fördäck för att ta ner storen och bara kör för genuan. Följden blev att vi rullade in genuan i stället, men det visade sig inte göra något för farten överhuvudtaget. Vi följde Bavarian i exakt samma fart som tidigare, ända till hon girade in mot Västervik. Efter denna tur hoppade en gennaker på rulle på ett peke definitivt högre upp på önskelistan! Men det är ju som bekant inte gratis... 

Vissa grynnor syns bra

En liten ö...

Molnen hade börjat torna upp sig och när farleden böjde ner till platt läns för oss tog vi ner seglen och vevade i gång motorn. Vi hade kanske 40 minuter kvar till Mjödö, och vi kände att det fanns risk att åskan skulle växa in över oss snabbt om vi hade otur, och då känns det bättre att ha seglen nere. Men allt gick bra och återigen tuffade genom en alldeles underbar skärgård!

När viken mellan Mjödö och Torrö dök upp framför stäven så visade det sig att tre segelbåtar och en motorbåt låg i viken. Den kändes nästan helt öde jämfört med den vi låg i igår. Men två av segelbåtarna och motorbåten låg förtöjda vid en stor brygga. Det såg lite märkligt ut med en stor brygga mitt ute i ingenstans! Senare, när vi hade tagit oss in till land med Hoppe så visade det sig att Bullerbyns båtklubb (med tillstånd av Astrid Lindgren...!) hade byggt bryggan för sina årliga fester! Så kan det vara.


Vi bestämde oss för att inte gå in till bryggan utan ligga på svaj i stället. Erfarenheterna från det intensiva åskovädret som vi drabbades av uppe vid Bohus Malmön för två år sedan gör att vi hellre ligger på svaj och har handlingsutrymme om det skulle blåsa till ordentligt i ställer för att ligga fast mot en brygga. Så vi tar en lov in mot vikens grundare områden och på andra försöket så biter deltaankaret i aktern bra och vi drar fast det med 1500 varv på motorn.


Strax därefter är åska och regn över oss. Åskan går inte direkt över våra huvuden, men det regnar ordentligt och vinden tar stundtals i ordentligt. Men det känns aldrig oroligt, vi har läget under kontroll. Skulle vi börja dragga kan vi stötta med motorn inom 10 sekunder.


Så vi passade på att käka lunch när vi ändå inte kunde vara uppe på däck. Stekta köttbullar potatis skinka soltorkade tomater och oliver blev en riktigt god måltid! Efter maten tog vi igen oss lite på soffan innan vi tog Hoppe och rodde in till bryggan vi hade sett tidigare. Det visade sig att det fanns en uppmärkt stig på 1,7 kilometer runt ön, och när jag föreslog att Lotta skulle dra på sig löparskorna och ta sig ett par varv var hon inte sen att nappa. Vi paddlade ut till Lina igen och när Lotta hade bytt om och gett sig iväg så satte jag mig att blogga detta inlägg. Nu är hon tillbaka igen, så nu har jag nog skrivit tillräckligt för idag.

Dagens lunch

Här ligger hon fint

Lotta på väg in till Mjödö för att springa en sväng

Bara lite om morgondagen. Vi vet inte riktigt vart vi ska ta oss i morgon, men hoppet vi gjorde i dag på 3,5 timmar kändes lagom, så det blir något liknande i morgon, vi får se vad det blir.

En erfarenhet rikare blev vi idag. Vi hade låtit motorn sitta kvar på Hoppe för att se hur det funkade att dra honom efter Lina på det viset. Det var inget bra...vi tappade nog minst en knop i fart genom att Hoppes akter grävde ner sig djupt i sjön och bromsade...men nu vet vi!

Så, snart vankas middag och därefter en lugn kväll i en vacker vik!

Lina II

Lyx med varmvatten att kunna duscha i

Bilden får tala för sig själv!

Till nästa gång!


/Magnus

Göta Kanal Dag 5 Del 2 och Dag 6: Från Sandhamn via Kalmar Sund och Blå Jungfrun till Stora Vippholmen

Vi fyller på med diesel

När sent omsider personal från Gästhamnen dyker upp så går det snabbt att tanka. Vi hade redan fyllt upp vatten, så under tiden Lotta var borta i servicehuset och betalade, så gjorde jag färdigt för avfärd- 17: 30 kom vi iväg och vände omedelbart stäven norrut mot Kalmar Sund. Då Ölands södra udde inte ligger så långt bort så började vi spana efter den, men det tog åtskillig tid innan vi såg den. Vad det berodde på är vi inte riktigt säkra på, men dis kan spela en ett spratt sådana här varma fuktiga dagar.

En hållare för telefonen monteras på masten

Innan vi gav oss av hade vi kollat blixtradarn, och det visade sig att det hade åskat ganska kraftigt inåt land, och vi satt och spanade på den molnbank som tillhörde åskvädret på vår färd norrut. Men framåt kvällen började molnen sjunka undan, och risken för åska försvann.


När hungern började göra sig påmind så brassade Lotta på den köttfärs som hon hade torkat hemma. Den hade klarat sig utmärkt visade det sig, och kryddad med färsk basilika och med gurka och oliver som tillbehör utöver riset blev det en väldigt god middag. Som så många gånger förr känns det ibland overkligt att sitta i en båt mitt ute på havet och äta sådan mat. Lyxigt, minst sagt...!

Det var godare än det ser ut!

Vi började funder på hur vi skulle lägga upp natten. Lotta ville gärna vara uppe när vi passerade Kalmar och Ölandsbron, då hon har många minnen därifrån från studietiden. Vi hade vid detta tillfälle ungefär två och en halv timme kvar till bron, så vi kom överens om att Lotta skulle gå och lägga sig och att jag skulle väcka henne en halvtimme innan bron.

Solen sänker sig

Efter hon hade gått och lagt sig så trixade jag lite med ljudet i stereon under vindrutan, och satte mig sedan att lyssna på sjörapporten. Det känns bra att göra det, även om mängden information från andra kanaler på nätet i dag är överdådiga. När denna var slut så började signaturen till Sommar i P1 spelas upp och återigen kände jag en overklig känsla, att sitta ute på ett mörknande krusigt hav där månen precis hade börjat klättra upp på himlen och samtidigt lyssna på denna signatur...Glad blev jag sedan när det visade sig att det var Kim Källström som skulle prata. Jag är inte överdrivet förtjust i fotboll, men han har varit med så länge att det skulle bli intressant att lyssna på vad han hade att säga.

Detta gjorde att tiden till vi började närma oss Kalmar gick fort och tjugo i tolv väckte jag Lotta. Sundet mellan fastlandet och Öland har smalnat betydligt samtidigt som mörkret hade lagt sig över Östersjön. Resan genom Kalmar Sund och under Ölandsbron blev en intensiv upplevelse. Jag försökte hålla båten så gott det gick i rännan, men med avsaknad av yttre referenser på grund av mörkret så satt blicken mest fäst på plottern. Vi kom överens om att jag skulle sköta båten och att Lotta skulle ta kort, filma och se sig omkring. För er som inte har seglat i en trång farled på natten så kan jag berätta att det är ganska förvirrande med alla fyrar, märken och prickar som lyser och blinkar på olika sätt. Det är dessutom lätt att blanda ihop dem med olika ljus från staden. Plottern underlättar naturligtvis, utan den så hade det blivit bra mycket mer osäkert att navigera.
Men allt gick bra, vi kom igenom.

Vi närmar oss Ölandsbron

Farleden är smal även här

Nu är vi nära...

Ölandsbron i månskenet

Vackert!

När vi hade kommit ut ur den smalaste delen var det dags för mig att lämna över rodret till Lotta och gå och lägga mig. Av någon anledning så blev det ingen bra sömn och när jag tog över rodret igen vid kvart i tre på morgonen var jag trött. Men det var bara att bänka sig och titta på det vackra skådespel som infinner sig strax innan solen ska gå upp. Jag delade denna upplevelse med tusentals insekter av olika slag, främst verkade det vara olika arter av myggor, som hade bestämt sig för att våldgästa Lina denna natt. De satt överallt, på linor och fall, på lanternorna, på insidan av vindrutan, men absolut flest satt på seglet. Det var inte så roligt att ha dessa surrandes i öron och ögon under vakten, men jag hade inte så mycket val. Vi fattar fortfarande inte var alla dessa kom ifrån.

Däcksbelysningen gör att vi syns i mörkret

Invasionen av kryp 

Då farleden tog slut strax efter att jag hade tagit över så tog jag sikte på en fyr jag såg långt borta. På med autopiloten och iväg i mörkret. När jag började närma mig fyren såg jag något märkligt vid sidan om den. Först trodde jag det var en ö, men den var lite för fyrkantig för det. Nästa gissning var faktiskt att det var ett krigsfartyg, det såg verkligen ut så i mörkret. Dessutom verkad en helikopter parkerad på fördäck. Men om det var ett krigsfartyg så var det märkligt att det inte förde några ljus över huvud taget. Kunde det vara ett utländsk fartyg som hade gått på grund. Jag var ju ändå i trakterna av Karlskrona...
Men till sist visade det sig var en stor fyr som var under restaurering. De stora byggställningarna och sten piren gav det fyrkantiga utseendet. Men helikoptern då? Jo, det stod faktiskt en sådan parkerad bredvid fyren...

Fyrrestaurering

När fyren var passerad skulle jag ta ut ett nytt mål. Lotta låg fortfarande och sov nere i ruffen och skulle göra så i ytterligare någon timme. Jag tog sikte på något som angavs som "Blå" i sjökortet. När jag zoomade in så visade det sig var Blå Jungfrun. Jag hade hört detta namn förut, men i vilket sammanhang kommer jag inte ihåg. Jag slog upp det i boken om Östkusten som vi har fått låna av vår båtgranne Hasse i Grand Soliel 37:an och det visade sig att ön har en rik historia. Slå upp den om ni är nyfikna. det var en liten omväg att segla runt Blå Jungfrun, men jag tyckte att det var värt det. Trots att det var två timmar färd kvar till ön, ungefär 12-13 sjömil, så syntes hennes siluett klart och tydligt över horisonten. När det var en timma kvar till att vi skulle vara framme, så väckte jag Lotta så jag kunde få en timmes sömn innan vi var framme, och hon skötte styrningen till dess.

Blå Jungfrun visad sig vara en riktigt vacker ö, men tyvärr kunde vi inte gå iland då det inte verkade finnas något bra ställe att lägga till vid. Vi snurrade ett varv kring ön och betraktade den ur alla vinklar innan vi seglade vidare norrut. Jag gick och la mig igen och fick sova en och en halv timme innan Lotta väckte mig på nytt. Vi hade närmat oss den sydligaste delen av skärgården norr om Öland och Lotta hade kollat ut ett bra ställe vi kunde spana in. Dessutom var det bara en timme och en kvart bort, så vi ändrade kurs västerut. Någonstans här fick plottern fnatt igen och trodde återigen att vi hade passerat Atlanten, vilket förstörde alla data från resan från Sandhamn. Jag hade ju tänkt att kolla noga vad Lina dricker per sjömil när vi är ute och tuffar. fram till Sandhamn hade hon druckit ungefär en halv lite per sjömil, vilket får anses som godkänt, det är ju trots en madam på 6,5 ton!

Ännu en vacker morgon

Blå jungfrun

Vid halv tio gled vi in i en alldeles underbart vacker skärgård och följde farleden en bit innan vi vek av in i en vik där det skulle finnas en kryssarklubbsboj. Till vår besvikelse så låg det redan en båt vid bojen, men till vår glädje så fanns där en boj till! Vi hade nu seglat i 28,5 timma, så det var tacksamt med bekvämligheten att lägga till vid en boj. Inga ankare, inga förtampar till öglor eller kilar. Bara att tuffa fram, dra en sling och sedan var vi fast!

Bojflaggan behövde hissas

Under dagen har vi inte gjort så mycket. Vi har varit runt med Hoppe och hittat ett par riktigt bra tilläggningsplatser på andra öar, om vi nu skulle komma tillbaka hit igen och käkat sill och potäter, kollat in andra båtar som kommit och gått. Jag måste säga det att de som ligger här i denna naturhamn visar en stor hänsyn till varandra. Det är kanske 8-10 stora motor och 7-8 segelbåtar, vattenskotrar och gummibåtar. Men alla visar hänsyn och håller en lugn profil.

Smidigt att ligga vid boj

Besök på lien spännande ö...

...med vacker utsikt!

Hoppe är bra!

Efter middagen i kväll hade vi tänkt att ta med Hoppe ut igen och åka och titta på en by som Lotta hade nosat upp. Jag kommer inte ihåg vad den hette, men det blir säkert en trevlig tur.

Så, nu ska jag göra Lotta sällskap som ligger och solar på fördäck.
It´s a dirty work, but someone has to do it !  :-)

Dessa holländska märkliga båtar hittade vi borta vid byn på Älö

Byn på Älö var mysig

En del kossor har det bättre än andra...

Vi njuter av kvällarna

Till nästa gång!


/Magnus