Avmastning del 2

Jo, det blev ju ingen del 2 igår, vi stannade hemma eftersom vi båda kände oss krassliga. Det kändes lite surt då men kanske var det en mening med det för denna dag blev riktigt bra...

Denna höst har varit ovanligt solig och fin och även idag vaknar vi till en strålande höstdag. Efter frukost och lite annat pyssel vill vi komma iväg till Lina. Väl i Bua kan vi konstatera att mastkranen var ledig så vi tuffade bort med Lina på en gång, vilket skulle visa sig vara en bra idé. Väl där träffar vi på ägaren till katamaranen som ligger nästan mittemot oss på vår brygga. Han håller på att fixa med sin mast och efter att ha hjälpt honom att få upp sin kolfibermast på biltaket så får vi goda råd och hjälp med hur vi ska fästa mastkranens rep i vår mast. Tack för de tipsen, det fungerade ypperligt! Magnus hissar upp mig med båtmansstolen och jag lägger en sling runt masten en bit ovanför mastens medelpunkt, viktmässigt. Sedan drar vi ner repet, skarvar med ett annat rep och fäster det repet i en av vinscharna. Det kändes som en bra lösning för att få bra balans i masten då vi ska lyfta den. Som en extra säkerhet drar  vi repet till land och fäster masten runt ett rör och tillbaka till mastfoten.

Det svajade en del uppe i masten

Passade på att njuta av utsikten!

Masten är säkrad både upptill..

 

...och nedtill

Vi var inte de enda som hade tänkt tanken att masta av idag. Rätt var det är ser vi en bekant båt. Där kommer Vindliv och lägger till vid servicebryggan. Det visar sig att de är 4 goa ”gubbar” som ska hjälpas åt att masta av Vindliv och de erbjuder sig att hjälpa till med vår avmastning först. Vi kommer senare att förstå varför de absolut tyckte att man bör vara minst 4 för att det ska gå smidigt. Vi börjar dock förbereda en del saker. Jag fäller sittbrunnskapellet föra det ska bli enklare att jobba med akterstaget samt lossar på alla kablar under masten. Magnus ger sig på att släppa på sidovanten. Då lärde vi oss att det är bra om man spänner upp mastkranens rep först, för när vi släppte sidovanten på ena sidan så tippade masten rejält åt sidan och jag fick snabbt hoppa upp på land och spänna upp masten uppåt medan Magnus fortsatte att släppa på andra sidans sidovant. Vi upptäcker att masten är sned upptill, troligen för att akterstaget spändes upp när masten tippade åt sidan så nästa steg är att släppa på akterstaget. Jag svär över eländiga saxsprintar som idag orsakade blodvite men med Magnus hjälp får vi loss det. Vi funderar lite över vad som skulle hända med masten när vi släppte där bak men det ser bra upp. Magnus fortsätter med att släppa på rullen fram och nu ansluter våra nyvunna avmastningskompisar lagom till vi ska lossa på sprinten i mastfoten. Snabbt och smidigt delar dessa erfarna seglare upp arbetsuppgifterna. En sköter mastkranens vev och en styr mastkranen. Magnus och en till tar hand om mastfoten och styr den in över land. Jag blir alltiallo och hjälper till där det behövs samt sköter kameran. Vips så flyger masten, med bra balans, in över land och snart ligger den på två bockar. Så snyggt! Vi hjälps åt att flytta masten och bockarna längre in på land så att Vindlivs mast också ska få plats på land. Allt detta hade varit betydligt svårare om vi varit själva så vi känner en stor tacksamhet över dessa "goa" gubbar som hjälpte oss.



Magnus lossar på rullen

 

Denna riggbult med tillhörande sprint håller masten på plats mot däcket



Sanningens minut...nu är masten helt loss

Dags att svänga in den över till kajen....



...och lägga ner den på bockarna

Medan de fortsatte med Vindlivs mast fortsatte vi att fixa till efterarbetet med masten. Vi tog bort alla instrument i masttoppen, tvättade av hela masten samt lossade på alla vant. Sedan skulle vi få bort masten till maststället och ännu en gång erbjöds vi hjälp med detta. Kärran som finns att lånad fungerade riktigt bra och vi kunde trixa in masten på insidan av masstället och med gemensamma krafter lyftes masten upp på stället. Återigen fick vi tacka för värdefull hjälp. Härligt att träffa på så trevliga människor som på ett så enkelt och självklart sett gärna hjälper till och delar med sig av sina erfarenheter.

Bra med en kärra att köra masten på

Det är en tung mast vi har...men med gemensamma krafter kom den på plats

Alla vant samlades ihop i en snygg åtta

Nu var det dags för oss att tuffa tillbaka med Lina till bryggan. Vi bestämde oss för hämta vanten som vi buntat ihop samt att märka upp masten ordentligt så vi gick bort mot bilen. Då träffar vi på Kerstin i Ash så det blir ett besök på deras båt för att i första hand kika på deras kamin. Vi har funderingar på att sätta in en kamin så det var bra att få se hur de löst installationen och höra hur bra det fungerar. Vi möttes av en go värme nere i ruffen och fick en lite pratstund även om deras långresa, för även Sven och hans bror Emil fanns på plats.

Efter att ha lämnat Ash åkte vi bort och fixade med masten och hämtade vanten. Nu började vi bli rätt hungriga så väl tillbaka i Lina fixade vi till det vi behövde och åkte hemåt. Vi stannade till i Väröbacka och käkade samtidigt som vi skrev ner en massa erfarenheter och började på en lista på saker som vi ska pyssla med innan sjösättningen till våren. Nöjda med dagen åkte vi hemåt med en massa inspiration och nya erfarenheter.

Här är hon, lite naken utan sin mast...

Vi undrar dock om det var en mening med att vi skulle vara hemma igår för hade vi inte väntat med avmastningen idag hade vi antagligen gått miste om all värdefull hjälp och missat alla trevliga tjötstunder som vi fått under dagen.

Nästa helg blir det nog upptag av Lina! Vi har fått en "ny" bra uppställningsplats vid ishuset.

//Lotta

Avmastning Del 1

Då var det dags för avmastning. Vi var egentligen ganska nöjda med att vi inte mastade av förra året, det blev väldigt enkelt att ringa Kalle och låta han fiska upp Lina II ur vattnet, lägga henne tillrätta på vagnen och låta henne rulla bort till vinteridet mellan småbyggnaderna i hamnen. Problemen dök upp när vi skulle skydda Lina mot vinterns härjningar. Att täcka en båt med masten på var inte det lättaste. Vi lyckades i och för sig bra till slut, men det var efter ganska mycket pyssel och en skörad presenning.
Så, i år bestämde vi oss ganska tidigt för att masta av. Kanske inte så mycket för att slippa den mariga täckningen, men som vi skrivit om tidigare på bloggen så rök ju vårat akterstag av i somras, på grund av felaktig montering av detta i masttoppen av dem som riggade henne senast. Där kände vi att vi ville ta oss en rejäl titt i masttoppen, utöver det som Lotta redan gjort i båtmansstolen, för att se att allt var ok. Dessutom har vi inte fått vindinstrumentet att fungera alls, och inte heller den VHF-antenn som sitter där. TV- antennen blåste bort för oss i somras, men fästet sitter kvar och det är så behöver tas bort då vi inte har behov av en TV-antenn. Vi vill även ha upp en FM-antenn i masttoppen och byta ut den dubbla lanterna som sitter där och ersätta den med en enkel topplanterna. Och om vi ska lyckas få till allt detta så tror vi att det är mycket lättare om masttoppen är i bekväm arbetshöjd.
Sagt och gjort, idag åkte jag lite tidigare från jobbet och gav mig av till Bua. Innan Lotta hann ansluta tog jag ner Seinfallen, där det inte satt så många flaggor kvar...SXK:s bojflagga i det ena och Malöklubbens flagga i det andra. Seinfallen har en tendens att blåsa sönder för oss, men oftast är det faktiskt fästena i själva flaggorna som ger med sig. Vi får klura på detta till nästa år. Jag fortsatte med att ta loss kicken och hann med att släppa på undervanten lagom till att Lotta anslöt.




Undervantens vantskruvar släpps.

Kicken har gjort sitt för i år. Nästa år kanske vi har fått dit gasfjädern som vi skulle ha fått dit i år... 

Vi bestämde oss för att tuffa iväg till mastkranen med en gång för att fortsätta jobbet där. Vi visste egentligen inte hur snabbt allt skulle gå då vi inte hade mastat av Lina II tidigare, men tänkta att om vi la oss där så hade vi tillgång till mastkranen om det skulle behövas.
Vi startade upp Lina II:s motor och det kändes riktigt bra att lämna båtplatsen igen, även om det bara var bort till servicebryggan. Det var ju ett tag sedan och jag har verkligen saknat det. Vi gled iväg genom vattnet och när vi kom fram till servicebryggan hoppade Lotta iland och knöt fast oss i pollarna.
Vi började med att plocka ner seglen. Vi hade förträngt att vi hade satt dit ett nytt mastbeslag i våras. Detta behövde skruvas loss, men skruvarna krävde en plattmejsel med precisa mått, tillräckligt liten för att komma innanför skenans spår, men tillräckligt stor för att orka att vrida runt skruven. Och någon sådan skruvmejsel hade vi inte ombord...Lotta gav sig ut på mejseljakt och efter att ha kommit tillbaka med diverse olika mejslar från snälla båtägare runt omkring hittade vi en som passade.

Det nya mastbeslaget som fungerat så bra över sommaren att vi glömt att vi satte dit det i våras.

Här är skruven som gäckade oss ett tag.

Men med rätt mejsel i handen går det som en dans.

Och det var från den här X:en som mejseln kom ifrån. Förresten precis en sådan X som vid längre funderade på innan vi köpte Lina II. De hade också råkat ut för att inte ha rätt mejsel när de skulle masta av för något år sedan.

Vi släpper på schackeln som håller ihop hornet med mastbeslaget.

Och tar isär ett par travare som inte riktigt vill lossna på annat sätt.



Storskotet släpps. Blir det tydligare än så här att det behövs en svirvel till?

Även dirken släpps. Förhoppningsvis för sista gången, om vi bara får dit gasfjädern i kicken...

Efter att ha släppt på revlinorna och lazybagen en smula gick det som ett huj att få loss storseglet från masten. När vi sedan började att fundera på hur vi skulle få loss det från bommen, med lazybag och revlinor att ta hänsyn till så kläckte vi iden att inte ta loss seglet från bommen. Varför skulle vi egentligen göra det? Vi tror inte att seglet mår bättre av att ligga nedvikt i en segelpåse än att ligga hopvikt på bommen i sin lazybag. Dessutom slipper vi då att lossa på allt, bara för att montera det till våren igen. Så sagt och gjort, vi kopplade helt enkelt mastkranen till bommen och lyfte upp allting i ett paket, körde in bilen under och sänkte ner hela klabbet direkt på takräcket. Smidigt!

Lotta spänner upp mastkranslinan, som vi fäst i framkant av bommen. Dirken håller i bakkant.

Vi släpper på bombeslaget

Fortsättning från förra bilden

En flygande bom! Med extra allt! Lazybag, Lazyjacks, enkelrevslinor m.m. m.m.

Bara att sänka ner på takräckena...

...och titta vad bra det blev!

Därefter var det genuans tur. Efter att ha släppt på fallet så kom den ner som en dans och vi vek ihop den snabbt och smidigt på vårt egna sätt och skyfflade in den i bilen.

Lotta släpper på genuaskoten

Och därefter var det fallets tur

och till sist rullen.

Som en vit egyptisk pyramid ligger genuan där...

....men viks flinkt och snyggt ihop...

...till något som skulle in i en segelsäck. Men någon hade visst fått med sig grillöverdraget i stället...

...men det gick bra ändå. Hyst in i bilen!

Vi avslutade med att släppa på undervantens vantskruvar då de inte fyller någon funktion när det gäller mastens stabilitet utan bara är till för att krumma masten på rätt sätt. En sanning med modifikation dock vilket vi fick erfara när akterstaget small av i somras. Då höll de aktre undervanten hela riggen på plats och hade det inte varit för dem så hade hela riggen gått överbord.

Lotta kämpar med de förbenade saxsprintarna...!

Klockan började att rinna iväg, det jobb vi hade lagt ner hittills hade tagit ganska exakt tre timmar, och vi insåg att vi inte skulle hinna hela proceduren i dag utan plockade ihop våra prylar och tuffade ut från servicebryggan. På vägen tillbaka till båtplatsen kunde vi inte hålla oss från att tuffa ut från hamnen och svänga förbi Videbergs hamn, mest för att vi faktiskt inte hade varit där innan och att det var en lagom kvällssväng. Det var härligt att bara tuffa runt ett tag och blicka ut över havet! Väl tillbaka vid båtplatsen igen bommade vi igen Lina II och begav oss hemåt, fast beslutna att fortsätta i morgon. Nu blev det ju inte så, vi kom igång först på söndagen, och först tyckte vi inte att det var bra, men sedan visade det sig vara ett lyckokast!
Varför då? Kolla söndagens inlägg...

Här ligger hon i höstkvällningen, redo för att mastas av.

Till nästa gång!


/Magnus

Avmastning

En frisk höstdag (i fredags, den 2/11) var det dags för att ta ner masten och förbereda för ett lyft upp ur havet. Sussi kom ner för att hjälpa oss och vi höll tummarna för att motorn skulle vilja vara med oss. Men den hoppade igång så fint och vi kunde utan några bekymmer ta oss till mastkranen. Avmastningen gick rätt bra, för- och backstagen var ordentligt spända vilket var lite lurigt då Magnus skulle släppa av dom i aktern. De flög iväg men träffade som tur ingen. En skruvmejsel och några riggbultar tappades i havet men det är inte hela världen.

Tillbakafärden till båtplatsen blev lite mer spännande, vi hann precis väja undan för motobåtarna vid bryggan närmast mastkranen ; ) Det är inte lätt att styra en Vega i en trång hamn...

Men nu är Lina redo för att lyftas upp på land!

//Lotta

Avmastning

Vi kanske inte hade valt den mest behagliga dag för avmastning men nu var det dags. Vi mötte upp Sussi i ett regnigt och småruggigt Bua och efter att ha pratat ihop oss så körde vi igång. Motorn startade på första försöket även om det rök och lät lite illa till en början och då var det lika bra att ta oss bort till avmastningskranen på en gång. Rätt fort insåg Magnus att något var konstigt med reglaget för motorn och båten vägrade att gå framåt utan ville bara gå bakåt. Så Magnus gav sig på konststycket att försöka styra båten backandes och om att backa en vega brukar det som bekant sägas"Det går bra att backa, man vet bara inte vad man hamnar...". Sussi och jag stöttade med att försöka paddla oss på rätt kurs medan Magnus fortsatte att försöka få ordning på propellerstyrningen och då vi kommit halvvägs fick han båten att köra framåt igen. Nu blev det betydligt lättare... Avmastningen gick utan några större bekymmer och under tiden slutade det även att regna!

Färden tillbaka till båtplatsen gick smidigt, även om vi var beredda med paddlarna ifall motorn skulle vilja strejka. Nu väntar vi på hemstransporten... I vinter ska båten få vara på land, hemma i Tofta och bli lite ompysslad inför nästa säsong

/MoLoS