Han berätade om att Malövarvet mer eller mindre hade upphört, att kontorbyggnaden annonserades ut för uthyrning och att det byggdes en Sweden Yacht i ders lokaler. Mycket tråkiga besked tycker vi, att en verksamhet som pågått så länge, producerat produkter av sådan ypperlig kvalitet, sysselsatt så många människor och betytt så mycket för bygden, bara rinner ut i sanden och försvinner i ingenting. Det är ju den verklighet vi lever i men inte desto mindre sorgligt.
Vi kom även in på ämnet barn, båtar och sjöliv och Lennart berättade att hans barnbarn nu började bli så stora att de började att komma igång med sina egna liv och kanske inte var lika intresserade av att vara ute på havet och i skärgården, och jag jämförde med vår situation med Rasmus och Noel som förmodligen aldrig kommer att vara speciellt intresserade av att följa med oss på våra resor. Vi var dock rörande överens om att man gör sig själv en otjänst om man försöker övertala dem att följa med ändå, utan som Lennart uttryckte det, låta dem vet att dörren står öppen och att de är välkomna när som helst. Gör vi på det viset kanske de kommer av egen fri vilja om några år och då blir det hela så mycket bättre.
När vi hade pratat i närmare en timme dök Lotta upp, nyduschad efter sin löprunda, och vi gick bort till Lennarts bil, där han hade en hel kartong full med prylar för båtlivet. Bland annat en riktigt stor samling papperssjökort, något som alltid är värdefullt att ha om elektroniken skulle lägga av, men tyvärr ofta så dyra att man drar sig för att köpa dem.
 |
| Massa mat- eller kanske båt-nyttiga saker! |
Vi pratade även om en större ratt som de hade kvar hemma och vi ska fundera på om den skulle passa när Lennart har skickat måtten på den så vi får mätt upp vilket utrymme som finns för den i sittbrunnen.
Så, tack för alla saker, det var väldigt trevligt att du kom och hälsade på oss! Vi tyckte att det var synd att Madelaine inte var med, men det kanske blir en annan gång!
Till nästa gång!
Magnus
