Resan: Smögholmarna till Rammen

Go morron!

Vi vaknade denna soliga morgon efter att ha haft en lugn gårdag. Vi tänkte väl även att denna dag skulle bli lugn och att vi i lugn och ro skulle segla ner till Göteborgs norra skärgård. Men äventyren började redan innan vi hade kommit iväg...

Vattnet ser hyfsat inbjudande ut denna morgon, och då vi inte hade sköljt av oss sedan i Myggenäs kände vi för ett dopp. Sagt och gjort, efter frukost åkte flaskorna med tvål och schampoo som löddrar i saltvatten fram och vi hoppade i plurret. Badet gick bra om än att det är en smula ovant att tvätta sig i havsvatten. Uppfräschade började vi göra klart för avfärd.
Då tittade vi upp på himlen. Den såg mörk ut.Vad kom det ifrån? Så såg den ju inte ut alldeles nyss?Vi såg märkliga molnformationer som vi mest associerade till skräckfilmer.

När det första mullret rullade in gick jag upp på klipporna och det jag såg utöver havet gjorde att vi snabbt bestämde oss för att vänta ett tag med att lägga loss. Blixtar och dunder...! Vi kurade in oss i ruffen medan åskvädret drog förbi. SMHI:s blixtradar visade att vi återigen hade hamnat i ett rejält åskväder.

När åskvädret hade dragit förbi var det dags att ge oss av.
Tanken var att vi skulle hissa storseglet, så vi slapp det ute på sjön, och sedan släppa fram och dra runt båten med dragglinan så att fören hamnar utåt. Då skulle motorn startas, draggen dras upp, udden skulle rundas och genuan skulle rullas ut när motorn stängdes av. Så blev det inte riktigt.

Storseglet hissades, och tamparna fram släpptes loss. Allt väl så långt. Vi svänger runt båten så fören hamnar utåt och jag ska då försöka starta motorn. Det gick inte. Den vägrade starta på ett sätt den inte brukar vägra starta. I vanliga fall brukar det väsa i reläerna, eller så går startmotorn runt utan att något händer. Men nu högg det liksom till och sedan blev det tvärstopp. Det gick inte ghellet att rubba gasreglaget eller reglera stigningen på propellern. Jag sa till Lotta att hålla kvar i draggen så jag skulle få lite tid att felsöka. Då jag hade lagt pannan i djupa veck i ungefär två sekunder hör jag Lotta ropa att draggen har släppt och att vi driver mot klipporna. Jag överger snabbt felsökningen och konstaterar att hon har rätt. Vi tar snabbt beslutet att vi ska föröka segla ut ur viken och se om vi kan fixa motorn på vägen ner mot Göteborg. För att klara att segla ut rullas även genuan ut. Vi har ungefär 75 meter ut till udden och de första 50 meterna gick bra. Sedan fick vi vinden i nosen...Vi bestämde oss snabbt för att försöka gå ut ur gattet åt andra hållet och fick vänt båten. När vi hade kommit ett tiotal meter vänder vinden igen, vindexet snurrar verkligen runt runt runt. Så vi bestämmer oss för att försöka nå land på Lyrsidan av sundet. Och vi lyckas nästan...med ett par decimeter missar vi att komma tillräcklig nära innan vinden återigen vrider och vi börjar driva tillbaka mot udden. Vi bestämmer oss då för att försöka gå tillbaka dit där vi hade börjat och ta oss en titt på vad som hänt motorn, och efter att jag sånär missade svängen in, så lyckades vi på något sätt att slänga i draggen och få ner seglen. Denna gången satte sig draggen ordentligt och vi låg still med draggen i akten för första gången på ett tag.

Nu var det dags att kolla vad som hänt med motorn. Jag gick ner och öppnade motorluckorna och snurrade runt svänghjulet för att se om motorn hade skurit. Men det snurrade. Några varv i alla fall. Sedan var det stopp. Några varv tillbaka, sedan var det stopp igen. Tanken att något hade trasslat in sig i propellern började dyka upp. Och mycket riktigt...när vi kontrollerade den lösa änden av dragglinan låg den i en misstänkt loop under båten. Vi försökte att lirka loss den samtidigt som vi vred runt motorn men den lät sig icke bevekas. Så det fanns inte mycket annat att göra än att kränga på sig våtdräkt, mask och snorkel, ta fram en båtshake och hoppa i plurret för andra gången denna dag. Linan hade snurrat många varv runt propelleraxeln, men efter cirka en kvarts virkande med båtshaken var axeln fri!

Nu låg vi stilla till vi hade prövat motorn och den hoppade igång fint. Ett visst missljud kunde höras men det gav sig så småningom. Nu bestämde vi oss för att tuffa ut med motor och hissa seglen längre ut. Mycket hade hänt, bad, åska, draggsläpp, drivande, motorstrejk, och avvrikande av dragglina, och vi hade inte ens lämnat Smögholmarna!

Vi hoppades på en lugn resa och efter att utan problem hissat seglen och seglat in i farleden som skulle ta oss genom Kyrkesund så dog vinden ut helt. Det blåser inte så mycket när man kan diskutera med Kyrkesundsborna utan att stressa när man seglar förbi! Vinden tar sig sedan på Marstransfjorden och vi håller god fart. När vi har passerat fästningen börjar vindean att mojna igen och någon timmes segling från Rammen lägger den sig helt. Vi startar motorn och tuffar i 45 minuter in till Rammen. För att komma in till naturhamnen måste vi följa två fläckar i berget för att inte köra på två grynnor som ligger alldeles vid gattet. Men, usch vad nära det var att vi gjorde det, för de fläckar som visades i kortet var så ynkligt små! I sista stund Upptäckte Lotta fläckarna och vi kunde styra in i hamnen. Vi lade till men efter att inspekterat platsen flyttade vi båten en bit söderut.

Efter ytterliggare en (minst sagt..) händelserik dag brassade vi på en burk Bullens pilsnerkorv och potatis till middag. Inte så dumt efter en sådan dag! På bilderna nedan ser ni också att nivån på Lottas nördighetsnivå har ökat så markant att hon efter middagen grävde ner sig i ett fräscht nummer av Segling!