Go morron!
Äntligen dags! I dag skulle det ske!
Vi skulle tävla med en 43 år gammal båt mot över 400 andra båtar. I båttävlingar finns ett handikappsystem som kallas för LYS eller SRS. Enligt det systemet var vi nionde långsammaste båt. Av över 400... så vi hade inte så stor press på oss kändes det som. Ändå pirrade det lite då vi skulle ut på en bana och stångas med alla dessa andra båtar!
Dagen började med att klockan ringde vid 7-tiden. Ljudet från klockan var ackompanjerat av ljudet av strilande regn...Men detta hade vi fått förvarningar om så det var bara att dra på sig seglarställen. Dessa ställ, som vi hade köpt på rea och halva reapriset alldeles innan vi gav oss av från Bua hade visats sig vara rena lyckokastet. Det går inte att nog beskriva hur skönt det är att vara varm och torr med bekväma kläder när vattnet kommer både uppifrån och från sidan!
Trött som jag var sörplade jag i mig mitt morgonkaffe och hur kaffe kan förvandla en person visas tydligt på bilden nedan!
Ovan: Trött
Nedan: Aj aj Kapten!!
Sussi slängde sig efter frukosten in i bilen för att hämta upp farsan som hade kört upp från Lindome till Röra strand på morgonen för att ansluta sig till vår digra skara av erfarna luttrade seglaress!
Sussi uppklädd med alla de rätta attributen inför en hård havskappsegling: Vattentät jacka i fall det skulle bli blött (vilket det blev...); seglarhandskar i fall hon skulle behöva dra i någon tamp (vilket hon skulle komma att behöva...); röd keps med en krabba på som syns bra om man trillar i vattnet (vilket hon inte gjorde men skulle hon ha gjort det skulle krabborna tro att hon var en schysst kompis...:-)); regnbyxor som inte höll tätt men i alla fall hette regnbyxor när hon köpte dem (de hette ju inte skvättbyxor och i och med att det mesta vattnet skvätte på henne är det ju inte så konstigt att de läckte in...); nummerlapp så folk förstår att vi är med i tävlingen och inte är ett rundningsmärke eller en boj; och sist men inte minst är hon utrustad med ett leende, denna den viktigaste att detaljer!
Starten...huu...ska vi inte åka och fika i stället...
Vart tog alla andra båter vägen?
Vi spanar åt alla håll efter var de andra tar vägen för att veta vart vi ska. För starten hittade vi aldrig...
Gissninglek: Två personer har ett ansiktuttryck som speglar den lutning som båten har på bilden. En har, med ett stadigt tag om akterstaget, precis hittat startlistan för dagens V75. Vem är vem...:-)?
En fokuserad besättning på väg söderut genom hakefjorden! Lage Larssons vindprogonos på 3-6 m/s visade sig inte så korrekt, lägg till en 1:a på bägge siffrorna så stämmer det bättre! Och kontentan av detta blev att vi hade alldeles för mycket segel uppe, så seglen krängde ner båten mer än de gav den fart. Detta blev en mycket nyttig erfarenhet för oss. Att det blåste rejält blev tydligt för oss för en hel del andra båtar fick problem och totalt bröt nästa 40 stycken! Lotta gjorde vid ett tillfälle en helt heroisk insats då vi, om vi inte skulle tvingas bryta, var tvungna att rulla in genuan och det visade sig att rullen hade fastnat. Men Lotta gav sig i den hårda vinden och mycket kraftiga sjögången ut på fördäck och lyckades lösa problemet. Det är en fröjd att ha med sig en sådan person på en båt i sådana situationer. Vilken trygghet! Jag tror aldrig att jag har varit så imponerad av henne i sådana här sammanhang som denna gång!
Tjörns södra udde. Mitt i bilden syns rullen som krånglade tidigare under seglingen. Nu börjar vi närma oss Rönnäng. Typ. Det var i alla fall det vi sa till Andreas när han ringde. Men vi hade visst en bit kvar...
Ovan och nedan lite seglingsbilder från olika delar av banan.
Vinden mojnade framåt Kyrkesund. Det blåser inte så farligt när storskotet kan skötas med handen!
På bilden ovan har vi vår värste kombatant. Han seglade förbi oss när det blåste som värst på Hakefjorden, vi seglade förbi honom strax innan Rönnäng. Nu har har han hissat spinnaker för att komma i kapp oss. Men vi ska ge honom en match!
Han närmar sig...
Vi sätter Lotta på span när vi ska in genom Kyrkesund.
Öhh...hur var det nu...icketävlande väjer för tävlande...motorbåt väjer för segelbåt...störst går först...vet inte riktigt, bäst att flytta på sig!
Vår kanelknäckeknaprande stjärnbesättningsmedlem tycker att det blivit lite väl amatörmässig fart på båten och tar resolut över rorkulten!
Man ser ju tydligt att varje uns av att denne besättningsmedlem andas proffesionalism! Till och med huvan på jackan är uppfälld bara för att ge oss mer yta mot vinden!
Vad är det som simmar bakom båten? Är det en fågel? Är det en fisk? Är det en säl? Nej, det är stålman...storebror menar jag, som kom och hälsade på och fick för sig att försöka simma i kapp båten...Det märks att han inte är införstådd med vilken raket Vegan är. Och bestyckad med den stjärnbesättning som idag finns ombord seglar hon ifrån vilken simmare som helst bara det blåser lite...:-) (lite definieras i detta fall som den vind som behövs för att segla i från en simmare).
Här sitter han och begrundar sin nya erfarenhet; hur snabb Vegan är...
Är det inte målbåten som skymtar därborta? Inom någon timme ska vi nog vara där!!
Och våran kombatant har vi lämnat långt bak i kölvattnet! (Sanningen till slut blev att vi slog honom med 5-10 minuter i mål, men med LYS-talet i beräkningarna slog han oss med tre minuter...efter nio (9) och en halv (1/2) timmas segling...Tack för god match, du förgyllde vår resa, vem du nu var!
Nu är det nära! Mållinjen korsades 20:31. Pip!
Efter målgång drog vi i gång motorn och tuffade bort till Röra strand och la till där för natten. Väl där åkte farsan och Sussi och köpte mat i Kållekärr. Vi summerade dagen sittandes alla fyra nere i ruffen ätandes en välbehövlig middag. Vi hade fått så otroligt många nya erfarenheter och lärdomar. Men det hade inte gått utan våra tillskott i besättningen denna dag, så ett stort tack till dem!
Efter att ha ätit upp och sagt hejdå till Sussi och farsan slocknade vi som ljus efter denna otroligt spännande dag!
God natt!
