Larvigt...!

I dag vaknade vi till en fantastisk morgon på Öckerö/Hamnholmen. Natten hade varit blåsig men ankaret höll oss stilla genom natten. Det känns tryggt att ha känt på att ligga för ankare under en blåsig sidvindsnatt och att det fungerade oklanderligt.

Lotta kokar morgonkaffe.

En öronmanet tar en sväng förbi och säger hej.

Vi tog en långpromenad på Hamnholmen för att försöka hitta de gamla ruinerna efter bosättningar som skulle finnas där. Och efter ett tag så hittade vi dem. Under vår promenad så stötte vi även på skygga får eller getter, vi är inte säkra, och några färggranna larver kravlade runt på klipporna.

Här ligger Lina II tryggt, lungt och stilla

De skygga djuren flyr när de ser oss. Någon som vet vad det är för sort?

Vi hittade en natutlig soffa, och blev sittande här en bra stund, blickandes ut över havet ner mot Nidingen.

Denna larv hade fasligt bråttom över klippan, nästan så Lotta inte hann med att ta ett kort...

Den här larven hade nog tagit lunchpaus, för den satt alldeles stilla.

Vid tolvtiden kände vi att det var dags att lämna naturhamnen och styra kosan hemåt. Vi släppte fören, vinschade in ankaret och med armkraft lyftes det 15 kg tunga ankaret tillsammans med halva Kattegatts lera! Men det gick bra ändå och vi rattade runt båten, satte storen vid Breda kråkor och rullade ut genuan strax därpå. Vi slörade oss igenom sundet mellan Malön och fastlandet, och fortsatte bort mot Vendelsö. Vi bestämde oss för att gå på insidan av Vendelsö, något vi inte hade gjort tidigare.

Malöns sandstärnder syns i bakgrunden. Fantastisk segling!

Vinden började friska i och vi loggade mellan 6 och 7 knop mest hela tiden. Det blev en helt fantastisk segling. Vinden var perfekt, solen sken och det var alldeles lagom varmt. Vi låg dessutom i våglä bakom Onsalahalvön. När vi passerat Nordsten, Kidshomen och Älmö så gippade vi och svängde söderut och forsade på förbi Vendelsö.



Här går det riktigt undan, och bogsvallets ljud är helt underbart!

Vinden tog i ytterligare när vi lovade upp och gick mot sydväst efter att ha passerat Ustö, och då vinden vred mot väst fick vi en frisk bidevind bort mot Bua. Vinden ökade till 11-12 sekundmeter i medelvind och då lutningen började närma sig 30 grader rullade vi in genuan till hälften och fick en behaglig sista del av seglingen. Genuan rullades in alldeles utanför gattet in till Båtafjorden och storen revs efter att gattvågorna hade passerats, och vi tuffade för motor in till båtplatsen. Trots en stark sidvind gick tilläggningen utan några större problem efter att ha fått ta om det en gång så vi kom lite snett första gången. Mycket nöjda med en fantastisk segeldag packade vi ihop båten och begav oss hemåt.

Till nästa gång!

/Magnus



Kungsviken till Bua via Vallda Sandö del 2

I dag vakande vi till en alldeles underbar morgon! Jag var lite ivrig och ville komma iväg, och de andra gav med sig efter att de hade fått i sig en kopp kaffe. Efter att lämnat hamnen på en snyggt sätt putterade vi syväst ut från Vallda Sandö och vidare in i farleden söderut.

Lina ligger tryggt vid kaj när morgonen kommer.

Ivrig på att komma iväg!

Sussi tog över rodret för första gången och gjode det med den äran. Detta gav utrymme för mig och Lotta att testa att dra upp seglen för sördta gången. Spinnakerfallets vajer ställde till det rejält för oss så det tog några förök innan genuan fylldes av den svaga vinden. Det är svårt att förstå varför det krångalr för oss, det något fel uppe i masttoppen, men det är svårt att de då toppen är 15 meter högre upp. Vi har dock bestämt oss för att ta bort fallet i morgon för att det inte ska ställa till problem för oss i sommar. Skulle vi behöva använda båtmanstolen så får vi använda storfallet i stället. Vi tackade vår lyckliga stjärna att vi tog rätt beslut att inte testa att sätta segel i går och ramla in  i dessa problem när det blåste så mycket som det gjorde då.
Efter att genuan satt på plats hissade jag och Andreas storseglet och efter ett par minuter syntes Malö:s stolta märke i seglet!

Sussi styr skutan söderut.

Lotta plockar av storseglets bomkapell

Sussi blev mätt på att styra och övergick till att navigera igen.

det är svårt att hålla koll på grynnor och annat med sådana fördäcksgastar...!

Vi förbereder oss på att hissa storseglet

Jag vischar och Andreas ser till att travarna löper.

Snart uppe!

Lösfotat storsegel eller inte, det är frågan!

Oj, vad häftigt, storseglet är på plats!

Vinden hade väl blåst så mycket de senaste dagarna och var väl trött så det blev inte så mycket blåst att vi hade tålamod att fortsätta segla. Därför åkte segeln ner och motorn drogs åter igång. Vi gled förbi våra gamla favoställe Ärtskär och Öckerö innan vi skar in sydost och följde Malö norra sida. Här bestämde jag mig för att testa autopiloten för sörta gången och den visade vara mycket enkel  att använda. Bara att spänna en pryl vid ratten och trycka på Auto på panelen så styrde båten helt av sig själv! En mycket märklig känsla! Men grymt skönt att bara sätta kursen och gå fram på fördäck och slappa lite...
Med autopilotens hjälp tuffade vi över vattnen mellan Malö och Bua och jag lyckades se en tumlare på vägen. Dock försvann den innan jag han få upp kameran...

Filosoferande på fördäck.

Storseglet åker ner igen.

Lotta tar över rodret en stund...

...tills det lockar med en kopp te...

...men sedan får hon ta över igen.

Här är vi allihopa! Men...

...vem styr egentligen???

När vi närmade oss Norra Ledskär slog vi en lov runt Södra Ledskär för att hälsa på sälarna. De hade occuperat klippan längst västerut, och fullpackat var det! Många sälar gled ner i vattnet när vi gled förbi på tomgång och tittade nyfikt på oss med huvudena guppande i vattenytan.

Fördäcksgastarna håller ett högt tempo...livet på en segelbåt kan vara oerhört stressande...!

Sälarna hälsar oss välkommna hem igen!

Vi lämnade sälarna bakom oss och började närma oss den välkända siluetten av Bua fyr.

Bua Fyr

Sussi på span i gattet in till Bua

Snart framme!

Vi gjorde det faktiskt! Efter att ha börjat leta båt för över två år sedan är vi på väg in i hamn med vår nya båt!

Autopiloten ständes av och efter att ha lyckats runda ett farledsmärke på fel sida så tog vi oss in i hamnbassängen. Jag lyckades inte riktigt komma rätt i första försöket men på nästa gled vi in på båtplatsen och la till.

Andreas sköter förtamparna vid tilläggningen

Vi stängde av motorn och jag och Lotta stog en lång stund på bryggan och bara njöt av att stå på hemma bryggan igen.
Mikael mötte upp med våra bilnycklar och Matte kom ner för att hämta Andreas och efter lite tjöt skildes vi åt. Jag och Lotta tog med Sussi till Tofta så att hon kunde ta med sig sin motorcykel till Öjersbo efter vinterförvaringen.

Jag, Cooper (skymd bakom mig), Andreas med Coopers hund, Mikael och Sussi. Lotta Bakom kameran.

Coopers hund gillade Matte!

Ser ut som någon ordvits har flugit genom luften...!

Nu var det klart, hemseglingen var över och Lina II var äntligen hemma!

Här ligger hon...obeskrivligt häftigt!

Vi har svårt att slita oss...

Vi syns igen!

 Till i morgon då vi ska ut med killarna, då sommarvärme och lagom vind väntas!

/Magnus

Kungsviken till Bua via Vallda Sandö del 1

Oj, vad mycket som hänt sedan i förrgår kväll!

Det började med att ett helt gäng dök upp i Kungsviken. Sällskapet bestod av Sussi, Andreas, Mikael, Fanny och Matte. Vi satt och tjötade en stund innan de som inte skulle segla med var tvungna att ge sig av söderut igen. Därefter dröjde det inte länge förrän vi sov som stockar i respektive hytt. Det skulle bli intressant att testa hur båten fungerade med gäster i akterhytterna!
På morgonen var pirr i magen-faktorn hög hos alla som skulle med på resan. Jag och Lotta har en del gamla spöken från Vega-tiden som vi hoppas komar att försvinna efter en tid med Malön, till exempel att vi ska få ett bättre förtroende för motorn än vi fick för motorn i Vegan.

Tidig morgon med lite frukost innan avseglingen.

Sussi klädd för kyligt väder, med den obligatoriska kepsen och det obligatoriska leendet!

Vi är också redo för avfärd. Vi ser ganska lungna ut!

Andreas har fått på sig seglarstassen!

Sista kollen att allt är på plats.

Lotta lägger loss aktertampen. Nu är det nära!

Bilden tagen precis när vi lämnar bryggan. Blir det mer fokuserat än så här???

Lotta håller koll på fördäck.

Vi tuffar förbi Dans Malö 96:a

Efter att ha besökt toaletten en sista gång så lämande vi Kungsviken strax efter 9 på fredagsmorgonen. Vi vek av västerut och passerade Malö Strömmar där vi lyckade pricka en ruggig medström. Det riktigt forsade om farledsmärkena! Det är en väldigt vacker del av skärgården och en tur igenom den kan rekomenderas starkt.

Mungiporna är på väg uppåt efter att den första anspänningen har släppt!

Lotta har tagit över rodret och jag kollar autopilotens delar...

...medan Sussi och Andreas har bänkat sig på de mysiga platserna under targabågen.

Malö strömmar! Smalt men ändå lättseglat.

Och vackert!

Någon som är helt nöjd med tillvaron!

Strömmen var stark denna morgon. Som tur var hade vi medström...

Vi passerar Ellös...

Efter att ha kommit ut till Härmanö så bestämde vi oss för att följa farleden på östra sidan av Härmanö, dels på grund av att det är vacker skärgård att färdas igenom men också beroende på att det blåste 10-12 sekundmeter och vi var inte så pigga på att testa en för oss ny rigg i dessa vindar. Detta visade sig dagen efter vara ett klokt beslut. Så vi tuffade på södet ut för motor och tog oss ner mot Mollösund och Kyrkesund.



...och Gullholmen

Andreas stog en hel del vid rodret, en syssla han skötte med den äran! Det var skönt för mig att slippa stå vid rodret hele tiden, utan nu kunde jag ju skutta omkring till olika paltder på båten och känna i hur det kändes med vår nya båt. Och det kändes nästan för bra!


Andreas styr skutan med stadig hand!

Flaggan vajar stolt över vattnen!

Nogrann navigering krävs i trånga farleder i okända vatten.

Fokuserade utkiker...!

Lite mer avslappnat när vattnen öppnar sig.

Vi närmar oss Mollösund.

Vi glider förbi Mollösunds gästhamn.

Tur att det fanns lite filtar att tillgå, dagen var inte den varmaste.

Tänk om inte märket hade funnits där och om vattenståndet skulle varit 30 cm högre...

I Kyrkesund stannade vi till och Lotta svängde ihop en komplett påsklunch med sill och lax och allt. Att vi alla var en smula frusna gjorde inte så mycket. Det är en speciell känsla att sitta i ett så klassiskt fiskeläge som Kyrkesund och avnjuta en påskmiddag i vår alldeles egna båt!
Efter lunchen bestämde vi oss för att förtsätta gå för motor av samma skäl som ovan, och då gick förden via Rönnäng och Marstrand. På Marstrand ligger en hel del fina båtar, men just när vi passerade lämnade vissa båtförare en del övrigt atrt önska när det gäller att visa hänsyn och hålla god kommunikation på sjön. Vi hoppas att det inte var representativt för alla båtförare i Marstrand...


Helt magiskt...en komplett påsklunch uppdukad i Malöns inre i Kyrkesund.

Vi lägger ut från Kyrkesund

Luriga grynnor finns överallt. Vi är glada för dem som är utmärkta...

...vilket denna inte var.

Vi väjde för Gratitude, ett av kryssarklubbens skolfartyg, och tillika systerfartyg till Tibnor som jag seglade på i slutet av 80-talet. Finns det vackrare segelfartyg???

Vi närmar oss Marstrand. Fästningen syns i bakgrunden.

Efter Marstrand så är skuttet inte långt till Göteborg norra skärgård och efter en stund dök Rammens välkända siluett upp framför stäven. Vi fortsatte söderut och nät vi korsade Rivö-fjorden (Göteborgs hamninlopp) så byggde molnen upp sig och det kom några regnstänk. Vi tittade längtansfullt västerut och såg den blå himlen ut över havet. Efter att vi hade vikt av söderut igen och påbörjat resan genom Göteborgs södra skärgård så blåste molnen bort och solen lyste på våra ansikten.


Solen lyser på Älvsborgsbron.



Sussi skiner i kapp med solen! 



På väg genom Göteborgs södra skärgård. Göteborgs hamninlopp i bakgrunden.

Vår ursprungliga plan var att stanna för natten vid Styrsö Bratten, men när vi kom dit så bestämde vi oss att fortsätta ner till Vallda Sandö för att ha kortare sträck att avverka i morgon så att chansen att segla ökade. Resan ner till Vallda Sandö tog ungefär 1,5 timma och under den tiden putterde vi bland annat förbi Fjordholmarna, samma ställe som vi låg inblåsta på ett par dagar efter Tjörn runt för två år sedan (se tidigare i bloggen).



Andreas styr oss förbi Donsö huvud och Fjordholmarna.

Jag styr in mot Vallda Sandö när solen börjar gå ner.

När vi kom fram till Vallda Sandö blev ivern efter mat stor, och grillen åkte fram samtidigt som tjejerna diskade och fixade tillbehören. Vi åt som tokar då aptiten är stor efter en hel dag på sjön och trötta som tokar slocknade vi fort efter att faten hade tömts.
Jag tror att alla var nöjda med dagen som varit och alla nya intryck vi hade fått.

Full fart på grillen på bryggan vid Vallda Sandö.

Malön har lagt sig till ro vid bryggan efter att förtjänstfullt ha transporterat oss hela dagen.

Solen går ner över Kattegatt.

Vi var så hungriga så vi inte hann ta något kort på middagen. Dock hann jag plåta vad som sker med moderna människor efter middagen...Visst ser det modernt ut...!

Till i morgon!

/Magnus