Lina möter havet

Efter att jobbat hela dagen åkte vi hemåt för att förbereda det sista innan Båt-Andreas skulle dyka upp framåt halv 6-tiden. Som vanligt fick vi fint väder när vi ska lägga i båten även om det var en smula kyligt i vinden (12 grader i mitten av maj...)

Lotta la fast den låååååånga tampen bak för att ha att styra båten med när Båt-Andreas har hivat upp den i luften medan...

...Magnus kommer på att batteripolerna tog lite stryk när batterierna hamnade under vatten i höstas. Efter lite pyssel kom jag fram till att min gamla vanliga taktik nog skulle funka i detta fall också; Ja, ja dé årnar saj!

När Båt-Andreas hade lagt lyftstropparna på plats och lyft upp Lina någon centimeter
 passade jag på att måla dit den sista bottenfärgen där plattorna på vaggan hade legat an mot skrovet under vintern. Men hinner det verkligen torka innan vi kommer fram till Bua? Ja, ja dé årnar saj.

Är det ett flygplan; är det en fågel; är det ett ufo; Nej, det är stålman...en Albin Vega från 1969...!

Man ser vem det är som bestämmer...det är han i den auktoritära mössan i mitten...han har järnkoll på järnkölen...eller beundrar han bara Linas vackra blåa botten...vem vet...

Se där ja, då var hon på plats på lastbilen igen, same procedur as last year, miss Lina!

Resan gick ju bra, inklusive att något flög av på vägen. Förra gången var det en fender som flög av på motorvägen, denna gången var det skyddet för masthålet som flög av mellan Väröbacka och Bua...ja, ja, dé årnar saj.

Åhej, lyftstroppen ska upp på Linas däck och krokas lyftoket för lyftet ner i Kattegatts salta vatten.

Lotta i full färd med att trixa styrlinan förbi lyftoket, hon var på hugget idag och var som en virvelvind runt båt och lastbil. Gôtt jobbat!

Koncentrationen är fullständig, ska vi lyckas att missa båten som ligger framför oss??? Linas styrka ligger ju inte direkt i manövrering på små ytor.

Jodå, vi lyckades undvika Linnéa, och lugnet sprider sig i Lottas ansikte. Nu sätter hon sig tillrätta för en behaglig färd bort till den nya båtplatsen.

Lycka är att vara på havet. Lycka kan också vara att vara tillbaka på land med fast mark under fötterna. I vilket fall när vi är ute och åker med oss. Och vi är ju det. Alltså, oftast med när vi är ute och åker. Dock inte alltid, kolla morgondagens inlägg...

En nöjd kapten efter en lyckad färd över Buas hamnbassäng!

Hej då Lina, vi ses i morgon!