Resan: Nu är det snart en hel stormfamilj...här kommer Egon!

Det är rätt lustigt att stormarna ska namnges nu för tiden. Under en höst och vinter blir det nästan en hel familj som kommer och gör livet svårare för oss. Samtidigt så finns det ett vackert, mäktigt inslag när naturen visar upp det krafter som den har. Och varje gång övertygas vi om att vi inte har något att sätta emot...
Det varnades för Egon redan för några dagar sedan. Vi hade lagat den skörade presseningen från förra stormen, men när det förutspåddes orkanbyar och dessutom från västnordväst så kände vi att vi måste göra något mer. Det fanns en ficka i den lagade presseningen som vinden skulle kunna få tag i och det skulle kännas tryggare om vi fick fixat den. Så i fredags stack jag lite tidigare från jobbet och jag mötte upp Lotta nere vid Lina II. Efter lite trixande så hade vi fått lagt över en pressening till, en tjock, stabil mörkgrön pressening, ovanpå den skörade. Och sedan höll vi tummarna för att det skulle hålla. Fredagnatten blev hyfsat lugn, men under lördagen började vinden ta i på allvar. När klockan belv strax efter 21 på lördag kväll kände vi att vi nog måste åka upp till Bua och kolla till henne. Och vilken syn som mötte oss! Vattnet stod nästan 140 cm över normalt och de stackars båtar som låg kvar i vattnet slet och drog i förtöjningarna. En stor Jeanneau hade minst 15 fendrar mellan sig och kajen i förhoppning att kunna mildra verkningarna av orkanbyarna. Med hjärtart i halsgropen svände vi bort mot bastun och Lina II. Men det var ingen fara! Vid fladdrade det och drog i presseningarna och linorna, men det höll och såg mycket stabilt ut efter förutsättningarna. Det var så mycket vatten att i princip hela båtvagnen stod under vatten! När vi hade kört runt hamnen och kollat lite åkte vi tillbaka till Bua där vi möttes av en vindskiveplåt som hade börjat ge sig på huset. Trots två provisoriska skruvar så släppte plåten under natten och landande på gräsmattan. På ett sätt var det bra för när den fortfarande satt fast på taket ställde den till med ett sådant oväsen att ingen av oss kunde sova. I dag (söndag) på morgonen så tog vi med oss killarna till Bua för att titta till Lina II igen, men hon låg där så fint under sina presseningar! Nöjda med det begav vi oss hemåt, försökte fixa till den del av vindskiveplåten som fortfarande sitter fast i taket, och hoppas att det var den sista stormen för denna vinter!

Lite bilder fån helgen nedan:

DMI:s vindprogonos för lördag...fina lila färger...28-30 m/s i medelvind, inte ofta man ser det i prognserna som tur är.

Uppmätt havsvattenstånd mitt på dagen på lördagen. Det blev ännu värre senare, nästan 140 cm över...

DMI:s våghöjdsprognos. 10 meter höga utanför större delen av västkusten. Det skulle förmodligen vara en upplevelse att stå på Smögholmarna i detta läge och se ut förbi Möllön ut mpt Måseskär.

SMHI:s prognos för våghöjden vid Väderöarna

Lördag kväll vid 22:00. Saltet på rutan från brytande sjö gör bilden dålig. Men det ser stabilt ut! Vattnet framför bilen är egentligen en väg.

Alla linor sitter! Längst uppe till höger i bild syns den gröna pressening som vi satte dit på fredagen. Vattet står en bit upp på vagnens vänstra hjul.

Vattnet har svämmat över kajkanten och har nått upp till den lilla boden med dieseltanken.

På Nidingen peakade vinden på 36 m/s i byarna!

Och på Väderöarna peakade vinden på 39 m/s! Hade varit häftigt att vara där i lördags kväll...

Här nedan kommer några bilder från Bua idag på förmiddagen: