Göta Kanal Dag 10: Lisselö via Kalskär till Lånjö; Svanarnas paradis!

I dag vakande vi hyfsat tidigt och ganska exakt klockan 8 så lättade vi ankar och begav oss ut ifrån denna vackra hamn. Vi återkommer gärna hit och köper färsk fisk i den lilla (jo, vi fick knappt plats tre personer i den) affären, hon som hade affären var trevlig och fisken var färsk, väl filead och mycket god!

Vi lämnar Lisselö/Håskö

Efter att ha kommit ut i skärgården så styrde jag lite österut för att komma ut i den yttre skärgården. Lotta hissade storen, och den hjälpte väl till lite grann, men inte så mycket då det blåste sydligt, kanske 3 meter per sekund. Då skärgården, som vi i alla fall tror är St Annas skärgård, är mycket grynnig så tog vi en lång lov runt de yttersta skären på väg mot vårt första stopp för dagen, Kalskär. Detta ska vara en mycket vacker hamn, men helt öppen för västliga vindar, så vi var tveksamma redan innan.

På väg mot Kalskär så passerade vi ett antal småöar och skär i det yttersta kustbandet och ingen av oss har någonsin sett så många svanar förut! Det måste ha rört sig om flera hundra fåglar på en sträcka av någon sjömil. Det var helt omöjligt att väja för alla, men de var nog hyfsat vana att flytta på sig för båtar för de paddlade på för allt var de var värda när vi närmade oss. Vi stod ivrigt färdiga med kameran i fall någon skulle lyfta. Att se 10,20,30 svanar lyfta samtidigt hade varit en syn!

Svanar kan simma fort om de måste

När alla småöar med svanar hade passerats så vek vi av inåt kusten igen, rakt in i den grynniga skärgård som låg innanför. Vi hade löst någonstans att sjökorten var bra uppdaterade, men att man inte skulle bli förvånad om man hittade en och annan sten som inte fanns med på sjökortet. Och vi hittade en sådan, även om vi inte gick på den. Helt plötsligt så minskade djupet från 10-12 meter till 2,8 innan det sjönk igen. Jag hann få hjärtat i halsgropen flera gånger och fick bromsat upp Lina så smällen inte skulle bli så kraftigt. Men vi gick rätt över vad det nu var som låg där under oss utan att Lina fick någon närkontakt...kanske en miniubåt...nu igen...Putin ser dig...!

En liten stund efter detta svängde vi in i den lilla vik som är Kalskärs naturhamn. Mycket riktigt låg den väldigt vackert och hade det inte varit för att det skulle blåsa just västligt så hade vi stannat. Det låg redan en segelbåt i viken och han erbjöd oss att ligga vid den lilla brygga som fanns i viken, men vi hade redan bestämt oss. Skulle vi ha vägarna förbi någon annan gång och vädret är lugnt kommer vi definitivt att ligga en natt här.

Kalskär

Fripassagerare av okänd sort

En fisk på torra land...

Vi tuffade vidare i den obefintliga vinden och fick ett sms från vår kanelknäckeknaprande stjärnbesättningsmedlem Sussi, som äntligen hade bestämt sig för att följa med oss ett par dagar på Göta kanal. Roligt, roligt! Hon hämtar upp killarna klockan sju på måndag morgon och sätter fart mot Mem, så hoppas vi att de är upp runt lunch

Resan vidare mot vårt andraval denna dag, Lånjö, blev lugn utan äventyr, men när vi kom fram hade en sydligt vind på en del sekundmeter blåst upp och då vi ville ankra till land för västliga vindar så blev det lite pyssel innan vi hade fått lagt fast alla förtöjningstampar. Nu har vi ankare, som vi inte litar på till 100 %, två linor i de främre knaparna och två i springknaparna. Vi tror att detta ska räcka för de västliga vindar som ska komma i kväll/natt.
Precis lagom efter att vi hade gjort i ordning vår förtöjning så kom en Dehler 42 inglidande i viken. Än så länge var vi ensamma så vi följde med intresse vad han skulle ta sig för. Behövde han kanske hjälp om han skulle lägga till bredvid oss? Men ha bestämde sig för att lägga sig på svaj. När han hade lagt sig tillrätta så sa jag till Lotta att jag undrade hur mycket folk litar på sina ankare, med tanke på att de sällan drar fast dem. Och mycket riktigt, det tog inte lång tid innan Dehlern började dragga och "gubbarna" kom uppspringande på däck och ställde sig och tittade mer på ankarkättingen. De prövade igen, men även denna gång utan att dra fast ankaret.
Strax därefter kom en regnskur av det mer rejäla slaget. Kolla på vår youtube-kanal, det finns ett litet klipp på den där. Jösses vad det regnade under ungefär en kvart. Vinden vred från sydlig till nordvästlig och den icke fastdragna Dehlern draggade naturligtvis igen. "Gubbarna" kom upp, nu iförda seglarjackor av senaste snitt och började backa och ankra på nytt. Men missade visst at dra fast ankaret igen. De har ankrat för sydliga vindar och vi hoppas att de klarar sig i natt om vinden vrider mot väst.

Vi närmar oss Lånjö

Denna gång blev det landförtöjning

Magnus fixar med kilarna

Lotta loggar

Mysig vik

Vilken störtskur!

Lina blev ordentligt blöt

Promenad på Lånjö efter regnet

Lina torkade upp snabbt

Resten av kvällen har vi bara tagit det lugnt. Vi har varit runt på ön och kollat lite, man har bra utsikt över skärgården från toppen på ön. Vi har sett fyra båtar till lägga till bredvid oss, så nu är vi sex båtar i viken, fyra svenska och två finska. De finska har en flagga som vi inte har sett tidigare. Den ser ut som den finska flaggan, men har ett vitt kors inne i det blå. Dessutom har de en symbol som likar ett vindex i ett hörn på flaggan. Om någon vet vad detta är så kommentera gärna. Vi funderar på om det är någon form av finsk sjöfartsflagga, ungefär som den brittiska.
Vi har också tagit ut ett mål för i morgon. Vi kommer att sikta på att ligga på Djursö, cirka 8 sjömil närmare Mem och ligga där till måndag morgon, då vi ställer kosan mot Mem för att möta upp killarna och Sussi och Lotta föräldrar. Från Djursö till Mem är det cirka 10 sjömil eller kanske en och en halv timma för motor.

Middag: kasslergryta

Det går att blogga på fördäck också

Ett virrvarr av linor

Himlen såg ut att brinna denna kväll

Tills i morgon!


/Magnus