Skönsång!

Vi försökte locka med oss Noel (11-åringen...) till båten idag, men han ville inte då han och kompisen Isak skulle äta Wasabi. Det var väl ingen fara tyckte de, man dör väl inte. Jo, det kan man, sa jag och såg allvarlig ut. Då såg de lite tveksamma ut. Lugn, sa jag, jag beställer ambulans...så de satte sig på altanen och åt Wasabi...

Rasmus (13-åringen...) kunde vi inte heller locka med oss då han inte var hemma. Han och ett par kompisar skulle sova över i tält vid en sjö, till de kom på att de inte hade något tält. Då sov de över i kompisens lillasysters lekstuga i stället...

Knasig värld man lever i...:-)

Knasigheten förstärktes också när jag var på Iron Maiden i går kväll på Ullevi. Jag såg dem den 15 november 1986 i Scandinavium med Wasp som förband. 30 år senare ser jag dem igen. Nu var det med Opeth och The Raven Age som förband. De såg exakt likadana ut förutom att Bruce hade klippt sig... Men det riktigt knasiga var publiken. Det var precis som om jag hade flyttats tillbaka 30 år i tiden. Allt var samma. Frisyrerna, kläderna, tour-t-shirtarna, assessorerna, kroppsspråket. Men ansiktena var rynkiga, håren var grått och stegen var inte så spänstiga längre. Annars såg det exakt likadant ut. Helt surrealistiskt...

Men oj vad häftigt det var! En kväll jag sent ska glömma!

Steve Harris rockar loss med Eddie och 56 000 åskådare

Och ett litet klipp:

Maiden!

Tillbaka till verkligheten...
Då vi inte fick med oss någon från den yngre generationen så åkte jag och Lotta själva ner till Bua. Vi hade fått tips från alla håll och kanter om vad missljudet kom ifrån och de flesta tips pekade åt samma håll, på två möjliga orsaker. Den ena var att vi inte hade fått in tillräckligt med vatten i Black Jacken och den andra var att linjen mellan backslaget och propelleraxeln inte längre var rak när jag hade varit och pillat på styrbords främre motorfäste. Så vi tänkte fixa till dessa två saker och se vad som hände, vi har ju inte så mycket att förlora...
Trots att vi i grunden vet att man inte ska göra två åtgärder samtidigt, så gjorde vi det ändå på grund av vi helt enkelt inte hann att göra det ena, provköra och vänta på missljud, fixa det andra och vänta på missljud igen. Så vi gav oss först i kast med Black Jacken och därefter började vi skruva på motorfästet.

Upp med motorluckan och försöka klämma på Black Jacken. Det gick inte allt med handkraft. Prövade med en polygrip (ja, vi vet, vi var försiktiga) men det hjälpte inte. Till sist tog jag en båtshake och tryckte för allt vad jag var värd ner på Balck Jacken. Och efter några tryckande kom det vatten, först droppande och sedan rinnande. Då var det första problemet fixat!

Ta en titt på vår droppande Black Jack!

Därefter gav vi oss på motorfästet. Lotta tog befälet och jobbade igenom justeringen från början till slut.

Det absolut mest sannolika läget för motorfästets övre mutters läge innan förra justeringen markeras...

...och den övre muttern justeras upp till märket...

...innan den övre muttern från babords främre fäste skruvas på ovanför den övre muttern, i syfte att agera låsmutter...

...och den undre muttern justeras upp så att den möter kragen och den övre mutter. Muttern från babords fäste tas bort och skruvas fast på sin ordinarie plats. Klart!

Nu var det dags för eldprovet! Skulle missljudet dyka upp efter 20 minuter?
Lotta trycker igång motorn, lägger in växeln och varvar upp till 1100 varv och vi lyssnar intensivt efter missljud från motor och drivlina och spanar efter läckage från Black Jacken.

Lotta ser samlad ut när hon trycker igång motorn.

Vi hör inget oroväckande och för att slippa sitta och vänta i 45 minuter sysselsätter vi oss med lite småpyssel. Men det blir inte riktigt så enkelt då det blåser kuling i byarna. Mer än en gång misstar vi vindens tjutande i riggarna på båtarna runt omkring för missljud från motorn.

En klocka vars armband har gått sönder fick ett nytt liv som sittbrunnsklocka ombord på Lina II!

Lådor går det alltid att städa i och även denna gång åkte ett gäng prylar som vi nu har upptäckt att vi inte behöver med hem.

Så, efter 45 minuter kunde vi överlyckliga konstatera att det enda ljud som kom från motorn var skönsången från en svensk trecylindrig diesel från 1992! Inte ett spår av missljudet!

Vi hade lyckats!


Så, nu siktar vi på midsommarhelgen. Vi är lediga från torsdag morgon (Lotta går av beredskapen klockan 07:00) till söndag eftermiddag (Lotta går på ett uppstartspass 14:45). Så dessa dagar tänkte vi utnyttja för att segla så långt vi kan och tillbaka igen. Gärna med inkluderade nattseglingar mellan torsdag och fredag respektive lördag och söndag. Om vi lyckas och vart vi tar vägen beror på väder och vind, men spännande är det!

Så till dess, om inte förr!

/Magnus