Lina är såld!

Efter detta vårt hundrade inlägg i vår blogg om våra äventyr på de sju haven och vår resa genom livet, tar vi avsked av Lina, vår Albin Vega som de senaste 4 åren har bjudit oss på upplevelser och äventyr utöver det vanliga. Vi kommer att sakna henne!

Vid halv två tiden på eftermiddagen i går så skrev Gabor från Halmstad under köpekontraktet, och vips! så var vår Albin Vega sedan fyra år såld!

Det har varit en märklig resa denna höst. Dels har vi varit haft rollen som köpare när vi köpte Malön och direkt därpå haft rollen som säljare när vi sålde Lina. Det är ju svåra tider för båtaffärer. Marknaden är liten och konkurrensen är hård om köparna. Men vi har lyckats att både köpa och att sälja. Och mycket har vi lärt oss på vägen.

När det handlade om att köpa båt så hade vi fördelen av att det i allra högsta grad är köparens marknad och som vi skrivit tidigare här på bloggen så hade vi mycket att välja på. Det som slog oss mest var den märkliga attityden som vissa försäljare hade men också hur viktigt det är att hitta rätt säljare. Kanske inte lika viktigt som att hitta rätt båt, men när det blir som i vårt fall där det fanns två likvärdiga båtar av samma modell till samma pris, men med helt olika attityd hos säljaren insåg vi vilken betydelse det har. Vi kommer nog aldrig riktigt att förstå de som sätter ut annonser och sedan i princip är helt ointresserade att sälja sina båtar. Det finns båtförmedlare, med samma namn som något man brukar lägga fast förtöjningslinan i båten, som under en period inte svarade på upprepade mail, som dessutom handlade om en båt som vi hade varit och tittat på som han förmedlade (Contrast 400) och som var vår absoluta favorit när vi åkte därifrån. Att vi inte fick respons från båtförmedlaren var ensamt den anledning som gjorde att intresset för båten sjönk till noll. Om vi nu ska köpa en båt för uppåt en miljon vill vi gärna ha förtroende för säljaren och om han inte ens svarar  på mail så bygger inte det något förtroende direkt.
En annan båt vi var mycket intresserade av var en Hanse 371 och det förmedlades av en firma som anser sig vara agenter för båtar som ska säljas. Vi ringde och mailade under en månads tid, men fick ingen som helst kontakt med förmedlingen. Samtidigt låg båten hela tiden ute för försäljning, och vi skulle så gärna vilja veta vem som ägde båten och som hade anlitat förmedlingen. Visste de om vilken nonchalans som förmedlingen visade upp mot presumtiva köpare? Förmodligen inte...
Som tur är drog vi den riktiga vinslotten när vi hittade Malö 38:an Bibbi och säljande Lennart och Madelaine Rosén. Men alla kan inte ha samma tur och det känns inte helt bra.

När Malö 38:an var inköpt så vände situationen och vi hamnade helt plötsligt i säljaren sits. Lotta satte ihop en annons med en lite annorlunda, lite personligare, text och la ut den på blocket.

Vår annons.

Priset som angavs tyckte vi var helt rimligt med tanke på det som följde med. Räknade vi bort värdet på utrustningen så hamnade priset på båten under 15 000:- och det kunde vi inte annat än tycka var ett bra pris med tanke på båtens storlek och möjligheter.
Men svaren uteblev. Det var någon norrman som hörde av sig och någon polack där hans syster i Sverige tog över kommunikationen när språket satte upp hinder. Men annars var det stilla.
Annonsen låg ute i två veckor och vi funderade hit och dit hur vi skulle göra. När vi var uppe på Orust och täckt över Malön för ett par veckor sedan så bestämde vi oss för att sänka priset och se vad som hände. Skulle vi få sålt den så slapp vi ju allt jobb med att lägga plattor och ställa upp vaggan hemma, beställa transport, ta upp båten och köra hem den, med allt vad det innebär av jobb och kostnader. Och dessutom, om vi nu fick sålt den genom att vi sänkte priset, så slapp vi att gå igenon samma procedur till våren, att på nytt försöka sälja båten. Då skulle den dessutom stå på land vilket vi tror skulle försvåra det ytterligare.
Vi hade i detta läge tankar på att båten kanske faktiskt var så gammal att den var osäljbar, att hon helt enkelt hade gjort sitt och att det var dags för henne att sluta sina dagar. Det känns som om det är många båtar från 60 och 70-talet som är på väg åt det hållet. Vi kunde då sålt all kringutrustning och förmodligen inte förlorat så mycket pengar, men oj vad skönt det skulle vara att slippa det!
Men så, efter att vi hade sänkt priset till 20000:- så började det hända saker. Flera tusen kollade helt plötsligt på vår annons, mailen trillade in, totalt 10 stycken, och tre personer kom och tittade på båten!

Tänk att så många blev intresserade bara för att vi sänkte priset 5000:-!

Den första, en gubbe från Lerum, började med att säga att båten inte var något för honom, och fortsatte med att racka ner på allt som han såg. Det slutade med att han skulle åka hem och fundera, men när han åkte hade jag redan bestämt mig att han inte skulle få köpa båten, även om han ville och även om ingen annan erbjöd sig att köpa den, för någon måtta för det vara på hur man uppför sig.
Den andra som kom och tittade, en ung kille från Kungsbacka, var nog väldigt intresserad, men körde taktiken att verka ointresserad och skulle åka hem och fundera. När han till slut hörde av sig och ville köpa båten var det försent, då var den redan såld. Men jag hade kunnat sälja till honom, han verkade vara en trevlig prick, om än något udda...:-)
Den tredje som kom och tittade visade sig vara en hel familj. De kom upp från Halmstad, en kille som hade med sig sin fru och sina två döttrar, en på 3 år och en på bara fyra månader. Jag tyckte att de hade en skön inställning, då de utan att tveka tog med bägge döttrarna ombord och hade ett allmänt trevligt sätt. Efter visningen for de tillbaka till Halmstad och där stod vi med tre som hade varit och tittat, med tre som skulle åka hem och fundera. Nu var det bara att vänta...
Sent på kvällen kom så ett sms från familjen i Halmstad. "Vi köper båten!". Tjo, vad glada vi blev!Mindre än en vecka senare var kontraktet underskivet, och vi tror han kommer bli nöjd med sitt köp. Under veckan som gick mastade vi också av Lina för att underlätta för köparen då han är nybörjare när det gäller hanteringen av båtar.

Lina, efter avmastningen, på väg till båtplatsen för sista gången...

Det går enklare nu än för fyra år sedan...

Storseglet hängs upp på tork i garaget innan nedpackning i segelsäcken.

Efter påskriften hjälpte vi till med att ta upp båten, lägga den i vagga och vintertäcka den vilket var mycket uppskattat av den nya ägaren, och vi skiljdes åt med lyckönskningar om framtida upplevelser.



Lotta styr med van hand Linas luftfärd! 60 kg tjej mot 2,5 ton båt. Gissa vem som vinner...?




Kameran överlämnad till proffset, så jag och köparen styr Lina vidare mellan lyktstolpar och sjöbodar.

Vad har vi då lärt oss av allt det här?
Jo, att det finns mer än pengar som betyder något när man ska köpa och sälja. Vi har också lärt oss att det finns många märkliga människor, både på gott och ont!
Vi har lärt oss att med rätt pris så går det mesta att sälja oavsett vilka tider det är. De som påstår att deras båtar inte går att sälja har nog i många fall helt enkelt överskattat värdet av sin båt.
Men framför allt har vi lärt oss att det går att förverkliga sina drömmar, så länge de inte är helt orealistiska!

Under hösten har en bekant drabbats av en stor förlust när hennes pappa mycket hastigt gick bort. Efter att ha pratat med henne efter det var vi överens om att man ska leva sina drömmar idag. Inte i morgon, inte nästa vecka och inte nästa år. Utan idag. För man vet inte när livet tar slut. Så vänta inte.
Det känns som om vi har följt det budet denna höst.

Hej då Lina! Tack för den här tiden! Hoppas dina äventyr fortsätter!

Till nästa gång!

/Magnus