Resan: Lina II förbereds för vintervilan

I dag på morgonen tänkte vi oss ner till Bua för att ordna med ett par saker inför vintern. Vädret, 1,5 grad varmt och snålblåst gjorde att de varmare kläderna åkte fram. Underställ, t-shirt, fleecejacka och ytterligare en fleecejacka på överkroppen, underställ, mjukisbyxor och arbetsbyxor på benen, dubbla sockar varav det yttersta paret var raggsockar och arbetsskor på fötterna och till slut mössa och vinterhandskar så kände jag mig rustad för dagen. Efter att ha städat ur mercan efter det kaos som vi fixade till inne i den efter att Faxens generator hade gett upp hoppet i torsdags och som vi då blev tvungna att bogsera på 41:an utan ljus och utan dragögla, så skar vi till den ena av våra stora presenningar för att slippa hantera mer än vi behöver men ändå täcka Lina. Vi lassade in fikakorg tillsammans med den tillskurna presenningen och en massa vatten för att kunna renspola och konservera motorn. Väl framme började vi hissa upp vattenflaskor och hinkar med vatten så till slut hela sittbrunnen var fylld med varierande vattenbehållare.
Vi började med att försöka lufta dieselfiltret. Lotta hade läst någonstans att det var en bra sak att göra, så vi gjorde ett försök. Efter att ha vridit luftskruven föreskrivna 4 varv försökte vi att pumpa fram diesel med den lilla flerpen på pumpen, men tji fick vi. Inte gick det att pumpa någon diesel på det viset. Varför vet vi inte, men den lilla spaken gav inget motstånd alls när vi försökte, och vare sig diesel eller luft kom upp genom luftskruven. Jag får fråga en expert på jobbet på måndag om vad vi gjorde för fel...
Därefter gav vi oss på att konservera motorns sjövattensystem. Vi har fördelen att ha ett ganska rymligt motorrum och Lotta hoppade vigt ner i detsamma och försökte att lokalisera slangen för inkommande kylvatten från havet. Vi hittade den, ställde ner en röd fyrkantig hink med kranvatten i, släppte på slangen och stack ner den i hinken. Tummarna höll för att vi inte gjorde fel och jag gav mig på att starta motorn. Det gick väldigt segt och för första gången hoppade den inte igång på första försöket. Jag pumpade några fler gånger med kallstarten och till slut hoppade den igång. Jag misstänker att motoroljan är av lite fel viskositet när termometern närmar sig minusgrader, så det får bli en annan olja nästa år, med tanke på när vi tenderar att ta upp våra båtar.
När motorn väl hade puttrat igång sög den begärligt i sig vattnet i hinken, och vi hade ett fasligt sjå med att hinna hälla i nytt från flaskor och spänner. Men det gick vägen och när ungefär 30-35 liter hade sköljt ur saltvattnet ur systemet stängde jag av motorn igen. Vi blandade till 10 liter av en 50/50 blandning av glykol och vatten, stoppade slangen i hinken och startade motorn. Vi visste inte hur mycket systemet rymde eller hur lång tid det skulle ta innan glykolblandningen hade letat sig igenom. Men det visade sig inte ta många sekunder innan lösning skummande kom ut genom avgasröret. Det visade sig att systemet inte rymde mer än cirka 4 liter.
Vi samlade ihop alla vattenbehållare, monterade tillbaka slangen, och stängde till motorrummet. En lunch bestående av riskaka, kanelknäcke och te stod på programmet innan Lotta gav sig i kast med att tömma ut vattnet ur pentrypumpen. Efter ungefär en kvarts jobb har hon nu skaffat sig erfarenheten att man inte behöver spendera 14 minuter att släppa slangarna, utan bara spendera en minut att trycka på två spärrar och lossa pumpen. Mycket erfarenheter blir det...:-)
Nu stod det på tur att försöka få täckt Lina med presenning för att skydda henne mot vinterns härjningar. Det var första gången vi skulle täcka med masten kvar på båten, så vi var inte helt på det klara på hur vi skulle göra. Att få med alla erfarenheter vi drog av detta tar för lång tid att beskriva här, men vi blev nöjda med resultatet även om vi inte blev helt klara och får fortsätta i morgon. Dock kan nämnas att vår tanke att använda bommen och spirbommen som huvudsakliga delar i täckningsställningen fungerade alldeles utmärkt och det är skönt att slippa allt pusslande med den gamla täckställningen från Lina I. Dessutom är bom och spirbom mycket kraftigare än täckningsställningens rör vilket gör att den nuvarande konstruktionen tål tyngden av presenningen mycket bättre.