Dag 10: Flykten från åskan, Näverkärrskilen - Lysekil

Morgonen bjöd återigen på sol men inte helt från en klarblå himmel som vi varit vana vid hittills. Vi kollade läget i viken, alla båtarna låg kvar men en efter en gav sig av under förmiddagen. Vi passade på att torka alla fuktiga och blöta kläder sedan gårdagens äventyr men luften verkade fuktig för det torkade inte så fort som det borde. Vi tog en tur in mot stranden för att kolla in omgivningarna. Här finns en unik ädelskog som fått vara helt orörd och ett djur och växtliv utöver det vanliga. Vi fick se mycket vackert och även en mangårdsbyggnad från 1700-talet som kanske skulle behöva lite mer omsorg. En katt höll på att skrämma livet ur mig då han helt plötsligt for iväg från sitt gömställe precis i busken bredvid mig.

Väl tillbaka på båten började vi fundera på väderstatusen. Mer åska var att vänta enligt SMHI under em/kvällen men den stora frågan var när skulle vi ge oss av mot Lysekil? Vi ville inte vara inne i gästhamnen för tidigt men ändå undvika åskan. Lite lunch behövdes dock så jag svängde ihop en tonfisksås och kokte lite ris till. Till slut bestämde vi oss, nu ger vi oss av. Muller hade vi precis hört men det verkade vara på väg norrut men ett ev åskväder var på väg söderifrån och det ville vi hinna före i så fall. Vi gav oss av, motorn fick jobba även idag, och efter ca 1 timme var vi nere i Lysekil. Jag hade dagen innan ringt och kollat om det var svårt att få plats i någon av gästhamnarna men det skulle inte vara några problem... Nja, så lätt var det då inte. Vi testade först den stora gästhamnen, det verkade helt fullt om man inte ville hamna många båtar ut, på utsidan 4-5 båtar. Vi testade fiskhamnens gästhamn istället, till synes fullt där med men nu fick vi börja tänka på alternativet att ligga utanpå andra båtar. Till en början la vi oss utanpå en liten Hallberg-Rassy-båt som 5:e båt ut men sedan åkte en båt i en annan rad så vi hamnade utanpå en Scanner istället, nu som båt nr 4. Denna plats kändes dock bättre för nu kunde vi komma åt vattenslangen på bryggan, det sista vattnet i tanken hade tagit slut för en stund sedan. Så på 9 dagar klarade vi oss på 200 liter vatten. Vi började med att fylla på vatten och städa ur båten en del innan gick bort till duscharna för att få duscha ordentligt för första gången sen vi åkte. Duscharna var väl inte de fräschaste men renare blev vi i alla fall. Sen fick det bli en tur till affären för att bunkra upp med färskvaror inför resten av resan.

Nu började kvällen närma sig och killarna var på väg upp från Varberg ihop med Sussi. Så kul att se dom allihopa!  Hungriga som vi var drog vi till en av Lysekils pizzerior och beställde mat åt oss alla. Vi tog med det hem till båten och åt där. Gött att ha en sådan stor sittbrunn att vi alla 5 fick plats att äta. Sussi som egentligen skulle stannat över till imorgon var tvungen att åka hem till stackars Fintas som varit i slagsmål och skadat tassen, hoppas vi ses senare i veckan! Tack så jättemycket för att du skjutsade upp Linas yngsta besättningsmän, Rasmus och Noel!

Nu är det snart dags att krypa ner och sova gott tills imorgon då nya äventyr väntar!
//Lotta

Kläder på tork efter gårdagens oväder

En vy över Karlsvik (vid Näverkärrskilen)

Ädellövskog

Rotvälta modell större

Mangårdsbyggnad från 1700-talet

Killarna och Sussi har kommit, dags för lite käk!

Vi klarade oss från åskan idag, endast muller i fjärran har hörts...

Här ligger vi längst ut av 4 båtar, en ny upplevelse för oss att hoppa runt på andras båtar för att komma i land.

Lysekil fiskehamns gästhamn

 

Dag 9: Blixtar och dunder, Landlös (Ulö-Flatskär) - Näverkärrskilen

Ytterligare en sådan där morgon...helt stilla, solen skiner och medelshavsvärme. Jag vaknar till vid halv sex tiden och tittar ut, och ser lite fisk som hoppar i vattnet. Båten som draggade i går hade chansat på att ligga kvar under natten och de låg där de gjorde kvällen innan. Vi pysslade lite med båten innan vi gav oss iväg, föga anande vad som väntade.
Vi började med att ta oss ner till Soten-kanalen och visste ju denna gång hur det skulle gå till, så vi ringde i god tid och fick en perfekt broöppning.
Efter kanalen tuffade vi på nedåt Smögen igen och det är fantastiskt vad fort det märks när vi närmar oss Smögen vilken typ av människor som trivs där. Nu ska man ju inte dra alla över en kam, men det finns inget ställe där vi blir omkörda när 5-knops gräns gäller, av välkammade unga pojkar i pappas stora motorbåt med två damer solandes på fördäck, visandes noll och ingen hänsyn till andra i farleden. Vi svängde österut innan vi kom fram till Smögen och det kändes skönt att lämna detta ställe bakom oss. Vi fortsatte österut mot Bohus Malmön och en linfärja passerades på behörigt avstånd. Ett antal gamla gaffelriggade båtar passerades också, de verkade ha någon form av "Gamla gaffelriggade båtars-dag". Vackra var de.
När vi svängde söderut längs Bohus Malmöns östra strand så såg vi hur molnen hade börjat torna upp sig i sydost. Fem i fyra kände jag en regndroppe på kinden och Lotta sa då att prognosen hade sagt 16:00, och hej, vad de kunde vara exakta i bland. Vi tuffade snabbt in i Näverkällskilens naturhamn och siktade in oss på en lämplig ankarplats. Och vad hände väl inte då...? Vem kom upptuffandes bredvid oss, om inte denna Stefan Krusell, före detta ägaren till Lina II och nu ägare till Malö 39:an "Blue"...?!?!
Alltså, först träffar vi ett trevligt par i Alvöns naturhamn som känner igen Lina II och säger att deras svärson har ägt den innan, och sedan kör vi om nämnda svärson utanför Fjällbacka i går, och idag tuffar vi in i samma naturhamn vid exakt samma tid! Världen är inte stor...
Nåväl, dagen äventyr har inte riktigt börjat än...Vi ankrar upp och tycker att vi draggar lite så vi tar upp ankaret och försöker igen på ett annat ställe där vi tycker att ankaret sätter sig bra. Vi backar fast det enligt konstens alla regler, hänger dit ankartyngden och hissar ankarseglet.Mörka moln hade börjat dra in ovanför oss och vi sätter oss tillrätta för att titta på skådespelet. En norsk Hanse kommer in efter oss och försöker ankra där vi försökte först, men lyckas inte och flyttar sig snabbt till en annan plats. Han verkar väldigt stressad, men vi förstår inte riktigt varför. Han ankrar upp en bit därifrån och har precis fått fäste, och stängt av motorn när allting sker mycket snabbt.
Kolla vilken kastvind, säger jag till Lotta, när den passerar Stefan Krusells Malö. 15 sekunder senare når den vår båt som kränger till ordentligt. Vi kommer på fötter och slår på plottern för att se om börjat dragga. Under den kommande minuten är ett fullfjädrat åskoväder över oss! Vinden ökar till stormstyrka under loppet av en minut och det slår ner blixtar överallt i bergen runt omkring oss. Jag känner en stark lukt av svavel, något som jag aldrig har gjort tidigare. Vi hör rop och skrik från någonstans och ser att Hansen som kom in sist har börjat dragga och är opå väg mot två båtar som ligger vid en kryssarklubbsboj med en hiskelig fart. Vi hinner se att de slår ihop och att besättningarna försöker hålla i sär den i den mycket hårda vinden, innan Lotta ropar till mig att vi förmodligen också draggar. Jag tittar upp och ser att klipporna bara är cirka 20 meter bakom aktern och startar motorn för att hjälpa ankaret en smula. Lotta ger sig av fram på fördäck för att se om ankarlinan eventuellt kan tas in lite för att minska radien båten svänger runt med, men det finns inget slak att ta hem. Så samtidigt som jag försöker att hålla upp båten mot vinden, som vrider runt från alla håll och Lotta försöker hålla reda på hur vi rör oss och om något annat behöver uppmärksamhet, så ser vi oss omkring. Fyra-fem båtar har släppt och försöker hålla upp mot vinden. En 45-50 fots Hallberg-Rassy släpper och ger sig av utåt. Vi själva driver far hit och dit i den mycket hårda vinden. Men lugnet lämnar oss aldrig och även om situationen var mycket intensiv, med vindar som jag aldrig tidigare har upplevt, så hade vi hela tiden läget under kontroll. Skulle vi börja dragga visste vi vad vi skulle göra, skulle något blåsa sönder visste vi vad vi skulle göra. Vi förberedde oss för dessa saker och satt sedan och väntade ut ovädret.
Efter en tidsperiod som vi inte hade en aning om hur lång den var, men som visade sig vara runt 20 minuter, så lugnade det ner sig en smula. Vi stängde av motorn och kunde konstatera att det enda som gått sönder var vårt egentillverkade ankarsegel. De andra båtarna i viken låg inte där de gjorde innan, en del låg på andra platser, en del var borta och en del nya hade kommit. Vi lagade till en "Varma koppen" och ett par mackor och satt och studerade situationen under sprayhodden. Vi konstaterade att vi hade löst en extremt snabbt uppkommen situation på ett prickfritt sätt. Det känns görbra!
Enda plumpen i protokollet är att jag inte fått tag i min bror, som också är ute på havet strax söder om oss. Jag hoppas att det har gått bra för honom.

Lite bilder från dagen nedan:

Lotta styrde skutan genom hela kanalen. Här passerar vi den gamla signalskylten. 

Bron svänger undan så vi kan fara förbi.

Inte långt till berget...!

Ett sätt att lösa värmesituationen!

Smögenbron passeras.

Mörka moln tornar upp sig bakom Lotta precis efter att vi kommit upp ur vattnet efter ett dopp.

Den första kastvinden. Kolla lutningen...och då är inga segel uppe...

Nöjd och glad efter att ha löst situationen bra och när det börjar lugna ner sig lite.

Ett styck sönderblåst ankarsegel.

Lite nedvarvning efter en intensiv kväll

Det åskade en del...

Vi for runt en smula under ovädret. Från höger till vänster är det cirka 40-50 meter. Det gula är klippor...

Lugnt och stilla efter ovädret... 

Nä, nu ska vi sova gott!

Till i morgon!

/Magnus

Dag 8: Linfärjor och sjögräs, Stora Dyvik - Dannemark - Landlös vid Ulö-Flatskär

Vi vaknade upp utan att ha draggat en endaste lite meter och vi kunde från frukostbordet se den ena efter den andra båten ge sig av. Efter att pysslat lite med allt möjligt, bl a en "dusch" i havet för egen del så började vi längta väg. En motorbåt låg dessutom och stödladdade vilket störde lugnet en del. Vi styrde resan söderut och hamnade nog på havets E6:a, en strid ström med båtar gick åt båda håll. Vi valde att ta kanalen vid Hamburgsund via Fjällbacka. Strax efter Fjällbacka tuffar vi ikapp den för resan första Malö-båten. Vi får kontakt och det visar sig vara Lina förrförra ägare som står i sin Malö39:a. Att vi dessutom på Alvö legat bredvid hans svärföräldrar (om vi minns rätt om släktbandet/bekantskapen) gjorde att världen plötsligt kändes väldigt liten. Hur stor är sannolikheten för dessa 2 sammanträffanden?

I kanalen vid Hamburgsund kommer vi plötsligt fram till en linfärja. Det var bara att sakta ner, hålla koll på alla andra tosiga båtar och vänta in färjan för att kunna passera. Lite trångt men det gick fint. Väl ute ur kanalen var vi framme vid vårt tänkta mål, en stor vik lämplig för svajankring, Dannemark. Mycket båtar låg redan där men vi knödde in oss mitt i. Lite lunch behövdes men värmen inbjöd inte annat än till lite mackor och vatten. Vi rodde in till land på Ulö för att spana in naturhamnen på andra sidan istället för det var inte så mysigt som vi trott där vi nu låg. Jodå, det så betydligt mysigare ut i den andra hamnen och inte så många båtar låg det där heller. Ro tillbaka, upp med ankare och ner med ankarseglet och vips så var vi på väg mot den andra naturhamnen. Väl där gjorde vi 2 försök att svajankra men sjögräset fick oss att dragga lätt. Väl fast tog vi gummibåten och tuffare i land och vi hittade guldplatsen vid en klippa. Tre perfekta öglor att ligga fast vi och en hjälpsam båtägare som gärna hjälpte oss (och upplyste och att en båt som legat på svaj under gårdagen hade börjat dragga vid 23:30 och fått ge sig av). Vi la till långsides och kände oss så nöjda, här ligger vi perfekt. Fler båtar la till och vi fick se badade hundar, en stor husbåt komma in och lägga sig på svaj och ytterligare en upptäcktsfärd på en ny ö kunde genomföras. Med ett glas vin sittandes i sittbrunnen så kom vi att fundera en massa över flera av livets stora frågor. Vardagen känns både långt borta men ändå så nära...

//Lotta

Fjällbacka tuffade vi förbi

Möte med förrförra ägare till Lina, då hette hon Hoppetosse

Under ommålning???

En färja kom i vår väg...

Alla ville förbi på en gång, från båda håll...

Fler vrak fanns att skåda

Vi skojade om att det borde finnas vägskyltar på sjön...och vips så fanns det en

Sjögräs är inte bra att ankra i! Denna båt såg vi börja dragga ordentligt, han flyttade på sig fort när båten väl fick lite fart.

Vår guldplats!

Ett hus på havet, något udda syn när den glider fram

Magnus har hittat den perfekta klippstolen

Har aldrig sett så många ostronskal på en och samma ö, här är några av dom

Ett glas vin och lite filosoferande i solnedgången...

Dag 7: Mysteriet med den försvunna runstenen... Morö-Klövskären-Stora Dyvik på Otterö

I dag på morgonen lättade vi ankar efter frukost och styrde österut över ett spegelblankt hav. På vägen till vår destination så gick vi in och tittade på en annan naturhamn, Klövskären. det visade sig vara en riktigt fin plats, men det var inte bara vi som hade hittat hit. Vi hade nog fått plats, men det var ett lätt beslut att åka vidare till vårt andra val, Stora Dyvik på Otterö.
Väl där hittade vi en ankarvik modell större, men inte med alls så många båtar som på andra ställen, och i skrivande stund så förstår vi faktiskt inte riktigt varför. Här är vackert och det finns fina stränder där det inte finns en människa...vad är det vi inte vet? Är stora havsodjurets hemvist i denna vik??
Efter att ha ankrat upp och ytterligare förkovrat oss i detta ämna genom att backa fast ankaret på ett korrekt sätt för första gången så pysslade vi med lite saker som underlättar att ligga för ankar på ett bra sätt. Vi började med att montera en karbinhake och en lina på den ankarvikt som följde med Malön, och lät den glida ner utefter ankarlinan mot kättingen. Det gick perfekt så nu har vi en bättre vinkel på kättingen fram till ankaret och en bättre vinkel på linan fram till kättingen. Vi fortsatte sedan med vårt ankarsegel, ett litet segel som hissas i dirken och stabiliserar henne när hon ligger på svaj. Den segelbit som vi klippt till hemma i garaget passade inte riktigt så vi fick klippa om den en smula. Efter lite finjusteringar satt den som en smäck, och proffsigt ser det ut också!
Efter lite lunch så tog vi gummibåten in till Otterö och gick på jakt efter den runsten som sägs ska finnas på nordöstra delen av ön. Efter att ha letat upp en stig som ledde inåt ån gick vi i gassande värme genom den lummiga gammelskogen mot nordost. Vi vandrade till vi kom till andra sidan och gav oss då upp i bergen i vår jakt på runstenen. Men icke, den stod inte att finna någonstans och efter en tid fick vi återvända med oförrättat värv...
Efter middagen så åkte vi ut en tur till för att hitta skalbankar som skulle finnas på en annan del av ön men inte heller detta hittade vi. Det vi hittade på vår väg tillbaka var dock en grynna som vi visste skulle finnas ungefär där vi puttrade fram. Det är alltid lite skrämmande när det dyker upp något brunaktigt från ingenstans mitt ute i vattnet. Som tur är så går gummibåten bara 30 cm djupt så vi klarade oss bra.
Varmt har det varit idag och emellanåt nästan lite för varmt. Jag har fått något form av hudreaktion så jag kan inte bada så mycket som jag vill, så värmen blir lite besvärande emellanåt. Nätet krånglar dessutom en smula för oss, så det blir inga bilder från dagen utan de kommer senare.
I morgon bär det av genom kanalen vid Hamburgsund och vidare till en svajhamn vid namn Dannemark eller Ulön.
På återhörande då!

/Magnus

Vi testar våran ankartyngd för första gången, tung men å så bra!

Lotta fixar med blivande ankarsegel

Besökare

Så här bra blev ankarseglet! Det ska hålla oss lite mer stilla när vi ligger för svaj.

Gummibåtsfärd in mot land och den kommande runstensjakten!

Kollar in vart stigarna leder

Här ska stigen börja...

Vy ut över Grebbestad

Ingen runsten hittade vi men mycket annat spännande...

Inte ofta man handtvättar nu för tiden

Här ligger vi mitt i gröten av båtar

Dag 6: Vi lämnar gummibåtarnas land, Väderöarna - Morö

Vi tänkte oss en stilla dag på dessa vackra Väderöar. Vid frukosten testade vi vår brödrost för gasolspis, funkade ok. Förmiddagen blev lugn, killarna i sin Marieholm 26 av sig av och 2 norska segelbåtar tillkom i vår lilla vik. Intressant att se alla dessa båtar som hela tiden ankom, hur skulle alla få plats. Våra närmsta norska grannar sen gårdagen berättade att det var extremt mycket båtar just nu, de har aldrig varit med om liknande! Skönt par som precis som vi gillar lite avskildhet och lugn.

Vi tog oss återigen bort till Storön, utkikstornet och museet lockade. Nu var det lugnare med folk men vi förstod snart varför, turbåtarna hade inte kommit...men var på väg in. Snabbt smet vi upp till utkikstornet för att missa strömmen av folk. Utsikten var väldigt vacker och vi fick frågat en entusiast om lite historia om fyrarna på Väderöarna. Innan vi gick lämnade vi ett bidrag till den ideella föreningen för bevarandet av Väderöarnas historia.

Tillbaka till båten igen. Sillunch fick det bli och sedan en eftermiddag med läsande av allt från seglingsböcker till vanlig skönlitteratur. Vi började fundera på att bege oss, lämna Väderöarna bakom oss. Ytterligare en båt la till i viken och efter middagen, så bestämde vi oss för att ge oss av. Vi spanade in ett par alternativ och efter att ha gjort en snygg ifrånläggning så satte vi kurs nordost, mot Morön. På vägen dit (ingen vind idag heller så motorn fick jobba) fick vi äntligen lite bättre kontakt med omvärlden och kunde konstatera att jag blivit moster igen. Grattis Jessica och Per till tjej nr 2, en fin liten Sigrid!

Väl framme vid Morön var den väl befolkad av båtar så vi la oss på svaj för första gången. Vi tog en tur med gummibåten för att kolla läget men bestämde oss till slut att det fick bli på svaj, någon gång måste bli den första och natt ska det inte blåsa något. Efter en tur på ön, som visade sig vara väldigt intressant, kunde vi avnjuta en till vacker solnedgång!

//Lotta

Bilder kommer imorgon!
Ja, jag vet att det blev många stavfel. Magnus vill att jag skyller på det nya, goda vinet men jag skyller på surfplattans lilla skrivbord... ;)

Vår smidiga brödrost!

Mysigt att ut och ro lite på morgonkvisten





Utkik över den östra hamnen på Storön

Vy mot södra öarna

Trapphuset upp till utkikstornet



En lucka för att kunna titta ut med kikare vid dåligt väder

Magnus på väg ner från utkikstornet - det var en brant trappa!

Lite lotshistoria

Utkikstorn och väderstation (modell äldre)

Det börjar bli trångt i vår vik - nu drar vi ; )

Vi hittar en ny vik, nu vid Morö. Så fint vi ligger på svaj!

Någon sorts referenspunkt??? Hittades uppe på ön.

Spännande ö med mycket olika klippformationer 

Ingen pippifråga - nu en växtfråga...vad är detta för bär/växt?

Kvällen (och lugnet) lägger sig över viken

Inte dumt att kunna skölja av sig med lite sötvatten, dessutom i solnedgången!

Vackert!