Lina möter havet

Efter att jobbat hela dagen åkte vi hemåt för att förbereda det sista innan Båt-Andreas skulle dyka upp framåt halv 6-tiden. Som vanligt fick vi fint väder när vi ska lägga i båten även om det var en smula kyligt i vinden (12 grader i mitten av maj...)

Lotta la fast den låååååånga tampen bak för att ha att styra båten med när Båt-Andreas har hivat upp den i luften medan...

...Magnus kommer på att batteripolerna tog lite stryk när batterierna hamnade under vatten i höstas. Efter lite pyssel kom jag fram till att min gamla vanliga taktik nog skulle funka i detta fall också; Ja, ja dé årnar saj!

När Båt-Andreas hade lagt lyftstropparna på plats och lyft upp Lina någon centimeter
 passade jag på att måla dit den sista bottenfärgen där plattorna på vaggan hade legat an mot skrovet under vintern. Men hinner det verkligen torka innan vi kommer fram till Bua? Ja, ja dé årnar saj.

Är det ett flygplan; är det en fågel; är det ett ufo; Nej, det är stålman...en Albin Vega från 1969...!

Man ser vem det är som bestämmer...det är han i den auktoritära mössan i mitten...han har järnkoll på järnkölen...eller beundrar han bara Linas vackra blåa botten...vem vet...

Se där ja, då var hon på plats på lastbilen igen, same procedur as last year, miss Lina!

Resan gick ju bra, inklusive att något flög av på vägen. Förra gången var det en fender som flög av på motorvägen, denna gången var det skyddet för masthålet som flög av mellan Väröbacka och Bua...ja, ja, dé årnar saj.

Åhej, lyftstroppen ska upp på Linas däck och krokas lyftoket för lyftet ner i Kattegatts salta vatten.

Lotta i full färd med att trixa styrlinan förbi lyftoket, hon var på hugget idag och var som en virvelvind runt båt och lastbil. Gôtt jobbat!

Koncentrationen är fullständig, ska vi lyckas att missa båten som ligger framför oss??? Linas styrka ligger ju inte direkt i manövrering på små ytor.

Jodå, vi lyckades undvika Linnéa, och lugnet sprider sig i Lottas ansikte. Nu sätter hon sig tillrätta för en behaglig färd bort till den nya båtplatsen.

Lycka är att vara på havet. Lycka kan också vara att vara tillbaka på land med fast mark under fötterna. I vilket fall när vi är ute och åker med oss. Och vi är ju det. Alltså, oftast med när vi är ute och åker. Dock inte alltid, kolla morgondagens inlägg...

En nöjd kapten efter en lyckad färd över Buas hamnbassäng!

Hej då Lina, vi ses i morgon!

Nu blev det snabba ryck!

Ibland går det undan... Idag blev det bestämt att Andreas kommer med lastbilen redan imorgon och kör Lina till havet. Efter ett hårt spinningpass och en stadig middag gav vi oss ut i regnet för att få allt klart inför plumset i vattnet i morgon. Först skulle masten upp... men vi börjar bli vana så det gick smidigt denna gång. Sedan lastade vi in dynor, segel, och allt annat som vi noggrant hade packat redan i höstas. En timme senare kände vi oss nöjda. I morgon återstår bara att få med lite verktyg, fler långa linor och vi får inte glömma att fylla i lite med bottenfärg under stödplattorna, annars kommer Lina ha 4 svarta fyrkanter på botten. Om väderprognosen håller i sig kommer solen att lysa över oss i morgon kväll, hoppas SMHI har rätt = )

Nu längtar vi bara efter att det ska bli imorgon em/kväll!
//Lotta

Fixarhelg

Då var det dags för årets vårfix. Vår kanelknäckeknaprande besättningsmedlem från tjörn runt förra året hade hyrts in speciellt för detta tillfälle, så vi var tre som förgyllde denna helg med båtjobb. Om jag skulle skriva ner allt vi gjorde skulle det ta halva natten så bilderna nedan får tala för sig själva. När vi var färdiga var botten skrapad, slipad och målad; däcket var Jifat, spolat och vaxat; dynorna var tvättade och luftade; detaljer var lackade; grabbräckernas fastsättning renoverade; riggen hade fått sig en översyn och hela båtens innandöme skurat och städat. Och vi passade samtidigt på att lyfta av framhjulet på Sussis motorcykel och bakhjulet på min (med kardan och allt...) för välbehövliga däcksbyten. Och även dammen fick sig en välbehövlig vårrustning denna helg. Heja oss!

Magnus värmde upp med en dammrengöring!

 

 Sussi började med att skrapa av havstulpaner som hade försökt sig på landlivet i Tofta under vintern!

            Första handtaget, men lång ifrån sista...

Detta år kom vi ihåg att röra om i botten färgen...:-)

Vantskruvarna skick kollas noga. 

Lotta och Sussi besdriver ett tvåfrontskrig mot den gamla bottenfärgen! 

Skulle det inte vara svart bottenfärg??? Vem köpte fel färg???

Noga, noga...

Grabbräckena fick lite ny lack!

Sedan bröt vi av med lite MC-mekande!

Kolla, ett avgassystem, undra om min MC låter fräckare utan det...

 Proffsen får ta över när det blir svårt.

Sätter man ihop dem kanske det blir en komplett motorcykel!

Vaxet poleras...

...och grabbräcket skruvas dit!

Before...After... i samma bild!

Det var någon som inte orkade sitta och vänta medan silikonet torkade, så Magnus dykviktbälte fick ett nytt användningsområde.

Titta så fin den blev!

Oj, oj, oj, den lyser i kapp med solen!

Noggrann inspektion av resultatet. 

 

Och till sist fick sig bilarna en duvning av bara farten!

 

 

Mycket nöjda med vår helg är det bara lite småfix kvar innan Lina åter kommer att få smaka på Kattegatts salta vatten, redo för nya äventyr med oss!!!!

/Magnus

Ny båtplats och vårfix

Vårfix!

I dag tog vi tag i vårfixet som ska göras för att vegan ska komma i sjön. Lotta sydde bomkapell så nålar och tråd rök och Magnus packade alla prylar som ska från garaget ut till Lina. I förrgår fick vi ett samtal från Bua hamn om att vi skulle kunna åka och titta på en större båtplats än den vi har idag. Om nu det blir av att vi köper en ny båt i år så kommer förmodligen inte den vi har idag att räcka till. Så vi åkte ner till Bua och i den kyliga vinden gick vi runt och kollade på de platser vi hade att välja på. Vi fastnade för en som är 12*3,90 m och ligger längst ute på en flytbrygga, men ändå skyddat långt inne i hamnen. Den ska nog räcka, för större båt än så känner vi båda inte är intressant.

Härom dagen prövade Magnus hur effektivt en kombination av Jif och Scotch Brite var på gel coat. Och det var effektivt. Den lilla fläck som blev utsatt för behandlingen hade nog inte varit så vit sedan vi köpte båten. Nackdelen är bara att detta gav blodad tand, så någon lagom fin dag framöver kommer krutat att läggas på att Jifa resten va båten, för att sedan vaxa den med den nyinköpta polermaskinen!

/Magnus

Lite fix

Nu när Lina ligger på plats finns det lite att fixa iordning. Ikväll började vi att ta in kvarvarande matvaror, sovsäckar, filtar och annat som kan vara bra att fräscha till/kolla igenom inför nästa säsong. Vindskydd togs ner och masten samt gummibåten togs ner från däck. Mer pyssel får det bli en annan dag, mörkret lägger sig snabbt så här års!

//Lotta

Båtupptag!

Denna blåsiga måndag (13 m/s västligt) var det dags att för tredje gången i våra liv lyfta upp Lina ur vattnet för sin vintervila. Idet var förberett hemma i Tofta och vi skulle bara ("bara" skulle det visa sig...) köra över båten från båtplatsen till kajen där Båt-Andreas stog med lastbilen och väntade. Glada i hågen hoppade vi ner i båten och samtidigt som jag satte på huvudströmmen så började Lotta lägga loss lä-tamparna. Jag tryckte på startknappen och förväntade mig det sedvanliga hostet, spottet, fräset och dunket från motorn, det där ljudet som brukar få hela hamnen plus intillliggande samhällen att vrida på huvudet och undra om kriget är på väg. Men inte...I stället hördes ett försynt klickande från startreläet. Hmm, tänkte jag, och sa till Lotta att hålla igen på frånläggningen. Jag misstänkte att batteriet hade laddat ur sig och tänkte testa med att koppla till belysningsbatteriet i stället. Sagt och gjort, jag gick ner i båten och lyfte på durkluckorna. Och vilken syn! Hela kölsvinet och HELA batteri lådan var fylld till brädden av vatten...inte konstigt att batteriet inte ville ge ifrån sig så mycket ström! Efter en stunds ösande, så var kölsvin och batterilåda torrlagda från den senapsgula (?) vattenblandning som funnits däri. Det visade sig då att vattnet hade gått hårt åt metallen i både batteripoler och kabelskor för det fanns inte så mycket kvar av någon av dem.
Så nu stog vi med följande problem:
Ingen ström, ingen kalbelsko, en väntande lastbilschaufför á xxxx/timme. Men kunde vi inte paddla över? Det hade vi ju gjort för :-). Men nä, inte i 13 m/s motvind...

Så första steget var att fixa ström, så Lotta kutade iväg till Båt-Andreas för att se om han hade någon sladd, vilket han inte hade, så hon kutade vidare till Värö Truck, vilka i sin vänlighet kunde låna ut en sladd. Medan hon gjorde detta for jag runt på bryggorna och letade efter en adapter at koppla in sladden i. Som tur var hittade jag en, och innan Lotta hann komma tillbaka hade jag lyft av batteriet av båten och satt det på dunderladdning, 8 minuter max ström rakt in...under tiden det stog och laddade fixade Lotta med tamparna och jag gick ner i båten för att se vad som kunde räddas av de sargade elkomponenterna. Jag skar bort den sönderfrätta kabelskon och skalade av kabeln, och täljde (!) av polen så att frisk (nåja...) metall kom fram. Vid detta laget var batteriet laddat och efter att lyft ner det i båten igen bad jag Lotta att hålla fast kablarna vid polerna medan jag försökte starta motorn. Men den ville inte snurra något nämnvärt...så i ett sista anfall av energi började jag veva runt svänghjulet med handet. Och det funkade! Motorn hoppade igång med det välkända host...ja, ja, ni vet. Jag ropar till Lotta att vad hon än gör, släpp inte kablarna. Och efter en, som det kändes, evighetslång färd bort till kajen, kunde Båt-Andreas ta emot oss borta vid kajen.

Eftersom det blev lite hektiskt vid överfarten, men att det ändå gick så bra, gjorde att vi glömde lite saker. Som till exempel att stänga luckorna på båten, att ta loss sittbrunnens vindskydd, och framförallt, att ta in fendrarna...Så båten fick åka lastbil på motorväg med fendrarna ute! En syn som säkert fick många andra bilister att småle...Nåja, när vi körde på motorvägen blev Båt-Andreas tvungen att köra om en annan lastbil och då passade en av fendrarna på att flyga av. Den landade framför bilen, men det hade sett snyggt ut om den hade träffat i framrutan och och vi hade skrivit till försäkringsbolaget " träffades mitt i framrutan av en stor båtfender på motorvägen" :-).

Efter denna fadäs gck resan lugnt vidare hem till Tofta där vår gamla fina vega (skönheten ligger i betraktarens öga!) nu ligger och pustar ut i sin vagga efter ytterliggare ett äventyrrikt år tillsammans med oss!


/Magnus

 

 

Snart dags...

...för upptagning! På måndag kommer Andreas och hämtar upp Lina och idag åkte vi till hamnen för att ta hem lite saker och fixa det sista inför lyftet. Gummibåten togs upp och rensades på musslor undertill innan vi band fast den på däck. Mössa och vantar hade varit bra att ha med, det var lite kyligt!

//Lotta

Avmastning

En frisk höstdag (i fredags, den 2/11) var det dags för att ta ner masten och förbereda för ett lyft upp ur havet. Sussi kom ner för att hjälpa oss och vi höll tummarna för att motorn skulle vilja vara med oss. Men den hoppade igång så fint och vi kunde utan några bekymmer ta oss till mastkranen. Avmastningen gick rätt bra, för- och backstagen var ordentligt spända vilket var lite lurigt då Magnus skulle släppa av dom i aktern. De flög iväg men träffade som tur ingen. En skruvmejsel och några riggbultar tappades i havet men det är inte hela världen.

Tillbakafärden till båtplatsen blev lite mer spännande, vi hann precis väja undan för motobåtarna vid bryggan närmast mastkranen ; ) Det är inte lätt att styra en Vega i en trång hamn...

Men nu är Lina redo för att lyftas upp på land!

//Lotta