Resan: Favorit i repris - Göteborgsvarvet!

Ibland skriver vi även om andra saker som händer i vårt liv och för 2 år sedan finns ett inlägg om att jag sprang Göteborgsvarvet för första gången. Så här kommer nu fortsättningen...för i år var det dags igen!

Jag har insett att jag har lite tävlingsinstinkt i mig för jag satte upp målet för mig själv att jag minsann skulle klara Göteborgsvarvet under 2 timmar detta år. Med mer träningsmil i kroppen, friska fötter, perfekt löpväder och mycket vilja så fanns det chans att det skulle gå vägen.

Magnus, jag och killarna åkte efter lunch upp till Göteborg och hittade en bra parkering i Högsbo industriområde där det utlovades att det skulle finnas bussar att hoppa på för att komma till tävlingsområdet. Vi hade ett sådant flyt att en buss dök upp precis då vi parkerat bilen. Vi fick gott om tid att strosa runt, bestämma en träffpunkt efter loppet, se rekordvinnarna (på både herr- och damsidan) gå i mål, fixa med nummer lapp och annat praktiskt samt att värma upp. Denna gång startade jag i grupp 15, en stor grupp visade det sig och det var inte idealiskt. Det blev trångt på många platser runt banan, inte alls så enkelt att ta sig fram som när jag för två år sedan startade i grupp 14. Starten gick och all nervositet försvann, nu var det bara att springa. Det gick lite långsammare än jag tänkt i början men efter att ha blivit påhejad av Magnus och killarna vid Säldammsbacken så fick jag ännu mer energi. Vid 5 km låg jag ändå lite efter min plan så jag tvingade benen att gå lite extra uppför Älvsborgsbron. På Hisingssidan var det smalt och svårt att springa om så vid 10 km låg jag fortfarande efter mig plan men benen var fortfarande pigga så nu försökte jag öka på lite. Fortsatte sick-sacka mellan folk och Götaälvbron kändes inte alls lika brant som förra gången. Fortsatte ligga till höger och springa om där det gick. På nervägen från bron protesterade foten lite och jag blev arg, den fick inte börja krångla nu...men när det började sega sig uppför igen släppte det. På nervägen från Avenyn fick jag en blöt svamp, den blev min kompis ändå in i mål. Trots att det inte var så varmt hade jag sprungit igenom alla duschar jag hittat och skvätt vatten på mig vid varje vattenstation, men inget går upp mot en svamp att svalka sig med! Nu hade jag tappat bort alla km-angivelser, sista jag såg var vid 11 km och nästa jag kom att se var vid 18 km. Tittade på klockan och insåg att jag låg bra till, det skulle gå att komma under 2 timmar! Nu var det "bara" att öka lite till, ta hjälp av musiken i lurarna och ge det sista. Missade de sista vätskekontrollerna men inte min lilla hejarklack vid 20 km! Nu visste jag att jag snart var i mål! 1:58:52 blev min sluttid, helt underbart! Jag klarade det!

//Lotta

Här kommer några bilder från dagen.