Dag 4: Varmt...vackert och varmt...Husholmen-Sotenkanalen-Alvön

När vi vaknade i morse hade vinden lagt sig betydligt, men kom fortfarande från öster. Vi funderade en stund på vindkraftverken in över land som fortfarande snurrade på lika frenetiskt som i går.

Vi åt frukost och kastade sedan loss och begav oss norrut mot Sotenkanalen.

Tänk vilka frukostar det kan bli om man bara har ett kylskåp! Lyxigt värre känns det.

Vi visste att en bro med fri segelhöjd på 7,5 meter väntade på oss inne i kanalen, så vi kunde välja på att vänta på så mycket vind att vi kunde kränga ner båten och komma under, eller att den på något sätt kunde försvinna tillfälligt. Det visade sig att det senare blev fallet. Bron är en så kallad svängbro och medan vi tuffade genom kanalen hann vi fundera på hur vi skulle göra broskötaren uppmärksam på att vi ville förbi.

Infarten till Sotenkanalen. Här tas segel ner, även om det blåser mer...:-)

Bredare än så här är det inte på sina ställen. Och då är det på babords sida...

...så här ser det ut på styrbords sida...inte långt till berget!

När vi började närma oss bron såg vi en gammal skylt där det stod att man skulle signalera för broöppning, så Lotta gick ner och hämtade vår gamla tut-horn som vi ärvde med båten. Det kändes lite fånigt, men vad skulle vi göra? Så jag tog ett djupt andetag och blåste en go signal bort mot bron. Och se på...nä, bara skojade...absolut ingenting hände...
När vi hade närmat oss ytterligare en liten bit såg vi en skylt med ett telefonnummer på. Lotta ringde och vips så fick vi kontakt med broskötaren. Hon ville dock att vi skulle vänta in ett par båtar till innan hon öppnade, så vi fick ligga still ett tag. Och för alla som har försökt att ligga still med en stor segelbåt i en liten kanal så förstår ni att det kanske inte var beskedet jag ville ha. Men jag fick lugnt foga mig och låg och balanserade båten några minuter. Men sedan svängde båten upp så fint och vi gled igenom nålsögat under bron.

Lotta försöker läsa telefonnumret på den lilla, lilla, liiiilla skylten...

Ja, se motorbåtar, ska alltid tränga sig före...

Bron har svängt och vi möter en X-yatch mitt i passagen.

Rätt fräck konstruktion.

Bropassagen sedd norrifrån

Bron svängs på plats igen bakom oss.

Det ligger en del gamla stugor längs kanalen. 1500-talets sjöbodar?

Efter att kanalen hade passerats så tog vi sikte på vårt första val av natthamn, Alvön utanför Hunnebostrand. Det blev en ganska kort tur i dag, tanken med det är att vi ska få ett ganska kort skutt ut till Väderöarna i morgon. Det verkar som om man ska få en plats någonstans och inte behöva knö i nsig med skohorn så ska man helst vara framme på förmiddagen. Även om det kan ge lite stresskänsla är det nog bara att acceptera att det är så här. Klarar man inte det får man segla någon annanstans. Sagt och gjort, redan klockan 11 gled vi in i Alvöns vik och siktade på en sten vi tyckte såg bra ut, slängde ankaret och la till. Det låg redan ett tiotal båtar i viken då, men nu i skrivande stund är de nog uppe i runt 25. Det är båtar överallt och den härva av dragglinor som ligger överallt kommer bli en utmaning när båtarna ska ut igen. Det mulnade på lite runt 13-tiden men sedan är det gassande sol. det är nästan för varmt faktiskt och vi har badat fler gånger under denna dag än vad vi gjort på hela sommaren hittills!

Plums i!

 Efter att ha käkar lunch och badat ett par gånger till så hissade vi ner gummibåten och motorn och puttrade iväg till grannön som har en sopmaja där vi hivade vår soppåse. Sedan tog vi ett varv runt Alvön och jösses vilka fina bergsformationer det finns på sina ställen! När vi hade kört runt ön och skulle in i viken igen hamnade vi bredvid en Najad 343 och en motorbåt modell större. Motorbåten backade ur viken igen, men Najaden blev vår båtgranne för natten. Skepparen bjöd på en öl som tack för hjälpen med att ha lotsat dem rätt vid tilläggningen, inte fel i värmen!

Vi knöt fast gummibåten vid denna ring, vi tyckte att vi var en sopbåt när vi kom och skulle slänga sopor...

Ett sjysst ekipage...båten och motorn alltså...

Grymma formationer på östra sidan av Alvön. Här skulle man kunna ligga långsiden, men det kan vara svårt att ta sig i land.

Så här låg vi när vi kom tillbaka med jollen. Men...så låg vi ju inte när vi åkte...vinden hade vridit till väst under tiden vi var borta...det skulle den ju inte göra...men, men det går lika bra att ligga på detta vis.

Efter att ha kommit in med jollen, och Najaden hade lagt till bredvid oss så gav vi oss ut till fots runt ön och kollade. Ön är känd för sin vittnesbörd från senaste istiden. Klipporna är väldigt slipade på sian håll och jättegrytor finns det gott om. dessutom fanns det en mångfald av stenlabyrinter på ön. Vem som har gjort dem vet vi inte, men snygga var de! Och som vanligt så bjöd bergen på vackra skådespel i olika former.

en av de större jättegrytorna, kanske ett par meter rätt över.

Labyrinterna.

Väderöarna skymtar i horisonten, dit ska vi i morgon!

Packade som sillar...

...förutom vi och våra båtgrannar, som för övrigt har Vallda Sandö som hemmahamn!

 Så nu bara vi gassar i solen , och ska väl ta fram grillen när temperaturen går under 25 grader...

Till i morgon!

Edit 18:00

Vi dunsade på lite så jag tog med mig kameran och tog lite bilder under båten för att se hur vi låg egentligen.

Rodret ser fint ut.

Propellern har fått ett par havstulpaner som husdjur.

Vi ligger ganska tajt mot botten, så vi får nog dra ut oss en halvmeter till natten.

Annars ser allt bra ut, lite avskrap från Linas kontrovers med grynnan i förrgår, lite slempåväxt men inget allvarligt.

/Magnus