Bua - Hamnholmen

Efter att ha konsulterat DMI:s prognoser kändes det som en bra dag att ge oss ut för lite semestersegling. Sol och hyfsad värme är att vänta de närmsta dagarna och lite varierade vindar. Då vi väntade oss lugna vindar under eftermiddagen passade vi på att fixa lite annat på förmiddagen och efter lunch begav vi oss mot Lina. Magnus och Noel började förbereda inför avfärd medan Rasmus och jag åkte och kompletterade vårt matförråd. Väl tillbaka upptäckte vi att sejnfallet hade gått av, dessa vimplar att inte hålla bättre. För att få ner det fick ta till vår yngste bestättningsman, han är så lätt att få upp i masten. Vips så var han uppe och fick tag på vimpeln och passade sedan på att åka upp en bit till för att få se den fina utsikten där uppifrån, modigt!

Strax efter 15 kom vi iväg. Vinden hade lagt sig betydligt jämnför med innan på dagen och vi hoppades på att den inte skulle dö ut för tidigt. Vi länsade i 3-4 knop i början men snart sjönk hastigheten ca 1 knop och till slut tröttnade vi på att höra storen slå så vi tog ner seglen och tuffade för motor upp mot vårt mål, en av favoritnaturhamnarna: Hamnholmen vid Öckerö. Väl där insåg vi att vi skulle få grannar för natten. Vi kan bara lägga till vid ett ställe inne i hamnen (vad vi testat hittlls) men där får det plats 2-3 båtar så vi knödde oss in brevid motorbåten som läg där. Magnus styrde vant i Lina och testade för första gången att släppa ankaret med ankarspelet. Vi gled snyggt och perfekt in mot klippan och jag kunde kliva iland och lägga fast. Blev dock utskälld av den skräckinjagande lilla hunden Snobben, han tyckte nog att det var ett konstigt monster som la till bredvid deras båt.

Nöjda med vår resa och tilläggning så låg mat högt på önskelistan. Magnus startade grillen, killarna gick på upptäcksfärd och jag förberedde resten. Det blev grillade hamburgare med ris, mozzarellaostsallad, fetaostsallad och vanlig sallad. Kanske lite udda kombination med det blev gott ändå. Vi spelade ett parti kinaschack innan vi lagom till solnedgången tog plats i gummibåten och gled iväg mot horisonten. Vilken vacker kväll vi fick! En norsk stålbåt från Oslo hade lagt sig på svaj inne i viken och vi kunde inte låta bli att kika lite på den på håll. Till och med gummibåten såg ut att vara i stål (fast det var den inte) och de hade en stor vit hund som vaktade uppe på däck.

När vi skulle dra ut oss från land lite så upptäckte vi att ankaret inte satt så hårt vi ville. Vi kunde dra in det med ankarspelet och väl uppe hängde det en jätteklump med sjögräs och lera på den. Vad gör vi nu? Jo, vi la in lite back (för att slippa blåsa in i land), berättade för våra båtgrannar att vi behövde knö lite på dom (fendrar är bra att ha) och så tog Magnus med sig ankaret ut med gummibåten och slängde i det längre ut. Vi testade att dra in det och insåg att ankaret bara plöjde rakt igenom sjögräset och fastnade inte helt. Vi testade totalt 4 gånger och fick nöja oss med att få fast det "tillräckligt bra". Något som vi kunde känna efter att ha kört ankarspelet upp och ner nu ett antal gånger. Nu har vi verkligen fått testa det och vi inser att viss typ av sjögräs gillar inte ens ett delta-ankare...tur det inte ska blåsa i natt... Efter ytterligare ett parti kinaschack somnade vi lugnt och tryggt i en princip vindstilla, mysig naturhamn...

//Lotta

Noel hakas fast i storfallet...

...hämtar ner vimpeln och sejnfallet...

....och passar på att kolla in hamnen från ännu högre höjder!

Traditionen kräver att hälsa på sälarna på Södra Ledskär

Det går hur bra som helst att stitta på badbryggan under seglingen

Jag är kapten medan...

den andre kaptenen vilar sig ; )

Lilleland och Nidingen

Jag och Rasmus förbereder inför tilläggningen

Grillmästaren för dagen

Nöjda killarn...

Norska stålbåten

Härlig solnedgång!

En magisk kväll!

Ostindiefararen Götheborg - något större än Lina II

Vi gillar ju alla båtar med segel på så valet att åka in och titta på Ostindiefararen Götheborg, som gästar Varbergs hamn denna helg, var inte svårt. Noel hängde på och även om vi valt att åka senare på dagen så var det många andra som ville se det vackra skeppet. Det blev köer mest hela tiden men fördelen med det var att vi upptäckte många intressanta detaljer på skeppet och så kunde vi titta på alla andra nyfikna båtar som seglade in för att beskåda skeppet. Allt från små öppna båtar ända till Stena-färjan som vant svängde runt och backade in till kaj. I en liten öppen båt satt ett brudpar och de fick applåder och lyckönskningar när de gled förbi. Undrar om det var prästen som satt och styrde?

Efter att ha gått runt uppe på däck och funderat på diverse olika saker, klämt på rep och trossar m m, så tog vi oss ner under däck. Där fanns kanoner, vi kunde läsa på om livet ombord (1700-tal), hittade gamla sjökort och insåg vart matoset kom ifrån då besättningen kom ner och satte sig för att äta middag. De fick stå ut med att bli uttittade av alla oss besökare ombord. Sådär en och en halv timme senare var vi nere på landbacken igen, nöjda med våra upplevelser ombord. Vi kom fram till att Lina II är lite mer lätthanterlig att segla runt med men det hade varit kul att någon gång fått åka med ett sådant stort fartyg som Götheborg...

Här kommer några bilder från dagen!

Lilla ratten

Så här fungerar styrningen

Brudparet i sin lilla båt

Skeppsklockan

Blivande matros?

Lite annan skala än på våra sjökort

Lilla ankaret

Ingen liten skuta!

//Lotta

Inspiration

Idag övergav vi Lina för ett litet tag. Noel skulle komma (Rasmus är iväg på egna äventyr i några dagar) och vi kände att det var dags för sådana saker som att duscha ordentligt, tvätta, handla, klippa gräs m m. Så vid lunchtid drog vi oss hem till huset. Lite jobbigt att överge Lina men vi kommer tillbaka...snart...

Nu i kväll gick vi igenom lådan som Lennart kom med. Vi grottade ner oss ordentligt i alla sjökort, mestadels från vår västkust, Norges sydkust, hela Danmark, Tysklands kust, kanalerna i Holland och även Nordsjön bort till Skottland/England. Vi bestämde oss för att behålla en del sjökort, f f a de svenska och danska samt några andra för ren inspiration. På några fanns det utritade rutter, uträkningar av olika slag och andra tips. Nu kör de allra flesta m h a plotter (så även vi numer) men det är en helt annan känsla med pappersjökort och att rita ut kurser för hand. Danmark lockar allt mer, särskilt Limfjorden men även hela Jyllands ostkust. Vi hoppas att det inte dröjer alltför länge innan vi tar klivet och beger oss västerut mot det danska vattnet. Läsö ligger ju på vägen och inte alltför många timmar bort.
//Lotta

Ett av alla sjökort som vi "fastnade" i...



Härlig kvällssegling!

Efter vårt oväntade men väldigt välkomna besök av Lennart kände vi oss inspirerade att ge oss ut på en kvällstur. Vinden hade lagt sig och solen sken så vi såg fram emot några härliga timmar på havet. Vi vinkade av Niklas och några till som stod på bryggan och så gled vi sakta ut från hamnen. Vindarna förde oss söderut och med fulla segel satte vi kurs mot Arvaskär, gick på utsidan om dom och forsatte sedan söderut. Det gick inte så fort, knappt 4 knop, men vad gör det när seglingen var så behaglig. Vi bestämde oss för att segla söderut i 1,5 timme för att sedan vända tillbaka igen. På hemvägen gick det lite fortare, farten (och troligen vinden med...) ökade något. Vi beskådade en vacker solnedgång, något dold bakom moln stundatals men även moln kan bli otroligt vackra när solen håller på att gå ner. Det hann aldrig bli riktigt mörkt innan vi gled in i hamnen igen men vi var så nöjda med vår härliga kvällstur att det inte gjorde något. Dessutom var det rätt skönt att krypa ner i värmen nere i båten för på slutet blev det rätt kallt. Några bilder från kvällen (tyvärr inte lika vackra som verkligen var):

//Lotta

Celebert besök!

Vi hade efter vår lunchtur bestämt oss för att ta en kvällstur då DMI lovade vindar på några sekundmeter och då det verkade som himlen klarnade upp allt eftersom dagen gick. Lotta ville gärna ut och röra på sig innan vi gav oss av, och när hon hade gjort de lade jag mig tillrätta i ruffen med en bok och en cola. Plötsigt hörde jag Niklas i Gecco 39:an ropa på mig och när jag stack upp huvudet så stod Lennart Rosén där, han som vi köpte Lina av för ett och ett halvt år sedan. Vilken trevlig överraskning! Han kom för att lämna lite saker som han och Madelaine hade kvar från båtlivet, bland annat kontraktet mellan den förste ägaren och Malövarvet, men vi fastnade i att prata om ditt och datt, om hur vi hade ändrat saker i båten och en del om deras resor på haven från förr i tiden. Vi prarade även lite båtteknik och han tipsade oss om två tillverkare av kaminer som är lämpliga för båtbruk, balnd annat en som heter Taylor som man tydligen kan elda lite allt möjligt i. Vi hade nog föredragit denna lösning i ställer för den Eberspräscher vi har idag, som ofta får för sig att det är något fel och därför vägrar fungera.
Han berätade om att Malövarvet mer eller mindre hade upphört, att kontorbyggnaden annonserades ut för uthyrning och att det byggdes en Sweden Yacht i ders lokaler. Mycket tråkiga besked tycker vi, att en verksamhet som pågått så länge, producerat produkter av sådan ypperlig kvalitet, sysselsatt så många människor och betytt så mycket för bygden, bara rinner ut i sanden och försvinner i ingenting. Det är ju den verklighet vi lever i men inte desto mindre sorgligt.
Vi kom även in på ämnet barn, båtar och sjöliv och Lennart berättade att hans barnbarn nu började bli så stora att de började att komma igång med sina egna liv och kanske inte var lika intresserade av att vara ute på havet och i skärgården, och jag jämförde med vår situation med Rasmus och Noel som förmodligen aldrig kommer att vara speciellt intresserade av att följa med oss på våra resor. Vi var dock rörande överens om att man gör sig själv en otjänst om man försöker övertala dem att följa med ändå, utan som Lennart uttryckte det, låta dem vet att dörren står öppen och att de är välkomna när som helst. Gör vi på det viset kanske de kommer av egen fri vilja om några år och då blir det hela så mycket bättre.
När vi hade pratat i närmare en timme dök Lotta upp, nyduschad efter sin löprunda, och vi gick bort till Lennarts bil, där han hade en hel kartong full med prylar för båtlivet. Bland annat en riktigt stor samling papperssjökort, något som alltid är värdefullt att ha om elektroniken skulle lägga av, men tyvärr ofta så dyra att man drar sig för att köpa dem.

Massa mat- eller kanske båt-nyttiga saker!

Vi pratade även om en större ratt som de hade kvar hemma och vi ska fundera på om den skulle passa när Lennart har skickat måtten på den så vi får mätt upp vilket utrymme som finns för den i sittbrunnen.
Så, tack för alla saker, det var väldigt trevligt att du kom och  hälsade på oss! Vi tyckte att det var synd att Madelaine inte var med, men det kanske blir en annan gång!

Till nästa gång!

Magnus

Äntligen! Den svenska sommaren!

I dag skulle det enligt DMI blåsa kanske 4-5 sekundmeter. Och det skulle klarna upp framåt lunch. Därför gav vi oss iväg runt halv elva för att segla norrut och testa att revningen funkade med den nya bommen. Lotta lotsade oss ut ur hamnen och det bar iväg bortåt Ustö med revad stor, vilket fungerade alldeles utmärkt. Nu väntar bara att vi drar ner fall och rev så vi kan sköta det från sittbrunnen. Vi hade tänkt oss bort mot Skalla, men när vi närmar oss Näsbokrok så tornade molnen upp sig i norr, vinden tutade i så vi rullade in genuan en bit och jag drog på mig jacka över t-shirt och tjocktröja. Då vi inte var imponerade av molnens mörkhet i norr vände vi kosan söderut och tänkte segla runt norra och södra Horta i stället. Men i höjd med Brattön hann den sista ingrediensen av den svnska sommaren i kapp oss. Det började regna...
Vi tänkte att det kommer nog andra, bättre, dagar att segla på så vi styrde in mot Bua igen och la till. Lite väl snabbt visade det sig för idag tutade Ostindiefararen förbi utanför Bua och vi missade den med en halvtimme kanske...

Enda bilden från dagen:

Snyggt revad stor. Kanske lite väl stor segelyta för ett andrarev. Det kanske blir ett tredje så småningom. Notera den livfullt inspirerande sommarhimlen!

Här kom visst en bild till. Det blev byte av duschslang och munstycke. Tyvärr passade inte anslutningen så jag får komplettera med det till en annan dag. Men det kommer säkert att bli klart innan sommaren är slut!

Förresten. I dag sa aftonbladet att den rumänska värmen var på väg hit. Vi undrar bara i vårt stilla sinne hur lång leveranstid det är på den. Kanske en sisådär fem månader så den är här lagom till jul???

Till nästa gång!

/Magnus

Bryggsegling med revade segel

I dag vaknade vi upp till ännu en svensk sommardag. Vinden ven i riggen och regnet smattrade med ojämna mellanrum på däcket ovanför våra huvuden. När vi till slut (kanske runt halv elva ...) hade pallrat oss upp och satt och åt frukost så tittade jag ut och konstaterade att, nä, idag var det ingen jätterolig dag att ge sig ut och segla. Vi funderade ett tag på att ge oss i väg i kväll, men DMI har skruvat upp vindprogonosen för i kväll så i skrivande stund har vi bestämt oss för att vänta till i morgon.
Efter frukost gav vi oss i kast med något som vi faktiskt mer och mer tycker är riktigt roligt! Nämligen att fixa med båten, lära oss saker och göra saker bättre än de är. Så jag började med att montera upp en brandvarnare på ett bättre sätt än den gamla satt, som trillade ner hela tiden. Samtidigt satte Lotta igång med att smörja vincharna, ett kletigt jobb som dock betalar sig när vicharna fungerar oklanderligt när de behövs som bäst. Efter att bransvarnaren satt på plats så skruvade jag om fästet för fjädern till kartbordsluckan. Det gamla fästet hade orsakat många svordomar då luckan hela tiden väntade på att man skulle sticka i huvudet under den innan den passade på att ramla ner i detsamma. Men nu funkar det som det ska.

Första vinchen isärplockad.

Hmmm...hur funkar det här då???

Alla delar blir noga insmorda.

När Lotta var färdig med vincharna satte vi i gång och försökte förstå oss på den "single line reef"-bom som vi hade köpt. Hur vi än funderade så kom vi fram till att det bara borde finnas två linor i bommen (eller fyra lite beroende på hur man räknar), men det fanns fyra (eller sex lite beroende på hur man räknar), i vilket fall två för mycket. Den ena har vi kommit fram till, även om den inte är färgkodad enligt Seldéns egna hemsida, är uthalet för storen. Den andra som är lite tunnare, gul färgkodning med lite blåa stänk i, kan vi för vårt liv inte fatta vad den ska vara till. Dessutom är den inte ihopsamlad som övriga linor utan är knuten fram och tillbaka längs undersidan av bommen.

Närmast det blåa första revet, längst bort det röda andra revet, näst längst bort det som vi tror är bomuthalet men som inte stämmer i färgerna. Näst längst hit den mystiska, lite tunnare, märkligt färgkodade linan som bara går hit och dit och sedan är knuten på ett märkligt sätt. Kanske sitter det en dold kamera i bommen för att filma våra fågelholkar till ansikten???

Till slut dristade vi oss till att börja hissa storen och knyta in revlinorna så som vi tror att det ska vara. Och efter en stunds jobb så satt allt på plats, och vi testade att reva för första gången. Lotta var först ut och efter att ha kliat sig lite i huvudet och väckt de grå ur sin sommardvala så åkte storseglet ner, revlinorna spändes och seglet åkte upp igen, nu med stopp i första revet. Det blev jättebra!
Mitt i pysslandet kom Niklas från Gecco 39:an in och frågade om vi skulle ha något på Hjertmans, och äntligen kanske vi får lägga vantarna på en ny handdusch uppe i sittbrunen, något vi verkligen har saknat i sommar. Han skulle se om de hade en och i så fall köpa med sig en åt oss. Vi tackar och bockar!

Lotta knyter andrarevet i bommen med en rejäl pålstek. En annan höll på att trilla i vattnet för att ta bilden, vår båt är inte så bred...

Här håller jag på att spänna upp andra revets lina...

...och se så bra det blev i slutänden!

Och sedan kunde vi inte hålla oss från att börja kolla lite på hur brytblock och avlastare ska sitta när vi ska dra ner revlinor och fall till sittbrunnen. Men det är en helt annan historia...

Så nu sitter vi nere i ruffen och njuter av storfallets slag mot ett undervant som verkar ha blivit dess bästa kompis för dagen. Och som de vuxna vi är vill vi ju stävja allt för närgångna romanser hos de unga, så vi kommer nog att gå up på däck och sära de unga tu om en stund.

Till nästa gång!

/Magnus

Tillägg: Efter jobbet med reven började det knorra i magen. Vi låtsades att det var väder för en riktig sommarmåltid, så det blev sill och potäter...

Vi låtsas att det är stålande sol och 25 grader...

Sen fortsatte inspirationen och vi fortsatte att fixa. Sejnfallen (har lärt mig att det heter sejn.. och inte sein (vilket är på tyska)...eller sign (vilket är på engelska)...) fixades och idag var det min tur att hissa upp Magnus i masten för detta jobb. Väl på plats kunde vi hissa våra flaggor i dessa fall och vi följer naturligtvis traditionen att hissa de viktigaste i styrbords sejnfall, Sjöräddningens vimpel kommer givetvis högst upp! Magnus gav sig på att fixa till en bräda som skydd för alla kablar i aktertoften, satte upp vår nya brandvarnare, fixade fästet för fjädern i kartbordet, städade under luckan i sittbrunnen och gjorde ett nytt försök att laga vårt sorgebarn, gummibåten. Efter en promenad bort till gästhamnen, lite prat med besättningen på en stor stålbåt och efter att ha fått lite habegär efter en Hallberg-Rassy 412 så gjorde vi det sista för dagen, kollade lanternor och förkortade de akterliga förtöjningslinorna. Sedan fick det bli lite häng i soffan innan ögonen började bli väl trötta.

Hej där uppe i det blå!

Flaggorna hissade

Envis gummibåt att inte vilja hålla tätt

Ordning och reda

//Lotta