Bryggsegling blev det...

I går fredag, hade vi tänk oss att komma ut och sova en natt i naturhamn. Det blåste nordväst så vi orkade inte ta oss norrut utan bestämde oss för att kolla om det fanns något bra ställe på Södra Horta. Sagt och gjort, med den vind som rådde, 8-9 m/s nöjde vi oss med att rulla ut genuan, och vilket drag vi fick! Vi gick på halvvind ett tag med mellan 5 och 6 knops fart med Lotta som rorsman.

Vi stävar västerut med god fart och med Lotta som rosrsman

Vi föll av efter ett tag och gick mellan Norra Horta och Arvaskär noga aktande oss för Saligheten, detta lömska skär. Vi gick sedan på utsidan Södra Horta och när vi hade passerat sydspetsen gippade vi och följde ön åt nordost. Då det var dags att snurra igång motorn och rulla in genuan passade rullen på att retas med oss, men Lotta var snart där och visade vem som bestämde. Vi tuffade in mot Södra Hortas strand och spanade efter något lämpligt ställe att lägga till. Efter att ha varit och nosat alldeles intill strandkanten bestämde vi oss och slog en lov utåt innan vi satsade inåt igen. Med lagom många meter till land gick draggen i vattnet och vi gled långsamt inåt...fram till det tog stopp...det grundade upp snabbt ett par tre meter innan land så vi kom inte längre. Det blev några snabba minuter för att inte riskera att sätta oss fast på samma sätt som vi gjort på Ustö för ett par år sedan, och lösning blev att haka fast dragglinan i vinschen för att dra oss loss. Efter detta lilla äventyr övergav vi Södra Horta och begav oss mot ett säkert ställe på Norra Horta. Vi visste att det var lite trångt, men vi hade legat där förut och visste att det i princip var enda stället där vi kunde ligga tryggt under natten på Norra Horta. Men lite surt blev det när vi kom fram till stället och där ligger en liten 5 meters motorbåt som precis går in och lägger sig där vi skulle ligga! Vi tog dessa två händelser som ett tecken på att det inte var meningen att vi skulle ligga ute på natten, så vi tuffade in igen. Lotta tog över rodret strax innanför gattet och vi gled in i hamnen. Det var en ganska kraftig sidvind men Lotta la sig lite till höger och sneddade snyggt in på båtplatsen. Det var bara ett krux. När hon tryckte av tändningen dog inte motorn. Hon hade dock sinnesnärvaron att öppna motorluckan och stänga av huvudströmmen, men vad hjälpte det? Motorn tuffade och gick ändå! Och då hon hade råkat komma åt gasreglaget så började båten att backa ut från båtplatsen igen. Jag höll fast båten med en båtshake, och tillslut bytte vi plats och när jag kollade in i båtens elcentral visade det sig att kontakten för tändningen hade gängat ut sig och det var därför som det inte gick att stänga av den med den knappen. Men varför den inte dog när vi stängde av tändningen är ett mysterium. Och som lök på laxen stod Cooper på bryggan och tog kort på oss under hela härligheten!

Äventyren är strax slut för denna dag!

Väl på plats tände vi grillen och grillade oss en görgo middag bestående av korv, ost, paprika och saltade rödbetor. En fantastisk kväll fick vi!
Och kryddan på moset var när en dansk matchracingbåt kommer inglidande i hamnen för fulla segel och då det fortfarande blåste ganska bra så gick det undan. Dock gick han inte in i gästhamnen utan gira styrbord och gled bort mot oss, för att precis när han passerat oss fälla sina segel och glida in på platsen bredvid vår båtgranne. Vi dividerade om huruvida det fanns en motor installerad eller inte på båten men hur som helst så var vi och många med oss grymt imponerade av hur han som styrde hanterade båten. Han satte en riktigt måttstock på hur duktiga vi själva vill bli i framtiden. Framåt 23-tiden tystnade det i hamnen runt omkring oss och vi bäddade ner och slocknade efter en härlig kväll.



Grillmästaren...



 

Oj, så mycket gott!

Fler än vi var hungriga...

Morgonen därpå vaknade vi vid 8-tiden och Lotta fick lockat med mig på ett morgondopp. Det skulle va jätteskönt sa hon, men jag måste ha missat något för jag tyckte mest det var lite småkallt. Vaknade gjorde jag i vilket fall...

Åhhhh, så skööööönt!!!

Efter morgondoppet satte vi oss och käkade frukost i sittbrunnen och då passade danskarna i matchracingbåten att lägga ut. Helt kallt satte de segel inne på båtplatsen och gick ut och gippade inne i den inre hamnbassängen, där vi knappt kommer runt för motor. Och på något outgrundligt sätt seglade han rakt ut mot sjöräddningsbåtplatsen i princip helt mot vinden. Och hela tiden helt lugn! Definitivt en måttstock att ta efter!





Skickliga danskar!

Under dagen roade vi oss med att spana på ett antal andra båtar som gick in och ut ur hamnen, bland annat en Albin Viggen, en annan Albin Vega och inte minst vår egen båtgranne, som visst hade glömt att dra ur landströmssladden innan de la loss så jag fick rycka ut och göra en insats. Tur att det inte bara är vi som klantar oss! Efter en lunch på sill och potatis packade vi ihop, spanade in Makrillfestivalen en stund och begav oss sedan hemåt. Men förresten, en batteripol hade visst gett med sig igen, har aldrig skådat något liknande, kolla bilden...

 Till nästa gång!

/Magnus

 

Jag bor ihop med en hjältinna!

I dag tänkte vi oss ut en sväng. Efter gårdagens fix så kändes båten redo. Det var soligt och lagom varmt. Vinden visade sydsydväst och ungefär 6-7 sekundmeter. Nu, tänkte vi, nu är det dags att vi tar oss ut till Fladen fyr!
På jobbet berättade min chef att det var ungefär 9 distansminuter till Fladens fyr. Om det var från Varberg eller Bua förtäljer inte historien, men tänkte som så, att om vi gör 4,5 knop så tar det cirka två timmar ut och två tillbaka, och då kommer vi in lagom vi 20-tiden på kvällen.
Sagt och gjort, tjugo minuter innan klockan slog 16:00 gav vi oss iväg. Lotta snirklade sig ut ur hamnen och vi satte segel ute i båtafjorden. Segelsättningen gick galant och vi gled med god fart ut genom gattet vid Bua fyr.
Efter bara en kort stund insåg vi att det blåste mer än vad vi trodde när vi rullade ut seglen, och vi bestämde oss för att rulla in genuan en bit. Rullen krånglade en smula, men när vi hade kanske halva förseglet kvar var vi nöjda och seglingen blev inte långsammare, men betydligt bekvämare. Så vi fortsatte ut mot Fladen fyr och höll stadigt en fart mellan 5 och 6 knop, med en maxfart på 6,4 knop! Inte illa med en gammal Vega från 1969...
Vi siktade på två timmar ut till fyren och det blev mer och mer spännande ju mer vi närmade oss. Det skulle verkligen bli på håret att vi skulle klara det. Trodde vi...Men vi kom aldrig fram till fyren...
Plötsligt small det till och förstaget gick av!

Shit, vad gör vi nu, tänkte vi...mitt ute i ingenstans, i ett grundområde där vågorna tornade upp sig, i en vind som i progonoserna lovade att både vrida och öka från de 8-9 sekundmeter det redan blåste!

Genuan hängde och slängde i vinden och gick naturligtvis inte att rulla in när förstaget var av. Och det är här som hela hjältinnerollen kommer in. Havet har inte mycket att sätta emot när Lotta resolut skuttar upp på fördäck!
Under tiden som jag försöker att hålla båten på kurs, så att vi har lite styrfart och samtidigt undviker att köra in i fyren, börjar Lotta att försöka belslå genuan. Det blåser och vågorna är inte snälla, det bryter runt omkring oss och vinden tjuter i det som är kvar av riggen. När hon på något outgrundligt sätt har lyckats att snurra ihop genuan kommer hon tillbaka till sittbrunnen.
Vi tänkte att vi försöker att slå och kanske slöra tillbaka till Bua. Men efter det andra misslyckade slaget tittar jag upp mot riggen och ser vad det är som gör att båten inte går över stag och varför vi under inga omständigheter kan segla hem igen. Egentligen självklart, men när förstaget har gått av finns det ju inget spänst kvar i akterstaget heller...så nu börjar vi inse vilket tur vi har som har riggen kvar ombord överhuvudtaget...

"Vi måste ner med storseglet" skriker jag åt Lotta samtidigt som jag tänkte starta motorn.

 Då märker jag att gasreglaget har lossnat från sitt fäste och ligger på sittbrunnsdurken... På något sätt lyckas jag fiska upp det och sätta fast det, samtidigt som jag parerade vågorna och faktiskt seglade båten. Motorn tuggar tack och lov snällt igång efter några varv med startmotorn och jag styr upp mot vinden. Vid ett tillfälle någon minut senare skriker Lotta åt mig att stänga av motorn igen för risken att hon åker i sjön är överhängande. Jag vrålar tillbaka att jag måste behålla styrfarten så vi fortsätter med motorn igång. Efter vad som kändes som en evighet hade hon beslagit genuan så gott det gick. En försvarlig del hängde kvar och fladdrade men det fick bli så. Hon lyckades också knyta fast förstaget i masten så det inte hängde och slängde över hela båten. Så nu var det dags för storseglet...

Jag höll in bommen samtidigt som Lotta börja fira ner segelet. Allt detta under en av de kraftigaste sjögångar jag varit med om. Så när hon har fått ner seglet ungefär halvvägs fastnar det. Fallet har lagt sig över masthornet och förhindrar att det kan löpa fritt. Hur hon till slut fick ner seglet vet jag inte riktigt och jag tror inte hon vet det heller. Men ner kom det till slut. Så när hon kom tillbaka till sittbrunnen hade det gått cirka 20 minuter sedan förstaget hade gått av, och under hela denna tid hade Lotta jobbat framme på fördäck under helt sjuka förhållanden. Oj, oj, oj...vilken kvinna!

Jag säger till Lotta att sätta sig ner i sittbrunnen och hämta andan en stund. Motorn puttrar på och vi vet att vi har cirka 2 timmars gång innan vi är tillbaka i hamn. Och vi har ju  inte fullt förtroende för att vår motor håller så länge...

Efter ett par minuter smäller det till ordentligt inne i från ruffen och vi slängen en snabb blick in dit och konstaterar att verktygslådan har åkt i backen och alla verktyg ligger i en enda röra på durken.

Mycket riktigt, 40 minuter efter att förstaget gick av börjar motorn hosta och spotta och fräsa. Jag mixtrar lite med gas och annat och lyckas på något sätt få motorna att fortsätta gå, under ljudliga protester i form av ljudliga förgasarsmällar. Vi fortsätter under tystnad, sammanbitna, och bägge har tankar om hur bransläckaren funkar och att sätta igång GPS:en så att sjöräddningen kan få vår position. Under tiden dyker Athene upp. För er som inte vet vad Athene är så är det ett segelfartyg modell större. På kollisionskurs med oss. Och vi ska väja, för vi går för motor. Om vi nu kan kalla det för motor. Men det vet ju naturligvis inte Athene något om. Med halsgroparna i hjärtat som Lotta sa så lyckas vi passera precis framför stäven på fartyget...

Athene

 

Men det var inte slut än...när vi börjar närma oss gatten sitter jag helt plötsligt med rorkultsförlängaren i handen. Inte en pryl till idag som ska gå sönder tänkte vi...men vi fortsatte inåt och med rorkulten i ett fast grepp styrde jag in båten på båtplatsen igen. Det var en helt absurd känsla då Bua hamn denna kväll var en riktig idyll, och folk satt och solade och åt middag i sittbrunnarna. Det var en så fullständig kontrast till vad vi hade varit med om bara någon timme tidigare!
Gissa om vi var nöjda med att återigen sitta fast vid land!

När vi går fram på fördäck för att inspektera förödelsen hittar vi något helt osannolikt och också nyckeln till vad som har hänt. Riggbulten som håller fast förstaget i båten via ett fäste är borta men kvar i fästhålet hänger en del av den sprint som skulle se till att riggbulten inte ska kunna glida ut ur fästet. På fördäck allra längst fram ligger den andra delen. Hur det är möjligt att delarna finns kvar efter allt som hänt förstår vi bara inte...

Ska ett akterstag se ut så här...

Lottas ihopfix av förstaget

Den avbrutna sprinten

 

/Magnus

 

Bryggsegling

Idag spatserade vi ut från jobbet redan vid 15-tiden och det bar raka vägen ner till Lina. Progonosen hade lovat lugna vindar, soligt och cirka 25 grader. Verkligheten blev 8-9 sekundmeter, disigt och hyfsat varmt i lä. Men men, Lotta hade smugit med sill och färskpotatis så på ett kick hade vi eldat på gasolköket och dukat upp bordet i sittbrunnen. Ätandes sill och nykokt färskpotatis sittandes i en båt, kan det bli bättre?

Efter maten lutade sig Lotta bekvämt tillbaka med en bok, medan jag gick ner och justerade drivremmarna till motorn, som hade töjt sig en smula. Efter det kom fixarandan ordentligt igång och alla vant fick sig en ordentlig översyn och uppsträckning om de visade sig ha slappat till sig det minsta.

Som sista fix innan vi begav oss hemåt så knep Lotta fast en travare som hade lossnat från seglet och slängde på bomkapellet.

Klockan var kanske en stund efter 18 när vi begav oss hemåt, men vilken härlig eftermiddag!


Till nästa gång!

/Magnus

Båtspan och en härlig dag på havet!

Igår var vi och tittade på en blivande båtkandidat till, en Elan 40. Större båt än så här kommer det inte att bli men är även denna för stor? Ännu fler funderingar dyker upp mest hela tiden och vi vill se på ännu fler båtar...för att kunna jämföra och känna efter vad som känns bäst. Det är inte så lätt det här med val av båt...

Sommaren verkar äntligen har hittat hit och idag längtade vi ut på havet. Efter att ha ätit frukost ihop med mina föräldrar (som kommit på snabbvisit på väg norrut med husbilen) följde de med och vinkade av oss från Bua. Idag fick jag öva lite på att köra för motor, vilket inte brukat vara min uppgift. Men nu blir det ändring på det ; ) Inga problem, ut ur hamnen kom vi och Magnus fick i skumpig sjö sätta segel. Med vinden i sidan (4-5 m/s) satte vi kurs söderut för omväxlings skull och hade bra fart. Oj, vad det gick undan, de som seglade om oss gjorde det inte lika lätt som vanligt. Vi tog oss snabbt och lätt ner till Klåback, vek av mot sydväst innan vi slog och gick norrut igen. Solen sken i lite dis och vi hade en underbar seglingstur.

 

 

Med lite fika i magen spanade vi på alla andra segelbåtar som vi hade sällskap med ute på havet idag. Även in i hamn tog jag över rodret och med lite goda råd om hur vår kära motor ska hanteras och en extra sväng ut i hamnbassängen så lyckades jag få båten in på vår båtplats. Till vår förvåning så låg det en ny båt på vår båtgrannes plats, blå den också men en Grand Solei 37...hur gick det till? Vi behövde inte fundera länge då våra nya, trevliga, grannar kunde räta ut våra frågetecken...

Efter att ha tömt vår kylväska på all mat styrde vi mätta och nöjda vår färd (med bil denna gång) norrut för att vara kulturella och se på teater på Gunnebo slott.

 

Vilken dag vi har haft! Nu vill vi ut på havet igen...kanske redan imorgon då sol, värme och lagom med vind utlovas...
På återseende!
//Lotta

Ps. Nu har inte bara vi satt oss i dyn i hamnbassängen, vi fick se på när en Maxi satte sig och nästan inte höll på att ta sig loss...ds.

Seglarskola

Rasmus har i veckan gått seglarskola och lärt sig grunderna i att segla optimist. Lite otur med vinden hade de några dagar men att öva på kappsejsning fungerar ju att öva på ändå och lite teori, knopar och lekar kunde de också sysselsätta sig med i väntan på lite vind...

Nu hoppas vi på att komma upp till Frillesås på några "torsdags-seglingar" så han får öva lite. Kanske att vi testar att segla någon 2-krona när vi ändå är där...

//Lotta

Lotta har tagit dykcert!!

Nu läggs ytterliggare en dimension till seglingen. I går fick nämligen Lotta sitt efterlängtade dykcertifikat!!!! Klockan 20 på kvällen kom ett MMS med en bild på "Open Water Diver"-märket och jubel utbröt hemma. Blommor och kort var inköpta så när Lotta kom hem blev det kram och grattiskalas! Nu återstår bara att få igenom den trilskande dykutrustningsordern så är det klart att åka ut och dyka i haven utanför västkusten!

/Magnus

Båtbytartider!

Nu har vi kommit igång att åka och titta på kandidater till ny nåt, och det känns spännande! I går var vi och tittade på en Elan 37 i Björlanda kile och en Hanse 350 på Nordön. Bägge har sina fördelar och nackdelar och diskuterades hela kvällen. I dag skickade vi mail till ytterliggare aspiranter, nämligen en Elan 40 från 2002, en Hanse 371 och en Cenit 38. Cenit 38:an vet vi inte så mycket om, men det verkar vara en båt som byggdes i mycket få exemplar. Bra eller dåligt? Ja, svara på det den som kan...Vi skickade även mail och frågade efter fler bilder på en Arcona 36. Vi tror nämligen att den har längsgående kök, vilket vi i nuläget inte är så intresserade av. Vi har nämligen fått för oss att det är svårare att brassa käk på ett sådant ute på havet.
En sak som diskuteras mest är djupgåendet. Vilken faktor väger tyngst? Att den är djupgående, som Elan 37 (230) så att man har ett bra rätande moment och ett bra grepp i sjö, eller grundgående där det är lättare att ta sig in i naturhamnar och risken för grundstötning minskar? Det debatteras vilt...

Spännande tider...!

/Magnus

Premiärsegling!

Då var det dags för oss att ge oss ut på böljan den blå för första gången i år. Fladens fyr hägrade, men både vindriktning (VNV) och vindstyrka (2-4 kanske) talade för att vi inte skulle hinna. Men vi hade några timmar till förfogande så vi gav oss iväg...

Storseglet hissas av Lotta på väg ut ur hamnen. Hon börjar bli en riktig fena på det jobbet, det sa bara tjoff! så var det uppe!

En granskande blick... är allt ok, sitter riggen på plats...är tell talesen optimerade...vart tog den där klockbojen vägen...

Sin vana trogen kan Lotta inte hålla sig ifrån att fixa till förliket!

En nöjd rorsman på väg västerut.

När vi, som väntat, inte nådde fram till Fladen fyr vände vi norrut mot södra Ledskär för att se om sälarna hade nåtts av ryktet att Lina återigen var ute på havet med oss som besättning. Lotta tog över spakarna och styrde lugnt norrut.

Många nyfikna blickar fick vi när vi gled förbi...

...och många sälar gled ner i vattnet för att följa efter oss en stund. Vi spånade om att detta kunde vara en framtida dykplats, om vi blir sugna på att dyka tepåse med sälarna.

Vi lämnade södra Ledskär bakom oss för att länsa hem till Bua igen.

Vi glider lugnt och stilla förbi en inloppsprick.

Och se vad som dyker upp! En mystisk gul fara slider över vattnet...

Men se, det var ju Leif Cooper med sin...ja han har sagt vad det är för någon flera gånger...kommer inte ihåg...

Vi kunde ju inte förneka oss. Lite äventyr måste vi ju ha...så vi bestämde oss för att segla i hamn...

Så denna bild, där Lotta funderar på hur vi ska lägga upp rutten inne i hamnbassängen, blir den sista, för lite äventyr blir det allt...men vi kan sammanfatta det med att Lina i dagsläget ligger på sin plats hel och ren...så det gick bra...typ...:-)

På återseende!

/Magnus

Pyssel

Då en vantskruv ville testa på livet under vattenytan i stället för i riggen på Lina, så blev det lite pyssel med att få dit en ny. Samtidigt passade vi på att fixa till lite smågrejor inför kommande seglingar. 

 

 

 

I Linas innandömen hittade vi skepparförklaringen från Tjörn Runt 2012. Frågetecknet är lite talande...



Den nya vantskruven skruvas på plats.



Jolly Roger är hissad, så nu kan vi åter sätta skräck i omgivningarna



På denna och nästa bild illustreras arbetsfördelningen på Lina tydligt...:-)



Omvärlden kallar.




Kryssarklubben, båtplatsen och sjöräddningen, alla nödvändiga klistermärken sätts på plats...



...och nödprovianten bärs ombord!

Mätt och belåten!

/Magnus