Tätt?

Efter att Lotta hade sprungit Friskusloppet i ett fantastiskt men lite blåsigt väder så släppte vi av Rasmus hemma och gav oss av till Bua. Båda han och Noel skulle ge sig av upp till fotbollens dag på Lindvallen och spana in fotbollstjejer...det där med tjejer är oerhört spännande just nu...!


Det började med att vi mötte Hasse med Grand Soleil 37:an i full fart med att få fatt i en båtshake. Vår aktre förtöjning på babords sida hade nämligen släppt. Ingenting hade skadats, men linan hade tagit med sig vår Hansalina, så det blir till att köpa en ny. Ja, ja, shit happens...


Hasse och hans fru hade köpt ett hus i Spanien som de skulle ner och titta till, så de skulle inte vara i båten på tre veckor. Det är riktigt inspirerande är folk vågar ta steget och följa sina drömmar. Tillsammans med Cooper är det två stycken som har inspirerat oss den senaste veckan att själva fortsätta att försöka nå våra drömmar och sluta jobba vid 55 och använda femton år att göra det vi vill göra, innan kroppen ger upp. Så, vid dags dato är det 8 år och 9 månader kvar!


Väl på plats i Linas innandömen började vi med att fylla glykol i expansionskärlet i avseende att kolla om vår avancerade rördragning höll tätt. När jag tittade lite närmare på rören på motorns översida såg jag en skruv som var misstänkt likt en luftningsskruv, vilket var praktiskt när 5 liter glykol skulle hällas på.




Påfyllningen har börjat! Spännande, spännande...ska det hålla tätt???

Den nyfunna luftningsskruven skruvas loss...

 

...och avslöjar ett fint lite hål där luften kan smita ut när glykolen tar dess plats.

 Men det som jag hade blandat, fyra liter, räckte inte. Som tur var hade vi tagit med oss en liter koncentrerat till och en colaflaska med vatten fanns i båten, så det var bara för Lotta att ta fram kemistkompetensen och börja blanda! 

Håll i hatten, kemist i arbete!!!

 Då vi inte kunde hitta något som läckte blev vi nöjda med vårt jobb och började montera tillbaka generatorn. Det är lite pilligt för alla kablar sitter naturligtvis på baksidan och att få dit dem igen kräver flinka fingrar.

Muttern för en av kablarna skruvas fast. Försiktigt, försiktigt, den får inte trilla bort och försvinna ner i Linas innandömen!

Men oj! När Lotta tänkte ta sig an att montera generatorn i sina fästen råkade hon se att det droppade under motorn. Hon följde snabbt rännilen och det visade sig att det läckte där ett av rören från vattenpumpen gick in i motorn, ett ställe som vi hade haft problem med i går och som vi hade chansat lite när vi monterade dit.

Nä men, vad är det här?? Ett litet läckage mitt på nationaldagen???

Boven i dramat, den läckande anslutningen...

 Snabbt och lätt tömde vi ut kylarvätska igen och gav oss på att försöka täta anslutningen.

Dunkar, slangar, trasor och glykol åt alla håll och kanter när det som vi precis fyllde på ska tömmas igen!

Vi bestämde oss för att lossa kopplingen och dränka den i Loctite. Men det var lite tajt för den medföljande penseln så Lotta konstruerade en egen variant som visade sig funka görbra!


Så efter att ha lossat anslutningen, smetat på loctite på alla ytor som vi kunde hitta, pillat dit packningen på ett bättre sätt än i går, med hjälp av två insexnyckler, så drog vi ihop alltihop igen.

Lottas revolutionerande Loctite-pensel! 

Packningen pillades på plats. Liiite trångt...

Loctite smetas på med hjälp av penseln även på utsidan.

 Vi tänkte att Loctiten skulle få härda en stund innan vi hällde på glykolen igen, så Lotta passade på att börja Boracola teakdäcket medan jag skruvade fast styrbords förliga motorfäste igen. Jag var lite osäker på hur högt jag skulle skruva fästet, men kom till slut fram till att ha samma avstånd från motorbädden till fästet på båda sidor. Rätt eller fel? Vet inte, men jag måste ju bestämma mig för något...

Babords förliga fäste. Tre centimeter mellan underkant av fästet till bädden

Styrbords förliga fäste. Tre centimeter mellan fästet och bädden.

När motorfästet var fastskruvat och Lotta tröttnade på att Boracola så hällde vi på kylarvätskan igen. Och tro på sjutton, det häll tätt! Inte en droppe kunde vi trots ihärdigt tittande se!

Den trilskande kopplingen fullsmetad med Loctite 5923! Inte lätt för någon kylarvätska att smita ut den vägen!!

Nöjde med vårt verk och med begynnande kurrande magar bestämde vi oss för att nöja oss och åka hemåt för att fjutta på grillen.
Men eldprovet blir nästa gång! Då ska generatorn monteras, motorn ska startas och gå varm. Håller det då, då är det tätt!!


Till nästa gång!


/Magnus