Inspiration

Idag övergav vi Lina för ett litet tag. Noel skulle komma (Rasmus är iväg på egna äventyr i några dagar) och vi kände att det var dags för sådana saker som att duscha ordentligt, tvätta, handla, klippa gräs m m. Så vid lunchtid drog vi oss hem till huset. Lite jobbigt att överge Lina men vi kommer tillbaka...snart...

Nu i kväll gick vi igenom lådan som Lennart kom med. Vi grottade ner oss ordentligt i alla sjökort, mestadels från vår västkust, Norges sydkust, hela Danmark, Tysklands kust, kanalerna i Holland och även Nordsjön bort till Skottland/England. Vi bestämde oss för att behålla en del sjökort, f f a de svenska och danska samt några andra för ren inspiration. På några fanns det utritade rutter, uträkningar av olika slag och andra tips. Nu kör de allra flesta m h a plotter (så även vi numer) men det är en helt annan känsla med pappersjökort och att rita ut kurser för hand. Danmark lockar allt mer, särskilt Limfjorden men även hela Jyllands ostkust. Vi hoppas att det inte dröjer alltför länge innan vi tar klivet och beger oss västerut mot det danska vattnet. Läsö ligger ju på vägen och inte alltför många timmar bort.
//Lotta

Ett av alla sjökort som vi "fastnade" i...



Härlig kvällssegling!

Efter vårt oväntade men väldigt välkomna besök av Lennart kände vi oss inspirerade att ge oss ut på en kvällstur. Vinden hade lagt sig och solen sken så vi såg fram emot några härliga timmar på havet. Vi vinkade av Niklas och några till som stod på bryggan och så gled vi sakta ut från hamnen. Vindarna förde oss söderut och med fulla segel satte vi kurs mot Arvaskär, gick på utsidan om dom och forsatte sedan söderut. Det gick inte så fort, knappt 4 knop, men vad gör det när seglingen var så behaglig. Vi bestämde oss för att segla söderut i 1,5 timme för att sedan vända tillbaka igen. På hemvägen gick det lite fortare, farten (och troligen vinden med...) ökade något. Vi beskådade en vacker solnedgång, något dold bakom moln stundatals men även moln kan bli otroligt vackra när solen håller på att gå ner. Det hann aldrig bli riktigt mörkt innan vi gled in i hamnen igen men vi var så nöjda med vår härliga kvällstur att det inte gjorde något. Dessutom var det rätt skönt att krypa ner i värmen nere i båten för på slutet blev det rätt kallt. Några bilder från kvällen (tyvärr inte lika vackra som verkligen var):

//Lotta

Celebert besök!

Vi hade efter vår lunchtur bestämt oss för att ta en kvällstur då DMI lovade vindar på några sekundmeter och då det verkade som himlen klarnade upp allt eftersom dagen gick. Lotta ville gärna ut och röra på sig innan vi gav oss av, och när hon hade gjort de lade jag mig tillrätta i ruffen med en bok och en cola. Plötsigt hörde jag Niklas i Gecco 39:an ropa på mig och när jag stack upp huvudet så stod Lennart Rosén där, han som vi köpte Lina av för ett och ett halvt år sedan. Vilken trevlig överraskning! Han kom för att lämna lite saker som han och Madelaine hade kvar från båtlivet, bland annat kontraktet mellan den förste ägaren och Malövarvet, men vi fastnade i att prata om ditt och datt, om hur vi hade ändrat saker i båten och en del om deras resor på haven från förr i tiden. Vi prarade även lite båtteknik och han tipsade oss om två tillverkare av kaminer som är lämpliga för båtbruk, balnd annat en som heter Taylor som man tydligen kan elda lite allt möjligt i. Vi hade nog föredragit denna lösning i ställer för den Eberspräscher vi har idag, som ofta får för sig att det är något fel och därför vägrar fungera.
Han berätade om att Malövarvet mer eller mindre hade upphört, att kontorbyggnaden annonserades ut för uthyrning och att det byggdes en Sweden Yacht i ders lokaler. Mycket tråkiga besked tycker vi, att en verksamhet som pågått så länge, producerat produkter av sådan ypperlig kvalitet, sysselsatt så många människor och betytt så mycket för bygden, bara rinner ut i sanden och försvinner i ingenting. Det är ju den verklighet vi lever i men inte desto mindre sorgligt.
Vi kom även in på ämnet barn, båtar och sjöliv och Lennart berättade att hans barnbarn nu började bli så stora att de började att komma igång med sina egna liv och kanske inte var lika intresserade av att vara ute på havet och i skärgården, och jag jämförde med vår situation med Rasmus och Noel som förmodligen aldrig kommer att vara speciellt intresserade av att följa med oss på våra resor. Vi var dock rörande överens om att man gör sig själv en otjänst om man försöker övertala dem att följa med ändå, utan som Lennart uttryckte det, låta dem vet att dörren står öppen och att de är välkomna när som helst. Gör vi på det viset kanske de kommer av egen fri vilja om några år och då blir det hela så mycket bättre.
När vi hade pratat i närmare en timme dök Lotta upp, nyduschad efter sin löprunda, och vi gick bort till Lennarts bil, där han hade en hel kartong full med prylar för båtlivet. Bland annat en riktigt stor samling papperssjökort, något som alltid är värdefullt att ha om elektroniken skulle lägga av, men tyvärr ofta så dyra att man drar sig för att köpa dem.

Massa mat- eller kanske båt-nyttiga saker!

Vi pratade även om en större ratt som de hade kvar hemma och vi ska fundera på om den skulle passa när Lennart har skickat måtten på den så vi får mätt upp vilket utrymme som finns för den i sittbrunnen.
Så, tack för alla saker, det var väldigt trevligt att du kom och  hälsade på oss! Vi tyckte att det var synd att Madelaine inte var med, men det kanske blir en annan gång!

Till nästa gång!

Magnus

Äntligen! Den svenska sommaren!

I dag skulle det enligt DMI blåsa kanske 4-5 sekundmeter. Och det skulle klarna upp framåt lunch. Därför gav vi oss iväg runt halv elva för att segla norrut och testa att revningen funkade med den nya bommen. Lotta lotsade oss ut ur hamnen och det bar iväg bortåt Ustö med revad stor, vilket fungerade alldeles utmärkt. Nu väntar bara att vi drar ner fall och rev så vi kan sköta det från sittbrunnen. Vi hade tänkt oss bort mot Skalla, men när vi närmar oss Näsbokrok så tornade molnen upp sig i norr, vinden tutade i så vi rullade in genuan en bit och jag drog på mig jacka över t-shirt och tjocktröja. Då vi inte var imponerade av molnens mörkhet i norr vände vi kosan söderut och tänkte segla runt norra och södra Horta i stället. Men i höjd med Brattön hann den sista ingrediensen av den svnska sommaren i kapp oss. Det började regna...
Vi tänkte att det kommer nog andra, bättre, dagar att segla på så vi styrde in mot Bua igen och la till. Lite väl snabbt visade det sig för idag tutade Ostindiefararen förbi utanför Bua och vi missade den med en halvtimme kanske...

Enda bilden från dagen:

Snyggt revad stor. Kanske lite väl stor segelyta för ett andrarev. Det kanske blir ett tredje så småningom. Notera den livfullt inspirerande sommarhimlen!

Här kom visst en bild till. Det blev byte av duschslang och munstycke. Tyvärr passade inte anslutningen så jag får komplettera med det till en annan dag. Men det kommer säkert att bli klart innan sommaren är slut!

Förresten. I dag sa aftonbladet att den rumänska värmen var på väg hit. Vi undrar bara i vårt stilla sinne hur lång leveranstid det är på den. Kanske en sisådär fem månader så den är här lagom till jul???

Till nästa gång!

/Magnus

Bryggsegling med revade segel

I dag vaknade vi upp till ännu en svensk sommardag. Vinden ven i riggen och regnet smattrade med ojämna mellanrum på däcket ovanför våra huvuden. När vi till slut (kanske runt halv elva ...) hade pallrat oss upp och satt och åt frukost så tittade jag ut och konstaterade att, nä, idag var det ingen jätterolig dag att ge sig ut och segla. Vi funderade ett tag på att ge oss i väg i kväll, men DMI har skruvat upp vindprogonosen för i kväll så i skrivande stund har vi bestämt oss för att vänta till i morgon.
Efter frukost gav vi oss i kast med något som vi faktiskt mer och mer tycker är riktigt roligt! Nämligen att fixa med båten, lära oss saker och göra saker bättre än de är. Så jag började med att montera upp en brandvarnare på ett bättre sätt än den gamla satt, som trillade ner hela tiden. Samtidigt satte Lotta igång med att smörja vincharna, ett kletigt jobb som dock betalar sig när vicharna fungerar oklanderligt när de behövs som bäst. Efter att bransvarnaren satt på plats så skruvade jag om fästet för fjädern till kartbordsluckan. Det gamla fästet hade orsakat många svordomar då luckan hela tiden väntade på att man skulle sticka i huvudet under den innan den passade på att ramla ner i detsamma. Men nu funkar det som det ska.

Första vinchen isärplockad.

Hmmm...hur funkar det här då???

Alla delar blir noga insmorda.

När Lotta var färdig med vincharna satte vi i gång och försökte förstå oss på den "single line reef"-bom som vi hade köpt. Hur vi än funderade så kom vi fram till att det bara borde finnas två linor i bommen (eller fyra lite beroende på hur man räknar), men det fanns fyra (eller sex lite beroende på hur man räknar), i vilket fall två för mycket. Den ena har vi kommit fram till, även om den inte är färgkodad enligt Seldéns egna hemsida, är uthalet för storen. Den andra som är lite tunnare, gul färgkodning med lite blåa stänk i, kan vi för vårt liv inte fatta vad den ska vara till. Dessutom är den inte ihopsamlad som övriga linor utan är knuten fram och tillbaka längs undersidan av bommen.

Närmast det blåa första revet, längst bort det röda andra revet, näst längst bort det som vi tror är bomuthalet men som inte stämmer i färgerna. Näst längst hit den mystiska, lite tunnare, märkligt färgkodade linan som bara går hit och dit och sedan är knuten på ett märkligt sätt. Kanske sitter det en dold kamera i bommen för att filma våra fågelholkar till ansikten???

Till slut dristade vi oss till att börja hissa storen och knyta in revlinorna så som vi tror att det ska vara. Och efter en stunds jobb så satt allt på plats, och vi testade att reva för första gången. Lotta var först ut och efter att ha kliat sig lite i huvudet och väckt de grå ur sin sommardvala så åkte storseglet ner, revlinorna spändes och seglet åkte upp igen, nu med stopp i första revet. Det blev jättebra!
Mitt i pysslandet kom Niklas från Gecco 39:an in och frågade om vi skulle ha något på Hjertmans, och äntligen kanske vi får lägga vantarna på en ny handdusch uppe i sittbrunen, något vi verkligen har saknat i sommar. Han skulle se om de hade en och i så fall köpa med sig en åt oss. Vi tackar och bockar!

Lotta knyter andrarevet i bommen med en rejäl pålstek. En annan höll på att trilla i vattnet för att ta bilden, vår båt är inte så bred...

Här håller jag på att spänna upp andra revets lina...

...och se så bra det blev i slutänden!

Och sedan kunde vi inte hålla oss från att börja kolla lite på hur brytblock och avlastare ska sitta när vi ska dra ner revlinor och fall till sittbrunnen. Men det är en helt annan historia...

Så nu sitter vi nere i ruffen och njuter av storfallets slag mot ett undervant som verkar ha blivit dess bästa kompis för dagen. Och som de vuxna vi är vill vi ju stävja allt för närgångna romanser hos de unga, så vi kommer nog att gå up på däck och sära de unga tu om en stund.

Till nästa gång!

/Magnus

Tillägg: Efter jobbet med reven började det knorra i magen. Vi låtsades att det var väder för en riktig sommarmåltid, så det blev sill och potäter...

Vi låtsas att det är stålande sol och 25 grader...

Sen fortsatte inspirationen och vi fortsatte att fixa. Sejnfallen (har lärt mig att det heter sejn.. och inte sein (vilket är på tyska)...eller sign (vilket är på engelska)...) fixades och idag var det min tur att hissa upp Magnus i masten för detta jobb. Väl på plats kunde vi hissa våra flaggor i dessa fall och vi följer naturligtvis traditionen att hissa de viktigaste i styrbords sejnfall, Sjöräddningens vimpel kommer givetvis högst upp! Magnus gav sig på att fixa till en bräda som skydd för alla kablar i aktertoften, satte upp vår nya brandvarnare, fixade fästet för fjädern i kartbordet, städade under luckan i sittbrunnen och gjorde ett nytt försök att laga vårt sorgebarn, gummibåten. Efter en promenad bort till gästhamnen, lite prat med besättningen på en stor stålbåt och efter att ha fått lite habegär efter en Hallberg-Rassy 412 så gjorde vi det sista för dagen, kollade lanternor och förkortade de akterliga förtöjningslinorna. Sedan fick det bli lite häng i soffan innan ögonen började bli väl trötta.

Hej där uppe i det blå!

Flaggorna hissade

Envis gummibåt att inte vilja hålla tätt

Ordning och reda

//Lotta

Ris och ros och mycket fix!

Efter en pausdag i går, så gav vi oss på nytt i kast med vårt avslitna akterstag. Efter att ha hissat upp Lotta i masttoppen för att kolla hur skadorna såg ut, ringde hon runt och hamnade hos Getteröns riggarverkstad, där en mycket servicemedveten Michael Dittner svarade. Han hjälpte oss att hitta rätt i riggdjungeln och kunde berätta för oss att med ledning av de bilder Lotta mailade honom så var akterstaget med all sannolikhet felmonterat. Detta gjorde oss lite irriterade då ett brott på akterstaget i vårt fall slutade lyckligt, men kan i värsta fall sänka en båt. Och den som senast riggade båten var Malövarvet då vi hämtade den förra våren. Något som vi betalade dyra pengar för, då vi ville att det skulle bli rätt. Vi tänkte maila till Malövarvet och berätta för dem vad som hänt men hittade inte ens en mailadress...Men, men Michael hade rätt sorts riggbult hemma så det var bara för oss att hämta den i receptionen på deras hotell Strandgården, som de driver vid sidan om riggarverkstaden, Tack för hjälp, säger vi!

Lotta uppe i masten för att besiktiga skadorna.

Den här bilden skulle vi vilja visa för Malövarvet. Akterstaget har suttit i aluminium-niten som är avsedd att stabilisera konstruktionen. Den håller inte för ett akterstag under pressen från en kuling vilket visade sig i lördags. Niten har gått rakt av...Bakom ses hålet där en 14 mm riggbult ska hålla akterstaget.

Efter  att ha hämtat riggbulten skickades Lotta upp i masten en andra gång med hjälp av vår nya båtgranne Christoffer, som ska ligga på vår styrbordsida med en Brofjord 36. Hon hade med sig diverse verktyg upp och efter några minuter satt allt som det skulle!




En selfie från masttoppen!

Här satt det en TV-antenn innan, men den rök nog all världens väg när akterstaget gick av.

Översiktsbild med Klara och Niklas Gecco 39 bredvid



Så här ska det se ut. Vi kanske skulle mala bilden till Malövarvet.



Efter det monterade vi akterstagets nedre del i sitt fäste och satte dit ordentliga saxpinnar i stället för de ringar som suttit där innan. Sedan var det bara att spänna upp staget och hoppas att allt höll ihop!

 

 

 

Riktiga prylar sätts på plats.

 

 

 

 

 

Akterstaget spänns upp

Kolla så rakt och fint det blev!

 Sedan gavi vi oss på att spänna upp hela riggen med Seldens tumstocksmetod. Då masten blev helt sne efter att vi hade följt den så modiiferade vi den lite och sedan blev allt spikrakt och gör bra! Då Niklas i Gecco 39:an hade blivit inspirerad av att se Lotta åka upp och ner i masten skulle han också upp i deras så mellan riggspnningarna assisterade vi Klara med att hissa upp honom. Vevmusklerna kommer nog att kännas lagom sköna i morgon! Riggen blev riktigt bra, och vi är sugna på att komma ut och segla i morgon och känna på henne. Som sista sak för dagen så gav vi oss på att laga lagningens lagning, som efter undesökning med läcksökningsspray visade sig vara boven i att gummibåten inte kunde hålla tätt. Nu håller vi tummarna! Tredje gången gillt för samma skada...



Hmm...ska det bubbla så här mycket av läcksökningssprayet...

Niklas långt upp i deras mast....

Jag och Klara firar ner honom efter uträttat värv.

Sist med inte minst så fick vi underhållning då vår nya båtgranne kom med sin Brofjord 36. Hans motor funkar inte så bra så han bogserade den till båtplatsen med hjälp av två gummibåtar! Men det gick alldeles utmärkt!

Tur det inte blåste så mycket idag!

Till nästa gång!

/Magnus



 

Kommentar till Ash

Här sitter jag och skriver en fråga till Ash, som är ute på äventyr runt jorden. Undrar om vi får svar?

/Magnus

Väntan på att ovädret ska dra över!

Kvällen igår var lugn men redan tidigt på natten började vinden att friska på, vi hörde åskan komma ett par gånger och det den ena regnskuren efter den andra drog över oss. Det är riktigt mysigt att bara ligga och lyssna på vädret utanför och känna hur båten rör sig med vind och vågor. Vi bestämde oss för att ha en go vilodag där vi bara gjorde det vi kände för. Efer frukost kröp vi ner i varsin soffa men var sin bra bok och så stannade vi fram till lunch. Det hade blivit över kycklinggratäng (se separat inlägg från igår) och sallad sen igår så det var bara att koka lite nytt ris så var lunchen klar. Får erkänna att en micro hade varit smidig i detta läge, men jag fick värma gratängen i en kastrull istället, vilket gick helt ok.

Vinden ökade under dagen och vi visste att kulmen skulle komma ungefär vid 17-tiden. Vi bestämde oss för att ta en promenad bort till fyren och se på skådespelet som vinden och vågorna bjuder på därborta. På vägen dit stannade vi till och faschinerades över ett par surfare som fick upp ordentlig fart inne i Båtafjorden. Det är mäktigt med dessa vågor och kraften i dom. Svårt att fånga på bild men nedan kommer några bilder från vår promenad. Nu ska vi fortsätta dagen med att inte göra så mycket annat än att ta det lugnt... På Nidingen blåser det nu 12 m/s med 18 m/s i byarna.
//Lotta

Solen börjar bryta igenom molnen...

Vågorna rullar in mot land

Klipporna får sig en och annan dusch... 

Rullen ska inte hänga på det här viset!

Kycklinggratäng à la Lina

Kylinggratäng à la Lina

4 port
2 st kycklingfilé
250 g färska champinjoner
2 vitlökklyftor
5 soltorkade tomater
2 dl creme fraiche
persilladokrydda
svartpeppar
riven ost

Skär kyckligfilén i bitar och stek dem så bitarna får en fin stekyta, lägg över i en ugnsform. Stek champinjoner ihop med vitlök och blanda med kycklingen i formen. Strö över de hackade, soltorkade tomaterna. Blanda creme fraiche med persilladokrydda och klicka ut ovanpå och strö sist öven den rivna osten. In i ugnen i ca 20-30 min. Koka under tiden ris och fixa en god sallad. Smaklig måltid!
//Lotta

Hur man byter färg på akterstaget!

I dag hade vi tänkt att bege oss ut i några dagar. Vart visste vi inte riktigt, utan bara dit vinden förde oss. Vindarna i dag och i morgon var lite kinkiga så efter noga övervägande bestämde vi oss för att segla mellan de värsta vindstråken idag upp till en av våra favorithamnar, Skalla Hamn och lägga oss för kryssarklubbsboj. I morgon ska det blåsa till ordentligt och planerna var att ligga vid bojen när ovädret blåste över.
Men nu blev det inte så. Vi bytte färg på akterstaget i stället...och vi är tilbaka i Bua

Hur gick det till då?

Jo, vi gav oss av från Bua och då det blåste en del valde vi att bara segla för genua. När vi hade lämnat Båtafjordens trygga famn tog vinden i ordentligt med kuling i byarna så vi rullade in genuan en bit. Lotta satt rodret och styrde med den äran när lutningen stundtals rörde sig mot 25-30 grader. Och dessutom var det första gången vi seglade med sittbrunnstältet uppfällt. Lite klent...? Jo visst, men det regnade ganska så ordentligt så vi tyckte det var befogat. Och det var en lite märklig känsla att sitta och segla i kuling och regn, men ändå helt i lä...!

När vi närmade oss Malö så började vi förbereda oss för angöring och tyckte att det hade varit en fantastisk segling. Då hände plötsligt allting väldigt snabbt:
Vi hör en skarp smäll och båten kränger till. Ordentligt. Tanken som flög genom huvudet var faktiskt att kölen hade lossnat. Nu kan den ju inte göra det på vår bår men det hann jag inte rikitgt med att tänka. Efter att relingen hade legat under vatten ett par sekunder började hon räta på sig igen och samtidigt som ja tog över rodret från Lotta så ser jag att akterstaget ligger i vattnet bakom båten! Nu är goda råd dyra för att vi inte ska förlora hela riggen. Lotta startar motorn och lägger i växeln för att vi ska få lite styrsel i båten och ger sig sedan i kast med att fösöka rulla in genuan. Samtidigt försöker jag få båten på en något så när stabil kurs, men lyckas sådär. Den starka vinden tar tag i genuan och kastar in henne i en ny broach så vi får den andra relingen under vatten ett par sekunder. Vi vet inte säkert hur många grader båten lutade, men mätaren slog med all sannolikhet i botten.
Lotta fortsatte att försöka bärga seglet och med gemensamma krafter lyckades vi till slut.

Vi vet inte riktigt hur lång denna sekvens var, men mer än en minut var det nog inte, men oj vad intesivt. Men nöjda är vi ändå med vår insats! Vi råkade ju trots allt ut för något som många kanske aldrig gör och dessutom under ganska hårda vindar och grov sjö. Det kom helt oförutsett och vi måste upp i masten och se vad som egentligen gick sönder.
Men det väntar vi med till måndag när de värsta vindarna har lagt sig lite.

Vi fortsatte in till Skalla Hamn och funderade på hur vi skulle göra och kom fram till att det bästa är att gå tillbaka till Bua. Skulle det nu blåsa till ordentligt i morgon så är det bättre att riggen går överbord där än i en naturhamn, så nu har vi landat i vår gamla trygga hemmahamn igen!

Lotta har precis brassat käk så nu ska vi sätta oss ner och äta och ta ett glas vin och bara ha det gött!


Erfarenheter:
ALLTID ha en telefon i ett vattentätt fodral
ALLTID ha luckan till ruffen stängd under segling i någon så när vind
Kolla hur riggen mår och att det inte sitter ringar som utan saxsprintar som låsning.
Veta var bultsaxen ligger
Det var något mer, men det kommer vi inte ihåg...

Å sedan lade vi till med vår nya bästa kompis, Ankan! Mer om dett någon annan gång!

Lite bilder från dagen:

Flaggan avslöjar att det blåser en del, men vi sitter i lä!

Nästan 25 graders lutning...

Kolla, där var den ju! Den svenska sommaren!

Ett akterstag på helt fel ställe.

Glasögonen var hungriga!

Vår nya kompis, Ankan!

Nöjd med dagens tur!

Kolla vad bra han är, Ankan!

Här brassas det käk i stora lass!

Till nästa gång!

/Magnus

P.S.
Vadå byta färg på akterstaget???
Jo, vi säkrade upp riggen med storfallet...så nu är inte akterstaget en silvrig rostfri stålvajer uten en svart dyneemalina!
D.S.