Bryggsegling med revade segel

I dag vaknade vi upp till ännu en svensk sommardag. Vinden ven i riggen och regnet smattrade med ojämna mellanrum på däcket ovanför våra huvuden. När vi till slut (kanske runt halv elva ...) hade pallrat oss upp och satt och åt frukost så tittade jag ut och konstaterade att, nä, idag var det ingen jätterolig dag att ge sig ut och segla. Vi funderade ett tag på att ge oss i väg i kväll, men DMI har skruvat upp vindprogonosen för i kväll så i skrivande stund har vi bestämt oss för att vänta till i morgon.
Efter frukost gav vi oss i kast med något som vi faktiskt mer och mer tycker är riktigt roligt! Nämligen att fixa med båten, lära oss saker och göra saker bättre än de är. Så jag började med att montera upp en brandvarnare på ett bättre sätt än den gamla satt, som trillade ner hela tiden. Samtidigt satte Lotta igång med att smörja vincharna, ett kletigt jobb som dock betalar sig när vicharna fungerar oklanderligt när de behövs som bäst. Efter att bransvarnaren satt på plats så skruvade jag om fästet för fjädern till kartbordsluckan. Det gamla fästet hade orsakat många svordomar då luckan hela tiden väntade på att man skulle sticka i huvudet under den innan den passade på att ramla ner i detsamma. Men nu funkar det som det ska.

Första vinchen isärplockad.

Hmmm...hur funkar det här då???

Alla delar blir noga insmorda.

När Lotta var färdig med vincharna satte vi i gång och försökte förstå oss på den "single line reef"-bom som vi hade köpt. Hur vi än funderade så kom vi fram till att det bara borde finnas två linor i bommen (eller fyra lite beroende på hur man räknar), men det fanns fyra (eller sex lite beroende på hur man räknar), i vilket fall två för mycket. Den ena har vi kommit fram till, även om den inte är färgkodad enligt Seldéns egna hemsida, är uthalet för storen. Den andra som är lite tunnare, gul färgkodning med lite blåa stänk i, kan vi för vårt liv inte fatta vad den ska vara till. Dessutom är den inte ihopsamlad som övriga linor utan är knuten fram och tillbaka längs undersidan av bommen.

Närmast det blåa första revet, längst bort det röda andra revet, näst längst bort det som vi tror är bomuthalet men som inte stämmer i färgerna. Näst längst hit den mystiska, lite tunnare, märkligt färgkodade linan som bara går hit och dit och sedan är knuten på ett märkligt sätt. Kanske sitter det en dold kamera i bommen för att filma våra fågelholkar till ansikten???

Till slut dristade vi oss till att börja hissa storen och knyta in revlinorna så som vi tror att det ska vara. Och efter en stunds jobb så satt allt på plats, och vi testade att reva för första gången. Lotta var först ut och efter att ha kliat sig lite i huvudet och väckt de grå ur sin sommardvala så åkte storseglet ner, revlinorna spändes och seglet åkte upp igen, nu med stopp i första revet. Det blev jättebra!
Mitt i pysslandet kom Niklas från Gecco 39:an in och frågade om vi skulle ha något på Hjertmans, och äntligen kanske vi får lägga vantarna på en ny handdusch uppe i sittbrunen, något vi verkligen har saknat i sommar. Han skulle se om de hade en och i så fall köpa med sig en åt oss. Vi tackar och bockar!

Lotta knyter andrarevet i bommen med en rejäl pålstek. En annan höll på att trilla i vattnet för att ta bilden, vår båt är inte så bred...

Här håller jag på att spänna upp andra revets lina...

...och se så bra det blev i slutänden!

Och sedan kunde vi inte hålla oss från att börja kolla lite på hur brytblock och avlastare ska sitta när vi ska dra ner revlinor och fall till sittbrunnen. Men det är en helt annan historia...

Så nu sitter vi nere i ruffen och njuter av storfallets slag mot ett undervant som verkar ha blivit dess bästa kompis för dagen. Och som de vuxna vi är vill vi ju stävja allt för närgångna romanser hos de unga, så vi kommer nog att gå up på däck och sära de unga tu om en stund.

Till nästa gång!

/Magnus

Tillägg: Efter jobbet med reven började det knorra i magen. Vi låtsades att det var väder för en riktig sommarmåltid, så det blev sill och potäter...

Vi låtsas att det är stålande sol och 25 grader...

Sen fortsatte inspirationen och vi fortsatte att fixa. Sejnfallen (har lärt mig att det heter sejn.. och inte sein (vilket är på tyska)...eller sign (vilket är på engelska)...) fixades och idag var det min tur att hissa upp Magnus i masten för detta jobb. Väl på plats kunde vi hissa våra flaggor i dessa fall och vi följer naturligtvis traditionen att hissa de viktigaste i styrbords sejnfall, Sjöräddningens vimpel kommer givetvis högst upp! Magnus gav sig på att fixa till en bräda som skydd för alla kablar i aktertoften, satte upp vår nya brandvarnare, fixade fästet för fjädern i kartbordet, städade under luckan i sittbrunnen och gjorde ett nytt försök att laga vårt sorgebarn, gummibåten. Efter en promenad bort till gästhamnen, lite prat med besättningen på en stor stålbåt och efter att ha fått lite habegär efter en Hallberg-Rassy 412 så gjorde vi det sista för dagen, kollade lanternor och förkortade de akterliga förtöjningslinorna. Sedan fick det bli lite häng i soffan innan ögonen började bli väl trötta.

Hej där uppe i det blå!

Flaggorna hissade

Envis gummibåt att inte vilja hålla tätt

Ordning och reda

//Lotta