Riggsättning. kabeltrassel och hittande av läcka!!

Idag stod riggsättning på programmet. Vi hade inte märkt upp vantskruvarna utan fick köra tumstocksmetoden. Denna metod höll på att göra vår båt en fot kortare vid förra sättningen för ett par år sedan då jag drog akterstaget så hårt som akterstagsspännaren medgav. Det krävdes expertis från varvets personal för att släppa på det akterstaget...annars hade vi blivit tvungna att kapa loss det...och jag hade gjort bort mig för hundratrettiosjunde tusende gången i mitt liv...
Men nu visste vi hur vi skulle göra och det blev väldigt lyckat!

Lotta har hissat upp mig i båtmansstolen för att dra dit beslaget som håller seglet på plats i likrännan. Klädd heltäckande overall för att klara kylan. Titta på blogginlägget från i onsdags...liiiiiite skillnad....

Tumstocksmetoden...:-)

Det krävs intensivt samarbete för att hålla i allt som behöver hållas i !

När riggen var satt efter konstens alla regler så stannade jag ute och satte i vantskruvsspärrarna medan Lotta gick inb och kokade ägg och soppa. Uj, uj, uj vad gott det var!

Laga mat i fullt seglarställ och mössa? Absolut, inga problem!

Ser hon inte lite mordisk ut? Tur man inte är vare sig ägg eller kaviartub...

Efter lunchen gick vi ut och kontrollerade samtliga saxsprintar. Vi bytte en del och böjde till en del. Och kom fram till att vi behöver köpa nya.

Pilligt jobb att få till saxsprintar, men ack så skönt när det är gjort!

Vi hade egentligen tänkt att dra upp genuan, men med 12-14 m/s i byarna beslöt vi att vänta till en annan dag. Vi har en tillräckligt spännande tillvaro ändå. Så vi försökte oss på att dra ner alla kablar genom den nu sikaflextätade svanhalsen. Och oj vad trångt det blev. Men efter en lite lagom portion av våld ackompanjerat av diverse verktyg så var alla kablar nere i ruffen!

Lotta avtejpar kabelsnurren under stor frustration!

Desto gladare när allt är igenom!

En del kablar blir det...

Vi försökte hitta vilken kabel som kom från det gamla vindinstrumentet för att se om vi kunde använda den till det nya, men det var lättare sagt än gjort...medan jag smög kabeln genom båten (som nu ser ut som ett krig igen...) tog sig Lotta ner i de inre regionerna av akterstuven och försökte lokalisera var kabelns andra ände var. Efter någon halvtimme gav vi upp för dagen. I stället lyckades jag hitta läckaget som hade gäckat oss så länge och vars vatten hade fyllt vår motorsump under en längre tid. Det var slangen från expansionskärlet som hade legat mot styrbords aktre motorfäste och på grund av motorns vibrationer hade ett hål gnagts i slangen. Hålet sitter så illa till att jag inte ens kunde få det på bild, så det är inte konstigt att vi inte har upptäckt det tidigare. Men nu vet vi!

Hmmm...vilket är in och vilken är ut...inte helt lätt...

Och kolla! Där läcker det ju! Slangbyte är påkallat!

Vi pratad förresten med Hasse i Grand Solei 37 bredvid oss och han skrattade gott när vi pratade om att ta bort badbryggan för att komma under 12 meter i Göta kanal. För säkerhets skull mätte vi båten med måttband och om vi blundar för ankaret på badbryggan så klarar vi oss!!

Till nästa gång, då genuasättning står på schemat. Det kan bli nog så spännande!

/Magnus