Avmastning Del 1

Då var det dags för avmastning. Vi var egentligen ganska nöjda med att vi inte mastade av förra året, det blev väldigt enkelt att ringa Kalle och låta han fiska upp Lina II ur vattnet, lägga henne tillrätta på vagnen och låta henne rulla bort till vinteridet mellan småbyggnaderna i hamnen. Problemen dök upp när vi skulle skydda Lina mot vinterns härjningar. Att täcka en båt med masten på var inte det lättaste. Vi lyckades i och för sig bra till slut, men det var efter ganska mycket pyssel och en skörad presenning.
Så, i år bestämde vi oss ganska tidigt för att masta av. Kanske inte så mycket för att slippa den mariga täckningen, men som vi skrivit om tidigare på bloggen så rök ju vårat akterstag av i somras, på grund av felaktig montering av detta i masttoppen av dem som riggade henne senast. Där kände vi att vi ville ta oss en rejäl titt i masttoppen, utöver det som Lotta redan gjort i båtmansstolen, för att se att allt var ok. Dessutom har vi inte fått vindinstrumentet att fungera alls, och inte heller den VHF-antenn som sitter där. TV- antennen blåste bort för oss i somras, men fästet sitter kvar och det är så behöver tas bort då vi inte har behov av en TV-antenn. Vi vill även ha upp en FM-antenn i masttoppen och byta ut den dubbla lanterna som sitter där och ersätta den med en enkel topplanterna. Och om vi ska lyckas få till allt detta så tror vi att det är mycket lättare om masttoppen är i bekväm arbetshöjd.
Sagt och gjort, idag åkte jag lite tidigare från jobbet och gav mig av till Bua. Innan Lotta hann ansluta tog jag ner Seinfallen, där det inte satt så många flaggor kvar...SXK:s bojflagga i det ena och Malöklubbens flagga i det andra. Seinfallen har en tendens att blåsa sönder för oss, men oftast är det faktiskt fästena i själva flaggorna som ger med sig. Vi får klura på detta till nästa år. Jag fortsatte med att ta loss kicken och hann med att släppa på undervanten lagom till att Lotta anslöt.




Undervantens vantskruvar släpps.

Kicken har gjort sitt för i år. Nästa år kanske vi har fått dit gasfjädern som vi skulle ha fått dit i år... 

Vi bestämde oss för att tuffa iväg till mastkranen med en gång för att fortsätta jobbet där. Vi visste egentligen inte hur snabbt allt skulle gå då vi inte hade mastat av Lina II tidigare, men tänkta att om vi la oss där så hade vi tillgång till mastkranen om det skulle behövas.
Vi startade upp Lina II:s motor och det kändes riktigt bra att lämna båtplatsen igen, även om det bara var bort till servicebryggan. Det var ju ett tag sedan och jag har verkligen saknat det. Vi gled iväg genom vattnet och när vi kom fram till servicebryggan hoppade Lotta iland och knöt fast oss i pollarna.
Vi började med att plocka ner seglen. Vi hade förträngt att vi hade satt dit ett nytt mastbeslag i våras. Detta behövde skruvas loss, men skruvarna krävde en plattmejsel med precisa mått, tillräckligt liten för att komma innanför skenans spår, men tillräckligt stor för att orka att vrida runt skruven. Och någon sådan skruvmejsel hade vi inte ombord...Lotta gav sig ut på mejseljakt och efter att ha kommit tillbaka med diverse olika mejslar från snälla båtägare runt omkring hittade vi en som passade.

Det nya mastbeslaget som fungerat så bra över sommaren att vi glömt att vi satte dit det i våras.

Här är skruven som gäckade oss ett tag.

Men med rätt mejsel i handen går det som en dans.

Och det var från den här X:en som mejseln kom ifrån. Förresten precis en sådan X som vid längre funderade på innan vi köpte Lina II. De hade också råkat ut för att inte ha rätt mejsel när de skulle masta av för något år sedan.

Vi släpper på schackeln som håller ihop hornet med mastbeslaget.

Och tar isär ett par travare som inte riktigt vill lossna på annat sätt.



Storskotet släpps. Blir det tydligare än så här att det behövs en svirvel till?

Även dirken släpps. Förhoppningsvis för sista gången, om vi bara får dit gasfjädern i kicken...

Efter att ha släppt på revlinorna och lazybagen en smula gick det som ett huj att få loss storseglet från masten. När vi sedan började att fundera på hur vi skulle få loss det från bommen, med lazybag och revlinor att ta hänsyn till så kläckte vi iden att inte ta loss seglet från bommen. Varför skulle vi egentligen göra det? Vi tror inte att seglet mår bättre av att ligga nedvikt i en segelpåse än att ligga hopvikt på bommen i sin lazybag. Dessutom slipper vi då att lossa på allt, bara för att montera det till våren igen. Så sagt och gjort, vi kopplade helt enkelt mastkranen till bommen och lyfte upp allting i ett paket, körde in bilen under och sänkte ner hela klabbet direkt på takräcket. Smidigt!

Lotta spänner upp mastkranslinan, som vi fäst i framkant av bommen. Dirken håller i bakkant.

Vi släpper på bombeslaget

Fortsättning från förra bilden

En flygande bom! Med extra allt! Lazybag, Lazyjacks, enkelrevslinor m.m. m.m.

Bara att sänka ner på takräckena...

...och titta vad bra det blev!

Därefter var det genuans tur. Efter att ha släppt på fallet så kom den ner som en dans och vi vek ihop den snabbt och smidigt på vårt egna sätt och skyfflade in den i bilen.

Lotta släpper på genuaskoten

Och därefter var det fallets tur

och till sist rullen.

Som en vit egyptisk pyramid ligger genuan där...

....men viks flinkt och snyggt ihop...

...till något som skulle in i en segelsäck. Men någon hade visst fått med sig grillöverdraget i stället...

...men det gick bra ändå. Hyst in i bilen!

Vi avslutade med att släppa på undervantens vantskruvar då de inte fyller någon funktion när det gäller mastens stabilitet utan bara är till för att krumma masten på rätt sätt. En sanning med modifikation dock vilket vi fick erfara när akterstaget small av i somras. Då höll de aktre undervanten hela riggen på plats och hade det inte varit för dem så hade hela riggen gått överbord.

Lotta kämpar med de förbenade saxsprintarna...!

Klockan började att rinna iväg, det jobb vi hade lagt ner hittills hade tagit ganska exakt tre timmar, och vi insåg att vi inte skulle hinna hela proceduren i dag utan plockade ihop våra prylar och tuffade ut från servicebryggan. På vägen tillbaka till båtplatsen kunde vi inte hålla oss från att tuffa ut från hamnen och svänga förbi Videbergs hamn, mest för att vi faktiskt inte hade varit där innan och att det var en lagom kvällssväng. Det var härligt att bara tuffa runt ett tag och blicka ut över havet! Väl tillbaka vid båtplatsen igen bommade vi igen Lina II och begav oss hemåt, fast beslutna att fortsätta i morgon. Nu blev det ju inte så, vi kom igång först på söndagen, och först tyckte vi inte att det var bra, men sedan visade det sig vara ett lyckokast!
Varför då? Kolla söndagens inlägg...

Här ligger hon i höstkvällningen, redo för att mastas av.

Till nästa gång!


/Magnus