Resan: Reta inte havsgudarna! Hamnholmen till Virkesholmarna.

I går kväll åkte vi ju ut och kollade på solnedgången, och på vägen tillbaka gjorde jag något som jag inte skulle ha gjort. Vi kollade efter en gigantisk brännmanet och jag RÅKADE köra över den och efter att propellern hade gjort sitt såg den ut som den hade varit i en mixer. Och detta, skulle det visa sig dagen där på, reta havsgudarna...
I dag vaknade vi till en gråkulen morgon. Vindarna hade ännu inte riktigt vaknat, utan skulle inte komma igång förrän framåt 11-12. i åt frukost i lugn och ro då vi bara skulle göra ett kort hopp på runt en timme idag. Detta mycket för att det skulle blåsa till lite på eftermiddagen och vi vill helst segla under lite lugnare förhållanden nu när barnen är med. Så vi puttrade ut från Hamnholmen vid halv elva och satte fulla segel. Strax innan tyckte jag att motorn lät lite mer än vanligt och slängde en blick på avgas/kylvattenutsläppet och såg att det rök lite vitt. Samtidigt tyckte jag att det kom något mindre kylvatten än normalt. Jag drog av på gasen och slog av motorn och seglade norrut och tänkte att det kanske var en tillfällighet. Vi hade en fin seglats norröver i ungefär halvvind, där vi fick ta in kanske halva genuan för att det skulle vara bekvämt att segla. Vi snuddade upp mot sju knop vid något tillfälle så det gick undan också. När vi närmade oss Virkesholmarna startade jag upp motorn och gick upp vind för att ta ner seglen. Det gick undan och vi har nog inte gjort det bättre någon gång. Samtidigt var jag noga med att kolla kylvattenmängden och avgaserna och allt verkade vara som vanligt, så vi tuffade vidare in mot öarna. När vi hade kommit ungefär halvvägs så började ett larm tjuta. Det visade sig vara temeraturlarmet för motorn...Nu gällde det att tänka till och gärna snabbt. Det blåste rätt bra och vi var inne på grunda okända vatten och att stänga av motorn just då var inte det som lockade mest. Men det var det enda att göra så efter 15 sekunders fundrande så drog jag i stoppen och sa till Lotta att rulla ut genuan igen. Vi seglade en bit till, till vi kom i våglä av Virkesholmarna och släppte sedan vårt ankare. Efter vår sejour i går kunde vi bara hålla tummarna för att det skulle fungera...Vi rullade in genuan och väntade, ivrigt tittande på plottern för fartangivelse. Det kändes som en evighet innan mätae gick ner från en halv knop till noll och vi kände att ankaret tog. Nu låg vi i alla fall stilla! Vi lyfte på motorluckan och motorvärmen slog emot oss. Eftersom jag hade sett att det kom kylvatten i avgaserna var nästa koll om det fanns avtten i expansionskärlet. Och det fanns det inte! Det var helt tomt! Vart det har tagit vägen vet jag i skrivande stund inte. Men vi hällde i en och en halv liter från vattentanken och sedan verkade det vara fullt igen. Medan motorn fick en chans att kyla ner sig en smula tog jag och Lotta gummibåten och åkte in till land för att kolla var vi kunde lägga till och efter lite runtåkande hittade vi den perfekta platsen! Den var till och med naturligt utmärkt med gul lav eller något liknande. Så vi åkte tillbaka till båten och gjorde oss redo för att starta motorn och försöka ta oss in till land. Motorn hoppade igång fint, och jag la i växlen. Då smäller det till och motorn tvärdör! NEj, nej, nej tänker vi, vad hände nu då? Det visade sig att den flytande (trodde vi) linan till gummibåten inte flöt utan hade inlett en kärleksaffär med propelleraxeln, de var i vilket fall tätt omslingrade...Och samtidigt som vi funderade på hur vi skulle lösa detta, så kommer det en annan båt och lägger sig precis där vi ska ligga! Att inte jag höll på att bli tokig! Efter ett litet tag så insåg vi att det inte fanns någon annan lösning än att försöka linda av linan av propelleraxeln. Och för att göra det så måste man in under båten. Lotta anmälde sig som (nåja...)frivillig och kröp in i min våtdräkt för lite skydd mot kylan. Hon hoppade i och gjorde sedan sex stycken formidabla simningar under båten och lyckades att linda av linan igen! En riktig hjältinna! Så med linan väl upp i båten igen, startade vi motorn och tuffade inåt. Och nu så hade de som tagit "vår" plats åkt igen. Visst, de hade lämnat både handdukar och en lina men vad gjorde väl det, platsen var vår! Så efter sju bedrövelser låg i till slut vid land. Så nu har vi haft en "vanlig" ödag efter det med utforskning av två av Virkesholmarna, där vi satte ett märke i form av en fiskeflagga på en av dem. Nu ska vi till att käka middag så nu hinner jag inte skriva mer.

Bilder från dagen: