Resan: Myflower tillbaka i Bua!

I dag susade vi först upp till Kungsbacka för att hjälpa Sussi att välja kläder till ett bröllop hon ska på om ett tag. Samtidigt som vi gick i affärer kutade Rasmus och Noel runt på stan och jagade pokemons! Vi avslutade med en kopp kaffe i ett av fiken på Kungsmässan och styrde kosan ner mot Bua.
Det hade utlovats ett fantastiskt segelväder och när Lotta kollade Nidingen på SMHI blåste det 7-8 m/s. Solen strålade från en klar himmel och vi kastade loss och ankrade upp ute i fjorden. Myflower skulle ju komma tillbaka till Bua idag efter sin årslånga resa till Karibien och vi ville gärna möte dem ute på havet. Därför käkade vi en kort lunch uppankrade innan vi drog upp ankaret, satte segel och forsade ut genom gattet. Vilken segling vi fick! Det blåst runt 8-9 sekundmeter, vi hade storen helt uppe och genuan ute till hälften. Med denna segelsättning stortrivdes Lina i den stundtals grova sjön och gick på med 5-7 knop i halvvinden rakt västerut. När vi kom fram till klockbojen, Sigrids första angöringsboj, så slog vi och gick inåt igen. Och då bjöd seglingen på nya höjder! Som mest såg vi 8,44 knop på plottern och så fort hade vi aldrig seglat förut!
Vi tog ett par svängar fram och tillbaka till klockbojen innan vi var nöjda, men vi hade inte sett Myflower. Därför ankrade vi upp strax innanför gattet och satte oss att vänta. Och efter bara ett par minuter dök hon upp! Vi fattade inte hur vi hade kunnat missa henne, men det hade vi.

När hon gled förbi på väg in mot Bua fick hon en tutsalut från oss för att hälsa henne välkommen hem igen. Vi drog upp ankaret och följde henne in till bryggan. När vi hade lagt till, för övrigt en helt perfekt tilläggning, så dök Lottas mamma och pappa upp vid bryggan. vi satte oss allihop i sittbrunnen för en pratstund innan vi vände kosan hemåt. Men innan vi åkte ville vi ju gå och hälsa på långseglarna. Vi fick tag i Niklas och stod och pratade med honom en stund. Han var nog glad att vara hemma igen, men det var nog inte omöjligt att det blev någon mer resa i framtiden. Han berättade dock att Klara inte hade tröttnat och förmodligen hade kunnat fortsätta hur långt som helst. Vi stötte på Klara strax innan vi gick och fick en kram och en kort pratstund innan det var dags för kräftor på bryggan. Vi passade på att lämna och styrde kosan tillbaka till Bua.

Sammanfattningsvis, en helt underbar dag, med segling som verkligen gav blodad tand. Jag har svårt att bärga mig innan vi kan ge oss ut på nästa resa och få möta nya äventyr tillsammans med vår trygga och vackra Lina!

Nedan lite bilder från dagen: