Göta Kanal Dag 23 Dalbergså via Vänersborg till Trollhättan; Besök!!

I dag vaknade jag och Lotta upp till en alldeles lugn och solig morgon. Vattnet utanför båten var helt stilla och det steg hundratals små pelare av dimma upp från vattenytan. Det  var så vackert! Klockan var bara halv sju, då vi hade bestämt oss för att starta dagen resan tidigt för att slippa regnet och den värsta vinden. När vi tog oss ut från den lilla kanalen där gästhamnen ligger och ut på Vänern så visade det sig att det blåste 6 sekundmeter och sjön var ganska hög. Den passade dock Lina bra och vi knatade på i 6 knop söderut mot Vänersborg. Det var en kall morgon, bara sex grader, så understäl och diverse fleecekläder hade åkt på, och detta kompletterades med regnrocken och sydvästen när regnet började droppa från ovan.
Resan blev rätt händelselös, det var ju lite av en transportsträcka, men det var ändå en del att se längs Dalslands Vänerkust. Det vackraste vi fick se var en halo som bildades runt solen. Vi tog ett par bilder och får se om de blev något bra när vi kommer hem.

Är det verkligen sommar?

Magisk morgon!

Dimman lättade...

...och vi gav oss av

Vi lämnar denna mysiga lilla vik

Medfaret märke

Vi lyckades fånga halon på bild

Pappersjökort är bra att ha

Badtermometern gav upp till slut

Vi tuffade in i Vänersborg och rättade in oss i farleden. Den första bron susade vi under, och järnvägsbron som stod i tur öppnades omedelbart. Dock fick vi aldrig grönt ljus, även om vi väntade en bra stund, utan körde på röd/vitt. När vi kom runt på andra sidan så hade den sidan grönt till bron stängde bakom oss. Även om öppningen var snabb så verkar det inte fungera helt hundra här heller.
Vid nästa bro vi kom fram till så fick vi vänta en stund för det var ett par andra segelbåtar som skulle hinna i fatt os, men inte heller där fungerade signalerna som de skulle. Enligt Trollehätte Kanals/Sjöfartverkets egna instruktioner så ska det blinka rött när ingen aktivitet sker vid en bro; när operatören har uppmärksammat oss så ska det blinka vitt tillsammans med det röda; vid broöppning ska det blinkande röda lysa tillsammans med ett fast vitt sken och slutligen ska grönt ljus ges när det är fritt fram att passera. Detta funkar inte alls.

Snart i Vänersborg

Japp, mössa och dubbla handskar kan behövas i augusti

Första bron går vi under...

...men inte nästa...

...en järnvägsbro...

...som fälldes upp...

...på detta mäktiga sätt

Nämen, holländarna igen!

I väntan på nästa broöppning

Men, men, vi är ju framme i alla fall, så till sist tog vi oss förbi broarna i alla fall. Sedan kom vivfram till första slussen i Trollhätte Kanal. Efter lite väntan tuffade vi in och började storögt titta efter var vi skulle göra fast någonstans. Efter ett tag la vi fast på babords sida, då styrbords sida var full med hål i slussväggen och la fast fören i en stege, förlåt lejdare, och akten i en knap i slussväggen. Detta funkade alldeles utmärkt, men vi fick lägga om linorna ett par gånger då vi slussade ner 8 meter! Några minuter senare gled vi utan problem ut ur denna stora sluss och fortsatte mot gästhamnen.

Vi närmar oss första slussen

Brinkebergslussen

Varför göra saker lätt för sig?

Noel sköter bakre fästpunkten...

...ihop med Magnus

Oj, vad långt ner vi är!

Rasmus jobbar hårt

Vi lämnar första slussen

f d SAAB-fabriken

Ha, ha, här inne under vindrutan blir man inte blöt

Nästa järnvägsbro lyfts...

27 meter!

När vi kom fram så skulle vi åka och handla. Min mamma, som skulle komma och hälsa på oss idag kom precis när vi skulle åka, så vi tog Hoppe över kanalen medan mamma körde runt sin bil och parkerade på östra sidan. Vi fick handla en del på Ica och köpt något till vår inspiratör för denna resa, vår båtgranne Hasse i Grand Soleil 37:an innan vi återvände till Lina. Det var trevligt med besök
av mamma och vi åt en lunch och planerade present till min bror som har femtioårskalas på lördag. Tiden rann iväg fort och senare på eftermiddagen hade Sussi, vår kanelknäckeknaprande stjärnbesättningsmedlem, på besök efter irrfärder i Trollhättan i jakt på vår gästhamn. Här blev det i stället middag och ett par kortspel innan hon vände kosan söderut mot Fintas och Mini därhemma.

Paddling över till centrum

Förtöjning av Hoppe

Lotta paddlar tillbaka till Lina med de tunga matkassarna

Spiköns gästhamn

Lunch med Gunvor...

...och middag med Sussi

Det var riktigt trevligt att få besök denna fredag även om regnet strilade ner mest hela tiden. Men det är bra då att ha en båt med så otroligt stor mysfaktor som Lina har!

Vi fick även se Luffen från Sjötorp igen när han tog sig igenom bron närmast oss, och det strävsamma gamla paret i sin oidentifierbara röda båt.

Nä, det blev ett sent inlägg detta, det är dags att kalla in killarna från sin pokemon-jakt och hoppa i bingen!

Till i morgon!

/Magnus