Resan: Göta Kanal Dag 19 Forsvik till Vassbacken; Kontrasternas dag!!

Då ligger vi tryggt förtöjda i Vassbacken efter en minst sagt omväxlande dag, full av kontraster!
Vi vaknade vid halv nio. Både jag och Lotta hade sovit dåligt av någon anledning, så det ett trött gäng som drog på sig flytvästarna och pallrade sig upp på däck. Vi ville gärna komma med i första slussningen, så vi la loss och gick ut i kanalen. Klockan blev nio och ett par minuter över men inget hände. Jag hade sett dagen innan att det låg en motorbåt ovanför slussen och funderade om slussvakten väntade på honom, men vi tyckte ändå att det dröjde för länge. Lotta gav aktertampen till mig och skuttade upp till slusshuset för att kolla om det var något galet. Hon fick då reda på via telefon att slussvakten hade försovit sig och skulle komma så fort som möjligt. Typiskt, denna dag som vi ville komma iväg snabbt för att komma fram innan det tutade i framåt lunch.
Slussvakten dök så småningom upp, men sa att han hade blivit extrainkallad då ordinarie hade blivit sjuk. Hmmm...vem som ljög vet vi inte, men nu hade vi en slussvakt alla fall!
Först in i slussen var vi och den stora Aphroditen lade sig bakom oss. Det var precis att vi fick plats, han fick köra fram alldeles bakom oss när portarna stängdes och fick backa undan igen när de väl var stängda. Bredvid oss hamnade tysken som läxade upp Lotta för att han minsann innan slussen hade sagt att vi skulle lägga oss till vänster framför honom på en mycket grötig tyska. Då vi bara hade nickat och sett glada ut så trodde han väl att vi hade förstått honom och så blev han görsur när vi inte la oss skyddande framför honom i slussen...ja, ja, han så ut att reda sig bra.
Slussen i Forsvik är tydligen Göta Kanals högsta och äldsta sluss. Åldern märktes på att det var stora hål i slussväggen, något som Rasmus hade uppmärksammat i går redan och upplyst oss om, så vi hade i gårkväll hängt ur vår fenderplanka för första gången, och den visade sig behövas! Den överbryggade de värsta hålorna i väggen och var riktigt böjd ett tag så den gjorde sitt jobb bra! Det fanns även en elak lodrät kant precis vid styrbords bog, och trots att vi la dit en stor bollfender extra så lyckades vi att få vår obligatoriska Göta Kanal-repa! Det återfinns i teaken rätt långt fram mot stäven och pryder sin plats!

Noel jobbar på

Visst inläckage

Ensamseglande tysk med humör i bakgrunden

Fyra i slussen, men ändå inte så trångt

Fenderplankan kom väl till pass mot den ojämna väggen

Kanten som gav sitt märke i Lina

När vattnet till slut hade fyllt upp slussen och lyft kanske 20 ton båt flera meter upp så öppnades slussportarna framför oss och vi gled ut i sjön Viken, den högsta punkten på hela Göta Kanal. Viken är som ett V där man seglar från en ända, upp till spetsen och sedan vänder man nästan 180 grader och seglar åt andra hållet. Vi räknade med att det skulle ta cirka två timmar att ta sig över sjön det sträckan över sjön var cirka 12 sjömil. Första delen av första benet visade sig bli en vindlande färd mellan kobbar och skär och inte minst förbi de märkliga murar som fanns ute i sjön. Det visade sig vara murar som byggt i samband med kanalen och som användes för att dra båtarna över sjön om vinden var ogynnsam. Riktigt vacker var det och man får en känsla av hur otroligt komplicerat och arbetsamt det måste ha varit att genomföra detta bygge. Naturen var annorlunda här, det liknade mer Norrlands skogar än något annat. Vi fick lite vibbar av Cykelvasan-miljön.
Efter ungefär halva första benet så öppnade sjön upp sig och vi fick cirka 10 sekundmeter i ryggen, vilket gjorde att Lina tuffade på i 6,5 knop norrut på sjön. Bakom oss rullade både Aphroditen och Tysken ut sina genua, Aphroditen till en liten del och tysken fullt ut. Vi kände oss lite lata och tänkte att sprayhodden och vindrutan fick funka som undanvindsegel. Efter en stund var det dags att börja gira västerut för att runda udden i spetsen på V:et och vi hamnade i både vind och våglä om denna udde. Framför oss kunde vi se att vågorna bröt ordentligt och killarna frågade om det skulle bli lika gungigt som på Vättern, men jag sa att det skulle det inte, detta var en mycket mindre sjö och vågona skulle inte hinna bygga upp sig. Ack vad jag bedrog mig...

Vackert

Gott om skyltar för att guida alla båtar igenom svåra passager

Byggda stenmurar i vattnet

Svårt att tro att detta är västergötland

Ganska smalt bitvis

Här fick vi köra lite slalom mellan märken och annat

Fler murar, här med pollare

Småöar lite här och där

Broöppning lagom tills vi kom fram

Det blåser en del, just nu medvind

När vi svänger om udden möter vi först ett av de större passagerarfartygen, men mötet gick utan problem. Sedan träffade oss vågor och vid rakt i nosen. Vinden passade på att öka från 10 sekundmeter och låg som mest stadigt på 18-19 sekundmeter. Vi vet inte riktigt hur mycket det blåste hela tiden då vi inte hade tid att hålla koll på detta. Vinden bromasade Lina med ett par-tre knop så farten sjönk till 3-4 knop. Till detta kom en sjö som var besvärligare än den på Vättern och Lina stannade upp ordentligt varje gång hon brakade ner mellan ett par av de säkert två meter höga brytande vågorna. Jag såg 0,83 knop på plottern vid ett tillfälle och då finns det inte så mycket styrförmåga kvar, så vinden flyttade Linas för lite som den ville. För er som läser detta och kanske inte är så vana vid fartenheten knop så är 0,83 knop samma som 0,4 meter per sekund eller 1,4 kilometer i timmen. En bebis hade krupit förbi oss...Vid ett tillfälle så såg Lotta 0,00 knop på plottern och hur mycket vi rörde oss framåt då behöver inte förklaras. Någonstans i detta läge så kommer Aphroditen tuffandes bakom och förbi oss. Hon är ett par meter längre i vattenlinjen och klarade av vågorna på ett bättre sätt och lyckades därför hålla ett par knops högre fart. Men Lina stångade sig vidare genom sjön och efter någon timme lugnade både vågor och vind ner sig när vi kom i våg och vindlä om fastlandet. Jag var då ordenligt blöt, men hade varit förutseende att dra på mig regnrock och sydväst innan det värsta bröt loss. Sägas ska att det aldrig kändes otryggt, Lina hanterar sjön oerhört säkert och bara vid ett enda tillfälle så blev det ett magplask med en smäll i skrovet som följd. Dock hade det varit önskvärt med en starkare motor för att ha ett bättre driv genom de höga sjöarna, att hon stannar upp helt vid 18-19 meter i sekunden är inte riktigt bra. Det hade ju gått att falla av och i princip kryssa sig fram, men en något starkare motor hade ändå känts skönt.

Gott att krypa in under en filt

Vågorna gick inte att återge på bild

Regnkläder på även en stund denna dag

Längre fram klarnade det dock upp

När vi gled in i Tåtorps hamn var kontrasten total. Solen bröt fram bakom fronten som hade passerat ute på sjön och vinden la sig på grund av landlä till kanske 4-5 sekundmeter. Helt plötsligt kändes dubbla fleecetröjor och regnrock som en bastu i miniatyr och kläderna åkte raskt av.
Vi trixade lite i hamnen men la oss till slut långsiden med Aphroditen som hade kommit in fem minuter innan oss, och efter ett par minuter så var slussen redo för att ta emot oss. Tysken hade också hunnit fram tillsammans med en Beneteau 411 som slussade en omgång efter oss i Forsvik, så slussen blev full. Detta skulle bli vår för nedförslussning och det visade sig att höjdnivån bara var 25 centimeter! Det krävdes alltså ingen direkt kraft för att hålla Lina på plats. Och det var bra för detta var nämligen en handdriven sluss och då killarna skulle veva upp slussportarna och Lotta skulle plåta så fick jag ta hand om både för och aktertamp. Slussningen tog bara ett par minuter och sedan var det bara att trassla sig ut från Aphroditens alla fendrar och fenderplankor, som hade inlett en kärleksrelation med Linas alla fendrar. De fick som slita sig ifrån varandra och så var vi ute på kanalen igen.

Framme i Tåtorp

Cykelbåten gav sig inte ut idag

Fika i slussen

Killarna hjälps åt

Även i Tåtorp är slussen manuell

Killarna öppnar ena slussporten

Kanalen blev det riktig smal och vacker och vi passerade ett antal mötesplatser där det fanns tillräckligt med plats att möta en av passagerarbåtarna. Det var lugnt och skönt, varmt och stilla och vi kunde se våra små svallvågor slå mor kanalkanten. På denna bit av kanalen skulle det finnas en obelisk, en sju meter hög sten som markerade Göta Kanals högsta punkt. Och vi spanade och spanade. Och spanade och spanade. Och helt plötsligt kom en häger i vägen. Hon gillade inte alls att vi tuffade förbi så hon flög några meter och satte sig igen. Och flög några meter. Och satte sig igen. Och...Till slut tröttnade den och satte sig vid sidan och blängde på oss...

Mötesplats på kanalen

Vi ligger först i vårt lilla gäng

Hägern som följde oss en bit

Strax efter hamnade vi i en konstig korsning. Kanalen delade sig i två och vi var fundersamma över om vi skulle ta höger eller vänster. Till slut bestämde vi oss för vänster och det visade sig helt rätt. Dock skulle det visa sig senare, när vi kom fram till Vassbäck att det var just i den lilla avstickaren till höger som obelisken fanns...så dem missade vi.

En korsning på kanalen, vart ska vi?

Vi valde rätt, in till höger finns obelisken (syns om man tittar noga, vi såg den inte när vi passerade)

Strax efter kom vi fram till Vassbacken och lade oss långsides längst bak på gästbryggan och här ligger vi förtöjda nu. Både Tysken och Benetaun ligger framför oss, men Aphroditen puttrade vidare längs kanalen. De stannade dock till vid bryggan och när vi skulle hjälpa dem med linorna så visade de sig att det både hade bog och akterpropeller, vilken lyx! Snacka om att fickparkera en båt!

Syns att vi är på Göta kanal, alla har fendrarna ute hela tiden

Sillalunch

Så nu har vi satt upp sittbrunnstältet för första gången på tre veckor, vi har varit och köpta glass och lagt ett par extra linor om det skulle blåsa till i natt. Och obelisken då? Jo, Lotta tog med sig Rasmus på en löptur tillbaka längs kanalen och nästan tre kilometer bort så hittade de den, just i den avstickaren vi hade kört förbi. De fick ett kort med obelisken och Rasmus som bildbevis för sin bedrift!

Lotta & Rasmus på väg mot obelisken

Här är den!

Vy ut mot korsningen där vi passerade innan i dag

Vi får se hur det blir i morgon. Vi ska kolla väderprognoserna och brassa lite sill med potäter, så får vi återkomma i morgon med hur fortsättningen blir. Vi skulle vilja ha ett fönster men lite lugnare vind när vi tar oss över Vänern, vi får väl se om det blir en lucka om ett par dagar.