Resan: Lagunen på Södra Horta (eller var tog 47-fotaren vägen) (eller Det läcker! Det läcker!)

Lördagen randades och efter att ha vaknat till och käkat frukost gav vi oss ner till Bua. Planerna var lite vaga då vi inte riktigt visste vad vi kände för denna dag. Vi visste att min jobbarkompis var på väg från Göteborg för motor med sitt nyinköpta 47 fot långa renoveringsobjekt och det hade varit roligt att kolla in denna Sparkman and Stevens-båt.
Vi började med att käka lite lunch när vi kom ner till båten. Det blev den hemmagjorda sushin från i går och det smakade minst lika gott som då.

Massor med sojaindränkt wasabi ska det vara på sushin!

Vi tog en promenad bort till bastun i Bua för att försöka, med kikarens hjälp, få syn på 47-fotaren upp mot Nidingen, men såg inget, hur mycket vi än spanade...
Så vi gick tillbaka till Malön och gjorde oss beredda på att lägga ut. Lotta satt vid rodret och jag släppte loss i fören så att vinden försiktigt lotsade oss ut från båtplatsen.

Lotta gör oss redo för avfärd.

När vi svänger höger ut i hamnbassängen ser vi något på väg in i Bua Hamn, och som ser misstänkt likt ut en 47 fots segelbåt med masten på däck. Vi hade tidigare pratat om att de skulle vara nere kl 14:00 och klockan var då 13:59...Så vi såg noga till att vara ur vägen när Jonas och Ronnie la till vid kajen. Det är ett stort flytetyg så tilläggningen lyckades inte riktigt första gången men väl vid andra. Vi körde och la till Malön vid båtplatsen igen och knallade iväg för att prata en stund med Jonas och Ronnie och kolla innandömet på Jonas båt.

Vadå lägga till? Det är väl bara att spetsa masten i sjöboden där borta!

Det första som mötte oss var några feta vinschar! Vi tycker att våra Andersen 46:or är feta, men de bleknar i jämförelse med dessa...65:or!! Oj, oj, oj...!
När vi klättrade ner för trappan och tog en titt på insidan förstod vi att Jonas och hans fru har en del att fixa med innan allt är färdigt, men de har en tidplan på 5(!) år, så det kommer säkert bli fint när det blir färdigt! Utrymme fanns det definitivt gott om, och ståhöjden måste ha varit minst ett par meter!
Efter titten knallade vi iväg till Malön igen, och fick en fantastiks segling ner till Södra Horta. Vi hade hört att man skulle kunna ligga på ett ställe som kallas Lagunen, så vi ställde siktet där vi trodde att det låg. Det var ordentligt smalt när vi gick in genom gattet, men vi höll oss i mitten enligt det råd vi fått av en båtgranne i Bua. Vi siktade sedan på en dubb i berget som såg ut att ligga där det var tillräckligt djupt för oss. Men icke...När vi hade någon meter kvar till land stannade båten upp på ett mycket karaktäristiskt sätt...vi hade bottenkänning! Jag ropade till Lotta att jag skulle backa och efter ett tryck på gasreglaget så gled Lina II majestätiskt bakåt, och släppte sitt grepp om sandbottnen. Vi gav upp tankarna på att ligga långsida och medan jag snurrade runt och försökte positionera oss på ett bra sätt inne i lagunen så gjorde Lotta färdigt med tampar och ankare. Vi närmade oss sakta ett par andra dubbar som vi tänkte skulle funka och efter lite manövrar så låg vi fast vid denna ö i Kattegatt!

Uppfinnaren av stävstegen borde få Nobelpriset!

Grymt nöjda med vår egen insats så brassade vi på lite middag, sill och färskpotatis.
När jag höll på att hälla potatisvattnet över relingen så har jag Lotta ropa nerifrån ruffen, "Faan, det läcker!"
Min första tanke var att nu har båten börjat ta in vatten och att nu var goda råd dyra! Men det kändes inte riktigt som Lottas rösts tonläge stämde riktigt med den hypotesen.
Min andra tanke var att någon slang hade släppt från tryckvattnet så att 200 liter vatten var på väg att fylla durken.
I samma andetag kom min tredje tanke att en gasolslang hade gått av och vi var på väg att fylla ruffen med explosiv gas.
Till slut (efter ett par tiondels sekunder) kom jag mig för att ropa ner till henne:
"Vad är det som läcker???)
"VINET!!!" ropade hon tillbaka då...
Det var påsen i bag in boxen som hade ett lite hål...Katastrof!!!! :-)