Skalla Hamn till Bua-vilken skön dag!

När vi vaknade i morse möttes vi av en fantastisk morgon. Viken vi låg i var helt spegelblank och det fanns inte ett moln på himlen. Det var lite kyligt i luften, men där solen låg på så var det riktigt skönt. Vi var väl inte riktigt utvilade någon av oss, då vi har börjat upptäcka Lina nattliga ljud. Vegan hade sina ljud och Lina II har en del av dem gemensamma med vegan, så som dirkens monotoa brummande och storfallets trummande mot masten. Men Lina II har en del andra ljud som vi inte kände igen riktigt, ett knäppande från en dörr och ett annolunda kluckande mot skrovet. Så hon höll oss vakna lite då och då under natten. Men morgonen var underbar!
Vi hade inte haft på värmaren under natten så det var lite svårt att skilja sig från sängvärmen, men när vi väl gjort det stog frukosten snart på bordet.
Efter frukosten så pysslades det med en hel del saker, bland annat upptäckte vi att med det senaste numret av På Kryss, från kryssarklubben, så fanns det med en flagga, typ nummerlapp, som vi skulle hissa när vi låg vid en av deras bojar. Så vi fick knutit ihop den med ett snöre och hissat den i styrbords seinfall.

Kryssarklubbens bojflagga fixas till

Även "Trossen" från sjöräddningen hade dumpit ner i brevlådan och deras märke vill vi ju gärna ha upp så fort som möjligt så att de kan komma och rädda oss när vi sjunker. Och det kommer vi att göra, det sa de uppe på Malövarvet, i och med att vi byter namn på båten från Bibbi till Lina II. Trots att vi bestämt hävdade att om vi bara skrev det gamla namnet på kölen så var vi utom fara, så vidhöll de sin sak. Och de vet ju rätt mycket saker de där gamla rävarna, så det var bäst att klistra upp dekalen...om inte annat för att visa att vi stöder denna utomordentligt nyttiga organisation!

Lotta klistrar på årets sjöräddningsdekal

Värmen började stiga så sakteliga och att klistra dekaler ta ju på krafterna, det vet ju alla, så Lotta fick böja sig att inte denna position under ett par timmar. Vilket liiiidanade!!!

Utamattade armar, solen i ögonen, inte en vindpust så långt ögat når, varmt, varmt. Livet är tufft ibland!

Under tiden Lotta tog sig igenom sin viloperiod, så började jag botanisera i allt som Lennart och Madelaine hade lämnat efter sig. Till att börja med är det sex lådor fulla med allehanda nödvändiga ting. Så för att veta vad som finns och inte finns så tog jag upp alla lådor på sittbrunnsbordet och gick igenom varenda pinal. att det finns mycket udda, unika och speciella prylar till en båt insåg jag när de saker som jag inte visste var det är fyllde fyra små påsar innan jag var klar. Det blir nog ett vadderat kuvert till våra kära säljare, så får de förklara för oss!



Hmmm. vad är detta??   En lucka med ett hål innanför...?

Efter några timmars pusslande och funderande så fick det vara bra med prylar för en stund. Ungefär samtidigt funderade vi på hur man använder ankarolinan, alltså den rulle med band som sitter på sidan för att hantera ankaret. Det visade sig inte vara så självklart som vi trodde. Vi tänkte att eftersom det fanns ett uttag för ett winschhandtagt i mitten så trodde vi att man skulle winscha upp bandet. Men samtidigt såg fästena lite klena ut för att winscha upp ett 15 kg Bruce-ankare. Och mycket riktigt, efter att ha konsulterat vårt allvetande nät så fattade vi att rullen bara är en förvaringsplats, och all hantering sker för hand. Ett elektriskt ankarspel på en badplattform åkte plötsligt högre upp på prioriteringslistan...!

Hur funkar det här då??

Efter det så blev det lite pyssel inne i båten, ett gångjärn till manöverpanelen hade gått i pension så vi fick anställa en yngre förmåga. Med god assistans av Kapten Lotta så fick jag snart ditt alla skruvar och luckan hängde på plats igen!

Mycket kablar bakom den luckan...!

Det började lida mot eftermiddag och efter en middag bestående av köttfärssås, ris, sallad och sås, så började vi förbereda för att bege oss söderut. Vi testade att hissa storen inna vi släppte loss från bojen, men det var kinkigare än vi trodde. till slut fick vi till det, lade loss, rullade ut genuan och satte kurs söderut. Dock återkommer vi gärna till denna vik. Det var inte den vackraste vik vi sett, men den var helt ok, och är väldigt skyddad mot allt annat än sydliga vindar.

Lotta hissar storen. Vem behöver winsch...???

Och vilken resa vi fick! Vi gick på slör i princip hela vägen och fort gick det! detta trots att det inte blåste mer än kanske 4-5-6 sekundmeter. Hon är ganska snabb ändå, Malön! Vi avslutade med en snygg saxning av seglen innan vi tog ner dem och la till vid bryggan i Bua.

Vilken skön helg!!

6,8 knop!!! Vi tror aldrig att vi har seglat så fort tidigare!! Absolut inte med Malön, och, vad vi minns, aldrig under våra fyra somrar med Vegan!

Till nästa gång!

/Magnus