Jag bor ihop med en hjältinna!

I dag tänkte vi oss ut en sväng. Efter gårdagens fix så kändes båten redo. Det var soligt och lagom varmt. Vinden visade sydsydväst och ungefär 6-7 sekundmeter. Nu, tänkte vi, nu är det dags att vi tar oss ut till Fladen fyr!
På jobbet berättade min chef att det var ungefär 9 distansminuter till Fladens fyr. Om det var från Varberg eller Bua förtäljer inte historien, men tänkte som så, att om vi gör 4,5 knop så tar det cirka två timmar ut och två tillbaka, och då kommer vi in lagom vi 20-tiden på kvällen.
Sagt och gjort, tjugo minuter innan klockan slog 16:00 gav vi oss iväg. Lotta snirklade sig ut ur hamnen och vi satte segel ute i båtafjorden. Segelsättningen gick galant och vi gled med god fart ut genom gattet vid Bua fyr.
Efter bara en kort stund insåg vi att det blåste mer än vad vi trodde när vi rullade ut seglen, och vi bestämde oss för att rulla in genuan en bit. Rullen krånglade en smula, men när vi hade kanske halva förseglet kvar var vi nöjda och seglingen blev inte långsammare, men betydligt bekvämare. Så vi fortsatte ut mot Fladen fyr och höll stadigt en fart mellan 5 och 6 knop, med en maxfart på 6,4 knop! Inte illa med en gammal Vega från 1969...
Vi siktade på två timmar ut till fyren och det blev mer och mer spännande ju mer vi närmade oss. Det skulle verkligen bli på håret att vi skulle klara det. Trodde vi...Men vi kom aldrig fram till fyren...
Plötsligt small det till och förstaget gick av!

Shit, vad gör vi nu, tänkte vi...mitt ute i ingenstans, i ett grundområde där vågorna tornade upp sig, i en vind som i progonoserna lovade att både vrida och öka från de 8-9 sekundmeter det redan blåste!

Genuan hängde och slängde i vinden och gick naturligtvis inte att rulla in när förstaget var av. Och det är här som hela hjältinnerollen kommer in. Havet har inte mycket att sätta emot när Lotta resolut skuttar upp på fördäck!
Under tiden som jag försöker att hålla båten på kurs, så att vi har lite styrfart och samtidigt undviker att köra in i fyren, börjar Lotta att försöka belslå genuan. Det blåser och vågorna är inte snälla, det bryter runt omkring oss och vinden tjuter i det som är kvar av riggen. När hon på något outgrundligt sätt har lyckats att snurra ihop genuan kommer hon tillbaka till sittbrunnen.
Vi tänkte att vi försöker att slå och kanske slöra tillbaka till Bua. Men efter det andra misslyckade slaget tittar jag upp mot riggen och ser vad det är som gör att båten inte går över stag och varför vi under inga omständigheter kan segla hem igen. Egentligen självklart, men när förstaget har gått av finns det ju inget spänst kvar i akterstaget heller...så nu börjar vi inse vilket tur vi har som har riggen kvar ombord överhuvudtaget...

"Vi måste ner med storseglet" skriker jag åt Lotta samtidigt som jag tänkte starta motorn.

 Då märker jag att gasreglaget har lossnat från sitt fäste och ligger på sittbrunnsdurken... På något sätt lyckas jag fiska upp det och sätta fast det, samtidigt som jag parerade vågorna och faktiskt seglade båten. Motorn tuggar tack och lov snällt igång efter några varv med startmotorn och jag styr upp mot vinden. Vid ett tillfälle någon minut senare skriker Lotta åt mig att stänga av motorn igen för risken att hon åker i sjön är överhängande. Jag vrålar tillbaka att jag måste behålla styrfarten så vi fortsätter med motorn igång. Efter vad som kändes som en evighet hade hon beslagit genuan så gott det gick. En försvarlig del hängde kvar och fladdrade men det fick bli så. Hon lyckades också knyta fast förstaget i masten så det inte hängde och slängde över hela båten. Så nu var det dags för storseglet...

Jag höll in bommen samtidigt som Lotta börja fira ner segelet. Allt detta under en av de kraftigaste sjögångar jag varit med om. Så när hon har fått ner seglet ungefär halvvägs fastnar det. Fallet har lagt sig över masthornet och förhindrar att det kan löpa fritt. Hur hon till slut fick ner seglet vet jag inte riktigt och jag tror inte hon vet det heller. Men ner kom det till slut. Så när hon kom tillbaka till sittbrunnen hade det gått cirka 20 minuter sedan förstaget hade gått av, och under hela denna tid hade Lotta jobbat framme på fördäck under helt sjuka förhållanden. Oj, oj, oj...vilken kvinna!

Jag säger till Lotta att sätta sig ner i sittbrunnen och hämta andan en stund. Motorn puttrar på och vi vet att vi har cirka 2 timmars gång innan vi är tillbaka i hamn. Och vi har ju  inte fullt förtroende för att vår motor håller så länge...

Efter ett par minuter smäller det till ordentligt inne i från ruffen och vi slängen en snabb blick in dit och konstaterar att verktygslådan har åkt i backen och alla verktyg ligger i en enda röra på durken.

Mycket riktigt, 40 minuter efter att förstaget gick av börjar motorn hosta och spotta och fräsa. Jag mixtrar lite med gas och annat och lyckas på något sätt få motorna att fortsätta gå, under ljudliga protester i form av ljudliga förgasarsmällar. Vi fortsätter under tystnad, sammanbitna, och bägge har tankar om hur bransläckaren funkar och att sätta igång GPS:en så att sjöräddningen kan få vår position. Under tiden dyker Athene upp. För er som inte vet vad Athene är så är det ett segelfartyg modell större. På kollisionskurs med oss. Och vi ska väja, för vi går för motor. Om vi nu kan kalla det för motor. Men det vet ju naturligvis inte Athene något om. Med halsgroparna i hjärtat som Lotta sa så lyckas vi passera precis framför stäven på fartyget...

Athene

 

Men det var inte slut än...när vi börjar närma oss gatten sitter jag helt plötsligt med rorkultsförlängaren i handen. Inte en pryl till idag som ska gå sönder tänkte vi...men vi fortsatte inåt och med rorkulten i ett fast grepp styrde jag in båten på båtplatsen igen. Det var en helt absurd känsla då Bua hamn denna kväll var en riktig idyll, och folk satt och solade och åt middag i sittbrunnarna. Det var en så fullständig kontrast till vad vi hade varit med om bara någon timme tidigare!
Gissa om vi var nöjda med att återigen sitta fast vid land!

När vi går fram på fördäck för att inspektera förödelsen hittar vi något helt osannolikt och också nyckeln till vad som har hänt. Riggbulten som håller fast förstaget i båten via ett fäste är borta men kvar i fästhålet hänger en del av den sprint som skulle se till att riggbulten inte ska kunna glida ut ur fästet. På fördäck allra längst fram ligger den andra delen. Hur det är möjligt att delarna finns kvar efter allt som hänt förstår vi bara inte...

Ska ett akterstag se ut så här...

Lottas ihopfix av förstaget

Den avbrutna sprinten

 

/Magnus